Kategorier
barn & föräldraskap

För fucka upp kommer jag göra

 
Gud vad jag oroar mig för den här lilla människan. Vem kommer hon bli? Kommer hon kuvas av samhället? Kommer hon präglas av idealen? Kommer hon vara stark nog att stå emot och stå upp för det hon tror på och för andra människor som inte orkar vara just starka? Kommer hon förstå sitt värde och sin okränkbarhet? Kommer hon veta att hon är fantastiskt trots sin lynniga, egocentrerade och burdusa mamma eller kommer jag upprepa mina egna föräldrars misstag och ge henne ett bekräftelsebehov som aldrig tar slut och som äter upp henne inifrån? Hur kommer jag fucka upp och vilka spår kommer det lämna?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”För fucka upp kommer jag göra”

Tror inte du behöver oroa dig, vi lär oss med tiden, vi gör våra egna misstag men hittar ändå rätt väg till slut. Hon kommer säkert trotsa och ha sig men så trygg hon är nu, så tror jag inte du behöver oroa dig nämnvärt i framtiden 🙂

Ska väl kanske tillägga att jag inte har egna barn, men jag har varit ett 🙂

Du är eftertänksam i allt du gör. Jag tror inte du har mycket att oroa dig för. Jag och några vänner pratade om dig häromdagen och sa något i stil med, "Hennes ungar kommer ju bli så jävla awesomea" (Det är de såklart redan, men det har knappt börjat, tänker jag).

Det är läskigt det där. Man oroar sig så enormt för sina barn. Och hur ska man ge sin dotter det där som är så svårt att förvärva, en självkänsla och styrka som behövs i denna värld?

Jag får väl börja med att säga att jag inte har några barn. Det jag tycker skulle vara läskigt är att ungdomars revolt ofta innebär en protest mot allt det ens föräldrar försökt göra en till. Själv blev jag raka motsatsen till mina föräldrar. Vet knappt själv vad som var på trots och vad som var ett resultat av kritiskt ifrågasättande och fri vilja. Dock tror jag att förmåga till empati och en god självkänsla gör styr alla ungar rätt. Det som slår mig är att varje gång mamma säger hur väl hon känner mig tänker jag att" shit, vad du inte känner mig"…

Jag tror inte det kan gå så fruktansvärt fel om man är medveten om sitt eget beteende och vill väl. Om man gör allt av kärlek kan inte inte bli annat än bra.

För övrigt leder oro för sina barn till bröstcancer, enligt min mamma (bröstcancer-överlevare!) som läst nån artikel om detta. Så slappna av!

Du har det jo bare som alle vi andre forældre. Vi bekymrer os fra dag 1, og sådan fortsætter det i fremtiden…forever. Det er dejligt "nemt" at ha en baby, men som tiden går, skal der prøves kræfter. Alt skal prøves og ungerne skal ha lov, mens vi ind imellem er nødt til at vende ryggen til. Ungerne skal ha deres knubs. Når de bliver ældre er der helt andre ting som bekymrer os – alt det de bliver udsat for ude i verden, og kommer til at snuse til. Kan de stå imod? Har vi indformeret dem godt nok? Er de udstyret til at kunne klare det og det? Når de bliver voksne, ligger vi også søvnløse og spekulerer…Det fortsætter. Kom ikke og sig, at det er nemt at være forældre. Det er verdens hårdeste job, det er verdens fedeste job….vi kan bare gøre vort bedste og så være der for dem – altid. Elske dem betingelsesløst. Dét er det de fleste af os gør.

God dag til dig og læserne af din blog 😀

Kärlek, trygghet och tillit Lady Dahmer. Sen kan man fucka upp hur mycket som helst utöver det men om barnen vet att de är älskade, om barnen känner trygghet och tillit är det en väldigt bra grund.

Jag vill vara mina barns bästa vän som inom fasta ramar lotsar dem genom livet. De kommer säkert tyck att jag är dum stundtals men de kommer alltid veta att de är älskade och att de har min fulla respekt och mitt stöd.

Jag tror det viktigaste vi som föräldrar kan göra är att ta på oss ansvaret för det som blir fel. Att ungarna när de är större och undrar över sin egen barndom kan ifrågasätta utan att känna skuld och skam.

Sen undrar jag om det vore bra för ungarna att växa upp utan behöva stöta på minsta motstånd. Har man inte behövt hantera att morsan är dum i huvudet ibland, hur hanterar man då när kompisen är det osv.

Klart man vill skydda dem mot allt ont, samtidigt undrar jag om man själv hade varit så fantastisk som man är om man inte hade gått igenom den skit man gjort..

Också viktigt att komma ihåg – alla nojjor & behov man har MÅSTE ju inte vara resultat av uppväxt! man kan ju faktiskt biologiskt ha stort bekräftelsebehov, ha lätt för att nojja, må extra dåligt över vad andra säger & gör. mycket är kultur, men en hel massa också natur! med det vill jag säga att kanske du är så svag för omvärldens tyckande & är rädd att inte passa in för att du har lite av en sådan personlighet?

mvh

mamma till son med autism & adhd, där det är SÅ tydligt att mycket mycket av oss också är rent biologiskt.

Jag drömde om dig i natt :OOO de va kul.

nej men jag tror. Du har en bra barnuppfostran och det kommer följa med henne upp i tonåren. alla barn har ju en jobbig period mer eller mindre under den tiden. men när den är över så kommer hon nog vara väldigt stark, vettig och ha bra syn på sig själv och mänskligheten.

för, jag hade verkligen skituppväxt, men ja står upp för andra, vet vad jag är värd etc. allt de du oroar dig för etc. men måste också säga, att du hjälpte mig lite på traven att inse mitt värde 🙂 så, du behöver inte oroa dig. till slut blir vi vettiga människor ändå.

Å andra sidan – jag växte upp med kärleksfulla, vettiga föräldrar i en trygg miljö med goda vänner och bra värderingar och blev totalt fucked up ändå. Några garantier finns det helt enkelt inte och det är maktlösheten som är det värsta tycker jag. Vetskapen om att allt kan gå åt fanders hur bra förälder jag än är.

Nåväl, som mamma får man göra vad man kan och hoppas på det bästa!

Med tanke på den underbara mor du är, hur du gör allt du gör just för att göra livet bra och bättre för dina barn skulle jag inte oroa mig så mycket för Ninjas framtid. Självklart oroar du dig, du är ju mamma, jag tror det hör till "jobbet", och det finns nog ingenting jag eller någon annan kan säga för att ta bort oroandet i sig, men att Ninja kommer bli en awesome person med allt vad det innebär är ingenting som borde höra till oroandet, det är nästanen självklarhet, du kommer inte ge henne någo alternativ, du är en för bra person för att inte kunna färga av dig på dina barn.

Grejen är ju att Ninja kommer fucka upp också. Garanterat. Den viktigaste rollen för dig är att skapa trygghet och förtroende så hon vet att mamma alltid är där, utan att döma. Även när hon gjort enorma misstag.

Jag har världens bästa föräldrar och hade en underbar, trygg barndom, trots det var min tonårstid hemsk. Jag led av ätstörningar i nästan 9 år, hade svår ångest, blev mobbad i gymnasiet, mobbade tillbaka, testade droger, vågade inte alltid säga

nej eller stå emot när det behövdes. Jag var rädd, ledsen, förvirrad, osäker och skör. Jag är så oändligt tacksam att mina föräldrar stod upp för mig och alltid fanns där, de lät mig ta ansvar för mina handlingar men stod alltid på min sida. De hjälpte mig att bli självständig trots att jag knappt klarade av att ta hand om mig själv. När jag behövde någon att luta mig mot fanns de alltid där, skitsamma att jag var arton år och skulle bli vuxen, mina föräldrar fanns alltid där när jag behövde gråta eller prata om något, vare sig det var roligt,

tråkigt eller bara något vanligt. De lät mig vara den jag var med allt vad det innebär, men de lärde mig också viktiga saker som att vara att visa respekt och empati. Och jag hade stor glädje, även när det var som värst, av att veta att jag hade haft en sån bra barndom. Jag var ett lyckligt barn och livet behöver inte alltid vara skit, även om det kan verka så när man mått dåligt så länge. Mina föräldrar var inte perfekta, de gjorde sina misstag, men det viktigaste är att de alltid fanns där och hjälpte mig att bli trygg, stark, självständig och att komma ur mitt självdestruktiva beteende. Föräldrar är inte perfekta varelser, men allra oftast blir det bra ändå.

Jag förstår att du har sådana här tankar, det har till och med jag som inte har några barn än. Men! Tänk också på allt du kommer ge henne! Jag märker själv saker som mina föräldrar har "gett" mig genom sina sätt att leva och vara. Självklart dåliga saker också, men sååå mycket bra!

Jag har likadana tankar när jag tittar på min dotter. När jag titar på henne och tänker på hur samhället ser ut, alla krav, normer…ja då får jag nästan en klump i magen och jag kramr nästa sönder henne. Jag hoppas att jag kommer att få henne att inse att hon är alldeles perfekt som hon är, att hon inte behöver ändra på sig, på något vis, att hon inte tror att hon är mindre värd för att hon inte har en pitt.

Sen kommentar, jag vet, men jag har precis hittat din blogg så jag har typ sträckläst lite.

Jag tänker lite så här; Jag tror inte du behöver vara värst orolig alls faktiskt. Jag är uppvuxen med en mamma som påminner om dig en hel del. Min mamma har aldrig gjort avkall på sin integritet och hon har varit väldigt tjej-lös i min uppfostran (pappa också, de hade INGA som helst krav/förväntningar på mig för att jag var tjej). Jag har aldrig blivit uppmuntrad till varken rosa, dockor, smink eller smal. Mamma var heller inte rakad, sminkad eller norm-ifierad. Vacker som få, men det är alla mammor i sina barns ögon ändå. Det enda de uppmuntrade mig till att vara, var just; var dig själv. Stå på dig och så vidare.

Jag hade en period när utseende och liknande höll på att knäcka mig, men jag tog mig ur det någorlunda lätt, mycket för att jag bildat hela min värld efter två personer som var väldigt genustänkande utan att veta om det.

Mamma var bästa förebilden (samkönad identifiering osv) och pappa har varit en ur-bra mall för mig om hur en man ska behandla en kvinna, ett barn osv.

Det låter väldigt likt hur du uppfostrar dina barn och jag tror att även om dina barn säkerligen kommer ha bumbar in the road (för ALLA har det) så har de ändå det bästa i grunden. En mamma som har gett dem verktyg. (och en pappa med, men nu handlar det om dig ;))

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *