Kategorier
barn & föräldraskap

Rasism, kolonialism och stereotyper direkt i skolbänken

Så här såg Ninja ut när hon kom hem från skolan häromdagen:
appropriera
 

Jag försökte lite försiktigt fråga om de pratat om indianer i skolan, om hon fått lära sig nåt… om hon kanske visste varför man har fjädrar i håret osv men hon ba nääää de bara målade oss så här och sen åt vi korv. Och jag ba eh jaha? Sen när jag frågade pedagogerna …. eller nåja, stammade fram ett ”jag vet inte riktigt om jag gillar att ni gör en lek av andra människors kulturer på det här sättet….” och de ba ”jaha, ja jag ska framföra det till rektorn ja man får ju tycka som man vill” och jag ba …… !

Vad blir nästa fredagspyssel? Blackface?

Jag vill inte att mina barn, som ändå har oturen att växa upp jävligt homogent och vitt och svennigt, ska lära sig se människor utifrån rasistiska stereotyper och det börjar i barnböckerna och barnprogrammen och leken.

svarta slavar

Jag pratade med Ninja om Amerika, om de olika folkslagen som bodde där tidigare, vad fjädrarna handlade om samt försökte googla lite ursprungsbefolkningsbilder men vet ni, hela internet är full av nidbilder och stereotyper så jag skippade den biten.

Hur pratar jag med henne? Hur får jag henne att förstå, utan att skuldbelägga hennes lek, att det inte är ok, hur får jag henne att se på människor utanför stereotyperna och hur får jag vuxna att förstå problematiken med appropriering och exploatering?

Vita har en historia av imperialism, kolonialism och skövling. Vi har en flerhundraårig tradition av att våldföra oss på urbefolkningars kulturer och kroppar och detta har inte upphört på långa vägar. Att då helt tanklöst låna kulturuttryck och reducera det till en festlig utklädnad är respektlöst och spär på rasistiska strukturer och stereotyper. 

Och ni… ”indian” va? Vilket ordval är att föredra? Native American? Har det en svensk motsvarighet?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Rasism, kolonialism och stereotyper direkt i skolbänken”

Eftersom vi ska skippa de koloniala uttrycken tex ”indian” så måste vi i konsekvensens namn skippa ALLA koloniala uttryck och namn, tex Huron kommer från franskan, de själva kallade sig för Wyandot innan fransmännen integrerade med dem och mohikaner fick sitt namn av holländarna. Vad vill jag säga med detta, jo att det krävs vedertagna och erkända uttryck för att göra sig förstådd, även om dessa uttryck har sitt ursprung ur förtryckande miljöer och betraktelser.

Visst är det ett koloniserat namn, baserat på ett historiskt geografiskt misstag. Men de vill ju kalla sig själva indianer (Indians eller American Indians), så det behövs ju inte kompliceras mer än så.
Native Americans inkluderar eskimåer, hawaiianer och samoaner t.ex., som ”bara” blev koloniserade istället för mördade, så det är ett mycket bredare begrepp. Ursprungsamerikaner heter det på svenska.

Det här inlägget är verkligen SPOT ON! Jag håller med dig i varje ord här och kunde inte sagt det bättre själv. Du skriver om väldigt viktiga saker, speciellt när det handlar om barn. Bra att du ifrågasatte pedagogerna.
Superbra inlägg!

”Alla tycker som dom vill” måste ju vara det tristaste bemötandet man kan få när man vill ha en diskussion eller föra fram kritik mot något…
Ursprungsbefolkning? Kanske finns något ännu bättre hos Maria Jordliv?

Jag tror det bästa är att göra som du gör: Prata med barnen om olika ursprungsbefolkningar när sånt här dyker upp. Visa motbilder till stereotyper. Du behöver inte ens koppla det till att det är ”dumt” att leka andras kultur. Det kommer de att fatta själva så småningom.

Förlåt mig LD att jag tjatar, men jag kan inte riktigt släppa detta med ordet ”rasifierad” och kom så passande över ett annat blogginlägg från en annan feminist som jag gärna skulle vilja dela här nu med. Jag ska bara ta och citera det allra viktigaste för jag tycker att hon har en riktigt bra poäng i sin text:
”För att kunna belysa enskilda gruppers underprivilegiade ställning i samhället måste vi prata om ursprung. Pratar vi om förtrycket och rasismen svarta möter i Sverige möter så är det väldigt annorlunda från den rasism jag som bosnisk muslim möter. Anledningen till att olika sorters rasism drabbar mig som bosnisk muslim och en svart person från Afrika sitter i att vi först kategoriseras efter hy där ljusare hy= mer ok, därefter kommer det kulturella. Någon som går i slöja kan få direkt ifrågasättande för att det syns att hon är muslim, någon som är svart möter också rasism direkt för att hudfärgen inte går att dölja, men någon som “smälter in” kanske möter rasism först när någon frågar efter namn, ursprung eller denne berättar om sin kultur. Vill vi tala rent allmänt om den strukturella rasismen som finns så fungerar begreppet väl men vi måste inse att det inte kan byta ut begrepp så som “ursprung” eller “bakgrund”. “Rasifierad” eller “rasifiering” är inte ett finare, mindre fördomsfullt ord för invandrare eller icke-svenskar. När vi klumpar ihop alla människor som utsätts för rasism till “rasifierade” och slutar tala om ursprung, kultur, religion, social bakgrund osv så osynliggör vi hur rasism drabbar vissa mer än andra och vi missar att rasismen finns över allt, inte enbart bland vita.”
http://amrahamra.wordpress.com/2014/08/06/felanvandning-av-begreppet-rasifierad-riskerar-att-osynliggora-utsatta-grupper/
Vad tycker du om den här aspekten som bloggaren nämner här? Det är ju så att det finns olika grader i helvetet så att säga, olika slags rasism och på olika sätt.

Amra är så himla bra och skarp och sätter fingret på nåt viktigt här. MEN, Amra argumenterar ej emot begreppet eller användningen av det. Hon försöker nyansera samt synliggöra hur det ibland används slentrianmässigt och osynliggör vissa grupper av människor exempelvis svarta.

För barnen blir det lek och utklädnad men jag minns tillbaka till min skolgång i USA och där pratas det mycket om indianer och första Thanksgiving. Men vi fick förstås en väldigt glorifierad version av historien. Jag vet inte hur mycket hemskheter och blod man ska ta upp med små barn – och historia är mestadels blod tyvärr. Det är svårt det där, för barnen ser det bara som lek men det ligger faktiskt så mycket bakom leken.

Personligen ser jag ingen anledning att ’dalta’ med barn när det kommer till historia. Inte att man ska visa upp videos eller gå in på långa beskrivningar av ond bråd död men att se till att de förstår.
Det här är inte riktigt jämförbart (jag menar absolut inte att jämföra människor med djur utan enbart barnuppfostran) men jag gillar inte heller hur vuxna sugarcoatar barn när det kommer till kött och vägrar tala om vad de äter eller hur slakt går till.

Hej! Såvitt jag vet har dina barn samiskt påbrå. Du kan ju börja med att prata om samerna, hur de tidigare fick leva på sina egna villkor i norra Sverige (+Norge, Finland och Ryssland), tills svenskarna koloniserade svenska Sápmi precis som européerna gjorde Amerika (Nord och Syd) och många andra ställen på jorden. Jag vet inte om du har delvis samisk identitet och hur mycket jobbiga saker som din släkt varit med om (vore jättespännande att höra mer om det och hur du ser på samiskhet osv) men det vore nog bra för barnen att få höra mer om det kanske! Svåra frågor men bra att du reagerar!

Precis! Vi samer existerar knappt enligt ”vanliga” svenskar i södra Sverige. Inte ens i skolböckerna så får vi utrymme, i bästa fall ett helt uppslag! En av mina tremänningar (sysslingar, andrakusiner, whatever) fick höra av sin lärare (!) i mellanstadiet att samer inte fanns i södra Sverige, utan bara i Norrland, och det trots att tremänningen (som alltså är same) bodde i Västra Götaland då…

Oj, tänkvärt inlägg. Jag har inte ens tänkt tanken när jag har sett barn som lekt indianer (om jag nu får använda det begreppet) att det faktiskt är en stereotyp man fortsätter hålla vid liv och att man faktiskt fjantar bort förtryck och folkmord.
Jag är relativt insatt i hur amerikanska ursprungsbefolkningen har behandlats av vita men har aldrig kopplat ihop det med barns lek.
Som sagt, väldigt tänkvärt.

Med tanke på hur många olika stammar det fanns, som skilde sig så stort från varandra så tycker jag det är extremt generaliserande när skolor kallar det för ”indianer”. Jag har själv reagerat på när mitt barn hittade en ”indianmask” på loppis. Ett rött ansikte med målade streck och så fjädrar i håret och pipa i munnen. Fick ingen som helst förståelse från NÅGON, utan fick bara höra att ”men indianer ser ju ut så”.

Du kan ju också prata med henne att Sverige faktiskt också har en ursprungsbefolkning i form av samer. Tyvärr så är den svenska skolan skitkass på att lära ut om samer överhuvudtaget, så det lilla folk faktiskt vet om oss är hur vi levde förut och tror att vi fortfarande lever så. Har själv råkat ut för att personer har frågat mig om min familj fortfarande lever i tältkåtor på fjället och hur vi har lyckats få internet dit, när vi istället lever som vilka svennar som helst.

Ett annat exempel är ju rabaldret som Gudrun Sjödén var upphov till förra året då hon hade designat kläder med samiska mönster som är traditionsbundna i dess användning. Bara för att hon tyckte att det var snyggt!

Tycker det var modigt av dig att ta upp detta med pedagogerna! Om du känner att du vill, så borde du kontakta rektorn själv och ta med dig nedskrivna stödord eller liknande så blir det lättare att inte börja svamla eller komma bort dig. Kanske till och med be rektorn läsa på om detta. Verkligen visa hur inte okej det är med rasism i barnens vardag.

Urfolk brukar jag säga i generella termer. Och så ofta som möjligt benämna folkgruppen i fråga med deras namn, ex. ’mayafolk’ eller ’människor som tillhör quechuakulturen’. Just för att det finns hundratals urfolk i nord-sydamerika vars kulturer är vitt skilda. Det är liksom också en del av den västerländska koloniala bilden att alla urfolk i amerika har fjäderskrud, vilket klumpar ihop och osynliggör kulturer.
En liten grej om ordet ursprungsfolk/befolkning. När vi talar om befolkning idag talar vi ofta om befolkningen i en nationalstat, människor som bor inom vissa uttalade gränser. Men när det gäller urfolk så är det sällan som de bodde exakt inom dessa gränser när den stat eller område det handlar om bildades. De har förmodligen ett eget traditionellt territorium, som för att förstå deras kultur och levnadsvillkor är minst lika viktig i sammanhanget som vilka som tillhör gruppen. Ursprungsfolk indikerar även på att gruppen ifråga är exakt från en viss plats, men det finns flera urfolk som är nomader/semi-nomader eller rör sig över väldigt stora territorium. Därför kan ursprungsfolk/befolkning vara lite låsande.
(Native americans är väldigt amerikanskt. Indigenous people är ju annars ursprungsbefolkning på engelska vars motsvarighet på spanska är indígenas.)
I Latinamerika finns det de som använder sig av indio (indian) för att reclaima ordet, medan andra tar avstånd. Det är skitsvårt. Jag säger inget annat än urfolk och får magont när jag hör någon säga indio eller läser svenska kursböcker i sociologi/antropologi som skriver indian totalt oproblematiserat. Vill inte lägga mitt koloniala arv på någon. Samtidigt som det finns kraft i att reclaima ord…
Spännande inlägg LD! Vill läsa uppföljning 🙂

Min dotters pedagoger HATAR mig nu. Föräldrarna i klassen HATAR mig också. Tack vare dig så har mitt stackars barn inga fler ”playdates” utan föräldrarna skakar lite försynt på huvudet och säger att de tyvärr är upptagna den helgen/dagen. När jag poängterar vissa saker så säger de att det är ”tradition” och att jag ”gör en höna utav en fjäder”.
Det är inte mycket jag har begärt. Jag har önskat att de inte påpekar mitt barns kläder eller utropar saker som ”men så SÖÖÖT du är idag”, jag har tagit upp att jag starkt ogillar begreppet ”boys will be boys” samt ”han är nog bara KÄÄÄR i henne” när tösen blivit slagen/dragen i håret. Jag har försökt ta upp mobbningen av tösen då hon blev retat för att hon ”ser ut som en pojke” för att hon var kortklippt osv osv osv. Sedan till råga på allt är jag ju en ”fallen kvinna”…något så hemskt som en ENSAMSTÅENDE MAMMA! Ve och fasa! Jag måste ju vara riktigt gräslig för att inte ha lyckats hålla fast vid min karl!
Men LD, trots att jag dagligen får panikångestattacker över världens jävligheter så är jag ändå glad över att du öppnat ögonen för mig. Jag vill göra världen en bättre plats för min dotter. Tyvärr så verkar det dock som om hon kommer att få det för jävligt pga mina jämställdhetsfasoner. Det är trots allt så att om man inte har en välbetalt karl bakom sig så tas man inte på lika stort allvar 🙁 (nu menar jag absolut inget ont gentemot dig, jag tycker du är fantastisk! Vill bara poängtera att det är rätt tufft för oss ensamstående kvinnor som kämpar för ett mer jämnlikt samhälle)

Jag tycker du gör helt rätt! Under min uppväxt fick jag höra av klasskamrater, pedagoger och till och med mina föräldrar, att jag som flicka, betedde mig som en pojke. Det antyddes på ett negativt sätt att ”du är inte som andra flickor”, ”det skulle inte förvåna mig om hon blev lesbisk” (min egen mamma) och flera andra synpunkter om hur andra såg på mig. Nu idag är detta något jag helt släppt och det är helt och hållet feminismens skull att jag klarat det!
Att som barn behöva i tidig ålder problematisera och reflektera kring sin könsidentitet, för att andra kategoriserar dem, är jätteproblematiskt! När jag växte upp fanns det som en förväntning på att jag var ”dömd” att bli homosexuell. Aldrig har jag någonsin sett hur detta skulle vara problematiskt, men på grund av fördomar som vuxna ger barn så tyckte de att det skulle vara problematiskt.
För din dotters skull och kanske till och med andra barn i hennes klass som kanske mår som jag mådde då, så ska du fortsätta problematisera. För din dotter innebär detta endast en sund människosyn i form av att sexuell läggning, könsidentitet eller könsöverskridande identitet aldrig är något problem, utan att det istället är helt individuellt och okej i alla regnbågens färger och former.
(Att jag dessutom läser till lärare gör att jag blir tokförbannad på pedagogerna som än idag reproducerar skadliga stereotyper)

Indian säger vi väl mest för att det var någon historisk seglar-kille som hade en lite sned världskarta och åkte åt käpp-helvete? Så när han väl kom till USA, fick han för sig att han hade seglat till Indien?
Native American skulle då jag påstå att är det korrekta ordet. Precis som Indian American, African American osv. I USA är tydligen alla [insert race] American, utom norm-vita, som inte heter European American, utan bara ”American”. Möjligen kan de rent av presentera sig som ”American citizen”. Apropå vita som norm.

Jag har också tänkt mycket på det här. USA har inte kommit särskilt långt i att förebygga rasism och det finns så många olika exempel på detta. Vi i västvärlden hyllar och imponeras ofta av USA och det ses lite som ett förebildsland men inom många områden så ligger USA långt ner på listan. Bara det att man jämnt ska påpeka människors ”race” i alla olika jäkla sammanhang, precis som du nämner här. Förkastligt!

Jag laser just nu en kurs som heter ”racism in america” och vi pratar mycket om ursprunget till rasismen och historien bakom just nu. Vi har darfor just gatt igenom koloniseringen och vad som egentligen hande nar Columbus och engelsmannen kom till america. Det jag reagerade pa var hur vinklade de historialektioner jag fatt i sverige faktiskt var, och hur de saknar information. Dar ses columbus mest som en ”conqueror” och nastan hjalte som hittade america, medan vi i denna lektionen nu mer fokuserar pa den andra sidan av historien och att han faktiskt egentligen inte alls ”hittade” america och ”The virgin land” eftersom america faktiskt inte var varken obebott eller orort. Min larare anvander alltid uttrycket Native Americans och jag har fatt lara mig att man ska vara forsiktig med att kasta sig med uttrycket indian eftersom det i vissa kretsar kan anses som krankande, men att andra dock inte alls tar illa upp. Jag kanner att jag har svart att uttrycka mig i denna fraga dock, eftersom jag sjalv inte har ngn tillhorighet.
Jag har ocksa fatt lara mig att fjaderkronan som the nativ american bar ar en viktig symbol man maste fortjana for att bara, och att man ska akta sig for att anvanda och missbruka den, vilket kan vara vart att kolla upp och lara sig mer om 🙂

Jättebra inlägg! Jag tänkte själv på detta för ett tag sedan när jag hittade mina utklädningskläder från när jag var liten och att jag börjar ha barn i min omgivning i den åldern.
En sak som slår mig – leker de bara ”indian”, inte ”indianer och cowboys”? Jag vet inte hur andra gjorde det, eller om det berodde på mina föräldrar, och det är ju absolut inte nån ursäkt för att göra lek av kolonialt förtryck, men jag tror att indian och cowboy-leken kanske var en av mina första möten med kolonialiseringens grymheter, att vi var väldigt medvetna om att det var en urbefolkning som slogs för sin rätt och att ”cowboysen” var på något sätt orättfärdiga – med barns logik såklart. Samtidigt hamnar ju sådana skildringar väldigt lätt (typ alltid) i ett väldigt exotifierande av ursprungsbefolkningens kultur.
Men jag tror det jag försöker säga är att orättvisan i kolonialismen och dessa arv, på den nivån den är möjlig att förstå för ett barn, finns ju inneboende i leken, så det kanske går att börja där om en ska förklara det vidare?
Hursomhelst jättebra att du sa ifrån till personalen, och jätteviktig fråga att lyfta.

(Min man och släkt är delvis indianer och de är otroligt stolta över det arvet och kallar sej själva för indianer, och pratar ofta med våra barn om att de har indianblod i sej.)
I övrigt håller jag med om att det är problematiskt.

Superinlägg! Vill tipsa om en bok som anknytet till temat; Gay – en världshistoria. Använde den bland annat när jag skrev om two-spirits (en företeelse som finns i många ursprungsbefolkningar, men särskilt väldokumenterat i amerikanska)på gymnasiet. Det var länge sedan jag tittade i den nu, men det finnas en del schyssta bilder med normbrytande personer både ur amerikanska ursprungsbefolkningar och med personer från alla möjliga tider och kulturer.
(Också en del målningar och teckningar ur kolonisatörers/andra förtryckares synvinkel dock.)

Jag var på utställningen Inka-Guldskatter i Bergrummet i Stockholm och guiden där som själv tillhörde ursprungsbefolkningen i Sydamerika var väldigt kritiskt till termen indian som han tyckte var mycket kränkande och som han inte ville att vi använda vilket han gjorde mycket klart, men jag minns inte vad han ville att vi skulle säga istället vilket är mycket synd. Om jag skulle gissa så var det stammens namn eller ursprungsbefolkning.

Så himla starkt skrivet
Jag tycker det är himla viktigt för vita att aktivit motverka vithetsnormer speciellt när man har barn så dom får växa upp lite mer multikulturellt områden och gå i skolor där inte bara vita går och dom enbart lär sig rasistiska strukturer
Har själv gjort det valet så mina barn ska förstå andras perspektiv och inte bara dom vitas

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *