Kategorier
barn & föräldraskap

Det är skillnad på barns behov och barns lust. Lär er det.

Anna skriver om prinsessperioder och klädkrav och jag håller med. Jag skulle inte heller ställa upp på klädkrav. Vilket jävla vansinne. So what liksom om ungen inte vill ha på sig nåt annat än snickarbyxor eller klänning eller vad fan det nu må vara. Nej men då får du väl gå i pyjamas till skolan […]

Anna skriver om prinsessperioder och klädkrav och jag håller med.

Jag skulle inte heller ställa upp på klädkrav. Vilket jävla vansinne. So what liksom om ungen inte vill ha på sig nåt annat än snickarbyxor eller klänning eller vad fan det nu må vara. Nej men då får du väl gå i pyjamas till skolan då! Fan vad det ska daltas med ungarna nu för tiden. När jag var liten var det liksom ”klä på dig det som finns eller gå näck”.

Min mamma hade inte massa pengar att köpa fina kläder för men visst FAN överlevde jag ändå. Hon köpte en ny (liten) garderob till mig varje ny säsong. Tre par byxor och tre par trojor typ. Det fick räcka. Visst fan tyckte man att hon var elak och snål som inte köpte den där coola tröjan eller häftiga bootsen, men idag fattar man ju.

Och jag fick inga men för det heller. Tror folk verkligen att barns viljor måste uppfyllas hela tiden för att de ska utvecklas på bästa sätt? Vad är det för trams? Har man i vår tid totalt blandat ihop behov och lust? Är man rädd att barnet ska tycka att mamma är dum? Vad?

Nej, trams var ordet.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

70 svar på ”Det är skillnad på barns behov och barns lust. Lär er det.”

Exakt.

Jag hade inte alls mycket kläder som liten, utan mamma sydde de flesta själv. Inte fan blev jag mobbad för det. Jag blev mobbbad för att jag var tjock, inte kläderna 🙂

Nog för att grupptrycket är starkare idag, men där har man ett föräldraransvar. Lär ungarna från början att de DUGER SOM DE ÄR, och att man är starkare än följarna om man går sin egen väg.

man kan ju inte ge vika för grupptrycket eller tro att man ska förhindra mobbing genom att ge ungen allt den pekar på. Man måste ju fundera över vilka värderingar man lär barnet. Vill jag uppmuntra mitt barn att följa flocken, att anpassa sig eller vill jag lära henne att hon är en individ som duger precis som hon är?

Visst fan kan det bli jobbigt i perioder. Barn vill ju vara som alla andra och det suger att sticka ut. Men jag tror det är bättre så i längden. Sen behöver man ju inte vara grym för sakens skull. Man kanske kan skippa de mest loppätna kläderna från myrornas om man kan.

fast jag fick faktiskt men av mina föräldrars klädpolitik. känslan genom skoltiden att hela tiden känna sig fel & töntig i jeffersonjeans & stickade tröjor med blomapplikationer, det bär jag med mig fortfarande. har ofta köpt kläder för att passa in. onödiga köp. kläder jag egentligen inte behövde eller ville ha.

men det finns förstås gränser för vad man bör gå med på som förälder. det håller jag med om. men jag håller inte med om att det alltid är trams när man går med på vad barnen vill ha på sig.

handlar det inte om det klassiska "välja sina strider"? vad kiddi har för kläder är inte en av de fajter jag tycker det är värt att prestiga om. men det är ju lätt att säga idag, när hon är två år. påminn mig igen 2015…!

fast, så länge det är jag som lägger hennes kläder i garderoben kan jag ju också sålla bort sånt jag inte vill hon ska ha. smidigt löst problem 🙂

Jag är lite osäker på om jag förstår detta helt rätt.

Min mamma gjorde som din mamma och vi åkte 4 gånger per år och handlade kläder. När jag var mycket liten handlade hon ju själv och valde kläderna själv, men när jag var större fick ju jag välja mina kläder själv. Vi fick kompromissa en del. Jag fick ju inte välja de dyraste kläderna och självklart skulle jag inte fått välja alltför utmanande kläder t.ex. men på det stora hela valde jag själv. Och ja jag valde oftast kjolar, rosa osv.

Menar du att du inte skulle köpa såna kläder till Ninja när ni väl är ute och handlar och hon vill ha såna kläder?

LD

ja. jag var retad, av en del killar i klassen, men det var för annat. bra betyg & inga bröst t ex. men kläderna retades jag inte för, dock minns jag att jag själv mådde extra dåligt över mig själv just pga att jag förutom att jag kände mig fel pga plugghäststämpeln & de obefintliga rattarna dessutom hade supertöntiga kläder. jag hade mått mycket bättre om jag kände mig lite granna "inne" iaf, & inte som ett komplett UFO på alla sätt.

Ilahinoor det tror jag med!

adele – vill min dotter t.ex ha en kjol eller klänning så får hon givetvis det. EN klol eller klänning. Som används vid speciella tillfällen. (om det nu handlar om opraktiska kläder, annars får de använda det som är rent)

Jag säger som sagt inte att man ska skita totalt i barnens egna smak och önskemål, jag sätter mig emot klädkrav som vissa föräldrar berättar om och låter gå; "mitt barn vill BARA ha rosa" eller "mitt barn vill bara ha klänning på sig till skolan" – tough luck liksom, för det kommer jag inte gå med på.

förstår du hur jag menar?

tessan — jag tror det egentligen inte spelat så stor roll. Som tonåring (och i många fall som vuxen) så tror man ju ofta att "allt skulle vara bra/annorlunda om bara…" förstår du hur jag menar?

sen behöver man ju som sagt inte klä sina barn som värsta töntarna heller. Men det är ju inte det jag menar i mitt inlägg. Var jag verkligen så otydlig?

tessan — i mellan och högstadiet så är ju barnen tillräckligt gamla för att kunna ta lite ansvar själva. Jag kan då känna att det är fel att INTE lyssna. De har ju då även en period då de experimenterar med sin personliga smak. Jag kommer antagligen vara väldigt liberal då – t.o.m om det handlar om kortkort och smink eller tuppkam eller vad det nu må vara. :thumbup:

När jag var liten såg jag alltid flickor med fina klänningar ("prinsessklänningar") och ville aalltid ha en likadan. oj vad jag tjatade på mamma, haha, men hon sa prompt nej, vilket jag är fruktansvärt glad för. Jag blev klädd i ärvda kläder från grannbarn och mammas vänninors barn och när jag ser tillbaka på det så inser jag att jag var supercool när jag var liten! Boots och jeansjacka liksom, sånt som jag önskar jag hade nu! Så jag är fruktansvärt tacksamt för att hon sa nej.

Äh, det minsta kravet jag har är att de är snyggt klädda. Skulle aldrig dra på mina ungar slinta och fula kläder liknande jag fick lov att ha när jag var liten.

Sedan så gör jag ju såklart skillnad på utklädningskläder( dvs prinsesskläder/batman/rychpych/smink), sovkläder och de kläder de har när de går till förskolan/skolan.

Att sätta gränser är nödvändigt och det trodde jag att alla förstod.

I see your point, när jag var liten hade jag en enda prinsessklänning, det var en riktig gräddbakelse med flera lager tyg som jag hade fått ärva.

Jag ÄLSKADE denna klänning, så fort det var kalas så åkte den på, jag kände mig som en prinsessa.

Visst ska man inte köpa allt barnen vill ha, men skulle min dotter vilja ha en prinsessklänning att ha vid valda tillfällen skulle hon få det.

Självkänsla sitter inte i kläderna men kläder påverkar självförtroendet, och just därför så vill jag att mina barn oavsett ålder ska få bära de kläder de tycker är snygga och känner sig bekväma i.

Fast LD….behov och lust går väl ändå lite i hand i hand, påverkar kläderna hur man känner sig så måste det väl ändock finnas ett behov att ha kläder man trivs i? Eller menar du att potatissäck a la erikshjälpen duger minst lika bra som rock and republic-jeans och skjorta alltså?

Jag håller med. Som förälder så ska man sätta gränser.

Det skumma är att det ses som helt ok att säga till en pojke att han inte får ha en rosa hello kitty tröja, men man är en elak jävel om man inte låter sin dotter ha prinsessklänning, det rimmar jävligt illa.

Självklart så ska barnen få känna sig bekväma och vara med och ha något att säga till om men jag tycker nog att föräldrarna alltid ska ha sista ordet. Om min dotter skulle komma hem när hon var 12 år och vilja ha kortkort kjol, stringtrosor eller magkorta tröjor så skulle det bli tvär nej tex.

Jag verkar, tvärtemot alla andra som kommenterat, tycka att barn (i den mån föräldrarna har råd) ska få välja hur de vill klä sig själva. Varför ska inte ett barn få känna sig som en prinsessa i fina klänningar? Jag älskade mina klänningar som liten, antagligen för att de kändes som "jag". Barn har samma behov som vuxna att få uttrycka sig genom kläder, tror jag. Men jag älskade även snickarbyxor, och blått var min favoritfärg. Vad jag vill komma fram till är att om barn tillåts välja mer själva så slipper föräldrarna vara så jäkla politiskt korrekta. Barn väljer hur de vill se ut själva, och det löser sig på naturlig väg. Så har det i alla fall fungerat i min familj. Tittar man på foton av mig i 2 till 3-årsåldern så bör man alltså inte förvånas över om jag är iklädd rödprickiga gummistövlar, blommiga strumpbyxor, rosa prinsesskjol, blårandig tröja och nån rolig liten huvudbonad. Tummen upp för barns rätt att uttrycka sig! Peace och tack för en intressant blogg! 😉

Om barns klädsel påverkar deras utveckling vill jag inte spekulera i, men jag anser att man måste se till annat än enbart "utveckling".

Jag minns med skräck hur FUL jag kände mig i de outfits som mammas klädpolitik valde. Som på gymnastiken – de andra flickorna hade volangprydda ballerinabodys, själv fick jag köra shorts + tshirt.

Inga kläder med disneytryck, bara omoderna naturmaterial. Och så de monstruösa manschesterbyxorna, ett material jag inte klarar av än idag. Jag HATADE det. Nog måste det under "behov" även ingå "behovet att känna sig fin och bekväm i sina kläder"?

(till mammas försvar kan ju sägas att hon senare aldrig klagade när jag såg ut som en vansinnespunkare på högstadiet)

Jag håller med. I viss mån.

Min dotter (4år) får vara med och bestämma de ggr hon är med och handlar kläder. Men jag ger henne ett urval och jag gör givetvis det sista beslutet. Det har hänt ett par ggr att hon rycker i en glittrig tröja som skulle ha gått sönder efter två tvättar tex och då säger jag bestämt nej och ger henne andra alternativ.

Senast igår var vi och handlade. Jag var ute efter något juligt men hon ville ha en klänning i mörkrosa. Trots att jag hade velat ha något som påminde mer om julen så gick jag med på hennes val. För hennes blick när jag sade att det var okej var oslagbar. När jag skulle betala klänningen så frågade kassörskan henne om klänningen var hennes. Då glittrade det i hennes ögon och hon sa "Aaa" med ett brett leende. Skitsamma om det inte blev de kläderna JAG var ute efter. Min dotter är en egen person och människa. Även om jag är förälder och sätter gränser så vill jag att min dotter får vara med i saker och ting.

Hon kommer däremot aldrig få saker för att "alla andra har". Skulle aldrig finna mig in. Hon kommer heller aldrig få något "bara för att".

Ibland låter det som du försöker dressera din dotter, brukar tycka dina åsikter är bra mm men ibland så slår det helt fel haha. Men så är det ju 😉

Lika lite som man själv vill att någon ska ta beslut åt en gång på gång måste man även låta barnen få säga sitt om dom är så pass stora att dom kan det !

alexandra — det är min uppgift som förälder att bestämma åt min dotter. Det är inte dressyr, det är fostran. Barn saknar erfarenhet, kunskap och kritiskt tänkande. De kan inte och SKA inte ta ansvar för sig själva.

Sen har jag ju inte sagt att man ska bestämma ALLT tills de är 18.

lina – nej barn har inget behov av att känna sig fin. Det är ett "behov" vi vuxna skapar genom att ge komplimanger för kläder och utseende.

Med det sagt så betyder det ju inte att jag tycker att man ska klä sina barn som något som krälat ur en grop.

marlene — nej det var inte det jag sa.

är det ingen som fattar vad jag pratar om? Jag pratar inte om att styra allt barnen gör eller om att klä dem i trasiga, begagnade kläder från 80-talet typ. Finns det liksom inget mellanting tycker ni? Är det bara antingen eller? Jag blir förvånad.

"Barn saknar erfarenhet, kunskap och kritiskt tänkande." Menar du allvar? Om du inte låter din dotter bestämma själv, hur ska hon då bli en självständig person?

LD

"är det ingen som fattar vad jag pratar om? Jag pratar inte om att styra allt barnen gör eller om att klä dem i trasiga, begagnade kläder från 80-talet typ. Finns det liksom inget mellanting tycker ni? Är det bara antingen eller? Jag blir förvånad."

återigen tror jag att det är ditt sätt att uttrycka dig som gör att man missförstår vad du menar. läser man bara din bloggposttext & inte dina svar på kommentarer låter det faktiskt som om DU tycker det bara finns antingen eller.

tessan — anna fattar. är hon ovanligt intelligent?

amanda — barn lär sig inte att vara självständiga genom att man låter dem bestämma allt själv.

Det är karaktärsdanande att inte tillåtas följa varenda liten modenyck som råder i skolan (eller på dagis, hua!) för tillfället. Då först kan man kanske möjligtvis utveckla någon form av egen vilja

Hur hade det varit att bara låta barnet få upptäcka lite själv åtminstone, det hör till att utforska & prova olika "identiteter" genom hela livet i stort sett. Varför begränsa barn på det viset , känns mest som man har extremt kontrollbehov & vill ha barnet dresserat 😉

Jag blir milt sagt jävligt konfunderad över att typ ingen verkar förstå vad LD vill få fram. Jag började undra om jag läste lite det jag ville se, så jag skickade min 18-åriga lillasyster på att läsa inlägget och frågade henne hur hon tolkade det och vad hon tyckte, hon förstod alldeles utmärkt, hur kan det då gå helt förbi vuxna människor?

Självklart så ska barn få vara med och bestämma vad de ska ha på sig men jag tycker att föräldrarna har sista ordet Min 5-åriga son får tex vara med och bestämma, inom rimliga gränser, drar han till med något som jag verkligen inte gillar, då blir det inget.

Varför är det att begränsa sina barn när man säger nej till en rosa prinsessklänning till sin dotter men det är inte begränsande att klä sin dotter i endast rosa lull och fluff? Jag tycker att barn ska få vara med och välja och bestämma när det gäller kläder, leksaker och så vidare, men om mitt barn vill ha eller göra något som strider mot mina värderingar eller målsättningar så säger jag givetvis nej.

Om man har ett barn som vägrar att klä sig i något annat än tex bara rosa klänningar och man inte sätter gränser så lär man inte heller sitt barn att ta ett nej, att hantera besvikelser och så vidare. Du hämmar ditt barns utveckling mer än vad du främjar den. Du gör ditt barn en stor björntjänst genom att låta honom eller henne alltid få sin vilja igenom, barn behöver lära sig att ta ett nej, ta en besvikelse och att allt inte är ok. Bara för att Lisa, Milla och Helene får ha rosa klänningar i skolan varje dag så behöver det inte betyda att mitt barn får det, barn behöver lära sig att man inte behöver följa strömmen och anpassa sig för att duga, jag tror att det är nyttigt att lära sig att man duger precis som man är varesig man har prinsessperioder eller ej.

jag undrar en sak, uppriktigt. ett barns kläder har alltså inte någon roll i hur det uppfattas & därmed kanske mobbas? men hur kan då en klänning & könsspecifika kläder/färger vara så avgörande för hur ett barn uppfattas & behandlas att många som vill vara genusneutrala i sin uppfostran utesluter dessa plagg? varför är det skillnad?

Jag förstår mycket väl vad du menar. Försöker sammanställa vad det egentligen betyder, men jag kan inte. Det blir för långt och svammligt. LD och Anna har sagt det. Tydligare än så går det inte att få det. Läs bara slutet på Annas senaste kommentar så förstår ni!

Tessan men menar du att man ska ge efter för tex prinsessperioder av rädsla för att barnet ska bli mobbat? Jag tycker inte riktigt att hela mobbingaspekten hör till den här diskussionen.

Jag tror att skillnaden är att det främst är vuxna som regerar på ett annorlunda sätt och bemöter barnen på ett annorlunda sätt om de inte är klädda könstypiskt. Självklart så spelar klädseln in på hur man bemöts, om du är klädd som en luffare så kommer folk anta att du är luffare, är du klädd som en överklasskärring så kommer folk att uppfatta dig som en sådan och om du klär ut sig till prinsessa så kommer folk att dra slutsattser av det med.

Jag skulle vilja fråga en sak: Jag såg ett TV-program för ett tag sedan om en 5-årig flicka som kände att hon inte alls var en flicka utan en pojke. Hon ville alltså klä sig i enbart pojkkläder och snagga håret och tilläts göra det. Hur ställer du dig till det? Flickor som bara vill klä sig i pojkkläder och tvärtom? Jag antar att du är negativ till det också då? För det blir ju inte könsneutralt det heller.

orkar inte läsa igenom allt, men jag håller med dig fullständigt, LD. och som någon sa, om man låter sina barn bestämma allt själva gällande kläder, så tror jag man dödar kreativiteten, bara för att man måste ha "det alla andra har"..

jag ska försöka lära min son att det är BRA att vara annorlunda. att ingen är som han, och att det är något att vara stolt över.

sedan kan man ju alltid försöka vara lite smart nu i början innan de börjar vilja ha spindelmannen-skiten, och försöööka vara lite kompensatorisk..

i veckan köpte jag en lila hello kitty-mössa till min son, till exempel. han är överlycklig, och varje morgon springer han till hallen, pekar på den och skriker "tittiiiiiiii!!!" haha.. underbara oförstörda unge! -tänker mamman då. ;-P

tids nog kommer de tyvärr erfara att en kille inte kan vara lucia, inte kan ha rosa, eller whatever. det är NU man ska stärka dem, medans man kan… sedan är det tyvärr kört! lägg grunden nu liksom.

tänkvärt o bra som vanligt!

nu vill jag ha en magbild! haha..

😛

anna

ja, till viss del. men vara prinsessa med måtta. kanske inte främst för att barnet inte ska bli mobbat, utan för att barnet självt inte ska känna sig utanför. men självklart med en ordentligt snack med barnet om varför hon/han är så fascinerad av prinsessor & att man ska välja kläder efter vad man själv tycker är fint & inte bara för att andra gör det.

alexandra — du verkar inte ha förstått nåt av det jag skrivit.

Jag börjar bli riktigt irriterad över hur tröga alla verkar idag. No offence.

Anna förklarar allt mycket bra. och har fattat hela poängen

TESSAN — jag förstod att du inte var kritisk, men jag blir liksom anna konfunderad över att folk faktiskt inte fattar för jag tycker att jag är ganska tydlig om man inte väljer att övertolka eller lägga in en massa som inte står där.

ang. mobbing så vill jag påpeka att nej, det har inget med kläder att göra överhuvudtaget. Mobbing handlar om gruppdynamik och hierarki.

Fast LD, (angående att känna att man är "fel" kön) det handlar ju fortfarande om klädkrav. Varför ska man göra skillnad på det och ett barn som identifierar sig med en annan stil, typ Spiderman, prinsessa etc?

Tycker som du fast jag inte har egna barn.

Jag är uppvuxen med att när man vuxit ur något så handlade man efter vad som fanns i plånboken, min minsta ärver även det jag hade när jag var liten då det är många år emellan oss, begagnat slinker även med här o där men man hittar riktigt fina kläder ibland 🙂

Inte nödvändigtvis. Jag har en yngre släkting (3 år) som har Spiderman-dräkt på sig varje dag, fastän inte hans kompisar på dagis har det. Det är hans identitet. Dessutom ser jag inget problem med att vilja vara söt eller cool ibland.

men LD, önskan att vara någon annan ingår ju i barns fantasier. jag ville t ex vara Kulla Gulla när jag var 7. lite senare ville jag vara Ronja Rövardotter. klädde tom ut mig till Ronja & hävdade bestämt att nu bodde jag i skogen.

ser du fantasilekar som en del av identitetssökande som ett problem?

Oj vad många missförstår och hakar upp sig här.

Jag upplever att jag förstår poängen med alla dina inlägg, tycker du är bra på att formulera dig så jag förstår inte hur du lyckas bli missuppfattad hela tiden….

I vilket fall så håller jag med dig. Folk verkar ställa allt högre krav på vad ett barn "BEHÖVER" utan att egentligen ha något vettigt motiv till det.

det är skillnad på fantasi och besatthet. och det är skillnad på fantasi och att vilja vara som alla andra eller att vilja se ut på ett visst sätt för att få höra hur söt man är.

jag jobbar inom barnomsorgen och har aldrig stött på ett barn som söker en identitet eller indentifierar sig med olika karaktärer. Däremot massvis med barn som tror att de är fula eller fel på nåt sätt för att de inte har en viss sorts kläder.

Hur sa man kunnna veta att en tjej vill klä sig i killkläder för att det är hennes identitet, eller för att det är så att hon vill ha det för att alla killar har det?

ang. könsidentitet så vet jag inte. Jag vet inte vad det beror på att vissa känner sig som det motsatta könet. Jag har en misstanke om att det kan ha med könsroller att göra, men det är antagligen mer komplext än så.

Jag vill bara påpeka att anledningen till att jag (och säkert många andra som har diskuterat denna fråga) argumenterar emot LD, är inte att jag har missförstått vad hon menar, som en del verkar tro. Jag är helt enkelt bara av en annan åsikt och försöker komma med sakliga argument. Precis som LD gör. LD må vara en väldigt klok kvinna, men hon har inte ALLTID rätt 😉 Och angående min släkting, Spiderman, så skulle hans värld rasa samman om han inte fick vara den han vill vara. Precis som man inte ska ignorera att en tjej hellre vill vara kille, så ska inte hans vilja undertryckas. Han är dessutom bara tre! Och kommer med största sannolikhet inte att vilja vara Spiderman när han är 13 – isåfall är det kanske dags att börja undra..

Så för att man inte håller med så har man missförsått och/eller är trög?

Min mamma klädde mig inte i skabbiga och fula saker av elakhet, hon valde könsneutrala 'praktiska' och 'bekväma' kläder. Men lik tusan vantrivdes jag i dem. Att 'vara fin'-behovet är skapat är väl inte märkligare än att vi har skapat alla andra behov, förutom de naturliga drifterna som föda-sömn. Det gör dem inte mindre betydande eller verkliga.

Individualitet är något som bör upptäckas och uppmuntras, inte bli påtvingat. Då är det den enskilda förälderns vilja som styr – same shit, different name jämfört med att bli styrd av samhällets vilja.

lina — nej. det har inte med att hålla med att göra.

Det är ganska tydligt att man fattat noll när man tror inlägget handlar om att jag tycker att barn inte ska få vara med och bestämma alls eller om man tror inlägget handlar om att klä barnet fult och omodernt och skabbigt med flit bara för sakens skull eller om man tror att inlägget handlar om att styra barnets klädsmak tills det flyttar hemifrån osv.

det är tydligt när folk inte fattar. :rolleyes:

*eller som du nu:* som tror att jag är emot att barnet ska få uttrycka sin individualitet eller personliga smal genom klädval.

nej, du har inte alls fattat vad inlägget handlar om. Läs om, läs rätt. Läs Annas inlägg också.

/dubbelsuck

a – om det är så för treåringen så tycker jag verkligen att det har gått för långt. Föräldrarna skulle stoppat det från första början.

Jag tror nämligen att mycket av dessa s.k "behov" är påhejjade och inspirerade av de vuxna runtomkring som bejakar och godkänner besattheten.

barn har lätt för att bli besatta och haka upp sig på saker.

det är en jävla skillnad på att låta barnet vara delaktig i klädköpen och på att låta dem diktera hela skiten

Det är en jävla skillnad på att låta barnet vara med och styra lite (tex få EN klänning eller EN speciell hatt) och på att låta barnet få sin vilja raktigenom och välja BARA klänningar eller hattar.

osv.

fast ändå så är det väldigt många som INTE missuppfattat.

nej det är som med allt annat jag skriver. Man måste vara så jävla övertydlig för att npn inte ska misstolka. Jag är övertygad om att folk misstolkar för att de VILL. De letar efter underbetydelser och försöker läsa mellan raderna eller tolka utifrån sig själva.

Det spelar liksom ingen roll hur tydlig jag är. Varje gång jag skriver nåt så är det alltid ett par stycken som tolkar från arslet.

Och det kan inte ha att göra med en diskussion på FL eller att de läst länken?

Vad är det för fel på att tänka med arshlet ibland då? Hjärnan måste väl också få avlastning någon gång:-P

Du är verkligen duktig på att diskutera & kallar folk tröga för dom inte håller med din åsikt eller så är du bara jävligt dålig på att uttrycka dig så vi tröga förstår 😉

Eller så är det bara att du själv är så låst i en & samma tankebana att det blir jobbigt att förstå andras åsikter . "No offence"

LD´s inlägg handlar inte om:

– att barnen ska ha gamla, fula eller omoderna kläder.

– om könsförvirrade små barn som önskar att se ut som det motsatta könet.

– Att mamma och pappa ska bestämma alla barnens kläder och att barnen ska hålla käften.

– Barn som inte kan skilja på om de är spiderman eller ett normalt barn.

– Att man ska göra tvärt om bara för att man kan

– Att man ska dressera sina barn till en lite unisex-armé.

Läs rubriken:Det är skillnad på barns behov och barns lust. Lär er det. Ibland så betyder bokstäverna precis det som står.

LD

att dagisbarn tycker att de är fula eller har nåt fel- har du inte överdrivet lite?

Vad är det för barn? Och hur vet du att de tycker så?

caucasiangirl Hur vet jag det? För att de SÄGER det.

Jag har sett barn bryta ihop för att de får en fläck på den fina tröjan eller för att de har fula och töntiga (jo till och med fyraåringar vet vad töntigt är) byxor eller för att de "ser ut som en man" (jo, en flicka som inte fick ha klänning just den dagen) osv.

Jag har sett barn som sitter vid sidan om leken för "jag vill inte smutsa ner mina fina skor" eller "min klänning kan gå sönder om jag klättrar".

Jag har sett barn (flickor) som säger till sina ledsna kompisar att "du är inte lika fin som jag" eller "mitt hår är mycket finare än ditt". osv. (och det är ALLTID de uppklädda prinsessflickorna, inte de flickor som är klädd vanligt)

man får ett annorlunda perspektiv när man jobbar med barn just för att man ser så många olika och hur de samspelar med varandra. Barn är OTROLIGT medvetna om kläder och utseenden idag och det tycker jag är riktigt sorgligt. :thumbdown:

LD

Det är verkligen sorligt om det är så, och det är otroligt att 4åringar tänker om det!

Men ni som jobbar på dagis, sa ni inte till föräldrar att de inte ska klä sina barn i öbekvämma kläder? Det sa de till mig en gång när jag lämnade min dotter på dagis i kjolen, så sa de att hon inte ska ha kjolen på dagis, att det är svårt att klättra, springa osv, jag förstod direkt. Som du säger folk måste uppfostras.

caucasiangirl — jo, jag fick massvis med aha-upplevelser och tankeställare när jag började jobba med barn. Jag hade ju aldrig tänkt på detta innan. (och massa annat)

Visst sa vi till föräldrarna, men alla tar inte till sig. De lyssnar inte och samtidigt vill man ju inte vara en tjatkärring som kommer med pekpinnar hela tiden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *