Kategorier
barn & föräldraskap

Barn är ju inte riktiga människor så då ska de inte behandlas som sådana heller

En jubelåsna till förälder berättar lite smånöjd över hur innovativ h*n har varit vid matbordet. Sonen på elva månader har tydligen, som normala bebisar, testat sin röst och nått ganska höga toner (jag kan föreställa mig hur nöjd han var över det) Jubelåsnan påstår att h*n har tålamod men visar stor brist på det när h*n till […]

En jubelåsna till förälder berättar lite smånöjd över hur innovativ h*n har varit vid matbordet. Sonen på elva månader har tydligen, som normala bebisar, testat sin röst och nått ganska höga toner (jag kan föreställa mig hur nöjd han var över det)

Jubelåsnan påstår att h*n har tålamod men visar stor brist på det när h*n till sist får nog av vrålet. En urtvättad och väl föreberedd vattenflaska till hands och SPRUT SPRUT rakt i ansiktet på ungen vid nästa tillfälle.

Mission ackomplished. Ungen blir rädd och inget vrål har hörts sen dess.

*speachless*

”En 11-månaders har ju ungefär samma intelligens och förståelse för omvärlden som en påse nötter”

Om det inte vore nog, så påhejas jubelåsnan av en flock idioter som anser att ”jamen funkar det så är det bra!” ”Barn är inte vuxna!” (så då får man behandla dem lite hur som helst)

Skrämsletaktik och hot är en normal uppfostringsmetod tydligen. Fuck respekt liksom. Fuck barnets integritet.

Jag brukar inte använda mig av ordet kränka alltför ofta, men skulle min man spruta mig i ansiktet med vatten när han tycker att jag ska vara tyst så skulle jag inte bara bli förbannad, Jag skulle bli kränkt. Jag jämställer det med en smäll i ansiktet. Vatten gör kanske inte ont, men resultatet är detsamma. Barnet skräms till tystnad.

Hur misslyckad och fantasilös är man inte i sitt föräldraskap om man måste ta till skrämseltaktik för att få barnen att lyssna? Och vad för slags människa skrämmer en ettåring? Dessutom när barnet inte gjort nåt fel.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

51 svar på ”Barn är ju inte riktiga människor så då ska de inte behandlas som sådana heller”

Jag säger som föregånde…bara gapar och tänker att nu ljuger du…det här har du hittat på, det kan inte vara sant! Vilken jävla idiot! Varför skaffar vissa människor barn??:-(:thumbdown:

Följer den tråden med.Fick rysningar när hon postade den.Men man får ju hoppas att hon lär sig från alla bra kommentarer iallafall och inte gör om det. Tyckte så synd om barnet.."skrämd till tystnad"

Jag tror dessvärre absolut inte att det här med skrämseltaktik i barnuppfostran är något ovanligt. Jag hade en diskussion med en kompis från Australien en gång när jag bodde där. Hon hade växt upp i en troende katolsk familj…

Jag är själv uppväxt med föräldrar som alltid tillrättavisat mig genom att prata med mig och fått mig att förstå varför det jag gjort varit fel medan hon aldrig fått någon förklaring utan alltid bara fått höra: "Sluta med det där annars straffar Gud dig". Och detta var tydligen sättet som alla hennes vänner blivit uppfostrad på…

Naturligtvis ifrågasatte jag förskräckt detta men hur mycket jag än försökte var det stört omöjligt att få henne att förstå hur mina föräldrar kunde få mig att lyda utan hot! Det är ju inte rimligt att tro att ett barn kan förstå vad som är moraliskt rätt och fel!

Är hot och skrämsel helt enkelt bara ett sätt för föräldrarna att ta den lätta vägen och slippa gå till botten med problemet, månne? Måste vara jäkligt bekvämt att aldrig behöva förklara sig!

Fy fan. Jag blir alldeles stum. Finns det verkligen sådanna IDIOTER till människor?! Skulle ALDRIG falla mig in att skrämma/hota min dotter, ALDRIG! Herregud, skäms h*n inte över hur denna gjort emot sitt barn?!

Det gör inte ont att få vatten på sig. Inte alls. Men det spelar liksom ingen roll över huvud taget. Jag blir upprörd över respektlösheten och kränkningen, ja, det är en kränkning, herregud!!! Det är ju liksom så man gör med katter! Trodde hon att hon var smart typ "vad ska jag göra, jag vill ju inte slå honom, hmm jag kan spruta vatten på honom!". Eh, bara att det är precis samma sak kränkningsmässigt förutom att vatten inte gör ont. Det behöver inte bädda för barnmisshandel tycker jag inte, men det bäddar för auktoritär nannymetodsuppfostran och sådant ger mig lika mycket ont i magen som barnmisshandel i vissa fall.

Fy fan!

Men en fråga LD, vad gör DU om Ninja testar sina röstresurser sådär? Bara undrar. Funderar på om du tänker samma som jag. 🙂

Det är trevligt att läsa att man inte är ensam om att sitta och bli så fruktansvärt irriterad/arg/förbannad på Familjelivstrådarna. Har mer än en gång upptäckt att jag har spenderat onyttigt mycket tid på att följa en tråd bara för att för varje inlägg bara bli än mer upprörd.

elisabet — det är ju precis det som folk i tråden inte verkar se. Det handlar ju inte om vattnet i sig "amen blir barnet kränkt när det regnar då rå?" utan om handlingen. Respektlösheten och att man försöker skrämma till tystnad.

Hur gör jag med Ninja? … eller i mitt jobb också?

Det är så svårt att ge ETT svar för det beror på situation, på platsen, på tillfället och vad skriket beror på!

Ninja är ganska högljudd ibland och det uppmuntrar jag faktiskt. Just för att hon är flicka och så pass liten att jag vill att hon ska lära sig att använda sin röst med volym (och inte bli en pipfia)

Jag skulle antagligen inte uppmuntra en pojke på samma vis, men heller inte göra nån stor grej av det. Hennes kusin kan dock vråla ganska mycket bara för att höras och han blir ofta lite väl uppspelt. Han tar jag tag i mjukt, smeker armarna kanske eller över ryggen och pratar lugnt och tyst "så.. lugna ner dig nu Vincent!" Tar ner energin liksom.

När barnen blir äldre så måste man ju även börja tänka på att när man talar så talar man i SAMTALSTON. Vi har en del ungar som skriker när de pratar, på jobbet, och de påminner jag då och då att just "tala i samtalston" (det blir ju fel om jag säger "prata tystare" då vi har några småfåglar som knappt hörs)

Barn som vrålar utan anledning och som faktiskt har ett språk, som har ORD – de har ingen anledning att tokvråla. Men där beror det helt på situation. Ett barn som tjuter av glädje får göra det. Ett barn som tjuter för att det är argt får också göra det för känslor ska inte kväsas.

En unge som bara skiker för att höras, nej — då säger jag nog nåt i stil med att "jag får ont i öronen!" eller "jag vill inte att du skriker". Fast samtidigt så måste man ju fundera på VARFÖR har barnet ett behov av att höras? Får han höras annars? Lyssnar folk när han pratar tystare?

som sagt – det finns inte ETT svar! *s

OCH! (glömde) när Ninja var mindre och uppenbart tränade och testade rösten så brukade jag se förvånad ut ("wow! Vilka ljud!) eller låtsas rycka till och bli rädd ("oj!!") eller nåt annat busigt.

Jag tror jag är lite skadad av att jobbat i son-rise haha men där ville vi ju att barnen skulle lära sig att när man använder rösten så händer det saker. Man ska tjäna på att kommunicera liksom.

Men jag har aldrig riktigt upplevt bebisvrål som nåt jobbigt som ska dämpas. Visst kan det göra ont i öronen ibland, men det är ju en del av utvecklingen.

nej men fy fan, vilken idiot ! jag blir så irriterad på folk som tror att barn inte förstår någonting. jag jobbar på en förskola och får ofta höra av mina vänner att barn inte förstår ett skvatt. de är så mycket smartare än vi vuxna ibland. enda skillnaden är att de kanske inte kan sätta ord på det på samma sätt som vi kan ! barn är inte mindre värda eller dumma för att de är barn !

Barn är inte katter heller- för precis så gör vi på grannens KATTER när de kissar på våra utemöbler. Herregud, ska nog börja använda den metoden i skolan- vore perfekt under grupparbetena när någon inte dragit sitt strå till stacken. Kan för ett ba förslag 🙂 Men använda metoden på lilla kotten tänker jag då rakt inte

Med risk att låta omogen men vilken jävla idiot! Hn försöker trösta sig och andra med att hon inte är en barnmisshandlare men det är ju precis det hn är! Vidrigt! Undrar om barnet ifråga kommer att få göra samma sak tillbaka sen när barnet inte orkar höra h*n:s tjat etc.

Som sagt, vilken idiot som helst får skaffa barn. Jag kunde tyvärr inte vara med konstruktiv i min kritik och ilska denna gång. Det blev för känsloladdat…. usch, stackars barn ;(

Jag blir helt rörd.

Min unge 1 år larmar hur mycket han vill. När jag har fått nog så tar jag med honom till tvrummet och låter honom leka med sin leksaker istället. Han är lika belåten ändå. men helt ärligt att använda skrämseltaktik, det kommer ju att förhindra hans utveckling.. =(

Men FYY!!! Jag blev förskräckt och otroligt ledsen när jag läste detta! Hur kan man ens komma på en sån sak! Jag har en brorson på ca.7 månader som precis börjar upptäcka att han faktiskt också har en röst och kan göra ljud som oss andra. Visst, ibland är han så otroligt högljud att det faktiskt skär i öronen – men inte lika mycket som det värmer i mitt hjärta att höra honom och se hur förvånad och nöjd han blir över dom ljud han gör! :love:

Min lille Carl här hemma skriker, piper, väser, ja….ger ifrån sig oändligt många läten och ibland har jag lock för öronen, men jag skulle A L D R I G någonsin bestraffa honom (oavsett metod) för det! Han älskar ju att låta…det är ju hans sätt att kommunicera! Stackars barn…..och sedan att de på BVC flinar åt det hela===!:bigeyes:

LD precis det var det jag tänkte också… 😀 Min dotter kan ha en jävla pipa ibland och skriker som jag vet inte vad, vid matbordet eller när som helst, bara för att testa röstresurserna på det där viset. Då gör jag absolut ingenting. Typ bara kollar och säger "men OJ va du kan låta, det kan ju behövas i framtiden!" 😀 Visst får man förbannat ont i huvudet och öronen ibland av allt skrik men jag försöker helt enkelt bara stå ut, det är ju ett BARN vi pratar om, en bebis, de måste få testa sina kroppsfunktioner. Om man får så himla ont i öronen så man inte står ut då får man väl gå ut på balkongen i fem minuter, barnet dör inte av det. Och nån gång är väl ungen tyst liksom.

När det handlar om äldre barn så är det en helt annan sak och då är ju sådana metoder som du nämner jättebra.

Låter ni verkligen era barn skrika hur som helst?! LD:s sätt är de enda rätta – att i tid ta ner ljudnivån på ett lugnt sätt. Inte kan man låta ungar skrika hur som helst. Jag respekterar dem, och de ska lära sig att respektera mig. Det kan inte vara bara jag som ska acceptera allt. Låter ni barnen slå er också? "De måste ju lära sig att försvara sig!" Eller?

Detta inlägg får mig att tänka på ett stackars barn jag såg när vi var på teater i söndags. Hon ville prata med sin pappa som kollade på sin mobiltelefon. Dessutom skulle pjäsen "snart" börja. När hon inte blev tyst, slog han henne över låren flera gånger! Och mamman höll med. Varför skällde jag inte ut dem? Barnaga är tyvärr inte förbjudet i det land jag bor (plus att min son var med, och jag inte ville bli alltför arg inför honom). Ju mer jag tänker på det… Grrr.

Borde jag ha lagt mig i? Hur?

var inne och vände på den tråden häromdagen och skulle nog kunna skriva en uppsats i vad jag tycker men det mesta är nog sagt. vad är nästa steg i den här människans uppfostransstrategi?

Sjukt. Idiotist. Vidrigt. Mitt barn är också 11 månader & tanken på att nån skulle bemöta henne på ett sånt sätt gör mig illamående.

Negativ betingning på ett barn, skitsmart liksom!

Finns inget positivt att säga om det.

Herregud, folk är ju för fan inte kloka.

Det där med vattenspruta vet jag att folk gör med katter – jag trodde inte att folk var sådana idioter att de körde med samma taktik på sina barn. :bigeyes:

Personligen skulle jag aldrig straffa mina katter med vattenspruta, det går alldeles utmärkt att lära dem att inte göra vissa saker istället genom lite tålamod…

mina hundar går på hunddagis och där sprutas det vatten på skällande hundar dagarna i ända… effektivt på vissa, verkar inte funka alls på andra. Tyckte i början att det var lite grymt och nu får man läsa om en förälder som gör samma sak?!

Kunde inte hitta tråden men det låter helt galet, men det finns en del mammor som utövar dessa metoder. Man undrar ju hur de blev uppfostrade, de vet kanske inte bättre.

Vi har en väldigt högljudd kille och arg är han ofta, det får han vara det är helt okej och vill/behöver han skrika får han gärna göra det men då i hallen, det är inte så trevligt för våra öron brukar jag förklara. Numera går han alltid ut i hallen och gormar när han känner för att lätta på frustrationerna eller få utlopp för lite skrik 😉 Funkar jättebra och ingen blir kränkt, ingen dömer ut hans humör som "dåligt" beteende.

Alltså det där var nog bland det värsta jag har hört. Jag tycker att det där är barnmisshandel på högnivå. Uppfostrar hon ett djur eller? Nu hittade jag inte hela inlägget utan jag läste bara det du skrivit om det men det räckte känner jag, fy fan för sådana föräldrar. Usch, jag blir ledsen och arg när jag läser sånt där, har dom ingen respekt alls för sitt barn! /M-L

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *