Kategorier
barn & föräldraskap

Jag såg din mamma naken på Instagram

Igår frågade N om en viss kompis mamma följer mig på facebook eller instagram. Jag svarade att jag inte visste eftersom att jag har cirka 40,000 följare på insta och jag känner inte till alla. Hon sa att hon trodde det för kompisen hade fått se bilder på mig. Detta var inte första gången N frågat denna fråga, fast förra gångerna (plural) har det gällt andra kompisars mammor. Så det är ju ett litet gäng iallafall. (Hej hej!)
skarmavbild-2016-10-05-kl-07-36-46
Det är väl kul… gissar jag. Framförallt om det är människor som är intresserade av det jag har att förmedla på riktigt. Dvs inga haters som den där pappan som bor i Ösmo och har barn i samma skola som jag som antydde att han skulle ta och ”hälsa på” mig, i en diskussion om mig på ett forum på facebook. Det var obehagligt och jag tänker ofta på om han berättat om mig och mina barn för sina barn och om det kommer ha konsekvenser.
Men om det är människor, feminister och liknande, som intresserar sig för det jag har att säga så är det med all sannolikhet sådana föräldrar som fostrar sina barn att tänka utanför könsnormen, som kanske till och med pratar med sina barn om feminism, om kroppsnormer, om att det är ok att vara tjock och hårig och sådant som jag som förälder tycker är viktigt. Jag tror oddsen för detta är högt. Det bådar ju iallafall gott inför framtida konfrontationer och samtal på skolgården.
Men jag oroar mig också. Jag tänker på alla de i N och T’s ålder som snart kommer ha egna instagram och kanske hitta till mig och hur det kan komma att låta då. Och hur N och T kommer hantera det. Hur de kommer känna. Om de kommer skämmas eller vara stolta och om det finns nåt sätt för mig att förekomma eventuella negativa kommentarer.
”Min kompis såg dig naken på Instagram”.
Tänk om detta blir ett problem? ”Jag såg din mamma på instagram, fan vad fet/äcklig/hårig/dum hon är hahaha!”, ”Hörru, N! Är din mamma en sån där manshatare? Är din mamma lesbisk?” (Obs inget fel på endera, men ni vet hur barn är) ”Du, din mamma skriver så här…”.
Hur ska jag förhålla mig till detta? Hur gör andra? Har ni varit med om att era barns vänner hittat era konton? Och hur gör de som är kända? Dvs tusen gånger mer offentliga än mig? De verkar ju kunna hantera det bra? Just nu är ju mina barn mest stolta över mig. De ser att människor stoppar mig på gatan för att säga att de älskar mig. De ser att jag får presenter från människor som jag aldrig träffat och jag berättar att det är för att de gillar det jag skriver och gör.
Så de är stolta. Än så länge. Men sen då?
Har ni några råd att ge? Jag inser att jag måste förhålla mig till detta och eventuellt anpassa mig, men föräldraskap är inte riktigt min starkaste sida och jag famlar mest i mörkret så har ni några tankar så är jag evigt tacksam. 
skarmavbild-2016-10-05-kl-07-37-35

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag såg din mamma naken på Instagram”

Oj, svårt. Förhoppningsvist dröjer det med instagramkonton för barnen ännu, fet är väl åldersgräns fast egentligen så bryr sig inte många om denna gräns. Mitt råd är att prata med barnen och höra deras åsikt i frågan. Visa det du postar och hör vad de tycker. Man kan inte kontrollera hur andra reagerar så man får sätta sig och prata och försöka anpassa flödet så det känns bra för dig och barnen.

Tycker det är konstig tanke att hon ska fråga hennes om hennes barns åsikter och synpunkter på innehållet av hennes blogg. Tänk dig att du är pilot och har barn. Klart Du berättar för barnen vad du gör på jobbet så de får lära sig vad man jobbar med. Men att fråga, hörni barn, är det ok om jag tar anställning hos SAS flygbolag eller blir det jobbigt för er då? Folk kan ju komma att ha åsikter om SAS. Jag vill ha godkännande innan jag flyger till Prag så ni inte tycker det är pinsamt.
Det är orealistisk att hålla på så, och barnen är förmodligen inte mogna för/vill inte ha ansvar för vad förälder gör som yrke eller dylikt.

Föräldrar är väl alltid mer eller mindre pinsamma i en viss ålder. Så om de skäms så är det lixom inte nytt fenomen att barn tycker föräldrar är pinsamma. Skulle snarare vara unikt om ett barn aldrig tyckte deras föräldrar gjort något pinsamt.
Tycker det viktiga är att du inte skäms. Det är ju faktiskt helt naturligt att vara naken. Om någon tycker det är så pass uppseendeväckande så ligger ju problemet hos betraktaren som kanske borde skämmas när hen letat upp nakenbilder hen inte är mogen att se.

Har en fråga som inte är relevant för detta inlägg, men det har diskuterats flitigt de sista på din blogg, huruvida man skäms/inte skäms ang sin kropp inför en livskamrat. Att man ska vara sig själv mm.. å du rakar ju inte benen, ej smink å så vidare.. jag är nyfiken på vad/hur du/ni gör när ni vill känna er extra fina? Finns de såna tillfällen? Eller innebär tex ett restaurangbesök med din man att du ändå går i mjukiskläder, osminkad mm? Finns de tillfällen då du piffar till dig för din man? Nu säger ja inte att det behöver betyda just smink, men gör du något ibland för Oscars skull?
Hoppas de inte blev för rörigt 🙂

Själv ”gör jag mig fin” mest för att matcha klädkoden på ett ställe, är ofta lite för besatt av att alla ska ha det bra, är jag t ex på en restaurang där folk generellt klär upp sig lite över vardagsnivå så hakar jag på i det både för att själv passa in, men också för att inte förta upplevelsen för andra som är på samma plats.
Tror inte jag kan säga att jag gör mig fin ”för mig själv” särskilt ofta, det handlar för mig mer om situationer och vad jag är kulturellt betingad att anse är passande i en given situation.
Inför maken kan jag vara snygg på olika sätt: i nya skor, när jag asgarvar, i en hårdrockstshirt, utan kläder, med kläder… Osv osv 🙂

Åh vad svårt… En vill ju inte att barnen ska bli utsatta på något sätt men samtidigt är det du gör så himla viktigt och jag tror det gynnar många!
Jag har själv ”problemet” att mina småsyskons kompisar (som jag anser är på tooook för små för instagram) hittar och följer mig, vilket känns obekvämt… Men vill samtidigt inte låsa mitt konto för att någon enstaka unge hittat dit?! Så svårt… Jag skrev mycket förut om mitt tidigare självskadebeteende, psykisk ohälsa osv och det var väl kanske inte på en sådan nivå att en åttaåring förstår vilket gjorde att jag skämdes en del. Fick även en del bannor från andra vuxna i min närhet om att jag inte var ”barnvänlig” i mitt instagrammande då barn inte ska veta om att självskadebeteenden finns. Men då undrar jag vad fan ungarna ens gör på instagram?! Finns väl inte mycket på instagram som är ”barnvänligt”… Hoppas verkligen du hittar ett bra förhållningssätt till det hela och att dina barn fortsätter att vara stolta över dig!

Jag tänker att det verkligen inte är ditt ansvar, utan föräldrarna som väl får hålla lite koll när barnen är så pass små. Förstår att du inte vill ha ett privat flöde, men du kan ju ändå ta bort följare som du inte vill ha kvar. Skulle nog jag ha gjort i samma situation, tror jag.

Knepigt!
Jag har aldrig skämts över min mamma för jag kan ju inte stå till svars för det hon väljer att säga/göra.
Jag är iof inte känd, men kommer försöka lära min Haylie att inte ta på sig för vad jag väljer att göra. Jag vill att hon ska kunna svara ”Om du tycker att det är konstigt/fel/osv, så säg det till min mamma istället för till mig. Jag är ingen medlare”.

Jag inser att jag inte alls är personen att komma med något som helst råd här (barnlös, 25-årig kvinna) men jag vill bara säga att jag tycker att du verkar vara en helt fantastisk mamma (jo, jag har läst inlägg när du skriver om dåliga saker du säger/gör) och jag tror att dina barn kommer vara stolta över dig!! Kram <3
PS. Du gör mitt liv bättre – varje dag! Ds.

Jag kan tänka mig att Apan har massa bra tankar om detta! Hur tänker hon kring att elever och kollegor har tillgång till hennes insta osv. Jag har inte stenkoll på hur gamla hennes ungar är, men det vet ju säkert både hon och du 🙂

Tänker som många andra att nästan alla barn tycker att deras föräldrar är pinsamma, fast föräldern inte gör något speciellt eller ovanligt.
Tänker också som någon annan att att se ett ”lättklätt” foto på någon annans förälder på insta är väl att jämföra med att se dem på stranden eller kanske simhallen.

Jag tror de flesta barn tycker ens föräldrar är pinsamma och skäms för dom i perioder. Jag var väl mellan kanske 10-15 år. Sen växte jag ju ifrån det och brydde mig inte längre och nu uppskattar jag mina föräldrars sällskap.
Men ja det finns ju en risk att barn i deras klass kan vara elaka och mobba, både barn och vuxna är ju rätt duktiga på det. Men jag tänker att det bästa för dig borde väl vara att prata med dina barn när dom blir äldre. Dvs om det verkar vara ett problem. Lyssna på vad dom har att säga och hur dom känner med att du bloggar och instagrammar. Så får man väl försöka ta det därifrån, beroende på vad problemet är. Om det är att dom skulle bli mobbade, eller bara tycker du är pinsam etc. Men man får hoppas att de växer upp med så pass bra och vettiga personer runt sig (önsketänkande) att de är positiva till ditt bloggande och stöttar dig! 🙂

Nu har ju jag vuxna barn… men mamma är alltid mamma på nåt vis… som följer mej på blogg och instagram. Jag tänker mej för, hämmas delvis av det. Kan tänka mej att det är ännu känsligare i unga år. Så där väldigt naket lägger du inte ut, det är inte mer naket än på stranden. Svårt. Kram A

Jag har skrivit ett inlägg som det vore kul om LD och hennes feministinsatta läsare gick in å tyckte till om. Gav mej lite feedback kring. Är barnmorskestudent och blir lite osäker när en barnmorska (å framtida kollega) tycker att jag med ett snipphalsband uppför mej olämpligt. Vad tycker ni? Ska vården hållas fri från sådana symboler? Hade ni tagit illa vid er? Borde jag hålla lägre profil? Tack på förhand. Asta
http://pastasson.blogspot.se/2016/10/snippa-runt-halsen-del-231-eller-det.html

Hej hej, läkare här. Jag tycker i allmänhet inte det är något fel med snipphalsband, men det är ju vad patienterna tycker som är det viktiga. Vården är liksom inte en plats för personliga eller feministiska statements utan vi är där för våra patienter. Om du ska jobba med förlossningar så är ju det en väldigt stor grej för kvinnan/paret som får barn, men också en situation där man ofta är nervös. Man kan ju tänka att hon/de får säga ifrån om hon/de inte vill ha snipphalsband på sin förlossning. Men de är i en utsatt situation just då, som vårdpersonal har man ju på sätt och vis en maktposition mot sin patient. Så även om de inte uppskattar snipphslsbandet så är det inte säkert de kommer säga ifrån. Jag hade som patient inte tagit illa upp, men det kan säkert finnas andra som hade gjort det.

Det här är kanske ingen tröst, men jag skämdes aldrig för mina föräldrar när jag växte upp. Jag tyckte att de var skithärliga när de väl var på det humöret. De hade humor och kunde skämta till det.
Det var först i vuxen ålder som jag började skämmas, men av helt andra orsaker. Skäms mer för hur de beter sig nu än förr och jag är ändå 28 år idag. Vet inte hur vanligt det är?
Sen så tror jag att dina barn inte kommer skämmas mer pga att du bloggar, de kommer nog skämmas oavsett vad du gör (och nu menar jag pga att det brukar hänga med i tonåren, inte att du på nåt sätt är en person att skämmas över!!). Barn skäms nästan alltid pga sina föräldrar i den där åldern. Men jag tror dina barn kommer se på dig med stolthet, för att du är du och för det du gör för både samhället, deras och din skull och för alla andra.

Jag tänker att det faktiskt inte behöver vara så komplicerat. Om du inte redan har gjort det så berätta _varför_ du väljer att posta det du gör på Instagram. Att det handlar om att du gör det du tycker är rätt, att det är laddat och att du får och kommer att få reaktioner på det. Att vara en förebild för dina barn i att stå upp för det du tycker är rätt, trots ibland även negativa reaktioner från omgivningen, kommer att stärka dina barn i deras egen förmåga att stå upp för sig själva. Det är gott föräldraskap. Anser jag.

Men ni som tycker att man ska ha sina barns godkännande för att göra något? Hur tänker ni? Kollar ni på fråga Olle och tänker stackars Olles retade barn? Om ni är normalt funtade gör ni det inte. Ni kan skilja på de sakerna och kommer inte fråga Olles barn om saker som har med Olle att göra. Betee er istället för att säga ut folk att synas mindre för risken att folk beteer sig illa.

Jag en trettonåring som nog skämts ihjäl om jag visat brösten på Insta och bara censurerat bröstvårtorna och jag hade absolut tagit hänsyn till det om så var fallet. Kan ju bli en ”stor grej” när dina barn blir äldre om det ”kommer fram att du visar upp fett i form av bröst och valkar osv. I värsta fall kan det bli en sak andra barn visar upp för varandra och diskuterar och skrattar åt när de sitter i klassrummet med datorerna påslagna och det kanske är mindre kul för just dina barn i så fall. Handlar inte så mycket om fetman i sig, utan om att man gärna vill att ens föräldrar inte bryter mot så många tabun när man är tonåring (oftast). Att skämmas är en del av frigörelsen, men man behöver inte ”förvärra det” kan jag tycka. Å andra sidan lär det bli färre just bröstbilder när du inte ammar längre…??

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *