Kategorier
barn & föräldraskap

Dressyrakuten och Return of The Skamvrå

På morgnarna brukar jag ta en kopp kaffe, lura undan ungen och se på Nanny-akuten (finns inte så mycket att välja på) och jag blir alltid lika irriterad. Jävla barndressyrsprogram med kränkningar och aktoritärt missbruk. Och Time Out-metoden? Är det verkligen nån som tror att det är vettig? Eller att den faktiskt lär barnen rätt […]

På morgnarna brukar jag ta en kopp kaffe, lura undan ungen och se på Nanny-akuten (finns inte så mycket att välja på) och jag blir alltid lika irriterad. Jävla barndressyrsprogram med kränkningar och aktoritärt missbruk.

Och Time Out-metoden? Är det verkligen nån som tror att det är vettig? Eller att den faktiskt lär barnen rätt och fel?

Inga pekpinnar nu – en gång i tiden så trodde jag också att den var bra – men tänk efter lite? Vad är det man vill att barnet ska lära sig? Kasta inte leksaker för då får du sitta på en stol i fem minuter. Slå inte lillebror för då får du sitta på stolen i fem minuter?

Eller som i Nannyakuten; Om du inte äter upp all mat på tallriken så får du sitta på en stol i fem minuter. (Jo, det är sant)

Fuck lära sig VARFÖR man ska vara snäll och hjälpsam. Fuck respekt. Fuck samarbete.  Fuck ta hänsyn till att barn är impulsiva och känslomässiga.

Fuck faktumet att Time Out är ett finare ord för skamvrå. Time Out handlar enbart om utfrysning och isolering. Man ignorerar och stöter ut barnet. Mobbing skulle jag kalla det. Barnet lär sig inget, utom möjligen att det är fel att vara arg, ledsen, frustrerad osv.

Och skam ska ett barn ALDRIG behöva känna. Jag blir så trött på myten att barn behöver negativ förstärkning för att lära sig och utvecklas. Det är ju bevisat tvärtom.

Nåt man även måste minnas är att barn inte är olydiga för att jävlas. De upptäcker, utforskar, provar sig fram. De har dålig impulskontroll och har inte lärt sig att hantera alla känslor än. De REAGERAR.

Barn är dessutom otroligt sammarbetsvilliga och de VILL vara till lags. De VILL göra rätt. Man måste hjälpa dem med det istället för att frysa ut dem.

Nu måste jag dock påpeka att jag absolut inte dömer folk som använder sig av time out, jag har full förståelse att de flesta gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar och framförallt utifrån sin tro.

Men jag tänker inte hålla med om att Time Out är pedagogiskt eller ett bra sätt att lära barn korrekt uppförande.


 

Om jag sen återvänder till skitprogrammet jag envisas med att titta på varje morgon (men herregud människa, byt kanal då!) så har jag reagerat på hur Time Out’en avslutas. Barnet måste be om ursäkt och sen kramas. Måste. Jo, jag lovar. Varje jävla gång. En kram eller puss och så förlåt på det. Oavsett vad barnet själv känner eller tycker eller vill.

Vad fan säger man? Jag blir alldeles matt.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

31 svar på ”Dressyrakuten och Return of The Skamvrå”

Ja, jag får alltid en besk smak i munnen när jag tittar på de där programmen. Känns liksom inte helt 100.

Föräldrarna blir så till sig över att det fungerar! Klart det gör, man kan få sina barn att lyda med en massa saker. Slag till exempel.

men ellerhur! Lär man barn att inte bete sig illa endast pga. rädsla för påföljd så lär man dem ju att det är okej att göra VADSOMHELST. Så länge man inte blir påkommen.

*ryser* Nej jag tål inte heller de där programmen. Det känns så fel att tvinga barnen att säga förlåt och kramas! För det första så gör man ordet "förlåt" till en betydelselös ramsa som man bara kan haspla ur sig för att slippa tjafsa mer när det egentligen är ett betydelsefullt ord man bör använda främst när man uppriktigt är ledsen över sitt beteende. Sen är det också vidrigt att tvinga barn till kroppskontakt, enligt egen erfarenhet kan jag säga att det faktiskt är förenat med livsfara att få barn att tro att man måste kramas med vuxna bara för att de säger åt en att göra det.

Fint exempel det där med att straffa barn för att de inte äter upp all mat. Man ska inte först förstöra barns naturliga mättnadskänsla och sen komma och gnälla för att fetma är ett stort jäkla problem i samhället! "Sluta äta när du är mätt" får man som vuxen hela tiden höra som bantningsråd, tänk om man inte blivit itvingad mat när man var mätt som barn, då hade man kanske inte haft problemet att man länsar tallriken utan att känna efter när det tar ett naturligt stopp i magen.

De vuxna som är med i nannyakuten har ju ofta misslyckats totalt. De gånger jag har sett programmet har det varit barn som kallat sin mamma hora, slagit och sparkats och så vidare..

Jag håller med dem om att redskapen nannyn använder sig av kanske inte är de mest pedagogiska.. men jag har sett att de vuxna slutar gapa och skrika på sina barn, att de blir uppmuntrade att leka tillsammans med sina barn på barnens nivå.. att hitta på saker tillsammans. De avsnitt jag har sett har nannyn också varit på pappor som inte engagerat sig i familjen att ta sitt ansvar och att göra sitt hemma..

Det jag menar är att allt i dessa program är inte åt helvette, och jag tycker att familjerna verkar lugnare och mer harmoniska efteråt. (om man inte förutsätter att det är ett skådespel för kamerorna)

men visst, jag är också helt emot bestraffningar.

JAg förstår vad du menar och håller med dig till viss del, men jag tror också det finns vissa barn som inte är som andra.. dom vet mkt väl varför dom bråkar, dom vill vara arga, dom vet att det är fel att slåss men forsätter ändå, kanske finns det andra metoder för att hjälpa dessa barn också … men som sagt det finns dom barn som absolut vet vad dom sysslar med, men som helt enkelt skiter i det.

Jag kan tänka att det är en ganska bra metod ändå.. barnen som är med i nannyakuten är ju oftast helt hysteriska, dom sätts dom i skamvrån för att lugna ner sig. I alla program jag sett (typ tre stycken, hehe) så har dom satt sig ner och pratat om VARFÖR barnet fick sitta i skamvrån, när de där 3-5 skamvråminuterna är över…

Tror det är bra för konsekvenstänk också, om jag är helt hysterisk och beter mig illa och kastar tallrikar i golvet så kommer det konsekvenser.. jag får time out.

Sen är det nog inte det ULTIMATA sättet, men just för hysteriska barn tror jag det är bra.. man kan inte prata med hysteriskt folk, dom måste lugna ner sig.

Fast att man MÅSTE säga förlåt och kramas är fel :< minns att det var så på dagis, spelar ingen roll om människan framför är en ärkeidiot, såren fortfarande är färska, man tycker riktigt illa om honom…… förlåt och en kram, sen är allt bra.

I dagsläget slösar jag INTE på mina förlåt 😛

jessica — att de vet varför de bråkar betyder egentligen inte så mycket. De flesta äldre barn vet att det är fel att slåss. Men barn är impulsiva och har inte samma kontroll över sina handlingar som vi. de reagerar utan att tänka till.

Dessutom så handlar det oftast om att de inte fått lära sig HUR de ska hantera sin ilska eller frustration. De vet bara hur man slåss.

Kattis — att det funkar innebär inte att det är bra. Jag kan skrämma, hota och slå barn till lydnad – men vad har det för effekter i det långa loppet? Time-out lär inte barnen rätt och fel, utan metoden lär dem att de ska lyda när mamma och pappa ser annars blir det straff. Inget empati-tänk eller konsekvenstänk alls.

För nej, Time Out är en straffmetod. Inte en konsekvensmetod.

Det är STOR skillnad mellan straff och konsekvenser, men många har svårt att skilja på dem.

Konsekvenser kan man inte "ge", de händer av sig själv som en ren följd av en viss handling. Häller du ut vatten blir golvet blött, går du ut utan kläder blir du kall, slår du lillebror får lillebror ont.

Funderar man på att "ge en konsekvens" då är det straff man är inne på. Helt enkelt.

Att uppfostra med konsekvenser handlar istället om att synliggöra vilka konsekvenser barnets handlingar skapar (och ens egna och andras handlingar också för den delen). Som vuxen måste man själv vara klar över vilka konsekvenser olika handlingar skapar och vilka man tycker att det är okej om barnet upplever.

Timeout har använts som ett alternativ för föräldrar som slår sina barn. Det blir en metod för föräldrar som inte kan kontrollera sitt eget humör när de hamnar i konflikt med barnet att inte slå det. Studier har gjorts på ensamstående (missbrukande) mammor i Chicago-området bland annat med bra resultat. Så långt är jag med på noterna, timeout är ju inte lika skadligt som att slå barnet.

Att använda metoden som de gör i nannyakuten är förkastligt!

Jag håller med, det är kränkande att sätta ungen på en stol och bara vänta på att strafftiden ska klaras av och avkräva puss och kram och förlåt.

Fast jag är nyfiken. Hur gör DU när du ska få Ninja att inte bete sig illa?

Jag vet att du jobbat med barn i olika åldrar, så det kan ju vara trevligt med tips.

För jag trivs inte riktigt med min nuvarande metod; att ignorera när sonen gör dumheter (som egentligen inte är farliga eller så utan bara irriterande för mig..)

emmy – jo i perspektiv till de verkliga problem som familjerna har så ter sig time-out harmlöst. Sen så ser den amerikanska och engelska kulturen annorlunda ut. Deras syn på barnafostran är mer aktoritär "do as youre told" som supernannyn alltid säger.

egomamman – jag har skrivit lite hur jag tänker under "föräldraskap" (hur jag hanterar konflikter och när Ninja gör fel) men jag är inte alltid speciellt pedagogisk och inte helt nöjd med hur jag ibland beter mig.

Det beror även lite på ålder. Småbarn kan man absolut ignorera det dåliga beteendet på, men äldre behöver vägledning. Dock så behöver alla barn – oavsett ålder – ett alternativ. När man blir arg och vill slåss, vad kan man göra istället? (tex)

Nä tacka vet jag hunduppfostran. Själv anser jag att hundar och barn ska uppfostras med samma principer.

Jag slår aldrig mina hundar – jag skulle aldrig slå mitt barn

Jag sätter inte mina hundar i skamvrån; dom fattar ju inte vad dom gör där – varför skulle då ett barn förstå?

Jag blir inte arg när hundarna gör fel – jag visar dom vad som är rätt istället.

Jag är konsekvent med hundarna – det var förbjudet att sitta i soffan igår, då är det det idag också.

Jag tillgodoser varje hunds behov – den ena vill vara ute och busa med pinnar, den andra vill sitta i mitt knä och kramas på kvällarna, och då ser jag till att göra det med dom då och då.

Det ska vara lika för alla – jag kan ha dåliga dagar ibland och skrika åt hundarna när tålamodet tar slut, då ska hundarna också få ha dåliga dagar ibland och inte vilja göra nånting rätt – that's life lixom.

Näe, kolla på Caesar Milan istället. Mycket mer pedagogik där…

Det är precis som med dessa jävla hundprogram där hunden ska visas en dominant och stark ledare genom att tryckas ner i golvet. FY I HELVETE!

Fast asså om jag lever rövare på jobbet så får jag sparken, och det är en konsekvens av mitt beteende…

"konsekvens: de följande händelserna efter något; ett motsvar på något"

Alltså, åh vad klok du är o vad du vet mkt om all pedagogik etc… men visst var det väl så att Ninja är rätt liten ff? Så lätt o vara klok o veta allt om hur man ska göra innan man är där!!!! Jag säger varken bu el bä, men de familjer som är med i NA behövde nog mer än nog hjälp att bryta sina mönster! Skulle ju varit intressant att sett dig reda upp alla de där situationerna då! Försök du o tala om för en hysterisk unge om varför o dittan dattan… de lär ju lugna ner sig först innan man kan prata med dem!! Själv vet jag om att jag många gånger är alldeles för mesig o snäll mot mina barn (vilket i längden snarare stjälper barn än hjälper) Och jag förespråkar absolut inte auktoritära uppfostringsmetoder. Men barn är också olika o likaså situtioner! Jag tycker att de är jättebra som får lite rätsida på familjer vars situation helt flippat ut! Jag har själv lärt av livet, vet många ggr man sagt vad man tyckte o si o så ska jag göra då, särskilt när man var gravid, åå vilka visioner man hade då! Sagt saker man fått äta upp senare i livet…….

Har två barn som är totalt olika! o kräver olika sätt. men när de blir helt hysteriska så är det i alla fall ingen ide att prata, har läst att man aldrig ska tex stänga in barn på rummet för då förskjuter man dem, o de håller jag med om. när min minsta blir alldeles utom sig o vägrar lyssna eller de båda bråkar o bråkar o bråkar o vägrar slut, så kan jag separera dem tills de lugnat ner sig o tänker vara snälla mot varandra, tex den ena i soffan o den andra i trappen. o då sitter de där tills de lugnat ner sig. o jag lämnar dem inte, eller ignorerar eller har inte heller en viss tid de ska sitta av, de ska bara lugna ner sig så vi kan umgås sansat o prata o ha de trevligt… Man kan inte heller hålla på o prata en massa med ett litet barn, de orkar inte lyssna o tar inte till sig då. högst typ, -det är fel o en mening om varför.

Det är väldigt, väldigt sällan som jag gör så med mina barn, men så har inte jag heller den kaotiska situation som de i programmet. tror nog att om man är konsekvent som i programmet så behöver man bara göra så några ggr, så fattar barnet.

Sist tror jag nog att det i dagens samhälle är mer vanligt med okonsekvens, inga gränser, curling, att tex lämpa över ansvaret för sina barn på skolan, etc etc etc

Jag måste faktiskt säga emot dig lite. Inte mycket, men lite. Barn KAN vara olydiga för att jävlas. Min Hugo gör det. Definitivt. Inte alltid, men ibland kommer det och jag ser så väl på honom att han gör det bara för att han vet att han inte får.

Sedan håller jag med om att skamvrån är dålig. Jag tycker att det kan göra våra barn snälla och fogliga, men det beror inte på att de är "snälla", snarare livrädda för att göra fel och få bli utfryst och att de kanske inte ska bli lika omtyckta. Våra barn behöver vår kärlek.

Vad tycker du om uppfostringsmetoder som går ut på att barn får uppleva konsekvenserna av sitt handlande? Till exempel: Äter man inte upp sina grönsaker så får man väl gå hungrig då. Går man in med skitiga skor så får man hjälpa till att torka golvet, och så viadre.

Jag har inte själv barn, men tycker att det låter sunt.

Dock har jag bara hört folk som är för det prata om det, så om du är emot, så skriv gärna ett inlägg om det.

Vad använder ni för "tekniker" för att lära Ninja vad som är rätt och fel, och att göra rätt?

kattis – ja precis. Du får inte jobba kvar. Tänk om chefen stängt in dig på ditt rum eller tvingat dig att sitta på en stol istället? Eller ännu värre – slagit till dig.

Christina – Att jag "bara" har en tvååring gör mig inte helt oerfaren när det kommer till barn. Jag har jobbat med barn ett par år nu och tycker jag har ganska god hum om hur man hanterar olika situationer.

Vad jag saknar är erfarenhet när det gäller föräldraskapet och det sticker jag inte under stol med.

Jag vet att man hamnar i situationer då man inte orkar vara pedagogiskt och då man letar efter en snabb lösning, men då handlar det ju om nåt helt annat än att ha "rätta svaret". Man vet ju oftast vad som är rätt men väljer nåt annat.

Och nej jag skulle aldrig försöka resonera med ett hysteriskt barn. Jag skulle vänta tills h'n blev lugn. Och hur man lugnar ner barn är individuellt. Men Time-Out, smisk, skäll och andra dressyrmetoder är uteslutna.

Och nej jag skulle aldrig försöka resonera med ett litet barn. Man anpassar sig till åldern. Hur jag hanterar Ninja kan du läsa under "föräldraskap".

amelie – nja. Jag förstår att man som vuxen gärna tolkar in det som att barnen jävlas (man utgår ju från sig själv) men oftast handlar det om utforskning. "vad händer om jag gör så här?".

jessica – det är just den sortens fostran som jag tycker om. Jag har skrivit en massa om hur jag hanterar Ninja under "föräldraskap" om du är nyfiken. 🙂

Just nu är hon ju bara två så mycket av min fostran handlar mer om att väcka hennes känsla för empati och omsorg än att försöka banka in rätt och fel.

Jag gör som man gör med hundar – uppmärksammar hennes goda beteenden och ignorerar de mindre bra.

Man behandlar och uppfostrar inte djur på det sättet, just för att det inte fungerar. Så varför ska man använda den metoden på barn, det har jag aldrig fattat….

Huga, snacka om att man blir stämplad 😐

Jag kör visserligen inte med en "skamvrå" men däremot så skickar jag min dotter till sängs ifall hon "lever apa" eller beter sig illa. Och hur man hanterar sina barn tycker jag att man ska ta individuellt beroende på humör och personlighet på barnet. Jag menar, olika barn har olika behov och då får man hantera uppfostran efter det. Vissa barn behöver man tyvärr kanske tjata på och ha vissa styrregler för att vardagen ska fungera. Det säger sig självt.

När jag ser Nanny ser jag inte "Barnvaktshitler", utan en erfaren Nanny som skräddarsyr sina metoder från familj till familj och från barn till barn. Sen så spenderar hon mycket tid på föräldrarna mer än barnen då det är faktiskt dem som är OFTAST orsaken till varför barnen beter sig som de gör. Entras att de inte har några regler alls, att familjen är splittrad på olika sätt, att föräldrarna använder misshandel/smisk osv. Hade Nanny blivit satt i en position där hon hamnar i en familj som redan är harmonisk oavsett regler m.m så tror jag inte att hon skulle sätta sig ned och ändra på dem efter eget mönster. Hon använder sig av sina egna erfarenheter för att de behövs, har man testat allt annat och inget fungerar så kanske "Nannymetoden" är ändå den bästa, vem vet?

De viktigaste punkterna jag har då jag fostrar min dotter är följande:

– Inte skrika i onödan

– Tillåt dig själv och barnet att få visa känslor för varandra.

– Ha tålamod

– Absolut INGET VÅLD!

– Var konsekvent. Ändra dig inte hur som haver för då blir barnet/barnen förvirrade och ledsna i onödan. Självfallet kan man göra undantag ibland i vissa fall men inte regelbundet.

– Alltid visa att du älskar ditt barn oavsett situation, mycket pussar och kramar <3

– Var alltid tydlig och förstående med ditt barn, förklara varför hon/han inte ska/ska göra si och så.

– Låt barnet testa saker och ting själv, vänta några extra minuter och se ifall han/hon/dem kan lösa små uppgifter på egen hand (Dra upp dragkedjan på jackan, ta på sig skorna, ta av sig tröjan etc).

– Uppmuntra ditt/dina barn så ofta du kan och får chansen.

– Gör du något fel någon gång som förälder (T.ex.: skriker i onödan på barnet eller tjatar för mycket m.m.) så be om förlåtelse och visa barnet/barnen att du är ångerfull.

– Jag ger min dotter ALLTID minst två val. Även om det handlar om så små saker som att välja kläder på morgonen innan dagis etc. Likadant då hon gör något dumt så får hon två val och beroende på vad hon väljer få hon ta konsekvenserna. Ex: Hon slår katten, då får hon välja mellan att sluta slå katten och få se på bompa senare på kvällen eller att hon slår katten en gång till och hon hamnar i säng utan att få se bompa. (Sen så ska man självklart förklara varför hon inte ska slå katten innan han/hon får göra det egna valet).

Så vad tycker ni? Är jag en kass mamma?? För ärligt talat så kan jag se mycket av punkterna liknar de som Nanny använder. Kanske är bäst att jag passar mig

Självfallet tycker jag också att det är onödigt och oacceptabelt att sätta en unge på en stol i ensamhet och skämmas utan en vettig förklaring för att senare tvingar säga förlåt för något de inte förstår. Men säger inte Nanny också till föräldrarna att de ska förklara för barnen varför de får sitta på stolen och redan innan de hamnar på stolen? Eller har jag inbillat mig det???

Det jag vill säga i alla fall är att jag varken tycker Nanny är dåligt eller bra, bara en utav många metoder till att fostra sitt barn. Och ärligt, vill ni hellre se barnet/barnen på programmet uppfostrade på Nannys sätt eller att barnet/barnen fortsätter och leva efter de metoder som fanns ifrån början? Av det jag hittills har sett på programmet så skulle jag ALDRIG vilja stöta på de ungarna som tonåringar utan att de fått hjälp av sådana som Nanny i tidig ålder! Och om hon nu verkligen är så förbannat kass som hon är så varför i hela friden bryr man sig ens om att be om hennes expertis eller ens titta på programmet?

Jag vill gärna citera en vän till mig: ”Om man ska jämföra med dagens ungdomar och dåtidens ungdomar så kan man sammanfatta det hela med att det aldrig har förekommit så mycket odrägliga ungar som det gör nu ute i samhället. 80-talisterna var den sista generationen som fick lära sig respekt och etikett”. Jag kan inget annat än att hålla med henne. Visst förekom det aga och dylikt förr men numera känns det som att man uppför en slags mjukis attityd för att man är rädd för vad andra ska tycka eller att man ger barnen en slags fri uppfostran. En motsatts ifrån agandet förr bara för att man vill sträcka sig så långt ifrån det som möjligt, är det verkligen så bra då i längden? Förstå mig rätt! Varken jag eller min vän tycker att aga är en bra metod (Och man ska inte ens se det som en metod!) men det är inte heller bra att vara passiv och ”övervårdande” av sina barn.

En sak vet jag och det är att jag aldrig kommer att tillåta mig själv att bli en curlingförälder eller helikoptermamma, inte heller en förälder som slår barn eller aldrig uppmuntrar eller visar kärlek. Regler och respekt vid tidig ålder är inte fel. Bara man har förstående för varandra, har tålamod, ger barnen mycket kärlek och uppmuntran och att man an be om varandra om förlåtelse och erkänna att man gjort fel så tycker jag att man kan komma långt. Min dotter mår absolut inte dåligt på grund av de regler eller metoder jag satt upp, inte heller har det blivit missförstånd eller liknande. Jag upplevde det heller aldrig då min far och mor uppfostrade mig på samma vis som jag gör idag med henne.

Vilket fall som så vill jag bara avsluta med att viktigast är att barnen känner sig älskade och trygga. Tack Natashja för intressant läsning!

Med vänlig hälsning// Fröken Flodin

flodin – det jag tänker på är om det verkligen är en bra idé att använda sängen som ett straff?

I övrigt så är jag skeptisk till fostran som använder sig av straff och försöker eftersträva andra mer konstruktiva metoder.

Lady Dhamer

Jag förstår vad du menar och jag vet att jag har fått den frågan tidigare. Jag förstår även att vissa kan tycka att använda sig just av sängen kan leda till att när barnet sen ska gå och lägga sig ser det som en negativ sak. Hade jag sett att det skulle ha lett till något negativt så hade jag hittat en annan plats att be henne gå till eller hittat någon annan metod som passade bättre just för henne.

Nu är det så att min dotter ser skillnad på det faktum hur det är att "bli straffad" och att gå och lägga sig för natten. Skillnaderna då är att jag enbart placerar henne i sängen och så får hon sitta där tills hon har slutat skrika så det går att prata med henne i vanlig ton. När hon lägger sig för natten ser jag till att det blir en trevlig stund med sagoläsning och en sång och att jag pussar henne godnatt osv.

Man kan se en likheten som tex: när man lägger upp att olika regler sker hos olika familjer eller släktingar osv. Mormor kanske har helt andra regler hos sig så som jag har olika regler hemma hos mig. Barn kan se skillnad på ett tidigt stadium i både ting och handlingar.

Sen så ser jag inte det hela som ett "straff" då jag faktiskt medvetet ger henne två val att välja emellan och att jag i det förvarnar henne om konsekvenserna som sker.

Jag har dessutom försökt att prova mig på olika andra metoder men misslyckats och detta är vad som funkar både för mig och min dotter och vi är båda glada och harmoniska och tycker detta fungerar.

Du kanske inte tycker om exempelvis mina metoder men jag skulle aldrig göra något som skulle skada min dotter psykist eller fysiskt. Jag skulle aldrig förlåta mig själv för det ifall det skedde. Jag är väldigt säker på att du har andra metoder som funkar just för din dotter och det är skitbra! Men de kanske inte funkar just för min dotter och det är enbart för att de är olika, no more no less.

MVH/ Fröken Flodin

Jag tittar också närmast tvångsmässigt på det där varje morgon (typ nu), mycket för att bli påmind om hur jag inte vill göra!

Visst, det finns en del poänger ibland, men det är ju sånt som är vanligt sunt förnuft. Överlag går det ju ut på en auktoritär uppfostran där barnen inte ska ifrågasätta föräldrarna.

Flodin -Jag måste nog säga emot dig & din vän lite, jag tycker inte alls ungar idag är mer "ouppfostrade". Precis som då är de allra flesta barn idag härliga, nyfikna & trevliga. Visst finns det bortskämda ungar, & så finns det barnen med sociala problem som inte kan bete sig, men de grupperna fanns då med.

Att inte bestraffa är inte samma sak som att "curla" eller vara inkonsekvent.

Karolin

Jag vet inte vad dina erfarenheter är eller vad du ser dagligen i ditt område där du bor men jag och min vän uppfattar det så då vi tittar på vårt eget område, tittar på andra kommuner och ser över Sverige i stort. Tyvärr är det väl så att idioterna syns mest då de för mest väsen av sig. Men numera tycker hon, jag och många andra att det har spåra ur totalt.

Det är däremot skönt att höra att det finns få ljusa hopp/områden där fallet inte är så i Sverige och jag är glad för din skull att du i så fall bor på ett sådant område där majoriteten är skötsamma. :thumbup:

Det är bara så vi ser på saken och jag är ganska säker på att vi inte är ensamma. Sen hur många eller få det är det är en helt annan femma som man säkerligen kan diskutera vida och brett om i evigheter.

Jag vill påpeka också att jag har INTE påstått att inte "bestraffa" är samma sak som att "curla" eller vara inkonsekvent. Det jag menade var att den totala motsatsen är exakt lika illa som att "bestraffa". Det är ju mellantingen som är bra och det är det jag vill få fram.

Sen så "bestraffar" jag inte mitt barn utan ger henne uppenbara valmöjligheter och förklarar för henne vad som sker beroende på vilket val hon väljer.

MVH// Fröken Flodin

BRA SKRIVET. Bort med time outs. Blir tokig pa dessa ’metoder’ utformade av sjalvutnamnda ’parenting gurus’ , som ofta inte själva har egna barn ( !) men har insett att det ar en bra business med quick fixes i barnuppfostran for alla osakra foraldrar som hellre outsourcar sin foraldra-instinkt till tv program och bocker. Barn ska ha en vardig uppfostran och vagledas och guidas till att bli bra och harmoniska individer genom att laras etik och moral och empati fran manniskor som har lite emotionell intelligens… inte dresseras och formas med okänsliga metoder som någon hittat pa,,, ( : Manga barn som beter sig ’ illa’ mar inte bra… ar stressade eller trotts… far inte tillräckligt med uppmärksamhet eller har andra problem… Eller ar bara BARN som provar sig fram och upptäcker världen och inte har lart sig att hantera starka kanslor och frustration…. Barn behöver mera TID med sina foraldrar , mindre stress och mer one on one uppmärksamhet ( inte massuppfostras pa dagis! ) for att bli glada och harmoniska. Jag gillar Baby Calm och Toddler Calm som ar pa frammarsch nu i UK… de uppmanar foraldrar att lyssna pa sin egen instink och sitt eget unika barn… lite mer common sense tack och bort med skam vrar och annat trams!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *