Kategorier
barn & föräldraskap

Får han elaka kommentarer så tar vi det då

Vi har ju pratat om detta tidigare och jag får ofta frågan om hur jag tänkt kring sk ”tjejkläder” på min son och huruvida jag oroar mig för mobbing och kommentarer. 
Jag har ju berättat om min oro inför skolan, att jag köpt massa nya mer neutrala kläder som jag hoppas ska vara ett bra komplement till det övriga supertjejiga som båda mina barn älskar och klär sig i. Det är ju en fin balansgång ju, att värna om barnens egna val, personlighet, smak och samtidigt undvika situationer där de är extra utsatta. Var drar man gränsen? Hur tillåtande är man? Vad har det för konsekvenser? 
Lite läskigt är det ju att skicka T till skolan i lång klänning. Man vet ju hur jävla elaka äldre barn kan vara. Första gången han tog på sig denna klänning inför skoldagen så sa jag att nej den där behöver jag tvätta först, jag fick lite panik inför första dagarna där han liksom skulle etablera sin plats i klassen. Men jag fattade också att jag bara sköt upp nåt jag faktiskt behövde ta ordentlig ställning till. Och hjärtat gör verkligen så ont när jag tänker på att försöka forma om honom, begränsa honom, antyda på nåt sätt att han är fel för jo han kommer ju för fan fatta att nåt är fel när N får ha klänningen men inte han. 
Så imorse när han satte på sig den igen så sa jag inget. Jag bestämde mig för att låta honom bestämma själv. Nickade och log och sa ”ha så roligt idag!” och hoppades att han inte kom hem och berätta att nån varit dum. 
Men man ska inte ta ut skit i förskott. Inte gå på samma begravning två gånger. Vi tar det då. Får han kommentarer så tar vi det då. Är nån dum så pratar vi om det då. Han vet ju redan att det finns de som dumt nog tycker att pojkar inte får se ut si eller så. Jag vet inte hur mycket han tänker på det dock för han nämner det aldrig. Verkar inte bry sig alls. Är stolt över sina saker och kläder. Kommenterar aldrig nån annans. 

Förresten, det hade varit en bra dag idag sa han när jag hämtade honom på fritids. ”Har nån varit dum?” frågade jag som jag alltid frågar. ”Nej” sa han. Puh. För nu.
(Vi har fyra standarsfrågor varje dag: har det hänt nåt kul idag? Har det hänt nåt tråkigt? Har nån varit extra snäll? Har nån varit dum?) 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Får han elaka kommentarer så tar vi det då”

Väldigt bra tror jag. Så länge det kommer ifrån honom tror jag inte det kan vara fel. Tänk att känna att man är någon som man inte får vara, så fruktansvärt. Underbart att få vara sig själv och förhoppningsvis vara trygg i det – jag tror det skapar en bra självkänsla.

Det är drömmen för min son, som inte ens är ett halvår, att han ska kunna ta på sig vad han vill när det blir dags. Har du något råd hur en eneblerar det? Tänker redan på genus i stor utsträckning 🙂

Du låter din unge ta dina strider, HAN får betala för att du ska va revolutionär. Så hade jag nog sagt eller åtminstone tänkt för ett år sen. Men du har lärt en gammal hund sitta LD. Tack! <3
Idag ser jag en modig kavat unge med klok mamma som gör världen lite bättre.

Har också barn som inte vill klä sig enligt normen och trots väldigt bra skola så kom det kommentarer ibland från andra barn. Vi pratade mycket om det och när jag märkte att hen inte vill ha vissa kläder på sig i skolan sa jag att hen kunde ha dem hemma i stället. Efter ett tag så började hen ha dem i skolan igen och ingen reagerade längre. Tvärtom har hen blivit en förebild för andra barn.
Så jag tänker att en får stötta sina barn så gott det går men de ska inte behöva känna att de måste ta kampen för förändring själva. Och det är väl så du gör också, eller hur?!
Det är bara så sorgligt när barnen inte orkar utan krymper in i sin tilldelade könsroll. Förhoppningsvis har en ändå sått ett frö och gett dem en grund att stå på till framtida storverk. Ingen orkar ta kampen jämt. Ingen.

Vilken superfin klänning han har, förstår verkligen att han vill ha på sig den! Ja precis, den diskussionen får man ta när eller om (man kan ju alltid hoppas att han slipper kommentarer) den dagen kommer.

En fråga bara, du skrev i ngt inlägg tidigare att du inte kommenterar andras utseende klädsel mm, hur gör du mot din barn? Om dom söker bekräftelse.. Jag säger ju ofta till mina barn att dom tex är dom vackraste som finns på hela jorden osv.. Bara nyfiken 🙂

En kompis son går gärna i tunika och klänning och vet att han fått kommentarer vid något tillfälle, inte elaka kanske utan mer ifrågasättande som -killar kan inte ha klänning. På det har han svarat, -jag är en kille och jag har klänning, alltså går det. Självklart kan barn vara elaka, men tänker att det kanske inte alltid är det man själv nojar sig för som andra nödvändigtvis klankar ner på.

Bra att han får vara sig själv! Grattis till bra föräldraskap. Förstår oron men ta inte ut den i förskott, ha en dialog med skolan, berätta gärna om ert barn på föräldramötet, tillåt frågor etc. Det blir bra ska du se, kommunikation och engagemang är nyckeln, andra barn kan men behöver inte vara elaka ❤️

Min son har också klänning i skolan.
I början fick han kommentarer som inte var så trevliga men efter att hans bästa kompis ställde sig emellan och sade ifrån så har det inte hänt något mer.
Snarare så har de flesta barnen börjat berömma klänningarna och säga saker som ”pojkar kan faktiskt också ha klänning”.
Känns skönt i mammahjärtat när mitt barn dels är så stark att han går sin egen väg och dels att han har kompisar som låter honom göra det.
Och ja, kompisen som gick emellan har fått massor av beröm från oss. Så jäkla modigt att gå emellan när många retas!

Barn kan ju även vara elaka fastän man har ”rätt kläder” också. Kläder som ”passar” för en kille/tjej. Inte bara när man klär sig utanför normen. Ändå får man skit för vad man klätt på sig.

Åh vad fint men jag blir lite ledsen för min son börjar inte klä sig som han vill längre. Är nog för att vi klippte håret på honom (var tvungen till och han ville det då det var en stor tova allt) men nu börjar fler säga till han att han är en stor grabb och han har börjat välja mer manligt kodade kläder (han väljer kläder själv) och det känns inte bra. Har hållt på någon vecka. Hur ska jag vända denna trend??

Har folk alltså börjat bekräfta honom utifrån hans kön sedan han fick håret klippt? Typ att han nu ser ut som en stor pojke (riktig pojke?) nu när håret är kort och du tror han sammankopplar att se ”killig” ut med beröm och bekräftelse? Har inte barn själv så kan inte ge bra råd men har ni frågat honom varför han nu väljer annorlunda kläder?

Så där frågar jag mina ungar också (Har det hänt något roligt? Har det hänt något tråkigt?) varje dag fast de är stora 🙂
Känner jättemycket igen dina tankar kring detta! När mina söner var så små att de inte själva hade full koll på när de var normbrytande så hände det att jag varnade dem i förväg. Tex sa ”när du kommer till skolan kan det hända att någon säger att det där är en tjejmössa” och så hjälptes vi åt att tänka ut bra svar på den typen av kommentarer. Kanske dumt (eftersom jag då visade att jag också gjorde skillnad på kläder och kläder) men jag klarade inte att låta dem ge sig iväg och vara helt oförberedda.
Men ofta oroar man sig nog för mycket och i onödan. Ett barn som i övrigt är accepterat och har en etablerad plats i gruppen klarar att vara betydligt mer normbrytande än vad många föräldrar tror. Och att andra barn kommenterar vad man har på sig behöver inte vara så hemskt – tror det kan vara en bra grej att upptäcka att det inte är hela världen att inte passa in jämt, och att man inte alltid måste ha allas gillande för att gilla sig själv.

Jag bor i ett rätt litet samhälle och har väl haft en del fördomar om det. (Typ att ”alla” här lever traditionellt osv) Blev så glatt överraskad när ett av mina barn gick i ettan och klassen skulle lussa för föräldrarna. En pojke, en kille med riktiga ”fotbollsföräldrar” (pappan hantverkare, mamman deltidsarbetare – mina fördomar igångkickade) han kom som lucia med massor glitter och ljus både i krona och hand. Han var så lycklig och fin och han strålade. Och inget barn sa något om det eller tittade konstigt. Ingen av barnen verkade reagera. Och jag var så glad att hans föräldrar lät honom vara lucia och att barnen inte tyckte det var någon stor sak. Sen hörde jag tyvärr ngn föröder som tyckte ”ja, jag hade ju inte satt på min pojke glitter”…

Min dotter är bara 4 år och är ganska intresserad av prinsessor och hello kitty och liknande nu och har börjat dissa sina Spiderman grejer för hon inte vill vara cool… Nåja, hon får ha en del prinsessgrejer men jag fortsätter att köpa saker som utmanar henne. Ett par byxor med tvättbjörnar med rymdkläder gick direkt hem och ett par baströjor från hm:s pojkavdelning med ränder har blivit mycket mer populära än jag trott. Jag är glad att Åhlens som jag redan gillade innan har tagit bort tjej- och killavdelningarna för nu kan jag ta henne dit och låta henne välja kläder utan att behöva svara på frågor om de är för tjejer eller killar.
När det gäller prinsesskläder så försöker jag dels köpa utklädningskläder och dels kläder som inte syns som underkläder och pyjamasar. Jag köper även sockar med massor av olika motiv som då får synas men inte dominerar kläderna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *