barn & föräldraskap

Barn blir hjärndöda av skärmar

Få saker provocerar folk mer än plattkritik. Alltså kritik mot datorer, ipads, mobiler, för barn främst då. Jag nämnde häromdagen på min facebook att jag tycker att förskolan ska vara plattfri och jäklar vilket ramaskri det blev: “bryr du dig inte om baaaaaarnen!” lät det (jo på riktigt!) och i nästa andetag fick jag en lång utläggning om hur snabbt och effektivt barn lär sig genom att använda appar. Hur viktigt det är för utvecklingen. Hur bakåtsgrävande och gammaldags jag är som efterlyser lite eftertanke. 
 
Som om evolutionen fram tills nu funkat dåligt och plattan är räddningen för mänskligheten, så bäst att indoktrinera dem NU. 
 
Jag har ärligt talat aldrig träffat ett barn som klarar av att hantera plattan. Jag har knappt träffat en vuxen som kan det, som inte har problem med beroende och överanvändning. (Men barnen och deras små mjuka outvecklade hjärnor, de ska klara det bättre tydligen) Jag själv har inte kunnat hantera plattor och skärmar sen 1999. På riktigt. 
 
Jag har däremot träffat gott om barn med stora problem med beroende. Som väljer bort vänner och aktiviteter, som passiviseras och blir stillasittande längre och längre perioder, som tappar motivationen till annat och tycker allt är tråkigt och meningslöst. Som blir lättirriterade och arga om de inte får. 
 
Jag har träffat vuxna som idag har sociala problem och typ noll vänner för att de satt och spelade halva uppväxten, och det var på den tiden det inte fanns smartphones eller paddor. 
 
Fan jag märker ju själv hur jävla apatiska mina egna barn blir om de suttit för mycket. Även när de gör kreativa saker, för det är typ det vi är ok med: de leker med program som imovie och nån pianoapp (De spelar piano), nån matteapp och musicaly (som är enda sociala appen vi tillåter, självklart med privata settings). Men de fastnar likförbannat om jag inte påminner eller lägger bort! Trots att det är sk bra appar. 
 
 
 
Ja jag vet att det är en amerikaniserad cheesy video med dramatisk engagerande känslosam musik men blir illa berörd av tankarna som snubben förmedlar för jag ser detta också. 

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

No Comments

  • Emma

    Äntligen!!! Någon som tänker som jag. Blev utbuad av hela föräldrarådet när jag ifrågasatte den nya policyn att barnen bara måste lära sig att använda "den nya tekniken" som om de kommer att vara hopplöst imbecila tonåringar om de inte indoktrineras som 2-åringar. Jag köpte en smartphone första gången som 27-åring och det tog mig ca 2 dagar att vänja mig!

  • Ulrika

    Jag håller med dig om varenda ord. Och jag tycker också att förskolan (och även förskoleklass, som sonen numera går i) borde vara skärmfria.
    Jag är inte på något sätt en perfekt förälder, men jag försöker i alla fall att minimera skärmtiden så gott jag kan. När sonen trots allt fått sitta en längre stund (pga utmattning eller att vi föräldrar måste få göra något där han inte deltar) så blir han alldeles galen när man sedan tar bort skärmen! Det om något, visar hur starkt beroendeframkallande det är.
    Till saken hör också att min son är överaktiv, troligen har han adhd, så det skulle vara lätt att falla för frestelsen att sätta honom framför skärmen så han håller sig lugn. 😉 Men eftersom vi har motarbetat det så gott vi har kunnat, har vi istället en liten kreativ kille som aldrig har tråkigt, ens utan skärmar! 🙂
    Ja, jag vet förstås att alla barn och föräldrar inte är lika. Och jag vill inte ge någon dåligt samvete, jag tror att de flesta gör så gott en kan. MEN. Jag vill ha bort tänket att plattan i sig är något bra! Det är den för det mesta inte. Hjärnan utvecklas mycket bättre av lek, spel, böcker och rörelse. För att bara nämna något. 🙂

  • A

    Jag både håller med dig och inte. Utbildar mig själv till F – 3 lärare och diskussionen kring paddor och annan teknik i undervisningen uppkommer ofta, speciellt som det precis skrivits in i läroplanen. Jag tycker att folk blir oerhört svartvita när det kommer till ipads, antingen är de jävulens påfunn som kommer göra en hel generation helt apatisk eller så är det det absolut bästa som någonsin hänt mänskligheten. Men alltså.. Ipaden är ett verktyg, huruvida den är bra eller dålig beror ju helt på hur den används? Blir otroligt frustrerad över personer som tror att undervisning blir bättre om en ipad bara slängs in helt utan eftertanke, men tycker samtidigt verkligen att ipaden kan göra undervisningen bättre, om den bidrar till undervisningens syfte. Eftersom den är lättmanövrerad kan eleverna med hjälp av ipad sköta mycket dokumentation själva, ipaden blir då ett undersökande verktyg, bilder kan zoomas in och granskas noggrannare. Men det säger ju inte att det skulle vara bra att sitta och spela Angry birds i flera timmar (obs, dömer ingen, gör detta själv kvällarna i ända)

  • Jenny

    Tycker inte heller att paddor hör hemma på förskolan. Försöker undvika det så gott det går till dottern på 11 månader men som till exempel idag när hon är lite sjuk och grinig och jag behövde duscha så fick hon titta en stund. Tycker att det är bra om en iallafall är medveten om att det inte är bra än om en sätter dom vid paddan och tycker det är utmärkt liksom..

  • Sara

    Jag har märkt det så tydligt på min tvååring. Det hon allra helst vill göra är att kolla på Pippi eller på barnkanalen på TV. Då sitter hon storögd och tittar. Jag får så dåligt samvete men det är ju så enkelt för mig. Några appar eller spel har vi inte testat än, men hon älskar ju att kolla på videos på Youtube eller TV.

  • marion

    Det skrevs om det här i DN (tror jag) för några dagar sedan. Om hur fler och fler kreativa hjärnor i Silicon valley, som jobbar framför skärmar varenda dag, förvägrar sina barn skärmar. Inte bara i förskolåldern utan ända upp till high school.
    Och jag läste det långa reportaget och checkade av argument för argument med hur jag själv (software-utvecklare, datanörd osv. ) tycker och tänker.
    Min tanke är att man måste lära sig tänka först innan man kan använda en skärm. Man kan inte låta skärmen tänka åt en. Då blir man en tråkig, obildad och okreativ person. För appen, om än så pedagogisk, har sina begränsningar samtidigt som den matar ditt lyckocentum och får dig att upprepa samma sak om och om igen. Inte utvecklas. Jag ser bara mig själv, vuxen, utbildad och om jag får säga det själv, en vettig person. Ge mig candy crush och två timmar senare så har jag suttit och gjort samma drag, glatts över att få ihop en strösselgodis (eller vad de kallas) 50 gånger, varenda gång lika glad, varenda gång lite dummare. Trots att jag vet att ett spel som candy crush inte har något alls med skicklighet att göra. Bara hur appen tillåter godisarna att trilla ner. Har ni inte märkt det förresten, hur spelet, precis när man är sekunden från att ge upp, den där nivån klarar jag aldrig, alla mina extragadgets är slut och jag har upprepat samma bana i en timme nu, blir så väldigt mycket enklare, helt plötsligt så klarar man banan som man inte klarade med 5 byta-färgkarameller, 3 strösselgodisar, ett gäng med hammare och en hög med fyta-plats-händer. Man är så inne i spelets våld att man inte ser igenom det. Pedagogiska appar funkar precis likadant. De bildar ord eller säger till dig att peka på stolen i bilden men till slut är det bara samma sak och barnet har inte lärt sig hur en stol ser ut, de har fattat vad programmet vill ha av dem så att de kan få ett konfettiregn och en trudelutt som belöning.
    Och jodå, jag tror att framtidens barn som har haft skärmtid, jämt eller i alla fall relativt ofta kommer vara så inihelsikkes bra på att använda dem. På att ge apparna det de behöver för att få sina belöningar. Om det så senare är på jobbet eller på fritiden. Men jag tror att de som har vuxit upp med så lite skärmtid som möjligt kommer vara de som, senare när de får använda mobiler, plattor och datorer, kommer se vad som fattas, skärmarnas potential och förbättra dem och utveckla dem. Och de kommer även vara de som kommer klara av att kolla upp från skärmarna och se annat i världen, vad som fattas, dess potential och förbättra den.
    Jag är gravid nu och vi kollar dagis och har strukit alla som gör reklam med plattor, smartboards och andra elektroniska hjälpmedel. Vi tänker att plattan ska finnas i huset men bara vara en sak som tas fram när vi ska åka de 15 timmarna från södra Tyskland till mormor och morfar i Småland. Det är planen just nu… Vi får väl se hur det blir med den saken…

  • JK

    Tack för detta! Känns så sunt med människor som ifrågasätter varför vi ska sitta med näsan i en skärm hela tiden. Särskilt barn, men egentligen alla. Åker kommunalt till och från jobbet och sitter dagligen och observerar hur varenda människa sitter som hypnotiserad, i sin egen lilla bubbla. Observerar också all självupptagenhet som verkar följa på detta. Vuxna människor som tar selfies och sen lägger upp dem med någon textrad om att de står och väntar på bussen och det är kallt. Det är rätt fördummande. Någon får gärna förklara på vilket sätt detta skulle hjälpa oss framåt.
    Utvecklingen som har varit de senaste 15-20 åren har gått så otroligt snabbt och det kommer såklart dröja ett tag innan vi har tillförlitlig data/forskning på hur vi påverkas av skärmtid, på hur barns motoriska, känslomässiga och intellektuella utveckling påverkas osv. Men tänker att vi kan utgå från att nackdelarna överväger fördelarna, sett till vad vi redan vet idag. Därför blir det så konstigt för mig när folk helt oreflekterat hyllar iPads och smartphones och skriker sig hesa om att små barn behöver dem.

  • Flos

    Precis.
    Vi har inga skärmar framme hemma hos oss. Vi har ingen tv, vi har telefon och dator, men de är undangömda och används aldrig när barnet är med, bara för lite egentid på kvällarna. Både jag och min man jobbar i data-branschen och vi vet alltför bra hur strategierna går. Det behöver vi inte formgivas ett småbarnshjärna med.
    Visst är det jättetufft ibland när vi aldrig kan muta hen och sätta hen bakom ett skärm. Men alla i vår omgivning förvånas varje gång hur enkelt hen kan leka själv med typ vad som helst (hen bygger en värld med en pinne om det är bara det som finns). Hen är 2,5.
    Vi har en liten Bee-Bot för barnet, som hen kan programmera. Det är ändå resonemanget och skill settet som man vill ge dem. Just nu funkar det bara med ett eller två stegs programmering, men så får hen öva!

  • Ulrika

    Jag tror att vi kommer prata om skärmar i framtiden så som vi idag kan säga att det inte var klokt förr då alla rökte inomhus, barnen åkte bil utan bälte, man sprutade DDT lite hej vilt etc. Dvs. det är nytt och känns fantastiskt men några långtgående konsekvenser har inte kunnat studeras eftersom det ännu är så pass nytt med all denna teknik. Jag har tre barn (8 mån, 3 år, 6 år), vi äger ingen iPad, de använder bokstavligen aldrig dator men vi har en tv som de tittar på en stund varje kväll. Jag vill inte att det ska finnas en iPad hemma eftersom jag vet att de så himla lätt skulle kunna använda den för mycket.
    Det finns tydlig koppling mellan kreativitet och att göra något fysiskt med händerna, tex. hålla i en penna/pensel och inte trycka på knappar i en dator. Alltså andra delar av hjärnan aktiveras då. Det är bara att se till sig själv, känner jag mig kreativ och pigg i huvudet efter att ha kollat tex. Instagram eller känner jag mig bara seg? Jag tror också starkt på att barn behöver ha tråkigt ibland för att tvingas komma på saker själva att göra, det är fördummande att få allt serverat. Människor är lata av naturen och kan vi bli underhållna av något utan att behöva göra något själva kommer vi välja det.

  • My

    Jag har tre barn. Två som inte bryr sig ett skit om skärmar och en som fastnar och blir både arg och irriterad medan han använder den och jävligt irriterad när den tas bort. Behöver jag säga att den tredje varianten är den vi behöver reglera medan di andre två inte oroar mig ett dugg?
    Jag tycker debatten blir så svart-vit. Självklart är iPads och skärmar skit om de används skitigt. Självklart är dem inte skit om de används som verktyg, genomtänkt och med en plan. Jag skulle bli riktigt förbannad om förskolan lät mitt skärmgalna barn spela Candy Crush i två timmar. Skulle han dock sitta två timmar med exempelvis Poio gör det mig inget alls… Skulle de låta honom slita sidorna ur böcker i två timmar skulle det också göra mig irriterade medan aktivt läsande i två timmar inte skulle göra mig vidare irriterad.
    Min tvååring fick vi bara i mat genom att ge henne en skärm att stirra på = asbra med tanke på att hon utreddes för tillväxthämning innan vi kom på den geniala idén som fick henne att ha tid att stanna upp för matintag. Dessutom är det mitt enda sätt, förutom att binda henne eller låta henne skrika, att få henne att åka vagn – vilket krävs ibland när en har tre barn och gärna tar sig fram dit man ska samma dygn som man startade. Ett tag gick det bra med en bok, sedan dess nej.
    Skärmar är här för att stanna. De behöver hanteras vettigt dock, med eftertanke och kritik. Och jag är helt säker på att vissa individer aldrig bör använda en skärm så som att andra inte har några problem alls med det.

  • Hannah

    Vår son var helt ointresserad av platta och spel och dyligt fram till att han fyllde 6 år. Innan det var det lite då och då men sällan och vi hade inga restriktioner men sen blev det mer och mer och vi märkte hur han slutade leka. Han blev jättearg om han inte fick ha den och det var kaos. Han var som ett galet lite odjur som gläfste om nån kom när han och plattan. Det kom smygande så vi hade inte riktigt märkt det. Men tillslut kom insikten och vi var tvungna att göra något. Så vi införde att inga skärmar mellan 10-18 och första veckan var som ett krigsfält här hemma han hade verkligen abstinens. Men efter ett tag vande han sig och han och syrran började leka igen.
    Hade det varit helt upp till mig hade vi minskat ner ännu mer men jag och sambon är tyvärr inte överens om att det är problematiskt, han är inte redo att släppa sin egen skärm än. Men förhoppningsvis kommer en insikt hos honom också så småningom.

  • Anna i stugan

    Jag tycker också att det lätt blir svartvitt. Det ska vara lite rim och reson i debatten, skärmar är inte nödvändigtvis farligt, men för mycket stillasittande är farligt, och många program/appar är ju helt klart designade för att aktivera våra belöningssystem och få oss att sitta så länge som möjligt.
    Min son har i perioder behövt begränsas. Just nu leker han hellre med lego eller ritar labyrinter än sitter framför en skärm, så nu reglerar vi det inte.
    Däremot håller jag med om att skolor (i de lägre åldrarna) och dagis/fritids inte behöver hålla barnen med skärmar. Det digitala kommer de att lära sig ändå. Lite som med sockerdebatten tycker jag, socker är inte heller något gift, och man får gärna äta lite socker, men inte för mycket, och skolorna behöver inte servera sötsaker.

  • Anonym

    Håller med! Försöker hålla på rimliga skärmtider året runt, men på sommarlovet när vi är ute på landet kör vi stenhårt på att enda skärmtid barnen (7 o 9 år) får är sommarlovsmorgon på tv. Ingen mer tv, ingen dator eller padda. Och de har inte ett dugg långtråkigt. De läser, leker med varandra eller var och en för sig, gör dansshower för oss föräldrar osv. Storasyster på 15 år kan vi ju inte styra på samma sätt, men hon är faktiskt inte så intresserad av skärmar.

    • Anonym

      Jag läser aldrig godnattsaga. Vi kollar Doctor Who innan vi går och lägger oss.
      Har ju aldrig sagt att mina barn aldrig får se på tv eller använda skärm? Måste det vara så svartvitt alltså?

  • Tesd

    Jag jobbar som förskollärare och håller helt med dig. Tyvärr rankas inte mina (våra) åsikter så högt, som du beskriver, då styrdokument och lagar menar att vi måste introducera barnen för denna typ av teknik både i förskola och skola. Så – vad gör vi åt det? Som enskild lärare kan jag undvika detta så gott jag kan, men faktumet kvarstår – att jag då faktiskt går emot min profession och uppdrag. Men jag gör det ändå, för barnen!

  • Sonja

    Älskar dina svar på kommentarer när människor försöker "sätta dit" dig :PpPppP
    Håller med dig till 100++++ % när det kommer till skärmtid. Kommer dra ut på längsta möjligt innan Stig får egen telefon eller skärm. Jag var så dum som lät barnen få egna telefoner alldeles för tidigt. Men de ville så gärna och jag ville se dem glada.

  • Annapanna

    jag tycker också att det är problematiskt, speciellt med tanke på stillasittandet, dock är man ju även stillasittande om man pusslar, läser bok eller bygger lego. Sedan beror det kanske på vad man sysslar med på paddan, mina barn älskar att spela tex minecraft , där dem bygger egna världar och skapar egna miljöer och karaktärer. Alltså ett kreativt skapande. Min son kan spela med kompisar hemma och undertiden dem spelar "leker" dem att dem är karaktärerna i dem olika miljöerna, eller skriver han till andra vänner i spelet. Även engelska ord dyker upp titt som tätt, och då är han bara 7 år. Så tror spel kan vara givande också.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *