Kategorier
barn & föräldraskap

Är barn elaka av naturen?

Ofta hör man folk säga det. Barn är elaka av naturen. Barn är grymma. Ditt barn kommer också bli elakt, vänta du bara! Och jag blir alldeles bestört av den otroligt barnfientliga synen de har. Nej, barn är INTE elaka av naturen. De barn som beter sig som rövare är barn till föräldrar som brustit i […]

Ofta hör man folk säga det. Barn är elaka av naturen. Barn är grymma. Ditt barn kommer också bli elakt, vänta du bara!

Och jag blir alldeles bestört av den otroligt barnfientliga synen de har. Nej, barn är INTE elaka av naturen. De barn som beter sig som rövare är barn till föräldrar som brustit i sitt föräldrarskap. Jag jobbar med barn och kan säga helt ärligt att jag nästan aldrig stöter på barn som är elaka. På min förrförra arbetsplats med 72 ungar tror jag det fanns två barn som var rentutsagt fördjävliga. Och det hade sina orsaker. TVÅ barn. Och på min förra så fanns det en. (vilket också hade sina förklaringar)

Majoriteten av barn är omtänksamma, snälla, sociala och fantastiska på alla sätt och vis. Visst gör de hyss då och då och visst kommer de i konflikter, men det hör till det sociala samspelet och vi som vuxna är ju där för att ge dem stöd i sin utveckling. Och framförallt så är vi ju där för att visa vad som är rätt och fel.  

Men väldigt få barn är så där djävulskt elaka. Sådana som slåss utan anledning, som stjäl saker, är elak mot de andra barnen och förstör för alla. Och de barnen har ALLTID, uteslutande, en förälder som är helt jävla körd i huvudet för att uttrycka det ärligt. (excuse mitt politiskt inkorrekta uttryck)

Det är föräldrar som inte bryr sig. Föräldrar som skiter i att lära sina barn vad som är ok och inte. Föräldrar som inte är eniga och som ger ungarna dubbla budskap. Det är föräldrar som missköter och misshandlar sina barn. Det är föräldrar som låter våldstv uppfostra barnen.

Och det är föräldrar som ursäktar sina barns beteenden; Jag minns ett barn som alltid slogs med de andra barnen. Det som var mest skrämmande var att han inte slogs som vanliga barn, utan han kastade sig över och matade på med knytnävarna. Jo ett förskolebarn. Inte för inte så var alla barn rädda för honom. När jag en gång gick emellan, tog honom i armen och drog bort honom från det stackars offret så sparkade han på mig om och om igen samtidigt som han skrek ”släpp mig din jävla kärring!” (jo, jag lovar — ett FÖRSKOLEBARN)

När mamman senare kom för att hämta ungjäveln så fick jag en utskällning som hette duga – inför ungen som log – jag skulle aldrig röra hennes unge igen, sa hon. Jag försökte lungt förklara situationen och berättade vad han gjort och att han sparkat mig, varpå subban svarar; ”jo men du höll ju i honom!” 

Vad fan ska man säga? Förminska föskolepersonalens auktoritet och lär barnet att det är ok att slåss om man har en anledning. Inte konstigt att ungen var out-of-controll. Samma mamma hade dessutom klagat på förskolans leksaker (de var trista) och bett dem köpa in lite leksaksvapen. (!!!)

Så jag upprepar; Nej, barn är inte elaka och själviska. Barn är fantastiska och kärleksfulla. De VILL vara till lags. De VILL göra rätt. De VILL vara snälla. Ge dem en chans att vara det!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

26 svar på ”Är barn elaka av naturen?”

En sak jag vill tillägga till detta eminenta inlägg är att människan är den enda primaten som hjälper sina artfränder (och andra) för utan synbar egen vinnings skull. Alla primater är duktiga på att samarbeta, men bara när alla inblandade parter får en del av belöningen, människan är den enda primaten som hjälper till helt utan belöning.

Detta syns tydligast hos barn som inte ännu fått egot att göra det för att få känna sig präktiga (vilket i sig är en sorts belöning).

Jag tackar för att det finns fler som tänker som jag!

Och att barn visst behöver få veta vad som är rätt och fel. Att barn inte alls är elaka av naturen, utan är ett sätt som blivit accepterat i dennes hem av dennes föräldrar.

Tack och återigen tack för att du som jag "vågar" säga sanningen om hur vissa inte ens borde få skaffat barn från början!!

Och för att ta det ett litet steg längre… det är ju dessa ungjävlar som sedan utan problem börjar med "tyngre" saker i ungdomsåren som mobbning, misshandel, stöld, våldtäkter, skadegörelse etc

Kikar in, Håller med dig i detta inlägget dock har jag inte så mycket att tillägga, skönt att folk vågar prata om det och tar upp ämnet. Tycker din blogg e riktigt häftig och kul att du står för dina åsikter..

hoppas ni får en riktigt bra dag

åh vad ledsen jag blir av att läsa det du skriver… jag tänker på de stackars barnen. Och de stackars välmenande förskolelärarna. Fy vilka föräldrar. FY! Och jag tänker på alla de andra stackars barnen, som får gå tillsammans med out of control-barnen på förskolan. Men fy.

Jag har haft barngrupper med äldre barn, typ mellanstadieålder, och vi har haft en del hemska barn men det hemskaste barnet hade rejäla evil genious-tendenser, han var våldsam och han var våldsfixerad och obehaglig och väldigt smart. Till saken hör att hans föräldrar var oerhört upptagna av sig själva och tyckte mest det var skitjobbigt att ha barn. De var inga trashiga personer utan välutbildade övremedelklassmänniskor men som såg sina barn som en börda snarare än en gåva. Och de uppförde sig därefter. Så otroligt hemskt.

Jag vet att jag fokuserar på det negativa, jag blir så rörd, men jag ska sätta mig nu och försöka tänka på alla våra barn som blir uppfostrade med kärlek och omtanke och som lär sig att respektera sina vänner och medmänniskor men att på ett bra sätt stå upp för sig själva. Härligt.

Synd att det är de ungarna som ingen kommer tycka om och som alla andra barn kommer att vara rädda för… På ett ställe där jag jobbade förut var det ett barn som brukade tvinga ner de andra ungarna på knä och smiska dem hårt på rumpan, man kan ju undra vart hen hade lärt sig det

Håller helt med dig, jag har jobbat tio år med barn och aldrig träffat på ett barn som är elakt utan att hon/han har föräldrar som brister i sitt föräldraskap.

Jag håller med!

Ett barn lär sig jäkligt snabbt att manipulera, ljuga och uppföra sig illa om det förstår att de tjänar på det.

Jag har två barn i min närhet som är precis fyllda tonåringar och så länge jag har känt dem har de haft total ignorans mot föräldrar och annan omgivning, de ljuger och snor "för att de vill"… Och jag kan ju säga att jag vet var det kommer från…

Är barn så fantastiska och kärleksfulla då? Är de inte… som människor är mest? Snälla ibland, dumma bland. Kärleksfulla och generösa ibland, själviska och snåla ibland.

Inte några övermänniskor – utan människor, helt enkelt. Om än SMÅ människor.

Sedan håller jag såklart med om att man inte ska vifta bort beteenden med ett "jamen de är såna". Det är ju vi som LÄR barn hur man ska vara och agera.

Och herregud, om folk lyckas uppfostra sina HUNDAR till att bete sig önskvärt så ska det väl knappast vara någon omöjlighet med småbarn heller.

Helt rätt!! Det är ju helt åt skogen när folk säger att vissa barn föds elaka, nä.. usch..

Har en liten i min bekantskapskrets som många säkert skulle klassa som elak och alldeles omöjlig. Jag ser ju precis varför.. men vad gör man som utomstående? Det är ju typ dödssynd att påpeka hur andra föräldrar hanterar sina barn. Men jag blir så ledsen för barnets skull, det är ju inte barnets fel? Som du säger, inget barn VILL vara elakt!

Nä, det är så att jag drar mig för att umgås med dom för att jag mår så dåligt när jag ser hur barnet behandlas..

Det var det dummaste jag läst, självklart är barn inte elaka av naturen! Alla människor blir påverkade av samhället och hur de har uppfostrats och i vilken miljö de uppfostrats i. Och alla föds ju som barn, så måste inte alla då varit naturligt elaka? Hur hade de tänkt att de kommer ifrån det då? Jag håller helt med dig, barn beter sig som de gör utifrån den miljön de lever i.

Hur ser du på att du själv kallar dig för Lady Dahmer? Ger inte det dubbla budskap om vad som är rätt eller fel?

Men, vem sjutton kan komma på tanken att säga att barn är elaka av naturen?! De är som alla andra människor, snälla, elaka, busiga, härliga och helt egna individer. Individer som vi vuxna dock kan forma på olika sätt, och vissa gör det helt galet, uppfostrar själviska små människor som tror att världen kretsar kring dem, andra föräldrar formar inte alls. Sen finns det de föräldrar som gör sitt bästa, och oftast lyckas de i alla fall forma en individ som både kan visa och få respekt. Men ibland kan man misslyckas, ett barn kan påverkas från andra håll än föräldrarna. Men vi kan bara göra vårt bästa. Tycker att du, Lady Dahmer, verkar vara en bra människa som gör ditt bästa, din Ninja kommer nog bli en bra människa som vet hur man behandlar andra, och hur hon själv har rätt att bli behandlad!

ang. Lady Dahmer — nej det tycker jag inte. Det visar att jag är helt inkörd på seriemord och seriemördare och då särkilt jeffrey dahmer. Ett av mina största intressen.

hur menar du?

Helt rätt Lady Dahmer 🙂

Jag tror absolut inte att barn av naturen är elaka eller onda på något sätt. däremot så tror jag att de behöver hjälp av vuxna att lära sig det där med hänsyn, empati och sympati. För jag tror att det är extremt sällsynt att barn föds onda, det skulle väl möjligtvis vara blivande sociopater i så fall, men hur vanligt är det?

Det är nog mer latarslade föräldrar som tycker att det är lättare att bara avfärda sina ouppfostrade barnd dåliga beteende med "Lille Kalle bara är sådan, det är alla barn! Ditt kommer också att bli så, vänta bara!" Alla ensambarn blir inte heller egoistiska och inte kommer att vilja dela med sig. Det är ju då det är extra viktigt att lära sina barn att dela med sig.

Nu kommer jag inte ihåg vart men jag har läst att ensambarn blir mer givmilda som vuxna än de som har haft syskon, för att de som har haft syskon har lärt sig att de får hålla i sina saker om de vill ha de kvar, jag har ingen aning om ifall det stämmer, men så stod det 🙂

Och vad är det för puckad kommentar här ovan om att barn med adhd skulle bete sig illa pga sin diagnos?

Man blir inte elakare eller beter sig mer illa bara för att man har adhd, om man har blivit ordentligt fostrad. Man blir hyperaktiv, impulsiv, man kan få koncentrations svårigheter få problem med motoriken och få svårt att hantera ilska. Vissa får också problem med sinnesintryck, men det är ju fortfarande upp till föräldrarna att hjälpa sitt barn att lära sig att hantera det på ett vettigt sätt eller att se till att barnet får den hjälp som denne behöver som tex mediciner, extra hjälp på förskolan, skolan osv.

Jag har träffat barn som har adhd som man inte märker det så värst på, sen har jag träfft barn som får lov att bete sig som bedrövliga arselhål för att "barnet har ju adhd" det är lätt att skylla på det som förälder istället för att ta itu med problemet, det är ju mer tålamodskrävande och man får ge det mer tid om barnet har adhd, men vissa föräldrar orkar eller bryr sig inte.

ANNA — du sa exakt det jag skulle säga!

Barn med ADHD är INTE elakare än andra barn, jag tror precis som du också säger att barn med adhd som även är elaka antagligen har föräldrar som ursäktat sina barns dåliga beteende med diagnosen. :thumbup:

Alla barn kommer någon gång att slå sina föräldrar. Tindris hade en period då hon just hade lärt sig att det lät väldigt roligt när man slog på olika saker och då ville hon testa det på mig också och när hon märkte att jag sa aj och bad henne att sluta, vart det ännu roligare att göra så.

Nu knuffar hon sina systrar så det heter duga, men hon är en FANTASTISKT lugn och snäll liten krabat egentligen.. Jag tror att det är en övergående fas. Syskonrivalitet!

Men kommer man till dagis och slår sina kamrater mycket och hårt, så är det ju något fel någonstans! Om ett barn är rent utsagt förjävlig.

Såg på nanny för ett tag sedan, det var en kille som inte fick gå kvar på förskolan längre för att han var så bråkig. DÅ är det ILLA!!! Stackars barn.

Men fy fan vilken efterbliven morsa! :-/ Vet iofs inte hur det funkar när man jobbar på förskola men men hade jag varit i din sits så hade jag haft riiiiktigt god lust att käfta emot & säga att på förskolan så slåss vi INTE & vad fan ungjäveln gör hemma är deras problem… & om morsan inte gillar det så kan hon ju ha honom hemma ist…(synd om barnet då iofs som förmodligen aldrig kommer lära sig hyffs…).

Håller med!

Men det sjuka är att när jag var liten (då är jag bara 26 år), så varalla barn änglar. De kunde inte var eleka. Inte ens när jag vart mobbad av samma unge i 9 års tid vart den ungen dum. För barn hade inget ont i sig.

Nu tycks det vara tvärtom…alla barn är jobbiga. OCh snälla barn är sällsynta. Det finns tydlligen bara svart och vitt, sjukt nog.

Så nog finsn ddet normala barn (som är snälla ibland, jobbiga ibland. De har oxå sina dåliga dagar) och sen finns det undantagen att vara pain in the ass.

Håller med dig. Har också sett många barn i mitt yrke (danslärare). De få som har vart besvärliga och jväliga har haft slappa och oengagerade föräldrar. Mer regel än undantag.

AD/HD-barn är inte elaka av naturen, nej. Men däremot så gör de gärna allt de inte får göra om man inte är verkligt konsekvent.

Har inte läst en enda bok om det utan talar av erfarenhet 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *