Kategorier
barn & föräldraskap

Det är rumsrent att ifrågasätta mammor som är hemma med sina barn men ve den som ifrågasätter x y z

En annan grej! Apropå pekpinnar, skuldbeläggande, föräldraskap. Jag snöar lätt in på ett ämne. Först! Jag vill förtydliga två saker med mitt amningsinlägg: 1. Man behöver inte ”väga upp” att man ej ammar. Det var slarvigt uttryckt. Man behöver inte amma alls. Oavsett anledning. Punkt slut. 2. Att jag tycker amning är bäst eller bättre […]

En annan grej! Apropå pekpinnar, skuldbeläggande, föräldraskap. Jag snöar lätt in på ett ämne.

Först!

Jag vill förtydliga två saker med mitt amningsinlägg:

1. Man behöver inte ”väga upp” att man ej ammar. Det var slarvigt uttryckt. Man behöver inte amma alls. Oavsett anledning. Punkt slut.

2. Att jag tycker amning är bäst eller bättre betyder inte att jag tycker alternativet är dåligt. För det är det ju inte. Det är ju liksom inte coca cola man ger i flaskan. (För det är dåligt, ledsen om jag skammar nån nu men sluta med det!)

Med det sagt så går vi vidare:

Tänker på det här med förskolan vs stanna hemma med barnen och hur det bemöts av andra. Jag hade ju mina barn hemma tills de var tre och två (då började de förskola. Enbart för att jag inte pallade underhålla dem längre hehehe för de hade ju kunnat vara hemma längre om jag ska vara ärlig) och oj vad jag fått försvara det. Tydligen blir barn osociala kufar utan förskolan. Och mycket annat går de tydligen miste om. Synd om dem är det också. Bla bla bla liksom.

Från framförallt feministiskt håll så har jag ofta anklagats för att vara en hemmafru (detta används alltid negativt) som väljer kvinnofällan och då förstör för andra kvinnor genom att stanna hemma med mina barn eller för att jag tagit nästan hela FP’n. 

Alltså:
FÖRSTÖR FÖR ANDRA KVINNOR.

Jag har även konstant fått försvara att jag är hemma på bekostnad av att pappa jobbar heltid och många menar att jag är egoistisk som förstör relationen mellan barnen och sin pappa. Obs: förstör för barnen och pappan. Hör ni?

Dessa åsikter verkar vara helt rumsrena och självklara bland gemene feminist och aldrig nånsin hör jag nån gaffla om pekpinnar och skuldbeläggande då, vilket är jävligt intressant i detta sammanhang.

Obs! Med anledning av rubriken så nej, jag tycker inte man ska ifrågasätta nån förälder som typ inte slår, kränker eller skriker på sina barn. Så ja, ve dem! Men ve dem som dömer mammor som är hemma också!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

61 svar på ”Det är rumsrent att ifrågasätta mammor som är hemma med sina barn men ve den som ifrågasätter x y z”

Eeeexakt så! Man får inga vänner i lekparken/på öppna förskolan när man säger att barnet ska vara minst 2 innan hen börjar föris….

Det är nog få som oombedd prackar på andra sin åsikt, men om frågan kommer upp ska man väl säga vad man tycker? eller ska man ljuga och säga att ”ju tidigare desto bättre” bara för att inte ge nån skuldkänslor?

Förstår vad Sanna menar. Vi har förlorat vänner genom att inte skola in våra barn innan 3 års ålder. Folk har frågat. Vi har svarat varför. Dom har blivit förbannade och sedan avsagt sig vänskapen… Man gör sig verkligen ovän med folk bara genom att inte skola in.

Att vänta sig att läsarna ej ska problematisera att du faktiskt sitter i en kvinnofälla, och vad var det för fras du använde när du diskuterade smink; ”när det är en förlängning och ett direkt resultat av patriarkala normer och ideal”
Och vidare när du skrev att om det är så att man känner sig empowered av smink så är man ”hjärntvättad av patriakatet.” att vara hemmfru bygger på en patriakal ide, och tror man annat är man hjärntvättad av patriakatet.

Att vara hemmafru, så sätter man sig själv och sina eventuella barn i beroende av mannen. Och det är en patriakal ide.

Man kan aboslut vara hemmafru, men man kan inte lura sig själv att det är ens eget val. jag säger inte att du förstör för andra kvinnor, absolut inte. bara att jag skulle vilja se samma problematisering av dina patrikalt hjärntvättade val som du problematiserar smink och botox.

det är en jävla skillnad på att problematisera fenomenet och på att problematisera individer. Du kommer aldrig se mig, oombett, säga till en sminkad kvinna att hon uppfyller en patriarkal norm.

Jag är för övrigt helt medveten om att alla mina val är ett resultat av samhället jag växt upp i. Jag inbillar mig inte att det är en slump att jag är hemma och min man jobbar och tjänar fyra gånger mer än mig och andra kvinnor. Men det är, för mig, irrelevant eftersom att mina barn är viktigare för mig.

Svara

Tänker precis som Lina att du är rätt motstridig nu. Vissa val är tydligen ok att kritisera pga de enligt dig beror på patriarkala strukturer men ingen får kritisera att du (och andra som är hemmafruar) upprepar samma kvinnofälla som så
många tidigare generationer där kvinnan blir helt beroende av sin make och inte kan skilja sig? Dessutom, skammar inte du nu de dom inte ”väljer” att bli hemmafruar? Du är hemmafru för att du bryr dig om dina barn. Insinuerar du inte då att de som inte väljer att bli hemmafruar (pga ej vill leva på 50talet/annat skäl) INTE tycker att barnen är viktigare?

De kvinnor som tar hela föräldraledigheten bidrar till att många andra kvinnor får lägre lön för att arbetgivarna räknar med att unga kvinnor ska 1)ta lång föräldraledighet 2)ta all vab 3)jobba deltid om/när de börjar jobba igen. Ditt val påvekar därmed inte bara dig eller din familj, utan många andra.

Typ precis vad jag tänkte när jag såg ditt inlägg ovan 😊Skönt att man kan ha olika åsikter, tröttsamt att det bara är dina som räknas. Lycka till med hemmafruandet.

Nu för tiden har inte folk tio ömma tår, de har minst hundra och de är i vägen överallt. Du förklarar ju tydligt vad du tycker, men det är få som lever till hundra procent efter sina principer. Det skulle nog göra både livet och dem outhärdliga.

Beroende av sin man?
Inte kunna skilja sig?
Vem skammar här egentligen!
Varför likställer du föräldraledig med att vara hemmafru?
Agerade du själv hemmafru under din föräldraledighet?

Kära du tycker så mycket om dej. Min mamma var hemma med oss barn till vi var 7 år o det var jättebra för oss o min mamma. Undrar om man har en fråga som rör något annat kan jag Maila dej eller vill du inte. Jag tycker du är klok och sympatisk. Tråkigt att en del kvinnor som inte mår bra är elaka. Dom får lösa sina problem själv om dom inte har respekt för dej. Jag har det o skulle behöva ett råd. Om du någon gång har tid. Vi kvinnor ska hjälpa o stötta varandra ja vara som systrar. Tack för en bra blogg o att du finns. Kram.

Känns ju dock också som att man lever efter den patriarkala normen om man ska jobba mer än vad man träffar sina barn. Något jag bara tycker är sorgligt och inte något att efterleva, vare sig som kvinna eller man. Det är trist att familjen blir slagpåse i denna ”konflikt” när den borde vara helig. Att man som familj värnar om och tar hand om varandra, oavsett hur den familjen ser ut.

Ja jag tycker definitivt vi ska ifrågasätta varför kvinnor ska ta efter männen och jobba mer. Men det handlar ju om samma patriarkala ideer som att kvinnan ska vara hemma: mannen är norm, mannen är bättre, det som mannen gör är att föredra så om man vill vara en modern jämställd kvinna så ska man vara som en man.

Svara

Håller med dej d. Fint skrivet. Viktigast o göra vad som är rätt för dej o din familj. Det är det som betyder något. Kram.

Jag har varit hemma med mina barn och tagit större delen av föräldradagarna och hör och häpna, det har varit helt och hållet MITT eget val.
Jag är inte beroende av någon. Jag är min egen och jag skulle klara mig jävligt bra på egen hand.
Förstår inte varför du väljer att vända vrida på något så instinktivt och naturligt som moderskapet och göra det till något som patriarkatet skulle ha tvingat kvinnor in i.
Att jämföra botox och smink med föräldraskap är så urbota dumt så man funderar på om du bara är ute eftet att munhuggas så du får slänga dig med lite fler meningar innehållandes ”patriarkatet”.

En annan sak som irriterar mig med ditt inlägg är att du ifrågasätter hur en annan fri kvinna i det moderna samhället väljer att leva sitt liv!
Det är just på grund av kvinnor som LD, som visar på att kvinnor kan allt, vi ÄR allt och lite till. Vi kan själva bestämma när, hur och varför när det gäller oss själva och hur vi väljer att leva våra liv.
Det på grund av kvinnor som dig Lina, som vill trycka till och trycka ner andra kvinnor som detta med kvinnlig frigörelse och kvinnors väg till ökad självkänsla tar längre tid.

Håller med. Om man är så ofin att man kritiserar andras liv har man ju inget bra liv själv. Håller med Liza Marklund dom kvinnor som inte hjälper andra kvinnor har en speciell plats i helvetet. Inget synd om dom. Kram.

Det är egentligen galet att så mkt pekpinnar gäller den första tiden, det är snarare senare som man fuckar upp barnen. Små bebisar och små barn behöver närhet och mat och lek, det är i princip allt. Det är senare som utmaningarna kommer och eventuella barndomstrsuman som man bör vars orolig för om man nu vill vara det. Jag tycker det är roligare och mer utmanande att vara förälder till skolbarn, det är då minnen för livet skapas och jag tror inte ungen påverkas i vuxen ålder på grund av om den fick bröstmjölk eller ersättning. Men jag minns hur känsligt ämnet var för mig när jag hade bebis, då lever man i sin bubbla och tror att allt faller om man t.ex. inte ammar… Det är lätt att man ballar ur då…

Det här är HELT OT (för jag håller med dig typ jämt i allt du skriver), men har du fått äta än? Gott och ordentligt efter operationen menar jag😊

Våra två små (1&3 år) är hemma med mig, ingen förskola här ännu. I samtal där vårt val, det att jag är hemma och tar ut alla dagar jag kan medan maken knegar på med sin skiftgång, ifrågasätts svarar jag fullständigt ocharmigt och rätt ut att ”vi absolut aldrig kommer offra barnen på jämställdhetens altare”. Det handlar förstås inte om att jag tycker att föräldrar som lämnar sina barn på förskola är dåliga föräldrar. Jag tänker att de allra, allra flesta fattar beslut som blir bäst för familjen och att föräldrarna älskar sina barn. Men jag kan liksom inte låta bli mitt svar när våra val ifrågasätts. Som en bjärt kontrast till andra föräldrars (obs! Inte alla, det är bara en handfull som har ifrågasatt) åsikter får jag hurrarop från äldre kvinnor. Så det är inte att leva ständigt ifrågasatt, det vore förljuget att påstå det.

Nej, det är det inte för mig heller, men eftersom min man arbetar skift där han är ledig 3,5 vecka i sträck av 7 arbetsveckor ger det oss en massa tid tillsammans i föräldraskapet. Det värderar vi högre än att dela på föräldraledigheten. Så, på pappret ser det väldigt ojämställt ut, men i praktiken är vi båda två väldigt närvarande föräldrar. Skulle vi dela på föräldraledigheten skulle varken vi eller barnen ha det så fint som vi har det nu.

Jag svarar likadant när jag blir ifrågasatt av ofta rätt unga kvinnor om varför jag är hemmafru. Äldre kvinnor tycker att jag gör rätt. Oavsett någon annan så tycker jag att jag gör rätt. Jag lever bekvämt, myser med mitt lilla barn och har min ekonomiska ställning skyddad i ett juridiskt kontrakt – och älskar min man 🙂

Jag håller med helt! Och feminism borde väl inte sträva efter att skambelägga kvinnor som vill vara hemma med barn, utan att bredda spektrat för kvinnors möjligheter att göre det vi vill med våra liv och vår tillvaro?

Jag tror samhället också utgår från att alla tillhör medelklassen och uppåt. Det är mycket lättare för en kvinna av medelklassbakgrund med högre utbildning och hyfsat välbetalt jobb att gå tillbaka till jobbet medan mannen är hemma än det är för en kvinna med ett sämre betalt jobb.

Idealen om hur länge man ska vara hemma är väldigt snäva, 12 månader varken mer eller mindre. Jag har fått en del kommentarer som var hemma kortare tid, typ ”men varför vill du inte ta ut ditt mamma år?” ”Har du reeedan slutat amma” ”Hur ska pappan klara det här”. Suck.

Jag gick aldrig på dagis/förskola. Jag gick hos dagmamma från 13 månader till jag var 20 månader, sedan blev mamma sjukskriven p.g.a. gravid med tvillingar. På den tiden fick man inte ha barnen på dagis/dagmamma alls om mamma var hemma i vår kommun, så jag var hemma med mamma, och så även när mina syskon kom. Vi gick till lekparken när dagmamman gick dit. Vi gick på kyrkans öppna förskola, kyrkans barn timmar, klapp o klang osv. Jag lovar att andra barn också var där. Är idag 22 år gammal och är en normalt social person, jag har inga svårigheter i samhället eller så. Mamma jobbade för övrigt kväll efter att tvillingarna föddes, så vi behövde aldrig vara på dagis efter det. Tur är det att mamma kunde välja, jag var inget sådant barn. Även om jag alltid har haft vänner och så är jag ingen som trivs bland mycket folk under en längre tid. Tror inte att det har med avsaknaden av dagistid, utan mer min personlighet.

Jag önskar att fler kunde välja det de vill. Eller ja, kunna överväga alternativen.

Tycker att fler borde rätta sig efter citatet ”sköt dig själv å skit i andra”.. tänk vad mycket mindre huvudvärk det skulle bli 😘

Tack!! Precis så är det!

Och att man är fast i patriarkala normer för att man väljer tid med sina barn är sån obegriplig dynga!! Det är ju precis tvärt om!! Det är ju samhället alla som yrar om ”jämställdhet” som sviker allt som är kvinnlig, och bara upphöjer traditionellt manliga egenskaper/prioriteringar, som är fast i patriarkatet. Alla kvinnor som prompt prioriterar jobb för bevis som försöker bli ett med patriarkatet. Som trampar på allt kvinnor med stolthet gjort genom historien. Patetiska, och mest troligt barnlösa(?), är vad ni är.

Mvh civilingenjör med svinhög lön som hoppat av ekorr- och konsumtionshjulet, för att vara hemma med barnen, städa, baka och laga mat och jag har aldrig varit lyckligare! Ha, sug på den!

Sara vad underbart. Lycka till med familjelivet. Du skrev verkligen fint o viktigt att du tog upp det här härligt. Ha det fint.

Så man är patetisk för att man inte har barn?!? Tack för den… Hur är du själv funtad när du ger dig på barnlösa? Du har inte tänkt tanken att det är vi barnlösa som också är med och finansierar din föräldrapenning såväl som dina barnbidrag? Din man, kan inte han få hoppa av ekorrhjulet och du jobba istället? Han kanske skulle vara lyckligare?

Läsförståelse? Jag anser att de som yrar om att man är fast i patriarkala strukturer för att man VÄLJER att vara hemma med sina barn är patetiska. Jag tror också att många som har dessa åsikter eventuellt inte har fått barn än, dvs är unga. För mig är det obegripligt att tycka på det viset när man har fått barn.

Min man kanske har hoppat av ekorrhjulet – skulle det göra dig lyckligare så får du gärna fantisera om det. Eller så skiter du i vem som gör vad hos andra. Och du – det gigantiska problemet är att JAG (ok jag jobbar deltid, min man samt föräldrar täcker upp för att barnen slippa dagis) betalar skatt, jag har betalt galet myclet skatt eftersom jag haft väldigt bra lön, har fortfarande, MEN eftersom jag inte har barnen på institution så får jag inget tillbaka. Grannen däremot inkasserar föräldrarpeng för lilla barnet och har ”stora” (2 år) 30 Tim i veckan på dagis, till en kostnad av 12,000kr i månaden. Alltså trots att pappan är hemma. Galet galet galet. Det är en sjuk orättvisa.

Så inte bara blir man ifrågasatt när man gör allt för att få tid med sina barn – man blir diskriminerad av det ekonomiska systemet.

Det är inget kvinnligt i att vara hemma med barn. Det finns inget kvinnligt alls i det. Det finns inget manligt heller. Barn behöver inte en kvinna eller en man – de behöver en vuxen! Nej, man ska inte skambelägga mammor som är föräldralediga länge. Man ska å andra sidan inte skambelägga pappor heller! De finns de som inte har något annat val än att vara hemma så kort tid som möjligt, de älskar nödvändigtvis inte sina barn mindre. Det finns de som är hemma en större del av livet – ömsom gravid ömsom föräldralediga, de kan vara värsta sortens föräldrar.

Och den som inte har barn är INTE en sämre människa! I Sverige får alla ta del av skatten, de barnlösa betalar skatt de också. Rent ut av kanske barnlösa gör en mycket större insats för fler barn än vad en genomsnittsförälder gör? Personen som reser sig från platsen på bussen, personen som städar offentliga toaletter på bajsblöjor, personen som är superengagerad i ungdomsidrott, personen som följer en vilsekommen unge hem – alla de kan vara barnlösa…

(denna kommentar är inte riktad till LD utan till de som kommenterat)

Det är väl ändå traditionellt så att kvinnor varit mest hemma med barnen? Eller…?
Och se ovan ang barnlösa. Det var en undran om människor m de åsikter jag ifrågasätter nog inte kan ha fått barn än. Är man 19 år och tror sig kunna allt om världen men inte hunnit få barn så är man väl barnlös? Jag vet många som kämpat flera flera år för att få barn och som tycker att den här diskussionen om några månader hit eller dit är helt absurd. För dem handlar det om att vara hemma flera år med sitt mirakel, snarare än 6 eller 8 månader. Läsförståelse…?

Min läsförståelse är mycket god. Om du tror att jag skulle vara 19 år och tro mig kunna allt om världen så tror du fel. Jag är betydligt äldre, har både livserfarenhet, arbetsliverfarenhet, en akademisk utbildning (inkluderat mycket läsning och förståelse för tolkningssätt), erfarenhet av barn. Det jag har skrivit ovan är direkt och konkret relaterat till det du faktiskt har uttryckt genom dina egna ord, det är inte något jag läst mellan raderna. Det du skriver är intolerant och inhumant. Du tar del av förmånerna samhället ger, då får du också respektera att det ingår människor i det samhället som inte har den verklighet du lever i. Du är INTE bättre för att du har barn. Du har ingen rätt att kalla andra för patetiska för att de av en eller annan anledning inte reproducerat sig.

Sen var ovan skrivna kommentar inte direkt riktad till dig Sara utan den skulle ha publicerats som allmän.

Det finns ju en syn på kvinnan på arbetsmarknaden som mindre värdefull än män, den kompetens som kvinnor ofta besitter värderas inte lika högt vilket resulterar i att yrken som traditionellt utövas av kvinnor t.ex. får sämre lön än yrken som traditionellt utövas av män (det är ju ingen nyhet för någon). Men när kvinnor också väljer att ta ut all eller störst del av föräldraledigheten leder det till att synen på kvinnan som en osäkerhet för arbetsgivaren förstärks genom att normen om att kvinnor tar hand om barn och hushåll blir starkare, då risken att hon kommer frånvara från jobbet är stor. Om kvinnor och män hade delat lika på föräldraledighet och vab hade alla arbetstagare med barn inneburit samma risk för arbetsgivaren och kvinnan hade inte varit lika utsatt. När kvinnor tar ut hela föräldraledigheten slår det alltså tillbaka på alla de kvinnor som arbetar.

Men det är ju såhär patriarkatet jobbar, när kvinnor utsätts för negativ särbehandling så hittar vi på ett system så att kvinnorna kan skylla på varandra (hur man än gör så gör man fel – känns bekant?). Problemet ligger ju egentligen inte i hur föräldraförsäkringen nyttjas utan i hur arbetsmarknaden (inte) har anpassat sig efter den. Att man ser på föräldraledighet och vab som en risk istället för ett normaltillstånd. Arbetsmarknaden har inte anpassat sig efter kvinnor, istället argumenteras för hur kvinnor kan anpassa sig bättre efter arbetsmarknaden och däribland genom att inte vara hemma så mycket med barnen.

Det är ett skämt att folk kallar det ”kvinnofälla” att vilja vara med sina barn. Det är en jävla mansfälla att vilja jobba 8 timmar om dagen. Jag vet att det handlar om att inte vara ekonomiskt beroende av sin partner men man hade kunnat vara med sina barn OCH klara sig ekonomiskt om arbetsmarknaden tillät det (ja men tänk arbetsplatsförlagda förskolor, möjlighet att jobba hemifrån, flextider eller anpassade arbetstider, kortare arbetsdag som norm, andra trygghetssystem för hemarbetande o.s.v). Och de här förändringarna måste ske utan att de kvinnor som vill vara hemarbetande ska tvingas avstå det. Hemarbete måste värderas lika högt som förvärvsarbete, så länge det inte är så kommer kvinnor att ställas mot varandra och det riktiga problemet glöms bort.

Viktigt. Tror vi har mkt att jobba på ”som grupp” där det blir lika naturligt för män som kvinnor att ta föräldraledighet och VAB så att man ändå kan ha sina barn hemma så länge man vill. Självklart, om mamman helammar och vill fortsätta med det ska hon kunna göra det. Själva attityden måste förändras, men jag tror inte den kommer ändras genom att ”kvinnor ska bli som män” och därmed att barnen ska spendera mestadelen av all sin vakna tid med andra vuxna. Jag tror inte det är bra. Men det är min högst personliga åsikt.

TACK !

Jag tycker vi alla ska bli bättre på att inte ifrågasätta varandras livsval vad det än gäller. Det blir så fel. Alla utgår från sina egna åsikter, erfarenheter, drömmar och behov. Men det funkar ju inte så. Vi är alla olika så en mall funkar inre för alla, det gäller både barn och vuxna.

I vår familj gör vi val som gör oss vuxna lyckliga och val som vi TROR är bra för våra barn. Min man gillar att jobba och jag gillar att vara hemma med barnen. Det är något jag drömt om sedan jag var liten. Må hända är det ett resultat av samhället jag vuxit upp i, men det är ju också en del av min personlighet, jag är väldigt barnkär. Min man älskar såklart våra barn men i övrigt är han inte så väldigt barnkär. Inga konstigheter tycker jag.

Eftersom vi båda tror att små barn har det bättre hemma med en förälder så går ingen av våra barn på förskola än. Vi har en snart treåring och en snart 1,5-åring. Dessutom väntar vi bebis nr tre också så då blir jag hemma med alla tre ett tag.

Jag får höra alla möjliga pekpinnar och åsikter angående detta, ofta. Det är faktiskt väldigt tröttsamt. Både alla åsikter om huruvida mina barn inte har några vänner, kommer bli osociala, blir efter i utvecklingen, samspelet och inlärningen. Samt åsikter om hur min karriär påverkas negativt för att inte tala om min pension. För HU, nåde den som faktiskt inte bryr sig om varken karriär eller hög pension.

Just nu lever jag ganska mycket i nuet. Man kan ju tycka vad man vill om den saken. Men det är mitt liv och jag vägrar att leva mitt liv för att tillfredsställa någon annan. Jag är himla lycklig och nöjd med min vardag. Jag trivs med mitt liv och mina barn verkar vara glada, lyckliga och lekfulla individer. Toppen.

Skönt! Tycker alltid det är märkligt när folk ifrågasätter enskilda människor istället för att ifrågasätta strukturer, det är bara oförskämt.

Isabel. Vad bra du tog upp det. Alla är lika o viktigast man själv är lycklig. Jag skulle be dom flyga o fara som kommer med sina pekpinnar. Vad är det för människor. Rest mycket och utomlands skulle du beundrar o ingen skulle dömma. Vad Sverige kan vara konstigt. Kram

Kluven eller mer… det är en komplex fråga.
För det första är inte du hemmafru. Du är föräldraledig och annars är du, jag vet inte… debattör/ bloggare/ konstnär.
Den nya trenden av ”hemmafrueri” är en kvinnofälla. Vi vet alla varför. All kärlek, allt liv varar inte för evigt, pengar and so on. Självständighet är viktigt. Samtidigt tror jag liksom många att små barn mår väl av ett lugnare tempo. Föräldrar kan absolut behöva börja jobba tidigt, för att de är ensamstående el mår psykiskt dåligt av att vara hemma, men barn har inget behov av förskola före åtminstone 3 års ålder.
Fast alltså, varför är det kvinnor som ska anpassa sej enfter manliga ideal och fokusera på karriären? Varför kan det inte vara tvärtom, att det kvinnliga sses som nåt eftersträvansvärt och att även män fokuserar på att jobba mindre, vara hemma mer när barnen är små? Varför måste kvinnor alltid göra som män för jämställdheten?
Ska man överhuvudtaget skamma så skall man skamma system och inte individer.
Kram A

Nej jag tycker inte heller att jag är en hemmafru. Det är nåt som appliceras på mig i syfte att nedvärdera.
Jag håller med om att det borde finnas andra vägar till jämställdhet. T.ex att männen går ner i arbetstid och väljer hemmet mer. Men tror samhället, som är uppbyggt på att båda jobbar heltid, motarbetar andra sätt. Speciellt när vi ofta väljer livsstilar som kräver ganska mycket pengar. Vi sitter alla i nån slags fälla tror jag. kaptalismens.

Svara

Men i alla dessa dessa ”huuuur ska de gå för baaaarnen som inte får gå på dagis?! Dom måste lääära sig att fungera i grupp” så glöms det bort att dagis är ett nytt påfund. Och på något sätt har generation efter generation barn växt upp, ibland utan en endaste jämnårig att leka med, till vuxna sunda människor. Det kan vara värt att komma ihåg när alla pekpinnar och påtryckningar kommer om dagisstart vid 12 mån.

Kan vara värt att också tänka på att i takt med att fler och fler barn skolats in i tidigare åldrar har också den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökat…

Jag vill bara tillägga att jag inte alls tycker att LD är särskilt påhoppande med några pekpinnar, men däremot upplever jag som att flera av er som kommenterar är det. Jag förstår att det kan vara skönt när någon sätter ord på det man själv känner, men för det behöver man väl ändå inte börja kasta skit på andra? Att kalla kvinnor som råkar prioritera sitt arbete av en eller flera anledningar patetiska, elaka, troligtvis barnlösa och förmodligen inte har något bra liv, samt förtjänar en speciell plats i helvetet – vad är det för dynga, rent ut sagt? Ni är ju inte bättre själva som sitter och skammar och smutskastar andra kvinnor, när ni klagar på att andra kvinnor gör det mot er. Ni kan inte förvänta er att bli bättre bemötta när ni uppehåller samma skitsnack själva. Istället för att trycka ner kvinnor ytterligare i era kommentarer så räcker det väl med att bara skriva ”vilket bra inlägg LD, jag håller med” eller ”jag önskar att jag kunde få sluta höra klagomål för att jag väljer att stanna hemma med mina barn” eller något annat liknande. Inte kasta ut spya på kvinnor som väljer att göra annorlunda än vad ni gör, även om det finns sådana kvinnor som gör det mot er. De kvinnor som kritiserar er borde absolut sluta upp med att göra det, för ni ska göra det som känns bäst för er familj, men ni har heller ingen rätt att stå och anklaga och smutskasta kvinnor som av en eller flera anledningar väljer sitt arbete framför mammaledighet eller liknande.

Jag har 5 barn & dom fyra äldsta (yngsta är 1) har varit hemma med mig tills dom var 3 & 4 år, beroende på när dom fyller år osv. Det har gått jätteenkelt att inskola dom & dom har aldrig varit osociala innan förskolan heller. Ser ingen anledning att ha dom på förskolan när jag ändå är hemma? Pappan jobbar & har alltid jobbat. Han vill precis som jag, att jag är hemma med barnen. Det passar vår familj perfekt för att få ihop vardagen. Förstår inte varför det skulle vara synd om barn som får vara hemma ett par år extra när dom fortfarande är så passs små! (jag tycker inte att dom behöver det sociala med massor av barn förrän 3-4 år)

Tycker det är helt sjukt att föräldrar ska sträva efter att jobba heltid och aldrig träffa varandra eller sina barn. Det är ju inte kvinnorna som ska se till att jobba mer man tycker i stället att männen borde vilja vara hemma med familj och barn i stället. (Det är ju detta som är viktigt i livet!!) Nu är det lätt att säga för mig då jag och min man tjänar hyffsat lika (jag tjänar tom mer) så får oss har det aldrig varit ett problem att ta ut lika mycket föräldraledighet/vab/båda går ner i tid osv. Min man har alltid velat bli pappa och han klarar knappt av att Barnet sover borta en natt hos mormor och han skulle nog ta ut skilsmässa om han inte skulle få ta ut halva föräldraledigheten nu när nästa bebis kommer.

För mig och min man är det viktigt att det finns nån hemma i tid så barnen slipper sena kvällar på fritids. Att det blir jag är ju knappast en slump, det beror ju på massa olika anledningar (patriarkala sådana) som gjort att det är just Oskar som tjänar mest och jag som hellre ”vill” vara hemma. Oskar vill vara hemma dock. han är väl ovanlig som man på så sätt. Hade jag tjänat som han så hade han sagt upp sig för länge sen. Han jobbar mkt övertid för att kunna ta ut långa semestrar och ledighet så ofta han kan och han jobbar ofta hemifrån, då på nätter, för att kunna vara hemma med barnen. Han växte ju själv upp med en mamma som var hemma så han vill ha den tryggheten för våra barn. Jag växte däremot upp som nyckelbarn med en mamma som jobbade hela tiden och mkt ensamtid hemma och så vill jag INTE att mina barn har.

Svara

Precis förstår det blir problematisk när ens partner får mycket mer i lön samt är en nyckel-person på jobbet (det är ju oftast män tyvärr pga patriarkatet /samhället osv) dock vet jag många skräck-exempel där män helt enkelt inte vill vara hemma även om de har möjlighet och detta har jag lite svårt att greppa. Varför inte vilja vara med med sina barn…det bästa hade ju varit om alla i familjen bara kunde få vara hemma samtidigt speciellt när barnen är små. (För det ÄR sjukt att göra barn och sen skicka iväg dem till främlingar som ska börja ta hand om dem och fostra tillsammans med 20 andra när barnet knappt blivit 1 år!) Men det är ju såklart i dagsläget en omöjlighet…

Grejen är väl att familjer tjänar på olika samhällssystem beroende på hur man vill leva. Vill båda föräldrar jobba heltid är subventionerad barnomsorg med bra öppetider, subventionerad städhjälp och eventuellt individuell beskattning en fördel eller ett måste för att det ska gå ihop. Vill man leva mer traditionellt och ha barnen hemma ser man antagligen hellre en annan samhällsstruktur.

Vi bor utomlands i ett betydligt mer traditionellt samhälle än Sverige och heltidsarbetande kvinnor har det på många sätt svårare här. För att ge några exempel:
Förskolan/skolan stänger senast kl 16 eftersom ”ingen” behöver mer tid och det inte är bra för barnen att vara där längre.
Barnaktiviteter ligger ofta tidigt på eftermiddagarna.
Det är inte accepterat att gå tidigare för att hämta barn (heltid = heltid med övertid). Frun ordnar ju ändå allt hemma.
Det är liten acceptans för män som vill vara föräldralediga.

Jag tror det säger sig själv att ensamstående kvinnor inte har det speciellt lätt här. Att få en heltidsanställning som småbarnsmamma är också i princip omöjligt då folk är mentalt inställda på att du vill ta hand om dina barn.

Jag har aldrig gjort ett bättre val i livet än att skita i ekorrhjulet och lägga tid på mina barn. Träffar för många gamla i mitt yrke som ångrar att de inte fanns där för sina barn… ❤️

Jag är ju då en av dom där patetiska barnlösa typerna som personligen har svårt för att förstå hur man kan vilja vara hemmafru – helt enkelt för att min skräck är att vara ekonomiskt beroende av en partner och inte kunna skilja mig pga pengar. Eller att bli lämnad och sen stå där utan möjlighet att klara mig. Min mamma är 40-talist och har inpräntat i mig hur viktigt det är att kunna klara sig själv och inte vara beroende av någon annan för min försörjning.

Sen får ju andra göra som dom vill förstås. Alla gör väl det som de tror är bäst för barnen och det som de blir lyckligast av själva. Men det är lite intressant hur traditionella valen faktiskt är, även hos feminister. Och nu menar jag inte att jag gjort normbrytande val själv, jag jobbar i ett kvinnodominerat yrke och tjänar därmed rätt dassigt, men det är intressant hur svårt det är att bryta sig loss från normer och förväntningar.

Hej! Jag behöver pepp inför nästa barn. Jag valde att helamma mitt första barn tills hon var 8 månader, sen fick jag ingen sömn längre och höll på gå in i väggen, så fick sluta helt pga att det inte funkade. Svägerskan fick precis sitt första barn, och valde från första stund att flaskmata. Får nu höra från sväris (som säkert menar väl) hur fantastiskt det är att de kan passa sitt barnbarn etc trots att hon är liten, att barnets pappa kan vara delaktig i matning etc. Tycker nästan att det börjar gå till överdrift. Min personliga åsikt är att 1) man lämnar inte bort en liten bebis för passning ”bara för att”. 2) amning är det bästa. Min svägerska PROVADE inte ens att amma, och efter att själv ha kämpat i 8 månader känns det… Konstigt?

Jag uttrycker mig säkert luddigt, men jag menar att amning är bäst – men flaskmatning är ju inte direkt dåligt bara för det. Det verkar ju funka toppen för de som behöver. Men hur fan ska jag låta bli att ta åt mig av dessa hintar? Jag vill såklart amma nästa barn men känner mig pressad att låta bli.

Tycker att man får mycket mer skit för att man ammar än för att man flaskmatar – flaskmatning verkar ju vara tabu att ens diskutera men så fort man helammar en liten bebis är man ”fastlåst” ”förstör barnets relation med pappan” etc.

Fattar inte. Och behöver pepp. Mvh Hormonell och Amningsälskande moder.

Håller med dig. Små barn ska vara med sina föräldrar. Det är viktigt för anknytningen. De ska inte bollas runt för sakens skull. Annat om man behöver avlastning. Personligen tycker jag att matningen ska skötas av närmaste familjen oavsett metod. OBS dömer såklart ingen som gör på annat sätt men tror detta är viktigt.

Tycker dock att det är helt ok att din svägerska inte ens provade. Hon behöver ingen anledning att flaska annat än att hon vill. Skönt att hon var trygg i att ta det beslutet! Också bra om man vet för då kan man få medicin direkt på BB som stoppar mjölken. Kan vara skönt att slippa det mecket.

Håller också med om att det är rumsrent att kritisera ammare. ”I välmening” menas det. Men jobbigt.

Mitt tips är att du litar på dig själv. Du vet varför du vill amma och du vet hur du vill göra. Kräv att omgivningen respekterar det. Ifrågasätter de så snäs av direkt. 👍🏻

Svara

Så sjukt det där! Här har folk iaf blivit tysta nu. Vårt barn gick inte alls på förskola. Nu har han börjat förskoleklass (i augusti i år). Det har varit mycket om att han inte kan det sociala, att han blir efter, att han kommer bli chockad och traumatiserad av att börja skolan och uppleva allt stoj och alla rutiner… Att folk har blivit tysta är för att vårt barn älskar skolan, han gör snabba framsteg med de olika sakerna de gör, han är väldigt kunnig socialt och empatisk för hur de andra barnen mår, han är känslig (något som en del dock tycker är negativt, men det gör inte vi) för stämning, situationer och hur folk är i allmänhet. På en del låter det som att barnen är helt isolerat om man är hemma. Det stämmer ju inte alls!

Jag har dock inte fått nån hemmafru-kritik då både jag och sambon jobbat deltid för att kunna vara hemma. Däremot har alla tagit för givet ”aha, ditt barn går inte på förskola, så du är hemma med honom”. När jag då sagt att pappan och jag kunnat växla så blir de helt perplexa och vet inte vad de ska säga. Vi gjorde det valet OCH vi hade möjlighet att fullfölja det valet, vilket inte alla har.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *