Kategorier
barn & föräldraskap

Att ha empati och konflikthantering på schemat istället för star wars

Nej hen jonglerar inte med grönsaker.

skarmavbild-2016-10-17-kl-07-22-50

De verkar ha nåt slags star wars tema på fritids. Mina barn har ej sett filmerna. (Pga hallå de ska väl ändå förstå dem?) Men detta hindrar ej konsten.

En förskola jag jobbade på hade empati som tema ett år. Dvs två terminer. Det gjorde verkligen susen för barngruppen och för konflikthanteringen. Vi hade till slut små tre-, fyraåringar som pratade med varandra istället för att slåss när de blev ovänner. Det var helt magiskt och jag önskar att fler skolor och förskolor hade detta tema jämt.

På N’s skola har de iallafall en kompis-sol där man kan ställa sig om man inte har nån att leka med. Då är tanken att andra kompisar ser det och ska erbjuda denne att vara med. Jag vet inte hur det funkar i praktiken, det kan ju även vara känsligt att ställa sig så… tänk om ingen säger att man får vara med? Tänk om nån skrattar åt en? Tänk om ingen ser alls? N har iallafall berättat att hon brukar fråga om de vill vara med när hon ser nån där. Det känns bra.

Jag önskar att de jobbade mer med gruppen på så sätt. Speciellt i mobbingsituationer. Utbilda ungarna att gå emellan, säga ifrån, protestera och gå ihop som grupp när nån mobbas eller är elaka. Lär dem att sluta upp kring den utsatte. Hur svårt ska det vara? Jag tror inte det är svårt alls. Man skulle kunna jobba på samma sätt som vi gjorde med empatin. Vi satte upp små teaterföreställningar där barnen fick vara aktiva och styra. ”Hur kan vi göra här?” osv.

Då kanske det skulle se annorlunda ut på skolorna.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att ha empati och konflikthantering på schemat istället för star wars”

Hej!
Det tror jag också på, lär barn att vara goda medmänniskor både i hemmet och i skolan. Jag är själv lärare och vill vara en lärare som gör skillnad, en som ser och som kan anpassa till olika behov. Jag har tänkt så mycket på det du skrev om utbrändhet och hur det går ihop med att ha god arbetsmoral. För mig krockar de här två för jag ”måste” välja mellan att orka och må bra själv eller att vara en lärare som ser och som sätter ihop teman som hjälper mina elever till goda medmänniskor. Och väljer jag eleverna kommer jag snart inte att kunna göra det valet för då klarar inte jag av vardagen. Har du några kloka tankar kring detta? Det är så frustrerande när det finns en stark önskan att göra ett bra jobb, att göra skillnad men inte ha förutsättningarna för det.

Tema på empati som ni hade på ditt jobb låter definitivt som rätt väg att gå! Just teater och rollspel där man uppmuntras att leva sig in i någon annans roll till den grad att man reflekterar över varför karaktären beter sig som hen gör låter som ett bra verktyg för att utveckla empatin. Hoppas det blir standard på förskolor.
Jag kommer bara ihåg lite av den teater jag fick ha i förskola/tidiga skolår och av vad jag minns så var det alltid så uppstyltad och man uppmuntrades inte direkt att reflektera över rollen. Man skulle bara leverera sina meningar under prestationsångest och sen var det över. Ingen reflektion över karaktären man spelar, hur hen känner sig osv.

Sån där ”ruta” barnen kan ställa sig i , ifall de är ensamma. Finns på en skola där min vän har sitt barn. Har inte fungerat alls där. Min väns barn har ställt sig i den rutan när hon inte haft någon att leka med, och ingen har då kommit :/ Vilket har gjort henne ännu mer ledsen. När jag var liten och mobbad, hade jag aldrig vågat ställa mig i en sån ruta. Av rädsla att bli ännu mer retat för att jag stått där. Fin tanke, men tror inte på den alls. Borde finnas bättre och andra sätt att se till att barn inte hamnar utanför.

Åh, det gjorde mig så glad att höra att N frågar om någon som är ensam vill vara med, för det är aldrig lätt att känna sig ensam, speciellt inte när man är liten 🙁
Bra tänk med att ha empati som tema, känns som något man borde införa på gymnasiet/i vuxenvärlden också ibland faktiskt… Jag tror att det börjar med att man pratar om ensamhet och försöker få barn (och folk i allmänhet) att se på varandra som medmänniskor, o inte som främlingar – så blir det lättare/mer naturligt att räcka ut handen till andra :/
Viktigt ämne att ta upp iaf, det är värt att tänka mkt på! <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *