Kategorier
barn & föräldraskap

Jesus is our homeboy

Hur berättar ni om Jesus för barnen? OM ni ens gör det alltså? Jag vet inte hur ni tänker men på nåt sätt tycker jag att det är viktigt att mina barn tar del av berättelserna om Jesus, speciellt till jul för att förstå varför vi firar jul (sen så firar ju alla familjer på sitt eget sätt och med annan fokus, jag menar vi sitter ju inte och högläser evangeliet eller går i mässa men nu när jag tänker på det så känns det som att jag kanske borde göra det pga ganska mysisgt och lite spännande och konstigt)

Men tillbaka till att berätta om Jesus. Vi är ju ateister, ganska så hardcore sådana och därför väldigt aggro-skeptiska till s.k ”gudsnack” inför barnen. Jag vill inte att de ska prackas på en gudstro, kanske är det extra känsligt eftersom att jag själv var troende upp till vuxen ålder och ofta kände mig dålig och misslyckad och ”syndig” inför just Gud. Mycket ångest där.

Men Jesus var ju en schysst kille med schyssta värderingar som hela vår västerländska kultur till stor del är uppbyggd kring och det är ju barnens ursprung och historia så därför känns det viktigt att de får ta del av det. Så här hemma har vi istället berättat om en jättejättesnäll kille som levde för 2000 år sedan och han var så snäll att vi firar hans födelsedag varje år. Vi berättar om Jesus som barn, ett jättejättesnällt barn med en mamma som hette Maria och som också var snäll och fin och så berättar vi om vuxen-Jesus som var modig och stod upp för svaga, hjälpte fattiga, försvarade de små osv.

IMG_2581.PNG

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jesus is our homeboy”

Jag tycker det är bra att berätta att det finns olika religioner och att olika människor tror på olika historier om hur världen skapats etc.
När jag får barn tänker jag nog lite som du, att man ska framhålla att julen firas för att Jesus föddes och att han gjorde många bra saker. Jag går själv i kyrkan då och då och vill ta med mina framtida barn så får de själva känna efter vad de tror på.

Jag skulle nog faktiskt bara förklara som det är om mina eventuella framtida barn skulle undra över traditioner, helgdagar och sånt där. Julen är ju den 24 dec av en anledning här i norden och det har ju rötter till asatron och kristendomen i sig har ju rötter ifrån alla möjliga äldre religioner (Osiris föddes av en ”jungfru” den 25 dec, dog och återuppstod efter 3 dagar osv). Jag firar jul för att det är en tradition men inte ett måste. Jag gör det om jag vill och det kommer nog vara likadant i framtiden, med eller utan barn.
Vi är också ateister här men väldigt intresserade av mytologier, filosofi och religioner. Det är intressanta ämnen att debattera om.

Fast anledningen till att vi firar jul på julafton i norden är för att förr i tiden så började en ny dag vid solnedgången. Jul/afton/ firades på kvällen och då var det redan den 25:e här. Sen vet jag att vi firade en annan form av jul innan och har inte direkt koll på hur den är relaterad till asatron osv, men den kristna julen firade vi som sagt den 25e när den kom hit. (Ursäktar om jag missuppfattat dig, men det lät på dig som att vi firar jul den 24e pga asatron vilket inte stämmer. (Åtminstone inte som huvudanledning, sen kanske det har varit med och påverkat på något sätt.))

Julen kommer ju från romarriket (före kristendomen) och midvinter (+midsommar) har länge varit stora högtider i Norden. Sen tog de kristna över det romerska julfirandet genom att påstå att det var jesus födelsedag som sedan genom den blodiga kristnandet spred sig till våra hedniska fester som egentligen hänger ihop med ljus, klimat och skördetider. Tycker det är konstigt att säga till barn att julen har något att göra med jesus födelsedag då hans födelsedag inte finns dokumenterat någonstans och födelsedagar på den tiden inte ens firades (som de inte heller firas i de flesta kulturer utanför väst). Dessutom återfinns de ”kristna värderingarna” över hela planeten, tror snarare att de är universella värden blandade med diverse seder och bruk med förankring i förkristna tider… Något sådant här skulle nog denna hardcoreateist säga till sina framtida barn 🙂

Hehe, det finns lite historier om Jesus som barn (från samma tid som bibeln men inte officiella stories i bibeln) som berättar att han var rätt knepig som barn. OBS, 15 år sedan jag läste dem så kan minnas väldigt fel men minns dem så här:
Tex hoppade Jesus vilt i en höstack med en kille så killen ramlade ner och dog. Andra barn blev rädda för Jesus och en gång gick han hem till ett par barn för att leka med dem. Barnen bad sin mamma gömma dem så hon gömde dem i ugnen. När Jesus frågade om de var hemma ljög hon och sa att de inte var det. Vad har du i ugnen då, frågade han. Där är bara mat till min make svarade mamman. Då frågade han igen och fick samma svar. Då frågade han en tredje gång, och åter sa hon att det var middag till maken. Då sa Jesus typ ”Då blir det också så” och gick, och när hon öppnade ugnen var barnen borta och mat stod där istället.
Låter helflummig nu ser jag, haha. Iallafall – jag som ateist gillade väldigt mycket stories om snäll-Jesus som barn, särskilt ur barnens bibel..

Jag tycker nog att jag vuxit upp med en väldigt avslappnad syn på religion hemifrån. Kan inte ens minnas en enda gång som min förälder eller dennes föräldrar ens nämnde Gud i något sammanhang utanför julfirandet (kan inte ens säkert säga om någon utav dom faktiskt är/var troende eller inte – förmodligen INTE. Minns att jag frågade mamma om hon trodde på Gud vid något tillfälle och fick en motfråga istället för ett svar, vilket jag tror var bra).
Var dock 1. Döpt och 2. Mamma läste ”Marias lilla åsna” och vi gick till kyrkan vid jul (fast mest för att min storasyster sjöng i kören tror jag). Förvirringen som uppstod då jag (i dagisålder) efter ett sånt framträdande inte riktigt kunde släppa alla tavlor och skulpturer jag sett och bara ville höra mer och mer om de olika personerna som figurerade i dessa – så hela familjen bara: ”Vad i helvete, ungen är KRISTEN!!?”. Något man snart insåg varit förhastat då jag strax därefter istället började snöa in alltmer på ”fantasy”-genren och diverse mytologi osv (detta gjordes ingen skillnad på i min familj).
Fortsatte väl dock att bli någorlunda matad med kristendom från en del böcker, t ex Narnia, (samt via högläsningen ur barnens bibel på lågstadiet) så jag ifrågasatte inte riktigt det hela förrän i typ 2an-3an när vi ena timmen kunde ha ”kristendom” och nästa se en film om evolutionen (Hade ganska svårt att ”figure it out” till att börja med. Mycket förvirring där ett tag). Men när jag (i 3an) väl HELT avfärdade religionen som del av hela fantasy/mytologi-grejen var det verkligen ingen som hindrade mig om man säger så. Som fiktion och kul tidsfördriv kan jag fortfarande fancy myself some teologi (liksom diverse esoterism), men är absolut ateist.

Ja, eller så kan hon berätta att Jesus fanns och att han enligt 6 miljarder människor inte är guds son. Lika sant det.
Men visst – det går alldeles utmärkt att berätta för sina barn vad andra människor tror. Det kan dock vara bra att ta upp det samtidigt som en förklarar att vad människor tror inte automatiskt dikterar sanningshalten i deras tro – och att sanningshalten sannerligen inte har någon som helst relation till antalet troende.

mamma (ej troende) berättade mycket om jesus och hans förmåga att ”vända andra kinden till”, hon berättade ofta lika kärleksfullt om tage danielsson och astrid lindgren och den kombinationen av människor att se upp till tror jag är rätt svårklådd

Problemet är ju att julhelgen i sig inte är kristligt anknuten från början, utan var hedonistisk och utvecklades senare till kristendom. När man då säger att man firar jul p.g.a. ”en schysst kille” blir det tveksamt i mina ögon, varför kan man inte bara säga att det är en trevlig helgtid? Varför ska man behöva blanda in kristendomen? De snodde den från hedonisterna, vi kan sno den från dem kristna.
Personligen har jag inga barn, vilket kan göra att mitt perspektiv blir irrelevant. således har barnen troligtvis också en viss insyn i vem Jesus var eftersom kristendomen är invävt i hela vårt västerländska kulturarv (som du säger). Men jag anser att vi ska fortsätta den successiva avkristningen av samhället, och detta är ett perfekt sätt.

Vi firar jul på vintersolståndet så det har inte blivit aktuellt med något Jesus-samtal. Däremot så har vi pratat lite på vad man kan tro på. Jag har berättat att mamma inte tror på något sådant, men att det finns andra som tror på en eller flera gudar och så har vi pratat lite på vad dessa gudar innebär o.s.v. Med en 4-åring blir det inte så avancerat, men jag tror fullt och fast på att barn fattar mycket mer än vad en del vuxna ger dem cred för. Minns min egen barndom och hur arg jag blev på vuxna som pratade med mig som att jag var dum. Att det var så de pratade med barn… så jag gör absolut inte så med mitt barn.

Är det inte lättare bara att säga att vi firar den för att Tomten kommer med presenter? Det är ju en gudalik figur som barn förr eller senare blir icke-troende mot med 100% säkerhet.
”Om du inte är snäll så kommer inte Tomten” – världens bästa hot 🙂
Hela grejen med Jesus blir fel om man skall hålla sig till sanningen…
”Jo ser du, Jesus ville uttryckligen egentligen att vi skulle fira hans död, inte hans födelse, men trots detta så är långfredagen antagligen årets tråkigaste dag då allt är stängt och inget firande får äga runt…
Jesus födelse däremot firar vi den 25 december, trots att födelsen skedde med säkerhet någon gång under sommaren eller hösten för mellan 2016 till 2020 år sedan. 2014 säger du… det där var någon kort munks fel…
ah, just det – långfredagen är ju inte heller datumet när Jesus egentligen dog, men tänk på alla påskägg du får.”

Jag hade hellre tryckt på att vi firar jul för att visa hur mycket vi uppskattar vänner och familj genom att vara tillsammans, äta gott och ge presenter. Och samtidigt komma ihåg att göra något fint för sämre bemedlade som t ex djurhem och hemlösa. Det värsta som finns är materialistiska ungar som sliter upp sina presenter och bölar för att de inte fick vad de önskade sig. Där har föräldrarna verkligen misslyckats känner jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *