Kategorier
barn & föräldraskap

Att ha fina kläder är viktigt

Ibland när jag tänker på vissa av de kolleger jag haft genom åren så blir jag mörkrädd. Jag minns en speciellt som var det mest opedagogiska jag stött på. Hon uppmuntrade ofta barnens utseenden och kläder men en specifik händelse fick mig att nästintill smälla av. Ett av barnen, en fyraåring, hade en ny tröja […]

Ibland när jag tänker på vissa av de kolleger jag haft genom åren så blir jag mörkrädd. Jag minns en speciellt som var det mest opedagogiska jag stött på. Hon uppmuntrade ofta barnens utseenden och kläder men en specifik händelse fick mig att nästintill smälla av.

Ett av barnen, en fyraåring, hade en ny tröja varpå opedagogen högt utbrast; ”Men vilken snygg tröja du har!” för att sen fortsätta med ett sinnessjukt; ”ALLA BARN TITTA HIT! Har ni sett vilken snygg tröja **** har idag?!!”

Jag dog nästan. På fläcken. Att vi sen hade småungar som grät när de var fult klädda är inte speciellt konstigt.

Vad är det med alla vuxna som konstant måste bekräfta ungarna genom kläder och utseende? Fan tänk!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

36 svar på ”Att ha fina kläder är viktigt”

Håller med att det är trist att barn bekräftas på grund av kläderna samtidigt vet vi att vi bemöts utifrån vårat utseende så jag tycker nog kläder är viktigt, barn som gråter när de känner sig fula verkar ha ouppmärksamma föräldrar, för man ska ju känna sig bekväm i sina kläder.

Ja, och vad fan är fult klädd? Alltså min systerson älskar sina älskade noppiga långkallingar, snorgröna foppatofflor och syrrans hello kitty-tröja, definitivt inte min smak men wtf liksom? Ungen har valt själv och är nöjd, och kläderna är hela och rena.

Eller när grannens fyraåring har klackskor (i hennes strlk!) och alla bara "gud vilka söta/fina/tjusiga skor" och jag vill kräkas. Hon kan ju inte gå i dem, än mindre leka och stoja, men hon vill ha dem varje dag. Och alla "åh, hon är så tjejig". Jag KRÄKS.

På förskolan jag jobbar just nu (inte i Sverige) är det väldigt mycket sånt och jag frågade dem om det och de förklarade det som att det var "bra för barnens självförtroende". Men det är ju precis så man INTE vill ha det, att barnen identifierar sig med sina kläder och sitt utseende!

Fast Lexie: de kan ju känna sig fula för att de inte har vad lärarne anser vara fint och får därmed mindre bekräftelse, eller som syrrans dotter som frågat hemma varför de (på dagis) inte tycker att hon är fin i sina hängslebyxor, "Är de fula mamma?". När hon kommer i klänning till dagis, eller tajts med stjärnor på får hon ojande kommentarer om att hon är fin, men inte ett pip när hon har hängslebyxor och enfärgad t-shirt. Ergo hon börjar tvivla på sin egen smak (hängslebyxorna är alltid vad hon väljer själv) och lär sig sakta vad som är god smak för henne som lite tjej, för uppmärksamhet och bekräftelse det vill man ju ha, bara att när man är liten så är det svårt att skilja på bra och dålig sådan så man anpassar sig istället.

Du Lady, om du har barn på din avdelning som frågar om du tycker att hen har fina kläder, vad svarar du? Det måste väl vara gabnska klurigt eller? Man vill ju inte göra ungarna ledsna tänker jag.

elin jag svarar "jag ser att DU tycker om din tröja, har jag rätt?" och sen fortsätter jag att prata om den på ett ickevärderande utseendebekräftande sätt. T.ex frågar vem hon fått den av eller talar om motiv, mönster, färg osv. Är den skön? Varm? mjuk? "Den ser himla mjuk ut!"

osv.

Jag har aldrig stött på ett barn som blivit ledsen när jag bekräftat det utan att värdera. 🙂

Helt sjukt! Min systers son blev mobbad i skolan för att han hade en rosa tröja på sig…han var då 7 år, oc blev SLAGEN av sina klasskamrater pga detta! Dagens utseendefixering har gått lite för långt tycker jag nog.

Hemskt, ja. Det påminner om en nära släkting till mig som är mer "jag säger vad jag tycker oavsett" och när man kom, nyfixad i håret eller något som liten tonåring kunde det låta:

– Vad tycker du om min nya frisyr? (längtar efter bekräftelse)

– Nä, jag tycker det blev fult.

Vilket gör att jag idag inte fiskar bekräftelse så längre. Oftast. Försöker i alla fall.

Kände att jag var tvungen att dela med mig av en sak till dig, det är nämligen så att jag jobbar på McDonalds och just nu har vi Barbie respektive Hot wheels i våra Happy Meal, vi på vår restaurang tycker självklart att när man frågar föräldrarna (eller barnen om de står jämte) vad det ska vara för leksak så säger vi INTE tjej eller kill-leksak, utan frågar helt enkelt ska det vara en barbiegrej eller bil i Happy Mealet?

Och jag måste säga att jag blir fullkomligt mörkrädd av alla dessa föräldrar som bland annat svarar det är till en tjej såklart det ska vara Barbie, eller de som tittar på en och dumförklarar en när man frågar tex deras dotter om hon vill ha en bil eller barbiesak för föräldern är oftast den första med att svara 'klart hon vill ha barbie' fast dom värsta föräldrarna är ändå dom som börjar reta sina barn, tex om det är en kille som säger att han vill ha en bil, då börjar föräldrarna hålla på och säger saker som 'va? ska du inte ha en barbie?' och skrattar lite för sig själva och tycker dom är så roliga.

Jag blir bara så trött på dom, klart inte barnen vågar välja något annat om alternativet är att bli retade, skulle inte jag heller göra. Konstigt nog är det inte fel när en tjej vill ha en bil istället för klistermärkena eller kammen som man får med barbie versionen, men jag har inte haft en enda kille som velat (vågat?) välja något annat än en bil.

Vart vill jag komma med detta? Jag vet inte faktiskt, kände att jag var tvungen att dela med mig till någon som kanske förstår, för bland mina föräldrar, morföräldrar osv hade det varit lika självklart där att en tjej ska ha barbie och en kille ska ha bil.

För övrigt, tack för en fantastisk blogg!

Heeelt otroligt fin blogg har du! Du är också jättefin 🙂

Har tagit upp lite positiva och negativa grejer om skolan. Mer eller mindre hissat och dissat. Kommentera gärna vad du tycker? 🙂 <3

haha… amen när man är liten har man ju sina egna favvo kläder, men kanske vägrar ha något annat än just "den där" tröjan.. man har ju perioder, sånt kan man väl inte uppfostra barn i!? gränsen går väl vid hel och ren, krativitet ska väl annars bara peppas!

Louise! Fast det är nåt helt annat. Ninja har också kläder hon gillar och det är ju ok. Men det handlar ju inte om utseende.

Exempel ur min egen värld är en dagisfröken som talade om för mig att jag minsann inte gjorde någon glad.

Och så en lågstadiefröken som när vi gjorde "bokomslag" lät mig göra om min bild tre gånger innan hon suckade och säga "Jaja, den får väl duga. Jag orkar faktiskt inte hålla på med dig mer!". För att sen ta min bild, visa upp den inför hela klassen och säga "Ser ni allihopa, det är såhär man INTE ska göra!"

Det är visserligen inte exempel på "bekräftelse genom kläder" män väl på vilken inverkan en pedagog kan ha. Undra på att jag i vuxen ålder har en stark motvilja till att rita/måla och har svårt att tro på mig själv liksom.

Vissa borde inte få bli pedagoger och jag håller helt med om "Fan tänk!".

Men vad fan! Jag hade fått för mig att Gillette-tävling slutade i kväll, men såg att den tog slut kl 9 i morse:bigeyes:

Hur var ställningen strax innan 9?

Inte svårt att räkna ut att det har varit och fortfarande är mygel med röstningen. varför kan man inte ens se vem som fick flest röster när det ändå är en s.k. "jury" som sen avgör? Jävla skit-företag:mad:

Fick i alla fall min vuxna son att omgående sluta köpa Gillettes produkter då första bilden togs bort;-P

Later ratt rimligt att det ar pappskallar som hon som grundar behovet for mainstream-kladsel och att vara som "alla andra" hogre upp i aldrarna…

Jag har inga ungar sjalv och behover saledes inte personligen kampa mot problematiken kring ungarna, och ar enormt glad for! Folk verkar ju vilja massuppfitta hela genustankegangen med flit, och gora det till nagot det inte ar. Bangstyrt skepp det dar, och onskar manga ganger jag hade lika goda argument som LD nar den diskussionen kommer upp.

Brukar bara leda till att jag ger upp, folk ar sa inbitna i sina asikter och kan absolut inte se deras egen roll i det hela. Trist!

Jag undrar en grej, du har så många vettiga tankar kring barnen och att inte tvinga in dom i sitt kön osv. Men är det inte svårt att efterleva i verkligheten?

Alltså, har du någon gång suttit och skrivit en lista på hur du ska säga/agera i bestämda situationer eller kommer det sig helt naturligt för dig? Och, hur uppfostrades du själv?

För jag håller med om så mycket du säger, men det känns som att man lätt kan glömma sånt "i stundens hetta" (kommer inte på ngt bra uttryck) när det gäller. Hoppas du förstår vad jag menar 🙂

hanna – nej… det sitter liksom i ryggraden. Jag behöver aldrig tänka mig för.

jag själv uppfostrades ganska stereotypt tyvärr.

Intressant. För när jag läser det du skriver så känner jag att fan, det är ju självklart att det är så (iaf oftast 😉 ). Men jag vet inte om jag skulle tänka på det i en sån situation. Men å andra sidan är jag inte så intresserad av att skaffa barn så det kanske är lugnt. 😎

Åh, på min unges förskola finns också en opedagog. Hon jobbar inte på hans avdelning som tur är, men en dag vid frukosten tyckte hon att min sons bästa kompis skulle sätta sig brevid honom (han satt helt stilla och åt) så att hon kunde hålla lite ordning på honom!

Jag vet inte vilket som var värst – att min unge skulle behöva höra att det behövdes när det verkligen inte gjorde det – eller att hans kompis skulle behöva känna något som helst ansvar att "hålla ordning" på honom. Det är ju inte precis hennes ansvar om det nu skulle bli aktuellt.

Hur bemöter man ens något sådant… jag blev tyvärr bara stum.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *