Kategorier
barn & föräldraskap

Själv famlar jag mest i mörkret

Det är svårt att prata föräldraskap tycker jag. Svårt att prata om sånt som är bra för barnen utan att peka ut specifika föräldrar som sämre. Svårt som attans med balansen. Hur skriver man om sånt man tycker är viktigt utan att det upplevs som att man sparkar på de som gör annorlunda? De flesta gör ju så gott de kan och nåt jag tycker är skitviktigt att komma ihåg är att föräldraskap inte står och faller med detaljerna.

Som jag skrivit en gång tidigare, vilket mottog mycket kritik, så har jag mött föräldrar som använder smisk som verktyg men som i det stora hela ändå är fantastiska föräldrar med trygga välartade välmående barn. (Obs ej svenska sådana utan människor från kulturer där smisk är en självklarhet) (Smisk alltså, inte random misshandel) Det betyder såklart inte att jag tycker smisk är ok, HERREGUD NEJ tvärtom, där har jag nog inga problem alls att skamma loss. Vissa saker bör man känna skam kring som förälder tycker jag. Man slår inte barn, man kränker inte barn, man behandlar inte barn illa. (Och nu menar jag inte absurda familjelivsdiskussioner kring huruvida det är en kränkning att säga nej eller inte)

Men min poäng är att det inte är svart eller vitt alla gånger. Och att det är viktigt med ödmjukhet inför att alla gör så gott de kan och att INGEN gör allt rätt hela tiden. Nån kanske kör femminutersmetoden men å andra sidan alltid är närvarande, medan nån annan samsover mycket men kanske aldrig är lyhörd. En annan ger bara ekologiskt hemlagad mat medan nån annan ger fiskpinnar, blodpudding och pannkaka veckan ut. Inget av detta säger dock nåt om deras föräldraskap i stort. Som sagt, detaljer är oviktiga.

Själv famlar jag mest i mörkret känns det som.

familjen

OBS! Nu menar jag inte att man är en sämre förälder eller att barnet får men eller skadas på nåt sätt för att man till exempel inte samsover, men att samsova är generellt bättre för barn (dvs har fler fysiska och mentala fördelar) än att inte samsova. Om ni hajjar hur jag menar. Precis som hemlagad lax med kokt potatis är bättre än fiskpinnar med pulvermos. Men fy attans vad svårt det är som sagt att prata om sånt som är bra eller bättre för barn utan att det känns skuldbeläggande.

Men jag tror boven i dramat egentligen är kravet att man ska vara så jävla bra som förälder, att man aldrig får välja det sämre alternativet, att man alltid ska ge 110% och aldrig vara det minsta bekväm. Om vi bara skippade kraven så tror jag inte folk skulle ta illa vid sig av dessa diskussioner på samma sätt. 

Vad tror ni?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Själv famlar jag mest i mörkret”

Håller med. Är liksom svårt att vara bra på allt! Själv så var jag noga med att min dotter hade tygblöjor och att hon luftades ordentligt. Min syster däremot lägger väldigt stor vikt vid ekologisk mat och undviker att hennes barn får gluten och socker. Vi båda försöker vårt bästa. Själv fick jag smisk som barn, men jag vet att det berodde på kulturen mina föräldrar kom ifrån och jag förstår att de inte gjorde det utav illvilja utan för att det var den metoden de lärt sig och var vana vid. Det ÄR faktiskt svårt att veta vad som är bäst alltid. Men de flesta vill det bästa för sina barn och försöker så gott de kan.

Ursäkta, men hur är smisk inte ”random misshandel” Håller med din text men just det där fann jag otroligt obehagligt då det är just vad föräldrar jag pratat med från andra länder använder som argument, ”Smisk är inte misshandel” som om det är någon skillnad på om du smiskar barnet eller kastar en sten på hen.

Jag vet inte jag, jag tycker att du själv bidrar till ett ganska svåruppnåeligt ideal med dina många inlägg om föräldraskap. Du är ju väldigt tydlig med vad du anser vara det bästa, även om du försöker nyansera i just det här inlägget.
Man kan ju jämföra med diskussioner om träning – vissa träningsbloggare kan skriva inlägg på inlägg om hur DOM tränar, och vad DOM tycker är det bästa, och hur forskning som dom har läst visar att träning är det bästa. Sen spelar det ingen roll att det kommer ett inlägg om ”jo men visst får alla göra olika, man måste inte träna”, personen bidrar ju ändå till ett ideal som kan vara pressande och stressande för många.

Men hallå, hon försvarar det ju faktiskt inte! Att påstå att det inte finns olika grader på hur brutalt våld kan vara är ju bara idiotiskt. Självfallet är alla typer av våld fel, men faktum är att grövre våld är värre än smisk! Att inse att så är fallet är inte samma sak som att säga att det är ok. På samma sätt är det skillnad mellan t.ex. snatteri vs ett väpnat rån.

Jag tycker du gör ett jättebra jobb att lyfta samt diskutera utan att peka finger.
Jag anser också att det ligger ett stort ansvar på en som läser att inte känna att din text är personligt adresserad mot dem. Föröka förstå vad du säger, för det är omöjligt att inte ta upp något till diskussion utan att någon hamnar i skottlinjen mer eller mindre och då får en vara lite mer hårdhudad och försöka se sen stora bilden och inte bara sitt eget personliga fall.

Ibland skriver jag om sånt som kan träffa nerver, till exempel sömnmetoder, men för det mesta försöker jag skriva om sånt jag tycker är viktigt UTAN att polarisera eller ställa det mot en annan slags föräldraskatyp.

Själv känner jag mig just nu så in i helvete less på att vara just förälder. Tycker mest mina barn är jobbiga och sviniga just nu. Kämpar med att inte känna skuld över detta och det går förvånansvärt bra.

HA! Word. Skönt att se att vi iaf är två.
Mina är sk hemmabarn, vi skippar förskola. Jag har dock på sista tiden funderar på att ringa kommunen och fråga hur platsläget ser ut för att jag är så less mina ungar!! Så tänker jag; ”Borde jag inte ha lite dåligt samvete ändå? Jag som hela tiden velat ha dem hemma”. Men nej. Inte ett dugg… De är skitjobbiga just nu, att det beror på nåt fattar jag men ändå. Usch för mina barn just nu! ?

Så är det ju. Jag tycker mest att folk får göra som de vill så länge inte ungen blir slagen eller verbalt misshandlad/förnedrad. Beter sig ungarna vettigt i sociala situationer så gör man ett bra jobb liksom. (Pratar ej om de som har diagnoser). Sen är det olika beroende på ålder så klart. För mig är artighet viktigt, säga hej är viktigt och att vara sjysst, det tycker jag man bör lära sina barn, sen om de har mer energi eller ej är en annan sak eller om de ställer till det ibland… Barn är barn. Jag skulle aldrig lägga mig i någon annans föräldraskap om resultaten ändå är ok och om vi inte snackar aga och verbal misshandel. Däremot har jag inga problem med att säga till andras ungar, det krävs ju en by att fostra ungar ?

Att vara förälder är nog det svåraste som finns, med allt ansvar. Jag vet ju bara det om ditt som du bloggar om, men det verkar som du gör betydligt mer än famlar i mörkret. Visst kan det sägas att eget beröm luktar illa (eller försvann det med förra milleniet?), men kom igen! Du har tänkt igenom och genomfört så många metoder att stärka dina barn och fortsätter att tänka, resonera, ompröva och agera för allas bästa. Föräldraskap är ju aldrig statiskt, både de och vi växer och behoven ändras.
Dessutom har du inspirerat en hel generation av föräldrar att ompröva skadliga vanor och tankesätt. Jag tycker att du kan känna dig mer än nöjd.
Något barnmorskan som jag gick på kurs hos innan mitt barn föddes sade var: ”Även om ni skulle vara perfekta föräldrar och göra allting rätt, så kommer era barn aldrig bli annat än mänskliga”

Detta går nästan inte att diskutera tycker jag. Eftersom att, precis som du skriver LD, så är inte allt svart eller vitt.
allt som händer runtomkring oss varje dag formar oss som människor. Det ger oss ju en uppsjö av möjligheter, erfarenheter och åsikter.
Jag skulle bli helt rabiat om jag såg någon smiska sitt barn eller slå det på öppen gata. Men själv har jag faktiskt i ren frustration en gång slagit min son med öppen hand på hans hand. För att han vat så överjävligt jobbig och ara trotsade trotsade och trotsade . Jag är inte ett dugg stolt, och jag hoppas att han aldrig kommer komma ihåg det. Men ångrar jag mig? Nej. För jag lärde mig något otroligt viktigt om mig själv.

Jag fick smisk som barn, men även ”psykiskt stryk”, typ förminskande, raljerande, spydigheter, ironiska kommentarer osv. och jag måste säga att daskarna i rumpan har jag glömt, dom stör mig inte men den mentala nedbrytningen sitter för livet för det handlar om själva jaget, det kommer jag aldrig att förstå eller förlåta.

Påminner mig om att jag ska skriva om nutidens aga: skäll.
Har samma tanke som du ang. daskar i rumpan, även om mina föräldrar inte misshandlade mig psykiskt så var de frånvarande och egocentriska och DET har gjort ett ordenligt nummer på mig. Daskarna minns jag knappt. Blev kränkt samt fick mitt förtroende sviket på så många andra sätt ändå.
OBS, smisk är ju också otroligt kränkande såklart.

Jag har lite svårt att förstå hur alla saker du räknade upp ”inte säger ngt om föräldraskap i stort”? Om man inte söker en slags definition över vad som är ”bra” föräldraskap, varför ens reflektera över det?
Känner ofta att diskussioner som kan göra bättre (t.ex. diskussionen om att amning är bäst för barnet, vilket jag tror [självklart med fakta i ryggen]) i det stora hela försvinner någonstans på vägen just för att det finns en risk att skuldbelägga. Skuldbeläggning finns av anledningen (åtminstone tänker jag mig det) att försöka förändra beteenden som kan bli bättre. Skuldbeläggning behöver inte vara negativt, tänker jag. Likadant som patriarkatet behöver en spark i röven och uppläxning, behöver vissa människor det också. Sen får man ju självklart se till individen och hur det faktiskt ligger till. En väninna snusade under graviditeten, vilket jag frågade om och fick svaret att hon troligtvis hade haft mer ångest (hon slutade även med mediciner som kunde skada barnet) om hon hade försökt sluta. Självklart fortsatte jag inte tjata, även om jag i grunden tycker att nikotin är skit under graviditet.
Nåja, sitter med två tentor och en jävla massa jobb medan min dotter glor på netflix. Ja, se där! Arma barn. Nä, men tack för en bra blogg och fina perspektiv. Du hjälper många.

liksom jag långtidsammade, samsover, bar i sjal osv. Men sen skriker jag lite för ofta och försummar mina barn på andra sätt. Skulle inte definiera mig som speciellt bra mamma egentligen, utan ganska medioker. Svårt att förklara, men att man gör mkt ”rätt” dvs saker som är bra för barnen betyder inte att man är en bra förälder för man kanske gör så mkt annat som är dåligt som påverkar.

Du ville inte skuldbelägga men ändå skriver du så ”men att samsova är generellt bättre för barn (dvs har fler fysiska och mentala fördelar) än att inte samsova. ”
Där och då satte du ju ribban för sovandet kände jag. Finns det någon typ av bakgrund eller forskning eller liknande som bekräftar det du säger?
För mig personligen är det viktigt att mitt barn känner trygghet i sig själv. Han ska vara trygg i hemmet, på förskolan, med kompisar. Så pass trygg att han själv vill gå upp till sitt rum och sova när han är trött även om vi andra är kvar på nedre våningen. Han har sin egen trygghet och jag tror på fullaste allvar att barn vilar och sover bättre själva än att böka runt med flera andra i samma säng. Han kommer in till mig om han har drömt dumt och då får han såklart sova bredvid mig, men det har hänt ungefär fem gånger på snart fem år, så jag antar att han sover gott.

Men snälla läs hela inlägget! Jag kan inte förklara tydligare. Ja, vissa saker ÄR bättre för barnen. Det säger jag inte för att skuldbelägga eller vara taskig. Men det betyder inte att man måste göra allt som är bäst hela tiden. Om jag säger att hemlagad mat är bättre än helfabrikat, känner du samma ribba då?
Och ja det finns forskning på att barn mår bra av den kroppskontakt, de hormoner som frigörs, den trygghet som 8 timmars sömn tillsammans med andra ger. osv. Framförallt för bebisar. Finns massvis med forskning, psykologiska och antropologiska studier på vad barn mår bra av och hur olika saker påverkar oss.

Nej, man kan ju vara väldigt frånvarande som förälder trots att man gör de ”bra” sakerna. Jag kan vara väldigt frånvarande med telefonen t.ex. men jag tar inte det som skuldbeläggande om exempelvis min partner säger åt mig. Jag HOPPAS att någon säger till mig om jag är helt frånvarande, för det är det sista jag vill vara. Sen är ju allt svårt, såklart. Stress, dåligt mående eller trötthet, finns ju hur mycket som helst som kan ligga bakom ens psykiska frånvaro.

Jag förstår inte hur våran generation har blivit så hiskeligt lättkränkta? Om någon skriver sin åsikt på sin blogg eller annat forum är det ju inte direkt kritik mot dig som läsare? Även om det inte är hens åsikt, utan det refereras till annan källare, så behöver man väl inte bli kränkt? Om LD skriver att samsovning är bättre på många plan (säger sig väl självt, vi är ju grottmänniskor i grund och botten) så skammer hon ju inte andra som lägger dina barn i egen säng? Om ni mår bäst av ”särsovning” gör det då. Alla har väl olika barn, alla är vi olika som personer, prioriterar olika. Stå för det, annars är det väl bara att ändra till något annat som känns bättre? Blir bara så himla trött på att man knappt kan yttra sig för att folk blir ”kränkta”!

Jag tror inte att någon kan vara den perfekta föräldern, eller ge sina barn en perfekt uppväxt. Dels för att vi inte kan/orkar vara bra på allt och dels för att livet i sig inte alltid blir som man tänkt sig. När det gäller vissa saker är jag rätt säker på att jag gör rätt, i andra situationer är jag en rätt dålig förälder. Som tur är är jag och min man väldigt olika så våra barn har ofta en bra förebild även där jag tycker att jag misslyckas själv.

Har aldrig kommenterat här förut, men vill bara säga att jag tycker dina inlägg kring föräldraskap är så himla inspirerande! Vi tycker inte lika i allt (vem fan gör det?) men jag tycker du verkar så sympatisk i mycket och skulle typ vilja ta mina ungar och sitta i ert kök och äta bullar för att höra hur du resonerade dig igenom småbarnsåren. 🙂 Verkligen grattis till graviditeten, ska följa detta med glädje!

Vi hade några få regler hemma när min dotter var barn. Dom ruckade vi inte på och dom var till för att tillvaron skulle flyta på så smidigt som möjligt för hela familjen. Dessa hade vi kommit fram till gemensamt och dottern har uttryckt att hon kände en trygghet i att veta vad som gällde. Lite ramar så att säga. Bortsett från det så pratade vi alltid med varandra i familjen och alla hade en självklar röst i alla beslut. Ibland blev det maken+dottern mot mig och ibland jag+dottern mot maken och ibland maken+jag mot dottern, funkade väldigt bra. Hon lärde sig tänka, resonera och argumentera för sina förslag. Vad sömnen beträffar så fick hon sova där hon ville, antingen i sitt rum eller hos oss så det blev lite av varje.

Jag tycker du verkar vara en alldeles ypperlig förälder, du problematiserar och funderar, jag blir väldigt imponerad och vill förbättra mitt föräldraskap när jag läser dina inlägg om familjelivet. Du säger själv att du kommer från otrygga förhållanden men se så trygg du är med dina barn och du har förmågan att göra det motsatta i uppfostringsväg, cudos till dig! Jag däremot kommer från en väldigt trygg barndom/ungdom och kämpar med mitt ego varje dag, gör inte så gott jag kan men det tål jag att höra och vill höra det för att kunna bli en bättre förälder. I bland är det skönt när någon vågar peka finger och vågar trampa på tårna, tycker du borde göra det oftare, du har kunskapen och ödmjukheten, glöm inte det!

Amning är bättre än flaska
Samsovning är bättre än att lämna barn ensamna nattens alla timmar
Att bära är bättre än att sätta barn i vagn
Att möta sina barns behov är bättre än att ignorera dem
Ekologiskt är bättre än icke ekologiskt
Hemlagat bättre än halvfabrikat
Välling är aldrig bra
Att äta kött är alltid fel
Vaginala förlossningar bättre än kejsarsnitt
Vissa saker är bättre än andra. Så är det. Att bli så kränkt över dels att vissa saker fastställt är bättre än andra när man själv valt att göra annorlunda tycker jag vittnar om en vetskap i att ens val inte har varit för sitt barns skull… Kanske en själv tycker att det är mer skönt att sova själv och kanske en själv ba hatar att panera fisken själv och köper fiskpinnar istället.
Alltså. Någon sorts självdistans måste man ju ha.
Vi samsover men jag (just nu pga diverse ting) ignorerar mina barn rätt friskt dagtid. De äter inte ekologiskt och vi äter kött och de får se på tv för att jag inte alltid orkar. Första ammade fem månader, andra 14. Ett tredje barn ska flaskas för jag pallar inte amma igen, tror jag. Jag vill ha snitt för jag har fan använt snippan klart för sånt, klart överskattat. Min poäng är att man kan göra aktiva ”sämre” val utan att för den delen vara dålig eller olämplig som förälder. Det är sämre att servera barnen halvfabrikat än hemlagat men det gör en ju knappast mindre lämplig som förälder. Ersättning är inte lika fantastiskt som bröstmjölken men det kanske är det bästa för den som väljer så. Att samsova är bättre generellt men för någon kanske det ändå är ett bättre val att välja ett sämre alternativ för något sorts välmående.
Jag som idag är ganska trygg i min föräldraroll ser lätt vad jag gör som suger men det är sällan jag blir upprörd av vad någon annan väljer att göra och tar det som kritik riktad mot mig.

Helt bortsett från skuldbeläggningsdiskussionen och frågan om moral:
Vissa av dina punkter stämmer helt enkelt inte. Som detta med vaginala förlossningar och kejsarsnitt. Kejsarsnitt är i så pass många fall bättre för både barn och mammor att man inte kan fastslå att vaginala förlossningar generellt är bättre. I det här fallet pratar vi om många miljoner barn och mammor som öht inte skulle ha överlevt utan kejsarsnitt. Både min mamma och min syster skulle ha dött på 70-talet utan kejsarsnitt, för att ta ett exempel. Jag hade förmodligen inte existerat heller. Och tittar man enbart på skador i samband med de olika typerna av förlossningar så finns det heller inget som säger att vaginala förlossningar generellt ger mindre skador än kejsarsnitt. Vården vill att kvinnor föder vaginalt för att det är billigare, inget annat. Det är enfråga om ekonomi, som så mycket annat när det gäller kvinnors kroppar och hälsa.

Intressant hur många anser sig ha det absoluta kunskapen om vad som är bäst för barn. I Sverige är det olagligt att smiska sitt barn men helt okej att säga ”men sluta vara så jobbig” eller liknande som faktiskt kan påverka självkänslan hos barnet. På Hawaii är det att föredra att smiska sitt barn framför att verbalt säga ifrån för de anser att det skadar barnet mer långsiktigt.
Bara liten sidenote sådär

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *