Kategorier
barn & föräldraskap

Är det dags att ta fram käppen?

”…unga mammor är mycket bättre än gamla vi orkar mer, vi leker alltid med våra barn, gamla mammor (typ 30 asså) de dricker bara kaffe och tittar på.” Anna Kaagaard Kristensen skriver om unga vs. äldre mammor. Hon tar upp den klassiska kommentaren ”unga mammor orkar mer”. Jag förstår liksom inte resonemanget… För det första; […]

”…unga mammor är mycket bättre än gamla vi orkar mer, vi leker alltid med våra barn, gamla mammor (typ 30 asså) de dricker bara kaffe och tittar på.”

Anna Kaagaard Kristensen skriver om unga vs. äldre mammor. Hon tar upp den klassiska kommentaren ”unga mammor orkar mer”. Jag förstår liksom inte resonemanget… För det första; jag ÄR ung! Jag är bara 30 bast och sist jag kollade så var det inte speciellt lastgammalt. Inte 40 heller. Och som jag minns det var både jag och mina vänner tio gånger bekvämare och latare när vi var runt 20, och det fast jag vägde 25 kilo mindre! (och då har jag inte ens börjat tänka på de mentala fördelarna åldern faktiskt för med sig!)

Sen är det tydligen pinsamt med en gammal mamma. Jaha? Hur gammal snackar vi? När Ninjan är 20 så kommer jag vara 50 bast. Madonna är 50. Min morsa är … eh.. ja 50+ nånting, det är ju för fan ingen ålder! Och på vilket sätt är det pinsamt?

Nej jag tror att för en 20-åring så känns det så abstrakt att vara 30 – 40 – 50, de känner sig vuxna NU och kan inte föreställa sig att när de är 30+ så kommer de faktiskt känna sig precis lika unga som nu. Shit, vissa dagar känner jag mig inte en dag äldre än 18. (Och vissa känner jag mig som 75)

//inte redo för rullatorn än

bild: google och photoshop

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

22 svar på ”Är det dags att ta fram käppen?”

När jag läste DITT inlägg trodde jag det var Anna Kaagaard Kristensens åsikter du skrev om, men när jag tryckte på länken förstod jag snart att så inte var fallet. Fast du gjorde det lite otydligt för oss läsare (eller det kanske bara är jag förresten?! Men i så fall kan jag stå för att jag är lite trögfattad ;)).

För övrigt håller jag med både dig och henne. Min mamma skaffade mig när hon var 25, men mina småsyskon först när hon var flera år efter 30, och jag ser inte problemet med det.

Som Anna skriver, inte fan tänkte man på hur gamla ens föräldrar var i jämförelse med kompisarnas när man var liten. Och det är väl upp till personen hur mycket man "orkar" med. Det har med vilja att göra tycker jag. 🙂

Man är så gammal man gör sig ;D

HAhaha, jag är en pinsam förälder enligt min dotter & jag räknas fortfarande som ung.. Är snart 34, men som jag skrivit tidigare i din blogg, jag är åldersflexibel 😉 Föräldraskap har inte så mkt med ålder att göra, 40 åringar kan vara omognare än en 16åring i vissa lägen.

En lärare jag hade i gymnasiet fick första barnet när hon var 40+ & det verkar inte vara nåt fel alls på det barnet S Hon är väl nåt år äldre än min dotter nu, men om man inte orkar skutta omkring i hopprutan på gården, svinga som en apa i klätterställningen eller leka jojo, det skulle inte jag orka med i mer än 20-60 min, beroende på vilket barn jag lekte med.

Äldre föräldrar får nog däremot oftare mer lugna & "förnuftiga" barn istället medan vi yngre får aktivare som kanske inte är lika kunskapstörstiga.

Men jag tror att det hänger mer på personligheten & intressen hos föräldrarna samt åldersflexibilitet eller inte 🙂

Haha! Jag fick min första när jag var 21, och jag har sedan dess bara druckit kaffe och tittat på. Inte lekt speciellt aktivt med dem. Är 21 gammalt då, eller är det bara jag som är onormalt gaggig kanske.

Helle — jag håller med. Det är så individuellt. Vissa människor är aktiva, vissa inte, vissa människor är kloka, andra mindre…. osv. Det har sällan med åldern att göra även om jag PERSONLIGEN anser att med åldern kommer erfarenhet som i sin tur är viktig när man fostrar ett barn. 🙂

hahaha så jävla kul att se allas olika "argument" för att det är bättre att vara "ung" än "gammal" mamma….

För mig är en ungmamma under 20 och en gammal är över 50. Men det har ju inte med åldern att göra när det kommer till att vara aktiv med barnen, det handlar om engagemang och förmåga att gå ner på ett barns nivå och leka! =)

kan nog föreställa mej att vara 30-50 år gammal även fast jag är 22 och har två barn… verkar som att det alltid kommer va nåt "krig" mellan unga och gamla mammor, vilket jag tycker är helt onödigt eftersom vi alla är mammor liksom. finns ju mammor av alla de slag oavsett biologisk ålder.

Bittra tonåringar 😉

'Sanna', 16år: "Det e fan inget fel med att vara ung mamma! Sluta hacka ner på andra för att själv känna dig bättre"

'Sanna', 16år (två timmar senare): "Shit asså, så jääävla taskigt mot barnet att bli mamma när du är sååå gammal!!"

Vadå dubbelmoral? 😉

Äh, det viktigaste är inte ÅLDERN, det är MOGNADEN – och den sitter i huvudet. Med andra ord så tycker jag att det är bättre OCH säkrare att bli mamma runt trettio, då har de flesta mognat.

Och nej, du är inte lastgammal 😉 Du är en ung kvinna, du har ju för böveln inte ens levt hälften av ditt liv ännu!!!!

Jag känner snarare att ju äldre jag blir, desto äldre är alla mogna kvinnor. Svårt att förklara, men för en si sådär 3 år sedan, tyckte jag att man var mogen, vuxen och ansvarsfull när man var 18! Man var STOR då. Nu kan jag inte ens säga att en tjugioåring är vuxen, inte ens en tjugiofemåring. Nej, 30 är en bra ålder!

Ung kan du vara hela livet om du så vill det, men mognaden kommer nog inte förrän runt 30-40-50! (oftast)

becka — EXAKT så tänker jag med. När jag var runt 18-20 så tyckte jag att 30, det var en fin ålder. då är man mogen och klok och VUXEN.

…och nu är jag 32 och känner mig som 15 och väntar fortfarande på att mognaden och klokheten ska slå till!! och vuxen? När fan ska jag bli det egentligen?! Haha!

Man höjer sina referensramar, man märker att för varje år som går så händer en hel del i huvudet på en själv. Mellan just 18-25 så händer MASSOR. Man blir alldeles snurrig!

Haha! Precis. Man blir aldrig vuxen, helt enkelt 😉

Kanske det är när man är 90 och väntar på döden, att det är DÅ man känner att man är vuxen och mogen?

Fast jag trivs med att vara ung, så jag kommer nog vara det hela livet. Bara för att man förändras på utsidan, så betyder det ju inte att hela personligheten förändras.

Min mamma är (oj, det här får jag inte säga egentligen men..) över fyrtio och hon har fortfarande en lika sprudlande härlig personlighet som hon hade när jag var mindre. Det är ju SÅN HON ÄR!

Mamma och jag är väldigt lika, förmodligen kommer jag vara "mig själv" även när jag är 50. Inte sjutton blir jag tråkig och gaggig då, inte.

Såhär kan jag tänka: En 50-åring som redan haft 3-4 barn som blivit vuxna, hon skulle förmodligen inte orka en till bebis när hon var runt den åldern. Hon har liksom gjort sitt och vill ta det lugnt nu.

MEN en 50-åring som aldrig haft barn tidigare, hon har ju aldrig fått utlopp för sin energi i den utsträckningen (att ha barn är ju emellanåt ganska krävande) tidigare. Hon skulle LÄTT orka med en bebis!

Sedan får man kanske tänka på alla risker också, men nu tänker jag mer rent orkesmässigt!

Javisst! Det finns ju dem som jobbar med barn ända tills de går i pension.

Det är ju fan värt en medalj! Jag skulle ALDRIG orka ta hand om så många barn samtidigt. Jag har praktiserat på ett dagis och när mina två veckor (som man har i sjuan eller åttan) var över, då var jag heeeelt slut! Shit, det är INGET för mig!

Så nej, jag tror inte att ork har med ålder att göra. Möjligtvis att man får MER ork med åren efter alla "hinder" man hinner ta sig igenom.

Jag är en sådan som inte borde skaffa mer än tre barn, för barnens skull. Jag skulle inte orka, helt enkelt. Tur att vi inte fick trillingar 😉

(man ska aldrig säga aldrig iofs, jag kanske ångrar mig när jag blir äldre)

Så jag som är 35 år och 28 när jag fick mitt första och enda barn ska nästan grävas ner i graven nu! Jag blir lite ledsen när sådana här diskussioner kommer upp. Jag vill ha en bebis till! Men jag är kanske för gammal! Jag sitter för sjutton fler timmar ibland och bygger lego med min son, vi spelar buzz på tv-spelet, vi spelar vanliga spel. Jag umgås väldigt mycket med min son! Jag håller med mammaBecka att åldern spelar ingen roll bara man känner att man orkar ta hand om en bebis. Dessutom har jag aldrig blivit vuxen enligt andra för jag dricker inte kaffe!

Liv: Hahaha! Jag dricker inte heller kaffe. Drack det innan jag vart gravid med mina tvillingflickor, sedan tappade jag smaken för det. Det är ju SKITÄCKLIGT!

Om du vill ha fler barn, så SKA du ha fler barn!

I Stockholm är väl det till och med snittåldern (heter det så?) för förstagångsföderskor?

Min lillebror föddes när pappa var 40år, han är en superpappa trots (eller tack vare) åldern 😉

Jag har sjuk ångest för att jag inte har barn o jag är 26. Men det beror mer på att jag inte har träffat nån man 🙁

Hade jag vetat att jag kommer få barn när ja är 30-35 hade ja vart lugn, men icke…. å det känns så jobbigt, tror aldrig jag kommer träffa nån! Ändå "plågar" jag mej med att läsa om familjeliv osv.. längtar ju så mkt!

jag är 36 och väntar mitt första barn! vet inte riktigt om jag är tillräckligt mogen än men det får man hoppas ;p Men kan inte annat än att hålla med..följer själv tråden på FL om åldern och jag skäms att vara så gammal ibland, även om vi alla har våra egna orsaker till varför vi väntar med att bli mammor. Jag har jobbat 17 år på dagis + att jag har varit "extramamma" väldigt mycket åt min systers barn så jag har haft fullt upp endå! Jag sa själv när jag var tonåring att mina barn skulle minsann få en ung mamma! Men dom tankarna ändrades alltefter jag växte upp 🙂

Tack Becka! Visst är det så….men tankarna snurrar och jag tar åt mig när någon skriver att 35 är gammalt.

Håller återigen med mammaBecka att Kiki: Du hinner!

Tycker absolut inte det är pinsamt med "äldre" mammor 🙂 Men däremot tycker jag att man borde tänka efter litegrann, ibland läser man i tidningar om kvinnor över 60 som föder barn, det tycker jag är lite egoistiskt (självklart bestämmer alla över sin kropp). När man kommer upp i högre ålder så har man ju enklare för att drabbas av t.ex. sjukdomar & då kanske man inte kan ta hand om sitt barn :-/

Jag håller med om det. Det finns ju givetvis gränser för vad som är ok. Visst kan en 60 åring ORKA ta hand om barn, det är ju individuellt. Men det kan kännas fel just pga alla risker man utsätter sig själv och barnen.

Visst finns det inga garantier i livet, men om man har nåt en ålder då kroppen själv lagt av så är det nog dags att överlåta barnafödandet åt de yngre. Det minsta man kan ge sitt barn är ju att man håller sig i livet i de första 25 åren. MINST.

just det där uttalandet om "unga mammor" kändes som taget ur en 16årings mun. känns som om det blivit nån trendgrej att vara 17år, gravid och blogga.

lite skrämmande utvecklig; att det är ballt att starta ett liv. jag menar: barn bli stora.. den lilla bebisen man bloggar om blir en människa.

nu ska jag kanske inte säga nått; jag sitter oxå och bloggar om min jävla bebis. men i regel tror jag att man är en bättre förälder efter några år av erfarenheter; utomlands, i skolbänken, i arbetslivet.

den nya lilla bebisen är en människa som man själv ska utveckla och lära saker. kan man det som 16åring? jag vet inte.

men men.. bra inlägg iaf!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *