Kategorier
barn & föräldraskap

Tamlin får komma på Ninjas kalas!

Imorgon kommer familjen hit för att fira trollets födelsedag två veckor tidigare. De ska nämligen resa bort över hennes riktiga födelsedag men vill gärna fira henne ändå.

Farmor har sms’at och frågat vad för presenter hon vill ha och mormor hade samma dilemma när hon var här och hälsade på sist och jag vet ju aldrig vad jag ska svara för ungarna har verkligen så det räcker och blir över. Iallafall i mina ögon, barn ska inte ha för mycket saker tänker jag för det begränsar deras kreativitet samt blir svårt att hålla ordning på. Men Ninja deklarerade i morse att hon ville ha alla mylittleponnys som fanns så då får vi väl köra på det. Mormor köpte pippikläder och jag hittade en låda Harry Potter-lego på den största secondhandbutiken i mannaminne (nynäshamn) så vi fyller helt enkelt på det hon redan har.

Tamlin är uppspelt över detta kalas och har frågat om han får komma. Klart han får, men Ninja får leka med sakerna först. Det är lite svårt det där vid födelsedagar eftersom att vi kört strikt på att det inte finns nåt mitt och ditt i lekrummet; alla leksaker tillhör båda barnen och de presenter ena får går till den gemensamma leksakshögen. Jag är övertygad om att detta löst många konflikter.

pippi barna
 
De har inte bara gemensamma leksaker utan även gemensam garderob. Fast ibland får de dubbel uppsättning så de kan klä sig likadant. Det älskar de.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Tamlin får komma på Ninjas kalas!”

Vi har gjort exakt likadant, det enda de har som är bara deras eget är den enas snuttar och den andras ”snuttegosedjur”. Allt annat är hela familjens. Och precis som du så får den som fyller år leka först/bestämma leken och bygga upp (dock brukar de ändå bygga tillsammans men den andre får inte bygga själv) tex lego. Efter några dagar så är det lika mycket bådas. Det är otroligt skönt att aldrig ha mitt/dittkonflikter som man det många andra ha jämt och som kan bli problem när barnen är hemma hos kompisar och leker.
Jag ser stor skillnad på ”hen har den just nu, du får vänta på din tur” och ”den är miiiin!”

Haha, det där med att någon som får komma på nåns kalas är ju sååå viktigt i barns ögon. Det förstår man inte riktigt förrän man får barn själv. Zack och Leah kör hårt med det där och när dom är osams så får den andre inte komma på den kalas och tvärtom.
Det är en STOR komplimang att få komma på nåns kalas 😉

Men viiiilken second hand är det du menar egentligen? Åsas? Är själv från Nynäs, och tvivlar på att det finns någon loppis som jag missat – men finns det det så vill jag genast korrigera detta problem!

Har inga barn själv så jag har naturligtvis många åsikter…
Är det inte viktigt att också få ha helt egna ting? Är det något du tänker kommer senare? Eller inte alls?
För mig var mina saker viktiga, jag har autism och ville ha saker i specifik ordning, jag ville placera dem och sköta dem och ha dem på mitt sätt. Mitt syskon hade en helt annan inställning till saker, var mindre rädd om dem och mer slarvig. Jag blev helt hysterisk om mina saker var smutsiga eller på fel plats eller om de gick sönder.
Visst delade vi en hel del saker, men mitt och ägandet var också mycket viktigt. Vill minnas att vi hade få eller inga konflikter just för att vi hade var och en sitt.

Jag tänker att hela omgivningen uppmuntrar mitt och ditt så pass att jag måste vara en motpol. Jag tror heller inte det är viktigt att ha egna saker på det viset (annat än typ trosor när man bli äldre) Det finns kulturer där mitt och ditt-konceptet inte existerar liksom. Men det kommer nog. Att vissa saker är egna är acceptabelt, men just nu är de så små och jag tror de gagnas mer av att lära sig att det är självklart att dela.

Det här kan vara den bästa idén jag hört!
Har inga barn än för jag är livrädd för det kaos och inferno som väntar, både för min vajayjay och i livet. Men det här borde ju både lösa många konflikter mellan dem samt skapa individer som är beredda att dela med sig av annat också senare i livet!

Fan vad smart och fint att dela allt. Önskar att mina föräldrar gjort så. Det har varit så ofantligt mycket bråk och slagsmål och millimeterrättvisa genom åren. Fast det blev nog iofs ännu värre i tonåren när min lillasyster tog alla mina kläder och skor. Hatade henne så intensivt. Detta gick inte över förrän jag flyttade hemifrån. Idag är vi oerhört nära. Men hade kanske inte gått att dela kläder i tonåren, det är ju då man ska ”skapa sin identitet” och kläder är en viktig del av det för de flesta. Svårt att dela med sin töntiga lillasyrra. Jaja, imponerad av ditt föräldraskap vad det jag ville säga!

Vi är inte riktigt så kategoriska utan barnen har sina egna saker, MEN alla (både barnen och deras kompisar) får leka med alla sakerna. Det fungerar också faktiskt rätt så bra, ibland blir det naturligtvis bråk om de vill ha samma sak exakt samtidigt (vilket händer förvånansvärt ofta) och det är väldigt viktigt för båda.
Men oftast lugnar de ner sig och lyckas turas om. Vi försöker hjälpa dem att hitta systemet med hur de ska turas om. Det har blivit lite lättare nu när småsyskonet har lärt sig räkna och också förstår innebörden av att exv göra två gånger och sedan låta den andra göra.
Den stora fördelen för oss med att barnen delar rum är att de får lära sig att dela med sig av sina saker, inte bara till varandra men även sina och sitt syskons kompisar.
Men jag tycker lite som du att det är svårt när familjen frågar vad barnen önskar sig (mina barn vägrar kategoriskt svara på frågan själva) för jag tycker också att våra barn har så mycket leksaker och grejer. Även om jag vet att det i jämförelse inte är så mycket. Nu gillar mina barn böcker och pussel och annat pyssel och där ser jag inte riktigt att det går att ha för mycket så det önskar jag till dem (kanske för att det är saker jag gillar att göra tillsammans med mina barn).
När jag växte upp var vi lite mer uppdelade, vi fick egna rum från 7-8 års ålder. Men vi delade också på väldigt mycket, tex hade vi allt legot gemensamt och uteleksakerna (de få vi hade).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *