Kategorier
barn & föräldraskap

Barnet som aldrig får som han vill

Varje morgon börjar med att sonen högt och tydligt deklarerar att han minsann INTE vill gå till förskolan. Nej det vill han absolut inte, han är noga med att säga detta minst tre gånger innan jag lämnar Ninja vid skolbussen och fortsätter sen upprepa detta mantra i två timmar till. (Han börjar klockan nio och Ninja åker klockan sju)

Ofta får han som han vill för jag vill undvika konflikter och han har en period nu då förskolan tydligen är ointressant… de första timmarna på morgonen iallafall för lagom till tolv, ett så har han ångrat sig och då börjar stora bråkfesten där han anklagande hävdar att jag hört fel och att han absolut ville gå till förskolan och att han nu ska klä på sig och gå dit själv och sen är allt fel.

Alltså jag vet ju att alla barn har sådana här tvärtomperioder men han är verkligen den mest obstinata unge jag träffat. Allt ska vara tvärtom. Frågar jag om han vill ha yoghurt så vill han ha gröt men om jag gör gröt då ”hörde jag fel för han ville faktiskt ha yoghurt”, ber jag honom klä på sig så klär han av sig, ska vi gå och lägga oss så ska han minsann sova ensam och säger jag att ja det får du så blir det liv i luckan för då ska han sova med oss och han utgår alltid från att jag vill honom illa. Råkar jag trampa honom på foten så hävdar han att jag gjorde det med flit för jag vill att han ska ha ont. Och så vidare.

När går detta över egentligen och hur hanterar man det? Det går liksom inte ens att låta honom få som han vill för han ändrar liksom sig då och så blev det fel ändå?

Pust!

mens prutt snopp

Men han är kreativ iallafall. Prutt, snippa med mens och snopp har han illustrerat här.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Barnet som aldrig får som han vill”

Oj, det där låter som min storasyster… För henne gick det i perioder från hon var runt 1,5 fram till hon var typ 13… Min mamma blev tröstad med att det är bra med viljestarka barn för de blir starka som vuxna. Ja, på min syrra stämde det i alla fall!
Men vilka härliga teckningar! 😀

Går det med lite vita lögner för att eliminera hans alternativ? Typ säga att yoghurten visst var slut om han ångrar sig när gröten är klar? Eller om han bestämt ska stanna hemma och sen vid tidiga eftermiddagen vill gå till förskolan säga att förskolan snart kommer stänga och att han inte hinner?
Du har säkert redan kört på detta redan, det är en grej jag kör ibland på jobbet (jobbar i förskoleklass) som funkar när man inte riktigt orkar.

Tycker det är svårt att prata om andras föräldraskap eftersom det aldrig någonsin är precis lika i någon familj.
Men spontant säger jag ändå, sluta gör som han vill! Eller ändra i alla fall inte ett beslut som fattats. Vill du gå eller inte? Yogurt eller gröt? Sen är det det som gäller!
Min erfarenhet säger i alla fall precis som du verkar uppleva det. De blir aldrig nöjda och då blir det enda resultatet en frustrerad förälder och bortskämda och otacksamma barn.

hej!
stort grattis till graviditeten, ska bli roligt att följa dej genom den.
har en helt annan fråga som jag hoppas du skulle kunna svara på. hur kan du säga att du är en manshatare då du har en man och son som du älskar?
tacksam för svar!

Känner så väl igen det från min pojke hemma, till slut ville jag bara gråta eftersom han, precis som du beskriver, alltid var sur och kände sig förorättad. Då blev jag tipsad om och gjorde också så, att varje kväll vid läggning fick han och jag komma på tre bra saker som hänt under dagen och en dålig. Det tror jag gkorde att han (och även jag) fick hjälp att tänka på allt bra som hände honom och att det blev en mysig stund. Mitt tips med andra ord! Och lycka till, det blir bättre, lovar!

Kan man kanske ha bilder som illustrerar vad han har valt? Om det är gröt eller yoghurt ni brukar ha på morgnarna kanske ni sätter upp bilden på det han har valt någonstans. Då blir det svårt att säga att du ”hörde fel”.
Grattis till graviditeten!

Kanske eliminera valen (eller göra dem färre)? Typ mån-ons äter vi gröt till frukost och går till förskolan. Tors-sön yoggi och stanna hemma. Osv. Oavsett dagsform/vilja? Ni kanske kan ”lägga schemat” tillsammans när han är på bra humör? Ibland är det ju rätt skönt att slippa bestämma eller ens låtsas veta vad man vill. Jag har endast en bebis så bygger inte det här på egen erfarenhet och kanske blir det sviiintes tråkigt att fösa in hela livet i fasta rutiner. Men min kära mor pratar alltid om hur hon upplever att barn i dag måste göra för många val och att det verkar asjobbigt. Har växt upp med rätt fasta rutiner och upplever nog att det var skönt att aldrig behöva bestäma vad vi typ skulle käka utan istället kunde foka på att bestämma vad jag skulle rita eller klä ut mig till. Mina two cents!

Har en unge som är 12 och har varit sådär i flera, flera år. Hen lyckas vrida allt en sa till ens nackdel och att en själv var elak och hatade henom. Otroligt jobbigt! Hen lever som i en egen liten värld där hen bestämmer, ingen annan. En anledning till det tror jag är för att hen är minstingen hos sin mor och blir negativt curlad. Hen är van att få som hen vill och minsta motståndets lag ballar hen ut.
Hen har nu börjat lugna ner sig och vi har börjat lära oss vilka strider vi ska ta och hur vi ska ta dem. Inte alltid harmoni men hyfsat.

har en femåring som höll på så i yngre dagar med mej. den lilla tålamod jag hade försvann å då gav jag inga alternativ. utan det va som jag sa. nu idag 5 år är hon tydlig med mej. säger vad hon vill ha och inte ha men ångrar inte sig. däremot med farsan är hon helt annorlunda. Sen det här du skrev i slutet fick mej å småle. så håller alla tre små på med. man råkar trampa eller stöta i dom åhh jäklar vad man får höra. Mamma slog mej hon slog hårt hon gjorde illa mej. hoppas dom inte säger samma sak på dagis :S

Barn är liksom aliens från yttre rymden som dimper ner här helt random och en del hamnar i ens eget knä. Ens uppgift blir då att visa dem hur det går till hos oss för att de någon gång i framtiden ska kunna klara sig i den här världen på egen hand.
Du ska alltså föreställa någon som har koll på läget och som kan förmedla den erfarenheten vidare till detta väsen från yttersta hörnet av en myr (eller dylikt) enligt – förslagsvis – med attityden ”så här gör vi här”. Har du ingen aning funkar det att låtsas, bara du gör det med en air av självklarhet.
Barn har inget behov av att välja, de behöver tydlighet och rutiner. Då kan de slappna av och finna ro i sig själva och tillvaron. (Klart en kan låta barnet välja. Ibland. Då det inte spelar så stor roll.)
Ungen kommer naturligtvis att ifrågasätta, det är det som är grejen, och ibland helt galet, högljutt och komplett vansinnesframkallande. Keep calm and carry on och vid första bästa tillfälle går du ut i skogen/gömmer huvudet i en kudde/flyr ut i bilen och vrålar ut din frustration.
En dag kommer (förhoppningsvis) barnet att få egna barn och då får du din hämnd. 🙂
Grattis till bebisen i magen, förresten!

Jag undrar hur stor säng ni har om ni fortfarande samsover alla fyra? Och hur det funkade för Ninja när tamlin kom, ifall hon blev störd av honom på nätterna? Maken tycker att sonen måste sova i egen säng innan han får syskon men jag vill inte riktigt putta bort honom, vilket det skulle kännas som att jag gör om jag tvingar (läs: aktivt tränar) honom att sova i egen säng. Jag tror dessutom att min sömn skulle bli störd av att han vaknar på nätterna och vill bli hämtad istället för att bara kravla närmre. Vi har kombinerat ihop två sängar så vi sover 3 pers på 245 cm. Dock oftast på 140 cm framåt småtimmarna. Du får gärna skriva ett helt inlägg om detta! Och om hur du tänker nu med ett barn till?

oskar sover i egen säng och jag sover med barna i en 180. Det gick jättebra när tamlin var liten. Jag låg ju i mitten och skrek han för mkt så gick jag ut i vardagsrummet, men annars funkade amningen som en propp. Tycker detta har varit enklast plus att det känns fint att de får sova med varandra. Ska skriva nåt mer om detta då det är nåt jag funderar på igen.

Grattis till magtypen!
Vi har lite jo/nej fighter hemma också, barnet vill något men sen vill han inte. Det är fel hur man än gör. Jobbig och extra jobbigt med ett spec.barn. Ibland kör jag helt enkelt med att ”nu sa du så och då gör vi det”.
Skulle det fungera med att skriva ner/ rita vad han har valt? Så kan man gå tillbaka till det, att banda in tycker jag är lite småelakt. Men tillsammans prata om beslutet och vad det innebär och skriva/rita ett ”kontrakt”?
Och så en tanke kring ditt förra inlägg, om rädsla kring barnet du väntar, vad ni får. Nu hoppas jag att jag kan uttrycka mig så att ingen tar illa upp och så vill jag säga att jag själv har ett barn med funktionsnedsättning. Jag tycker inte att det är funkofobt att önska sig ett så att säga normalt barn. Ett barn med specialbehov är krävande och förändrar mycket. Det betyder inte att man älskar det barnet mindre eller anser att dessa barn inte har en plats i samhället bara för att man funderar över om man kanske själv får ett. Tvärtom tycker jag att det är bra att vara medveten om att alla barn som föds inte är som barn är mest. Om inte annat önskar man för barnets skull att det skall ”passa in” så bra som möjligt, helt enkelt för att samhället är ganska funkofobt för det mesta.
(Som sagt hopps jag att jag inte har uttryckt mig klumpigt, om jag har gjort det ber jag om ursäkt. Fråga så kan jag förtydliga vad jag menar.)

Hahaha, förlåt men han låter asrolig. Typ en sån unge jag önskar min syster. Dock förstår jag att det är jobbigt. Gissar att det inte funkar att påminna honom om hans aktiva val? Liksom ”det var du som valde, skyll dig själv”?

Man får väl bara stå på sig och vänta tills det går över. Ta honom till förskolan oavsett och ville han ha gröt så får han väl äta det ändå eller vara utan om han ångrar sig?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *