Kategorier
barn & föräldraskap

Jag skippar ADHT-TV och vuxenrelationer när jag väljer film till barnen

 
Jag totalratar ju Disneyfilmer och dagens moderna ADHD-tv för barn som egentligen bara går ut på att kränga billiga leksaker och samlarkort till ungarna och som skulle ge vilken sengångare som helst epilepsi på tre röda. Jag totalvägrar också att visa filmer eller läsa böcker som handlar om vuxenkärlek och väljer hellre sådant som fokuserar på barns relationer och barns vänskap. Jag ogillar starkt den här trenden att pracka på barn hollywoodromantik och heteronormativitet och tron att flickor och pojkar inte kan vara vänner på riktigt utan att vuxenkärlek ska tolkas in.
 
Istället tankar jag hem sånt som jag vet är ok, som t.ex Findus och Pettson eller Mamma Mu (Mammi mammi bu som Tamlin säger). Gamla klassiker från Astrid Lindgren är ganska normativa emellanåt (men också normbrytande och progressiva!) men kränger inga ideal och är alltid på barnens sida. Pippi, Emil och Ronja ser vi på och jag längtar tills Ninjan är stor nog för Bröderna Lejonhjärta.
 
Jag försöker tänka på att det ska vara lungt. Lungt tempo och lugn stämning. Det behöver inte vara pedagogiskt alls för egentligen så avskyr jag det där uppläxandet och moraliserandet nästan lika mycket som den heteronormativa hjärntvätten. När jag ser på film eller läser böcker så vill jag inte bli uppläxad. Jag vill fly verkligheten en stund. Och det tror jag barnen vill också. In i sagorna liksom, in i magin. 
 
Vad ser era barn på?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag skippar ADHT-TV och vuxenrelationer när jag väljer film till barnen”

Mina barn får se på Bollibompa utan problem, jag anser att det finns väldigt mycket bra där,(självklart dåligt med) jag anser att jag ej kan skydda henne från hela världens intryck utan ger henne istället kritiska glasögon. Hon har många kompisar som kollar på typiska Disney filmer o liknande, jag kan inte med att hon ska hållas utanför för att mina åsikter är annat. Jag pratar istället om o kring rollerna. Jag leker lekar med henne där jag sätter rollerna ur balans. Det vill säga rödluvan kickar skiten ur stora stygga vargen istället. Jag vänder upp och ned på föreställningarna kring dem normativa rollerna. Så Ken är kär i en pojke, toystory Buzz är den stora starka som är liten o rädd o kär i Ken. Barbie är skurken som retas o knuffas för att hon känner sig utanför. Jag har läst normativa böcker o bytt ut alla han till hon o tvärtom. Vänder på rollerna o bygger henne en föreställning som kan vara både och.

Hon har haft en sådan "prinsessperiod" o jag avskydde det verkligen, men är jag utav tron att tillåta istället för att förbjuda. Det vill säga om jag förbjuder o håller undan ifrån henne kommer hon att göra tvärtemot en dag. Bättre anser jag att ge henne hela världen, sanningen o sedan ge henne kritiska ögon. Det har fungerat väldigt effektivt nu här i efterhand. Fanns en stund då jag kände att det var helt kört, men OM Jag inte hade haft tilltro på mig själv o henne så hade det förmodligen slutat där. Jag vände hennes värld ut och in istället. Nu säger hon själv saker som "varför säger pojkarna så o flickorna så?". Hon kritiserar o ifrågasätter andra vuxna o deras föreställningar o är uppmärksam på saker som inte ens jag har reflekterat över.

Jag anser att det är bättre att jag är ärlig om omvärlden o hur samhället är uppbyggt o fungerar o sedan ger henne insikten att det är fel. För jag kan inte göra allt o hon måste lära sig att kritisera själv o bli medveten. Jag kan inte skydda henne mot hela världens intryck o åsikter MEN jag kan ge henne ett vaccin!

Svar:
du har ett par bra poänger och jag håller med om att man bör lära ungarna att granska sin omgivning kritiskt. Däremot så håller jag inte med om att man bör visa sina barn allt, oavsett vad kompisarna får eller ej. Var sak har sin tid och sin plats. Jag visar inte mina barn nyhetsreportage där barn far illa eller dör. Jag talar inte om våldtäkter eller mord och jag bjuder givetvis inte på alkohol. (och kommer ej göra det när barnens kompisar får alkohol av sina päron) osv. Jag tror på balans; på att faktiskt skydda ungarna för sådant de är för små för att hantera samtidigt som jag sakta lär dem att vara just kritiska. Jag tror det är viktigt att vara medveten om barns begränsningar. De har inte vår erfarenhet och kunskap och kan därför ej kritiskt granska sin omvärld på samma vilkor som vi kan.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jenny: Gud så bra, tack för alla tips. De ska jag försöka använda när min tjej blir så gammal. Jag är heller inte för några förbud, jag vet ju själv hur jag blir när jag inte får något… 🙂

Jag såg igår att Saltkråkan har visats på teve under sommaren och ligger nu på SVT Play. Jag tycker det är en grym serie när det gäller barnens könsroller och tänker framförallt på Tjorven och Pelle och deras syskon. De vuxnas roller är däremot mer stereotypa och Malin, den enda ungmön, blir ständigt objektifierad men lever istället efter madonna-idealet och är som en mor för sina syskon. Well, well det finns många intressanta familjekonstellationer på Saltkråkan som jag minns som annorlunda (liksom Pippi som är föräldralös). Tjorven är väl den enda som lever i en kärnfamilj, Melker är änkling (?), Stina hänger med sin morfar, den där rika tjejen som ska köpa en bungalow har bara sin pappa (vad man vet), tanten de köper den av lever själv o.s.v…

Bäst av alla är dock Tjorven som krossar alla normer kring vad en flicka "ska" vara, utan gör det hon gillar. Pelle likaså, som inte lever upp till ett pojk-"ideal". Bästa karaktärerna som dessutom känns äkta och lever i en realistisk miljö – signerade Lindgren!

Hur är det med alla vi barn i bullerbyn? Är den normativ? Har vissa fina naturbilder i huvudet från den, men inte så mycket mer.

Svar:
Jag har faktiskt inte sett den! Astrids sagor är ganska normativa på många sätt, men sällan på ett sätt så att det framhävs som ett ideal man vill efterleva. Det är ju knappast några flickor som sitter och längtar efter att bli som Alma eller Lina liksom. Men man bör vara lite på sin vakt eftersom att det som är väldigt normativt också säljer "sanningar" till barnen som kan vara svåra att värja sig mot!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tycker Alfons Åberg är helt underbar. Lugnet som sprider sig från Alfons-filmerna når till och med till de stressade småbarnsföräldrarna.

Alfons lever ju som bekant med bara sin pappa (vilket aldrig görs någon grej av öht) och tacklar livets små svårigheter, eller skojigheter, på ett enkelt och anspråkslöst sätt.

Astrid Lindgrens sagor är underbara, men jag rekommenderar inte "Alla vi barn i Bullerbyn" om du vill hålla det könsneutralt och inte köra ned heteronormativitet i barnens halsar.. Alla barnen är visserligen vänner, men det är strikt uppdelat ibland (de tre flickorna hänger ihop och gör "flickiga" saker, och pojkarna hänger ihop och gör "pojkiga" saker), samt att flickorna uppenbarligen redan har bestämt sig att de ska gifta sig med pojkarna när de blir stora. Så vuxenkärlek är redan med i bilden. Genialt inlägg annars som vanligt, jag tänker absolut ta till med samma förhållningssätt när jag får barn! 🙂

Men Dahmer då!

Är det inte lite för okritiskt? Astrid Lindgren är ju nationalromantik i sitt esse! Du kanske borde tänka om.

Varför inte se Ett Öga Rött eller liknande filmer?

Du får ju köra mer progressiva serier med barn av hela världens färger. Du är väl ändå mångkulturalist? Hur kan du inte stå upp för allas lika värde?

Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter är ju otroligt homogena serier! Tänk att du indoktrinerar dina barn till att vara okritiska till vithet!

Sjung nu med mig: we shall overcome! Inga icke-progressiva på våra gator!

Connor är nästan inte alls intresserad av tv. Fyller 2 år i augusti. Men han kan ha intresse en stund om vi har på något program på Animal Planet eller som i vintras då det var skidåkning som gällde 🙂 Ebba och Didrik satt han och kollade två hela avsnitt med mig. REKORD! Tecknat visar han inget intresse för. Är det vanligt?

Håller med om att det inte är bra för framför allt de yngre barnen att se på dessa stressade animerade filmerna. Allt är så hysteriskt och ofta ganska våldsamma fast det riktar in sig på en yngre publik.

Här hemma tittar vi på mamma mu och kråkan, spöket laban, alfons åberg, tre åringen har så smått börjat intressera sig för astrid lindgren filmer.

Min 10-åring gillar att se på dessa fina japanska filmerna som "spirited away" "Min granne totoro" något helt annat en alla stereotypa Disney filmer.

Där emot gillar jag när det finns något budskap i barnfilmerna, en karaktär som är inspirerande eller där det handlar om olika känslor som barnen kan känna igen sig i osv

Magda, jag tyckte mycket om "lånarna" tror jag den hette, japanskt också. En liten familj som bor typ under huset hos en familj och lånar på nätterna sådant som de lever av, tex en sockerbit. Den var väldigt spännande och lugn och mysig.

När jag var liten älskade jag filmen Lejonkungen. Det var det enda som lugnade ner mig, då jag var en ganska galen liten unge. Har aldrig kopplat ihop den med något negativt eftersom jag alltid tyckt om den, men samtidigt som den är otroligt mysig är den ju också både sorglig och våldsam om man tänker efter. Har du sett den? Vad tycker du om den?

Hayao Miyazaki som är skaparen till alla(?) Studio Ghibli filmer har nästan alltid en kvinnlig protagonist.

Han har bland annat gjort Spirited Away och My Neighbour Totoro som någon nämnde innan.

Grave of the Fireflies, Howl’s moving castle, Kiki’s delivery service, Princess Mononoke är väldigt fina filmer.

Några av filmerna bör dock inte visas till så unga barn som dina. Men My Neighbour Totoro, Pony och Kiki’s Delivery service borde inte vara några problem.

Rekommenderar verkligen filmer av Miyazaki!

Ponyo på klippan vid havet – en underbar film! Den handlar om en fisk vid namn Ponyo som blir kompis med en pojke och vill bli en människa som han. Det är söt vänskap mellan en pojke och en flicka utan vuxenkärlek!

Lånaren Arrietty är en annan film som är lika underbar, även här finns vänskap mellan en pojke och en flicka som är olika och utan vuxenkärleken. Handlar om en pysslingfamilj som bor under ett hus och livnär sig på saker de "lånar".

Och så har vi då Min granne Totoro, en personlig favorit som även alla barn i min närhet älskar. Två systrar flyttar in med sin pappa (mamman ligger på sjukhus) i ett ruckel intill en skog, där Totoro (ett kaninliknande skogsväsen) bor.

Rekommenderar dem varmt, önskar jag hade sett dem när jag var liten, helt enkelt för att de är så otroligt VACKRA! Man blir så inspirerad av att se på dessa filmer. Detaljerna är anmärkningsvärda och musiken fantastisk.

Mina har ett par filmer de växlar mellan, pippi på rymmen, Hjälp jag är en fisk (jättefin musik i den, filmen är dansk och utan disneytrams i) och så Shrek. Så småningom har jag ändå planer på pinoccio och bambi, de lite äldre disneyfilmerna är något bättre än de nya, eller ja rätt mycket faktiskt.

Jag försökte kolla "Alla vi barn i Bullerbyn" med treåringen här, men avsnittet började med en redogörelse över alla barnen i Bullerbyn och med en beskrivning som bla innehöll nåt i stil med att pojkar alltid slåss, att det är sånna de är, typ. Minns ej exakt, men nix, det ser vi ICKE på igen!

Totoro har vi sett sedan barnet vårt var rätt litet. Kikis expressbud är en annan favorit. När det gäller filmer alltså. Avsnittsgrejer som vi gillar är bla "Ragnar – farbrorn som inte vill vara stor", "Kalles klätterträd" och "Magister Flykt". Pisstrist att de alla är män, men tempon och stämningen i de här berättelserna är underbar. Och jag gillar öht barnfilmer/-program där det inte finns skurkar med. Varför ska det så ofta vara berättelser centrerade kring temat onda och goda – som om personer är antingen eller. Bättre då med äventyr som handlar om var figurerna är med om istället för konflikter mellan onda och goda. Även sånna som Bamse handlar ju mycket om sånt. Postis Per kollar vi en del – en del könsstereotypt, men inte alltid. Där är tempot också mysigt och vi kollar de Postis Per-varianter som är med dock-animation och inte de som är datoranimerad (tecknad, typ).

Vi ser mycket pa Disney och jag ser inte att det skulle vara ett problem. Min son vill gärna rollspela när vi ser pa film, men det är inte alls sa att jag alltid far den kvinnliga rollen. Jag kan vara Ariel eller Rapunzel, men lika gärna Aladin, Buzz Lightyear eller monstret Sully. Da är jag lite mer tveksam till Emil, som blir instängd i snickarboden när han gör nagot fel (av misstag), fast jag älskade Emil när jag var liten sa vi tittar pa den ända ibland.

Lo har kört Pippi tills jag kräks. Pippi blir könslös på något vis, medan T & A är verkligen riktiga pojk/flick. Dock har jag svårt för Pippi av andra anledningar, tycker att hon är en riktig skitunge rent ut sagt. Det är uppkäftigt ( även mot andra barn) och inget är någonsin på allvar.

Vi såg saltkråkan igår, perfekt att kunna prova sig fram genom att hyra via comhem-boxen, och det gillade hon. Gillar upplägget mer i Saltkråkan, det är lugnare på något vis.

Så vi kör Astrid, hon är inte så förtjust i tecknat, faktiskt! "riktiga människor" är favoriten.

Anime!

Det finns sååå mycket olika sorters och självklart kommer jag att välja bort det med mycket våld o.dyl.

Men anime grundar sig alltid i stark vänskap. Dock är det ju inte för barn i Ninjas och Tamlins ålder, men senare.

Favoriten är Fruits Basket. Vänskap, en gnutta magi, att vara självständig och att vara snäll. Dyker upp bra tillfällen att diskutera huruvida man får slåss eller ej (både kvinliga och manliga karaktärer ger varandra hurvlar) och homo-/bisexualitet. De diskutionerna kommer ju förr eller senare…

Jag vet inte om man bör vara äldre för att uppskatta den, men Landet för längesedan är ju fantastiska filmer. Lugna, fin miljö, en tjej som är den modiga. Men den är kanske lite för läskig för småbarn, jag minns inte riktigt.

Frallan och Li har precis fått se Bröderna Lejonhjärta. De såg föreställningen när vi var på ALV och de gillade vad de såg.. därav introducerade jag filmen för dem..

Frallan tyckte dock att "Kackla" som hon säger var lite läskig men sen gick hon skarpt ut som riddare och har jagat "kackla" i trädgården 🙂

Utöver Miyazaki tycker jag att Lilla spöket Laban filmerna är smått fantastiska ur genusperspektiv. Jag ertappas med mina egna fördomar när det lilla busiga, elaka trollet tex är en hon (utan att det görs någon grej av det). Unferbara helt enkelt.

Bra filmer som inte är allt för illa genusmässigt och inte heller så väldigt våldsamma är enligt mig: Monsters inc, Nicke Nyfikenfilmen, Wall-E (den är väldigt fin), Flykten från hönsgården, Loranga, Masarin och Dartanjang (tyvärr kvinnobefriad), Hitta Nemo, Desmond och träskpatrasket, Landet för Längesedan (den första är jättefin sedan är det massproducerade uppföljare)… Och så hela julkalendern Superhjältejul som var toppenbra.

Just nu i filmväg så ser vi Toy story, Bolt, monsters inc, shrek, upp, Nicke nyfiken. Av Astrid ser vi nästan bara bullerbyn och saltkråkan. Är inte så förtjust i Pippi just för att hon inte visar på kamratskap (men jag förstår att barn fängslas av hennes färgstarka och annorlunda personlighet) och Emil känns gammalt. Dessutom är det jobbigt när de har en massa dubbade tyska skådespelare, gah

Jag förtydligar att jag självklart ej menar att mina barn får se vad som helst. Men Bollibompa har jag sett på rätt mycket själv o jag anser att det finns mycket bra där så jag tycker inte att det är dåligt eller skadligt för barnen.

Sedan anpassar jag självklart allt för ådern, mognaden. Jag Ihar själv bloggar om just det här ämnet o att jag tycker att många barn får se stora filmer alldeles för tidigt, vilket absolut ej är bra för deras kognitiva utveckling. Självklart berättar jag ej om mord eller våldtäkt för min 6 åring. Bara för att jag tillåter Disney filmer betyder inte att hela världen är öppen för mina barn.

Men jag ger dem friheten att utveckla under ansvar, att se Disney filmer eller Bollibompa är i min värld oskyldigt. Genus före mig handlar ej inte om att förbjuda verkligheten.

Astrid Lindgren! Lyckan när Jamie sade "pippi!" Hon har varit helt inne på Fåret Shaun innan, det har gått hela dagarna. Men det är väl det enda. Ratar också Disney, men tex lejonkungen ska vi se när hon blir stor. För den ÄR fin.

En serie jag gillade som liten (och fortfarande gör) var Vi Fem. Ja, mycket norm med undantag för George, som egentligen är en flicka men som vill bli kallad för George och är då väldigt normbrytande. Kanske är det en bra serie när de blir lite äldre dock, eller inte alls nångång.

Vi har kört med Dunderklumpen och Resan till Melonia rätt mycket. Kombon med tecknat och riktiga personer gillas av småbarn, och det är bra mix mellan sång, långsamt tempo och snabbt tempo.

Och att förbjuda Disney tror jag inte på. Hur ofta går vi inte och citerar ur filmerna och drar paralleller till vårt riktiga liv? Disney är en del av vårt kulturarv, vare sig vi vill eller ej. Här hemma kör vi på att diskutera problematiken snarare än att förbjuda den.

Och fråga: kommer dina barn att få spela de våldsamma tv-spel som ni spelar och nu faktiskt låter barnen titta på medan ni spelar?

Usch, Bolibompa visar inte alls mycket bra heller. Min dotter sitter nästan aldrig stilla och ser på det. Det enda hon ville se på tex Barnkanalen är Mumindalen och Djungelboken. Vi ser också mycket Astrid filmer. Hitta Nemo är en favorit med.

Favoriterna här just nu: Barbapapa, Nalle Phu, Pippi, Rorri (en racerbil) (biltokiga, båda två, blev helt överlyckliga när jag visade den dvd:n)

Mitt systerbarn hade sett "draken" på Junibacken, och insisterade på att få se Bröderna Lejonhjärta när h*n var 6 år. (superglad i allt vad drakar/dinosaurier hette) Efter en del tjat såg vi den tillsammans. Sen väntade jag för att höra hur tankarna gick (för att inte tvinga fram något)

– Moster, vad händer när man dör?

– Jag vet inte riktigt. Men man kan tro olika saker, vad tror du?

*tystnad*

– När jag dör, då är du redan död, och så kommer man till Nangiala, och så finns det bara snälla drakar där. 🙂

Bra att du väljer lugna barnprogram. Jag har Cartoon Network på ibland på jobbet och varenda gång frågar jag mig själv varför i hela friden alla barnprogram ska vara så stimmiga, gapiga och våldsamma?

Ett barnprogram jag minns med värme är "Beppes godnattstund". Rekomenderas!

Låter du dem se på mumin? Minns att min mamma lät oss se på det, och jag älskar det fortfarande. Lugnt och inte alls skrikigt som dagens barntv kan va. Även om det är väldigt norm-igt så är det ändå spännande, och väldigt mysigt 🙂

Jag är kanske lite självisk, men då det gäller film så vill jag gärna att mitt barn ser på saker som jag också uppskattar och tycker om att se på. Så min dotter har en stor samling japansk anime.

Jag undviker svenska barnprogram eftersom min dotter får svenskan på förskolan och ute i samhället. Istället så ser hon enbart på engelska filmer och program som jag beställer.

Min son är visserligen rätt liten än(3) men hans favoriter är svt:s barndokumentären (en stund med), bondgården (bonden Åsa rockar), Elias (döv kille). Allt är vardagsskildringsr av barns liv. Jag har inte reagerat på ngt som jag inte gillat hittills. Framförallt . Det är drägligt att titta på gör en själv oxå, superlugnt tempo och korta avsnitt.

Dottern (3½ år) är galet förtjust i Disney’s klassiker Peter Pan. Hon gillar även Den lilla Sjöjungfrun, Svärdet i Stenen och Robin Hood. Dessa minns jag från min egen barndom och de är ju fantastiska filmer!

Mina kids ääälskar Bröderna Lejonhjärta. Vi bodde nästan i Körsbärsdalen på ALV när vi var där förra veckan. Även Ronja är en stor favorit. Men annars är de väldigt pepp på inredningsprogram som Fixa rummet, men också vuxensorten, typ Äntligen hemma. Matlagning och trädgårdsprogram är också en hit. Eeeeh, kan det vara så att äpplet inte faller långt från trädet kanske..? ;D

Mina barn är 3 och 1 (mest 3-åringen som kollar). De tittar på Alfons Åberg, Mamma Mu, Pettson o Findus, Pippi, Saltkråkan, Bullerbyn som redan nämnts. Dessutom har vi börjat kolla på "Totte". Hittade på Youtube i samband med Alfonssökning. Vi har boken "Totte bakar". Den fanns som "film", typ stillbilder nästan. Fanns även Totte går till doktorn och Totte bygger mfl. Riktigt bra enl. dottern 🙂 Hon kollar även Molly mus, den är bra, även böckerna. Drömmarnas trädgård går också hem, fast det är så flummigt, men det är lugnt tempo i allafall.

Nu är inte det här en film, men tänkte ändå komma med ett litet tips. Vet inte om det är nått du redan hittat eller så men böckerna om Plupp är väldigt bra! Plupp är nämligen varken en hon eller han så båda könen kan känna igen sig utan att det skapar några normer 🙂 Plupp gör även en massa olika saker, hjälper sina kompisar och bygger hus för att nämna några. Helt klart bra och fina böcker!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *