Kategorier
barn & föräldraskap

Barn är inga jävla accessoarer

Ibland så hör jag vissa föräldrar prata om hur de från födseln haft barnflickor, barnvakter, rest  mycket, shoppat, festat, hängt med polarna och på andra sätt levt sitt liv som vanligt (och då lämpat över sina ungar på nån annan) och sen i nästa andetag så pratar de om hur självständiga deras små är redan vid […]

Ibland så hör jag vissa föräldrar prata om hur de från födseln haft barnflickor, barnvakter, rest  mycket, shoppat, festat, hängt med polarna och på andra sätt levt sitt liv som vanligt (och då lämpat över sina ungar på nån annan) och sen i nästa andetag så pratar de om hur självständiga deras små är redan vid 2 år (typ). Stackars ungar säger jag då.

”Jag tycker barnflicka
var helt underbart
jag slapp tex byta blöja
och allt sånt tråkigt”

Jag undrar varför man eftersträvar att sin lilla ska vara självständig vid så tidig ålder och varför man tror att det överhuvudtaget är ett tecken på att man gjort rätt? Tycker snarare det tyder på överlevnadsinstinkt. På att barnet i sin längtan efter mamma blivit tvungen att anpassa sig och söka trygghet någon annanstans eller värre; blivit tvungen att klara sig själv.

Nej självständiga ska ungarna vara när de blir stora. Små barn vill och SKA vara med sina föräldrar. Inte med barnflickor och barnvakter i tid och otid.

Min dotter är min dotter och jag vill ta hand om henne själv

Är du inte redo att anpassa ditt liv efter dina barn (Nu menar jag inte ge upp livet helt) och är du inte redo att ta hand om dem själv, med allt vad det innebär – nej då är du inte redo (eller lämplig enligt mig) att skaffa barn. Barn är inga accessoarer man skaffar för att boosta sitt eget ego.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

11 svar på ”Barn är inga jävla accessoarer”

håller VERKLIGEN med. skaffar man barn skaffar man även allt som medföljer (blöjbyten, spyor – osv osv) man måste ju vara bredd att "offra sig" om man verkligen vill ha barn. herregud!

Jag får lust att börja as garva när jag ser orden självständig och bäbis i samma mening, har sett nötter skriva det på fl flera gånger "jag vill att min son ska vara självständig" om sin 3 månaders bäbis.

De kanske borde ha öppnat en bok innan förlossningen så hade de insett att det är lite mycket att begära.

Så sant, så sant! Men vad menas med självständig? Min dotter på två år, hon kan leka för sig själv en stund och klarar det utan att jag sitter precis bredvid, men klara sig själv skulle hon ALDRIG göra när hon är så liten. Jag hjälper henne med allt och finns alltid i samma rum eller åtminstone i samma hus.

Alltså, är det människor som menar att en tvååring brer smörgåsar och går på disko? Dont get it.. Vad ÄR självständig?

Håller med dig till 100%.Det blev någon slags fluga att skaffa barn ett tag. Som om det vore kattungar. Sedan gnälls det på hur jobbigt det är. No shit sherlock. Klart som fan det är kämpigt, det är ingen liten docka man har skaffat sig. Att det inte alltid är så kul får man ju iskallt räkna med INNAN man skaffar barn och inte lassa över dem på barnflickor så fort något roligare dyker upp.

Jag har växt upp med en mamma och pappa som är egna företagare, restaurang och skärgårdsbåtsföretagare för att vara mer specifik. Det gjorde att mina föräldrar hade grymt lite tid med mig mellan juni-augusti men hur mycket tid som helst resten av året.

Tycker inte du att de hade rätt att skaffa mig då?

Jag hade nämligen enligt mig själv riktiga idyll sommrar. Var oftast ute hos min mormor/morfar ute i skärgården ihop med massor andra släktingar och jämnåriga barn. Kunde inte haft det bättre!

Är det inte bra om barnen känner sig tryggt på andra ställen än med just sin allra närmsta familj?

Jag håller fullständigt med dig om det där är vidrigt att skaffa ett barn och sedan lämna bort det halva tiden för sitt eget nöjes skull, men det finns faktiskt människor som har annorlunda arbetsliv än 9-5 jobb. De har också rätt att skaffa barn, tycker jag.

När välbärgade inte klarar av att ta hand om sina barn kallas det nanny/barnflicka när fattiga inte klarar av sina barn kallas det fosterfamilj. Är ju samma sak egentligen, bara det att vissa genom social status och ekonomisk makt kan köpa sig fria från skuld.
Sedan vill jag också påpeka att inte alla ”skaffar” barn. Det är faktiskt möjligt även i ett land med i princip fri tillgång till preventivmedel och abort att som kvinna ändå bli förälder mot sin vilja. Men som kvinna kan en inte i efterhand undfly ansvaret på samma sätt som män kan, på grund av den sociala pressen och de totalt ojämlika förväntningarna på kvinnliga respektive manliga föräldrar, bl a. Tror att många fler än vi anar mår dåligt i sitt föräldraskap, och många som på grund av skammen att som kvinnlig förälder inte orka eller räcka till avstår från från att be om hjälp och hellre biter ihop och uthärdar fast de bara mår sämre och sämre. Det går i förlängningen ofta ut över barnen och då hade kanske samtliga inblandade mått bättre av att ta hjälp av barnflicka eller fosterfamilj.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *