Kategorier
barn & föräldraskap

Är mammor lättkränkta?

Nej jag håller inte med om att just mammor eller ens kvinnor är mest lättkränkta. Tänker lite osökt på gamergate nu eller den där gången jag LÄNKADE en kritisk artikel om pewdiepie och fick drösvis av hatmail och hot från… wait for it… MÄN!
Med det konstaterat så tänker jag såhär att just mammor ÄR en ganska utsatt grupp. Inga får så mycket kritik och skit som mammor och som förälder är man alltid orolig för att man gör fel. För att man förstör sina barns självkänsla, matar dem fel och på så sätt sabbar deras hälsa, eller på andra sätt bara fuckar upp deras barndom och liv. Det gnager ständigt i en. Så när man talar till eller om den gruppen så är det viktigt att man har det i åtanke annars riskerar man att trampa människor som redan känner skuld på tårna.
Och det handlar ju inte om att just mammor är extra lättkränkta eller känsliga för det är de inte, men för att de redan är så medvetna om sina tillkortakommanden och så utsatta för granskning och fördömande. Och uttalar man sig tvärsäkert om andras förhållanden samtidigt som man rakt ut säger att de borde göra annorlunda och/eller bättre så kommer folk reagera. Med all rätt.
Med det sagt så säger jag inte att föräldrar alltid ska stå utanför kritik eller att man aldrig får lyfta frågor kring föräldraskapet som kan vara problematiska, tvärtom. Barns behov är viktiga och jag tror definitivt att vi behöver prata mer om dem.
Men föräldraskapet är komplext. Man står sällan inför bara val A eller val B och de val man gör har alltid konsekvenser som man måste ta i beräkningen. Man har aldrig facit förrän efteråt.

IMG_1880.PNGIMG_1882.PNGIMG_1884.PNGIMG_1879.PNG

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Är mammor lättkränkta?”

Åh, LD hjälp mig. Det verkar som jag blivit blockad från din insta och jag förstår ej varför. Under ett inlägg om Katrin Z så pingade jag henne i en kommentar eftersom det var hon som adresserades i inlägget. Jag tänkte att det skulle vara både schysst mot henne att uppmärksamma henne på detta (iom att det är hon som det diskuteras), SAMT intressant att kanske få höra hennes syn på saken. Min kommentar blev borttagen, jag skickade den två ggr för jag trodde det blev nåt fel första gången, var ej meningen att spamma. Plz låt mig följa din insta :'( Mvh/ Troget fan, inget troll

Ja. Och det är ju inte så konstigt om man är känslig när det gäller sina barn. Men min erfarenhet på nätet är att det är andra mammor inte män som oftast kränker andra mammor (förutom i den sinnessjuka amningsdebatten som inte borde vara någon jäkla debatt). Gå in på familjeliv.se t ex. Jag tycker Cissi har en bra poäng.
En Pappa som skriver lite raljerande om tillkortakommanden som förälder är rolig.En pappa som jobbar mkt rynkar ingen på ögonbrynen åt. Ingen bryr sig om pappan åker i väg ensam på en helg men om mamman gör det blir det ramaskri. Åker båda i väg o lämnar småttingar hos sin ömma släkt, får kvinnan skit – av kvinnor.
Vi kvinnor verkar ha klamrat sig fast vid det heliga moderskapet. I moderskapet är vi privilegierade, vi har makten och kontrollen gentemot männen – vi kan välja o välja bort, vi föder, vi ammar, vi ”anknyter” vi tar ut flest dagar med barnet och tilldelas vårdnad.
Varför då utdela tonvis av dömande skit mot varandra? Och javisst finns det mkt stöttning också men inget verkar engagera oss kvinnor så som barn på gott och ont.
Är VI rädda att förlora VÅRT privilegium?
Att vara systerlig innebär inte carte blanche.

att det är just kvinnor som kränker på familjeliv beror ju på att det är kvinnor som är medlemmar där. Antalet män/pappor som är medlemmar där är ganska lågt.
Min personliga erfarenhet är att det är barnlösa som är mest fördömande mot mammor. Andra mammor har oftare mer förståelse för hur otroligt jobbigt det kan vara.
Att kvinnor skulle ha någon slags makt är naivt att tro. Vi har ingen makt och vi har sällan några val. Män kan välja bort familjen och barnen och gör det ganska ofta, antingen genom att bara göra slut och gå vidare eller genom att spendera mer tid på jobbet. (pappor jobbar mest av alla män) Det är inte för inte som barnafödande och föräldraledigheten kallas för kvinnofälla.
Men annars håller jag med dig och det är det jag kritiserar eller snarare försöker nyansera i Cissis inlägg. Vi dömer mammor så hårt ändå. Kraven är högre och förväntningarna större och fler på mammor än på pappor. Män får stående ovationer när de byter blöjor, kvinnor får höra att de skadar sina barn om de inte självuppoffrar tillräckligt mycket.

Hvorfor skal en så variert gruppe som mammaer dras over en kam? Jeg kjenner ikke noen mødre som jeg vil klassifisere som lettkrenkt. Lettkrenkt er vel et personlighetstrekk som man sikkert er både før og etter barn, på tvers av kjønn og aldre.

Som noob-mamma kan jag bara hålla med Lisa om att den där föräldrasolidariteten som en numera omfattas av är så fin. Vem ger dig ett tröstleende när det blir skrikattack i mataffären? Vem langar fram en näsduk när ungen har kräkts ner din och en främlings jacka på bussen? Vem hjälper dig med den sjukt komplicerade nya bärselen samtidigt som ungen fortsätter att illvråla och vagnen rullar i väg längs gatan? 9 gånger av 10 är det en annan mamma. (Den 10:e är det en pappa). <3
Men det är klart, ibland har jag tänkt på att all den fina hjälp jag får är för att jag är "rätt" slags mamma: 30 bast, välutbildad, lever med pappan osv… Kan det ligga något i det?

Oftast läggs det största ansvaret på mamman. Även om man är en familj där man vill ta lika stort ansvar och vill dela jämlikt så är det alltid MAMMAN som blir bedömd. Jag har blivit tillsagd hur jag ska ta hand om mitt barn av helt främmande individer. Om jag stör mig på det så tycker jag absolut inte att jag är lättkränkt, för jag tycker inte att främmande personer har att göra med vilka regler vi har eller hur vi gör. Min sambo har fått höra ”Oj, skickade mamma ut barnet med bara en tunn mössa. Vi har börjat med tjocka mössor för nu är det kallt.” Som att JAG är ansvarig för barnets klädsel när min sambo är den som vill ta med barnet till lekparken. Helt sjukt.

Jag har fått en del dryga kommentarer och att folk lyfter på ögonbrynen när jag talar om att föräldrarledigheten inte är något för mig. Tycker att det är tråkigt och understimulerande att gå hemma. En mupp frågade rätt ut ifa jag ens tyckte om mina barn. Och en annan sa att det hade med mitt tänk att göra. Sen att flest pappor går tillbaka till jobbet 14 dagar efter barnets födsel har jag inte hört en enda ifrågasätta om de tycker om sina barn mindre för det. Dubbelsnark.

Helt otroligt. Fattar inte varför folk ens ska lägga sig i? Jag känner total panik inför mammaledighet, kan inte tänka mig något tråkigare eller värre typ och är därför ärligt talat osäker på hur jag ska göra…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *