Kategorier
barn & föräldraskap

Att uppmuntra barn att följa flocken

Har ni tänkt på att föräldrar (och pedagoger) ofta uppmuntrar sina barn att göra som alla andra, även fast de flesta säger sig vilja att barnet lär sig att gå sina egna vägar? Det har jag. Det är kanske när barnet vägrar galonisar fast det är blött ute och mamman vädjar; ”Men titta, alla andra […]

Har ni tänkt på att föräldrar (och pedagoger) ofta uppmuntrar sina barn att göra som alla andra, även fast de flesta säger sig vilja att barnet lär sig att gå sina egna vägar?

Det har jag.

Det är kanske när barnet vägrar galonisar fast det är blött ute och mamman vädjar; ”Men titta, alla andra barn har galonisar på sig!” i ett försök att få ungen att inse hur klokt det vore (och hur oklokt barnet är) eller vid matbordet när ungen vägrar sitta still; ”Alla andra här sitter som de ska” osv.

Jag hör det faktiskt ganska ofta; ”alla andra gör…”

Behöver jag tillägga att jag ALDRIG använder ”alla andra” som ett argument när jag försöker få min unge att göra som jag vill? Jag vill ju inte att hon ska lära sig att lita mer på andra än sig själv.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

44 svar på ”Att uppmuntra barn att följa flocken”

caroline det bästa är att faktiskt ge hållbara argument; "det är blött ute och då kan du inte hoppa i vattenpölarna!" eller "om du inte sitter still så kan du ramla av och slå huvudet"

Vad skulle du säga till en vuxen?

fast ibland så får man helt enkelt låta ungen göra som denne vill, för att visa att man litar på hens egen förmåga att känna av.

Åh, jag har rätt länge gått och irriterat mig på att föräldrar (och förskollärare) säger så till barnen, tycker inte alls det är bra! Det betyder ju veerkligen att man förklarar i undertext att man inte litar på barnet och jag har funderat en del på bla sådana här situationer då jag själv får barn i augusti. Kommer för mitt liv verkligen tänka på vad jag säger, när det kommer till den biten att barnet inte vill göra som jag anser är bäst för det! Jag kan störa mig nåt enormt på det!

Nu blev jag att fundera på om jag har gjort så nån gång. Kanske, för jag har faktiskt inte tänkt så långt. Men när du skriver det så är det ju bara helt jäkla självklart. (Lovar mig själv att tänka på att inte säga så i framtiden.)

Jag brukar köra med flock-argumentet de gånger bästa kompisarna föregår med gott exempel. tex "Både Moa och Jonas har vantar på sig så nu tar du också på dig det så att du kan leka med dem!" Men bara när det är bästisarna, för de är så schyssta/vettiga att det bara är bra att påverkas av dem. 😀

Detta inlägg får mig att börja tänka på något som jag har funderat över, att alla alltid säger "var dig själv" och "låt ingen annan bestämma hur du ska vara" men så fort man gör något som dom anser vara opassande så ska man genast ändra på sig och så är det plötsligt ohövligt att inte göra som dom säger. Lite dubbla budskap liksom. Nog för att jag vet att det är skillnad på beteende och personlighet, men det vet inte ett barn (och en hel del äldre också tydligen). En liten tanke bara. ^^

Hah! Jag älskade att bevisa att mina föräldrar hade fel på den punkten, då blev jag så skadeglad att de lade av till sist

Men HENNI, det spelar ingen roll om det är bästisar eller andra überbraiga människor. Poängen är att barnet ska lita på sig själv och att lära sig varför barnet bör ha galonisar på sig…

Våran härliga 2åring är just nu inne i ett il då det inte ska användas vantar, spelar ingen roll vilket väder det är, vantarna vill vännen inte ha på händerna förrän dom är som isbitar. Vi vet att han ber om vantarna då han fryser, varför ska man då tvinga på dom?

Som du skriver, hållbara argument och tilltro till barnets kompetens!

Henni: fast tror du inte att de där tonåringarna som bjuder på hemrännt med argumentet " jamen vi dricker det alltid, det är ofarligt " kommer att vara hennes/ hans nära vänner? eller att eller att han som pressar en tjej till sex för att " alla andra gör det" oftast är en älskad pojkvän?

Kan tänka mig vilken underbar morse du är och vilken underbar uppväxt dina ungar har. Jag hatar min barndom men jag ska absolut inte skylla på mina föräldrar. Snarare dagisfröknar. Hatar dagisfröknar (ska dock inte dra alla över en kam).

Har även praoat på dagis och tur att jag bara var där i en vecka för annars hade jag dragit en käftsmäll på fröknarna. Det var en liten pojke där som på rasterna (det var mars, slask) gärna stod i ett hörn. Han vägra ha vantar på sig och framförallt att leka i geggan – som alla andra. En av fröknarna bar upp honom (1,5-2 år var han), sätter honom i mitten av lerpölen som alla andra barn är runt. Han reser sig upp såklart och går där ifrån, tillbaka till hörnet. Jag som såg det hela och kände igen mig själv från när jag var liten gick fram till honom, tog hans hand och så gick vi bara runt. Fröknarna sa att dom aldrig hade sett han le så stort som han gjorde då! Och vi gick bara runt runt runt sandlådan.

Fattar inte varför alla barn måste göra precis som alla? Alla är inte lika.

Jag använder "alla andra gör så" som argument ibland. Tex på spårvagnen springer man inte omkring för att det är farligt, men det köper inte min 2,5 åring alltid. Däremot "ser du att alla andra sitter stilla på sina platser, det måste man göra när man åker spårvagn" funkar så då får det duga som argument.

Så sant! Det ska jag tänka på framöver. Jag har nog sagt det en eller annan gång, främst för att jag inte reflekterat över det, även om jag inbillar mig att jag oftare brukar argumentera med riktiga argument.

Min mammas ständiga uppfostringsvals var att säga att den och den säkert tyckte att jag var töntig/slutade va kär i mig för att jag var så och så.

Att säga att "alla andra gör ju så och så" är bara en mildare version av det min mamma sa, anser jag, då budskapet är detsamma: du är FEL som gör/inte gör så och så.

(Sen är det ju bra i vissa fall, som efter tex "lek inte på vägen" och "döda inte småkorrarna")

(Menar självklart inte att "alla andra" är bättre än att förklara VARFÖR man inte ska killa off massa korrar, men you get my point)

Och detta är inte bara (ofc) tillämpbart på barn: Mina föräldrar har bara på senare år börjat dela upp hushållssysslorna, så pappa är n00b på tvättmaskinsbestyr, och för ett tag sen när jag var hemma hörde jag mamma klaga på pappa över att han slängt in strumpor och kalsonger bland övrig tvätt "trots att hon sagt till honom tusen ggr", varpå pappa muttrade nåt om att det har han glömt, och mamma får psykbryt och säger att hon har sagt det sååå många ggr.

Jag frågade pappa om han visste VARFÖR kalsonger/strumpor inte skulle tvättas med övrig tvätt – vilket han inte visste – och jag förklarade om graderna på vattnet osv.

Mycket lättare att komma ihåg vad man bör göra om man vet anledningen. (Nu låter det som om jag har helt efterblivna föräldrar, vilket stämmer till viss del, men dom har hjärtat på rätta stället i alla fall ^^)

Jag kan inte låta bli att förundras över den här bloggen. Jag får ständigt en massa tankeställare härifrån och ja.. jag vill egentligen bara säga TACK! 🙂

Håller med ovanstående! Du skriver så sjukt bra så jag vet inte vad! Om du någon gång skriver en bok kommer jag köpa den direkt!

Men är det verkligen så vanligt argument? Jag kan aldrig minnas mig att jag har sagt så. Känns som något som våra föräldrar sa men att vi idag vet bättre… eller?

Jag försöker i allafall alltid argumentera till vad Zack får/får inte göra och han accepterar alltid goda argument och har ni börjat argumentera tillbaka. Vilket än så länge bara är kul 🙂

Haha… kom på en sjuk grej som min mamma alltid sa för att jag skulle duscha och ha rena kläder. "Tänk om du råkar ut för en olycka och kommer in till sjukhuset med smutsiga trosor?? Vad ska doktorn säga då??" Haha… men det är min mamma i ett nötskal 😉

Jag försöker argumentera åt andra hållet. Min 7 åring älskar det uttrycket. "Men mamma alla andra får ju". Så kommer det från hennes mun både 1 och 5 gånger om dagen. Tror inte att jag brukar säga så själv nämligen. Inget som känns bekant iaf 😉 Undra hur det kommer bli när hon blir tonåring. Vill inte ens tänka tanken…

Håller med. Min mamma var alltid så, speciellt när det gällde kläder. "Men det hääär är väl fint, alla andra har ju det!!". Öh, ok? Vem bryr sig?

Tänker samma sak om föräldrar som säger "sluta med det där, alla tittar!!!" som om det viktigaste i världen är om andra tittar och vad de tycker. >:(

Visste inte ens att det var många som använde denna argument..

Jag brukar säga till min barn i exempel situation;

Vi är ute och de råkar se att några barn i deras ålder har si och så som jag inte vill ha min barn ska ha, så så brukar jag svara: "Ja deras föräldrar bestämmer hur de ska ha det er deras val." Det brukar de förstå och inte kommentera mer.

Tant Grön & Saramari: Jag litar på att mina barn blir lika kloka som sin mor. 🙂 Jag följde inte mina föräldrars råd utan bestämde oftast själv tillsammans med mina bästa kompisar. Fast inte redan när jag var 3 år, vilket min yngste son är. 🙂

Fram för bra kompisanda. Det stärkte då min självkänsla och självständighet. 🙂

Lite halvt OT, men det har med tillsägningar att göra. Häromdagen, när det var riktigt soligt och varmt, så satt jag på en bänk vid vårt centrums fontän. Bredvid mig satt en mamma med sina två småbarn (typ en 1 åring och en 2½-3 åring).

Det stora barnet gick hela tiden i och plaskade med fötterna (förstås!) och ibland gick han i för långt så att shortsen blev blöta. Mamman blev då mycket putt och tjatade "NEJ! Kom upp nu! Du blir blöt, nu får du sluta bada. Kom. Slutbadat. NU!" osv. osv. Överhuvudtaget verkade mamman vara en sån där som hela tiden tjatar och kommer med förmaningar, för absolut ingenting.

Jag satt där och tänkte:

"Men vafan, om ungen blir blöt är det så farligt då? Det är ju för sjutton sommarvärme ute. Så han torkar ju fort. Det är väl bättre isf om han får känna efter själv om det var kul/mindre kul att bli blöt! I "värsta" fall får han väl ta av sig byxorna innan han blir blöt, eller efter han blivit blöt. Inte hela världen liksom."

Hon sa något innan de gick också, med arg stämma, till pojken som var menat som en tillsägelse – men jag minns inte var det var, annat än att det var skitlöjligt.

Bra för ungens självkänsla liksom!

/not

Det här var nog det bästa inlägget jag har läst på väldigt länge!

Ta till er detta, alla småbarnsföräldrar!

När barnen är små lär ni dem att följa strömmen och göra som alla andra men sen när dem kommer upp i tonåren så vill ni minsan att de ska ha sin egen vilja och sunda förnuft trots att de hela livet har blivit upptränade till att blint följa efter och göra vad alla andra gör.

btw. Titta förbi på min blogg för att vara med och tävla om ett porträtt!;-)

Du har nog rätt, många föräldrar gör så. Om jag gör det är jag faktiskt inte medveten om själv (bra tankeställare där med andra ord), men jag tror inte det. Oftast försöker jag resonera med min dotter om varför hon ska ha till exempel regnkläderna på sig så hon förstår VARFÖR, inte för att vara som alla andra. Så hon brukar få öppna dörren, ser att det regnar och går in och tar på sig regnkläderna så hon slipper bli blöt och kan hoppa i vattenpölarna 🙂

Intressant inlägg. Var med om just det här i morse på en öppna förskola. En fyraårig tjej ville ta en haklapp vid fikat. Mamman säger då: Nä inga andra storflickor har haklapp. Varför inte istället säga: Jag vill inte att du har haklapp eller helt enkelt låta henne ha det. Det är ju inte alltid lätt att vara storasyster när man ibland vill vara liten.

Tänker på att jag hade haklapp på mitt första barn tills han var nästan tre år medan mina fyra andra barn knappt har haft haklapp.

Glömde att skriva att jag generellt tycker det är synd när föräldrar använder andra i sina konversationer med barn istället för att visa barnet vem de själva är. Vågar vi inte stå för det vi tycker, eller? Precis på samma sätt använder vi gärna MAN hela tiden. Man får inte … Man bör … Vem är man?

När det gäller regnkläder finns du numera sköna sådana. Kommer ni ihåg när det knappt gick att röra sig i dem. Då ville jag hellre bli blöt än att tvingas leka i de otympliga kläderna som inte andades.

Glömde att skriva att jag generellt tycker det är synd när föräldrar använder andra i sina konversationer med barn istället för att visa barnet vem de själva är. Vågar vi inte stå för det vi tycker, eller? Precis på samma sätt använder vi gärna MAN hela tiden. Man får inte … Man bör … Vem är man?

När det gäller regnkläder finns du numera sköna sådana. Kommer ni ihåg när det knappt gick att röra sig i dem. Då ville jag hellre bli blöt än att tvingas leka i de otympliga kläderna som inte andades.

Jag brukar säga typ så vid matbordet; har mamma fötterna på bordet/kastar mamma maten på golvet osv osv … Nej, då ska inte du heller göra det.

Men det är i princip bara då jag använder mig av det.

Wow! Tänkte på det där bara härom dagen. Fast då mer på att man sen får höra: Men alla andra får ju. Och att då komma med det typiska svaret: Om alla andra hoppade från en bro, skulle du göra det också då?

Nää, några sånna kommentarer ska jag nog bannlysa i huset.

En tanke bara… jag håller med dig i detta till en viss grad MEN kan det inte i detta fall handla mer om att lära sig normer och regler? som exempelvis på dagis att "alla barn SKA sitta ner vid matbordet, även du"… eller att "på dagis har ALLA barn galonisar ute när det regnar".

det är jätte bra att barn ska ha en egen vilja och lära sig att följa det dom vill MEN å andra sidan måste man ju också lära sig att följa vissa gemensamma normer som finns i samhället, det är väl lite det det handlar om särskilt på förskola

gillar din blogg.. du verkar vara en vettig människa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *