Kategorier
barn & föräldraskap

En av varje?

I diskussioner om kön så hör man ofta att många önskar sig en pojke och en flicka för de vill ju ha en av varje. Jag har aldrig fattat det där med en av varje — blir det inte alltid en av varje, oavsett kön? Två flickor blir ju aldrig lika, de har sin egen personlighet och […]

I diskussioner om kön så hör man ofta att många önskar sig en pojke och en flicka för de vill ju ha en av varje. Jag har aldrig fattat det där med en av varje — blir det inte alltid en av varje, oavsett kön? Två flickor blir ju aldrig lika, de har sin egen personlighet och kvaliteer. (eller två pojkar)

Själv så bär jag på en hemlig önskan om att bara föda fram döttrar. Jag antar att det mest handlar om att jag inte gillar den manliga könsrollen. Att fostra en man känns både främmande och skrämmande.

Fast en son vore lika välkommen ändå, missförstå mig rätt!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

34 svar på ”En av varje?”

Jag förstår dig! Kände precis likadant när jag väntade barn, att jag helst ville ha döttrar, av den anledningen att jag trodde jag skulle ha lättare att förstå dem, vet ju hur det är att va tjej liksom 😉

Men när jag fick mitt 3:e barn så hade barnet snopp…oj vad snopet, var helt säker på att även han var tjej. Självklart jättekul, men nu är han 13 år och jag kan erkänna att mina farhågor stämde, det är mycket svårare att uppfostra honom än tjejerna, kul självklart, men svårt att veta vad som är bäst, med tjejerna har det varit mer självklart. Men det är en rolig utmaning!! 🙂

Jag har också alltid velat ha döttrar, eller rättare sagt, åtminstone EN dotter. Eftersom jag gillar och saknar mor-dotter-relationen. Eftersom min mamma är död så har jag en tanke om att jag alltid ska finnas där för min dotter och hjälpa henne när hon får barn. Men det är bara flummeri. Har liksom tänkt att äh, pojkar är ju inte så speciellt, för mamman har ju inte lika bra relation med sonen som med dottern (har jag fått för mig eftersom jag inte hade det med min pappa men JAG VET att det är olika).

Men nu tänker jag så här angående pojkar och så kan ju du också försöka tänka LD:

Tänk att du ska göra världen en tjänst och fostra fram en man som är en RIKTIGT JÄVLA BRA MAN. Så tänker jag. På ett sätt så känner jag att det är mer jobb med min son (den ena av dem då alltså) eftersom jag måste se till så att han blir en bra man. Och det är något jag gör med glädje. Jag kan tänka att det är tur att åtminstone två av världens män har hamnat hos mig och under min uppfostran och tillsyn för det innebär att det åtminstone finns liiiiite hopp, att inte ALLA män i framtiden kommer vara svin. :-d

Fånigt tänkt av mig? Måhända. Men nu ser jag det som min livsuppgift att fostra underbara män och en stark och självständig kvinna. :thumbup:

Jag tänker tvärtom av samma anledning, tycker det finns alltför många skitstövlar till killar så därför vill jag helst ha söner så att jag kan uppfostra dom till gentlemens 🙂

Jag tror nämligen inte att den manliga könsrollen helt beror på biologiska faktorer utan till stor del på uppfostran.

Jag tänkte precis tvärtom. Jag har alltid velat ha pojkar, pojkar, pojkar helst och jag tror att det undermedvetet har varit för att kunna uppfostra goda antripatriarkala pojkar och slippa nederlag som att min dotter uppträder jätteofeministiskt. Det har liksom känts som mindre rädsla med en pojke. Nu har jag ju en flicka och är jätteglad för det, jag har ju egentligen inte brytt mig speciellt om vad det är för kön på barnen. Om vi bara får flickor är det lika roligt som om vi får pojkar och flickor. Så länge vi faktiskt får barn så är jag jäkligt glad.

Oj det där blev fel. Jag känner precis som Elisabeth i det att hon vill fostra sina söner till bra män som inte får den klassiska mansrollen. Det var så jag menade. Jag har aldrig önskat att få döttrar respektive söner bara friska barn.

Vi tänker så lika fast på olika sätt! haha 😛

Men jag ville från början helst ha pojkar för att "slippa" en tonårsdotter med tillhörande revolter av smink, utmanande kläder och allt det där. Men nu ser jag fram emot en tonårs dotter så jag kan uppfostra henne till något annat än de fjortisar med bloggar som visar sig halvnakna med för mycket och fel brunkräm i fejset…

Men jag kan tänka mig att ha "en av varje" för att få erfarenhet från hur det är att uppfostra en pojke och en flicka. Jag vet att barn är som barn, men lite skillnader finns ju allt…

Men som de flesta ändå tänker så är det inte könet som spelar roll när bebis väl tittar ut, utan bebisen i sig!

Förresten! Jag blir förbryllad nu.

I de flesta inlägg så säger du att könsroller och jämställdhet mm beror på hur VI bemöter och uppfostrar pojkar och flickor, att de biologiska skillnaderna inte är lika betydelsefulla som de sociala aspekterna och att samhället formar oss i maller.

Hur menar du då nu när du skriver att du inte vill fostra en man eftersom du inte gillar den manliga könsrollen? Han blir ju det du gör honom till (i viss mån då, alla har ju egna personligheter som inte ändras). Du verkar säga emot dig själv lite. Du verkar säga att du inte vill ha en son eftersom män är svin…? Men det är ju uppfostran och samhället som gör dem till det säger du ju alltid annars? (vilket också stämmer enligt mig)

Eller övertolkar jag nu?

Förklara gärna.

Eh, du har ju inte sagt att män är svin, men jag skrev så eftersom jag läst den där tråden på FL och då blev det bara så, lite övertolkning jag vet, men alltså, det är dit tankarna bär.

Jag funderar också lite på det som Elisabet skriver…

Dina barn blir ju så som du uppfostrar dom, oavsett vilket kön de föds med.

Speciellt med tanke på att du är extremt för Genus.

Jag funderar också lite på det som Elisabet skriver…

Dina barn blir ju så som du uppfostrar dom, oavsett vilket kön de föds med.

Speciellt med tanke på att du är extremt för Genus.

Jag har en son och jovisst kan jag känna att om jag skulle vilja ha fler längre fram (går inte i nuläget, alldeles för jobbigt att plugga med bara ett barn…) så skulle jag nog vilja ha en flicka. Vet inte om det är för att jag vill ha en av varje eller om det är något annat. Sonen min är det finaste jag gjort någonsin så det är inte det att jag inte vill ha pojkar. Eftersom man inte kan välja så får jag ta det jag får. 😉

Vad gäller det här med den typiska mansrollen så är det inget som min son uppfostras till att vara. Här är alla lika värda och alla ska dra sitt strå till stacken på ett eller annat vis. Jag gör mitt bästa för att skicka ut en karl som har lite vett i huvudet. 🙂

Jag kan nog önska mig en pojke för att få en chans att påverka hur en pojke blir.

Men en flicka hade också varit trevligt.

Oavsett kön så ser jag fram emot att stötta mina (förhoppningsvis)framtida barn i allt de gör inte pracka på dem några könsstereotyper.

Nu förstår jag inte. Vad är skillnaden? Du önskar ju dig helst döttrar, vad är det då som är märkligt att med att önska sig en av varje eller bara söner? Du har dina skäl att önska som du gör och det har antagligen de som önskar annorlunda eller inte önskar alls också liksom.

Jag "önskar" ju mig gärna en dotter nästa gång så att jag får en av varje. Dels för att det skulle vara en utmaning för mig att fostra en av varje, med att det innebär av genusperspektiv osv, dels för att jag tror (och hoppas) att konkurrensen och svartsjukan syskonen emellan blir mindre om de inte är systrar eller bröder och dels för att det skulle vara kul att ha en av varje eftersom det ofta blir så att döttrar tyr sig till sina fäder och pojkar till sina mödrar.

Men självklart spelar det ju inte någon större roll för de flesta, eller mig, vad det blir. Får jag bara söner så kommer jag inte älska dem mindre eller tänka att det var synd att jag inte fick en dotter. Och konkurrensen (och den eventuella svartsjukan) skulle jag naturligtvis jobba lite extra på att undvika då.

Jag tycker det är för vågat och för "otacksamt" att säga vad man VILL ha. Jag vill ha ett BARN som lever och mår bra, jag vågar inte säga att jag vill ha ett visst kön. Det skulle däremot vara på tiden om jag fick en tjej nu, eftersom att de senaste 8 ungarna i familjen har varit killar. Därför hoppas alla andra på att det är en flicka jag har i magen nu.

Angående "barnen blir ju ändå så som du uppfostrar dem" i kommentarerna så stämmer ju inte det riktigt. Visst har föräldrar stor betydelse för inlärningen av genus men barn påverkas ju av resten av samhället också. Som förälder kan man ju tyvärr inte eliminera samhällets genusstrukturer. Även om föräldrarna är genusmedvetna så bjuder ju resten av samhället tyvärr på gott om inlärningsmodeller och människor som förstärker gamla mönster.

Du är nog alldeles normal, mitt första barn var en son och nu när jag är gravid igen var min hemliga önskan en son till. MEn när ultraljudet visade en flicka blev jag ändå glad. 🙂

ok, om du får 2 flickor till så är det jämnt 😎 Jag har alltid önskat mig bara killar och har aldrig stuckit under stol med det heller.

Det var tom så illa att jag gjorde könsbestämmande ultraljud i vecka 28, för att ha 3 mån på mig att förbereda mig för att kunna välkomna en ev flicka så som hon borde välkomnas.

Lillkillen avslöjade villigt och tydligt på rutinultraljudet vad han hade mellan benen så där var den överraskningen över :love:

jag är en av dem som önskar mig både söner & döttrar. vet inte varför, kanske för att jag är flicka & har växt upp med en bror? det är liksom vad jag är van vid.

men framför allt önskar jag mig en dotter nästa gång för den sköna blandningens, & för nyfikenhets skull; kommer min uppfostran eller samhället spela störst roll när barnen växer upp? kommer min dotter vara lik mig, dvs mer av en "pojkflicka" och kommer min son vara som min bror, dvs snällast i världen, ödmjuk & medkännande? jag kommer försöka uppfostra dem precis lika, men möta deras personlighet också förstås.

men apropå att du stör dig på att folk har önskemål om blandning av söner & döttrar; jag ser inte att din önskan om bara döttrar är nåt annorlunda ..och är det inte så för de flesta som önskar sig det enda eller andra könet, att när barnet kommer så spelar det så klart ingen som helst roll. oavsett om man önskar sig bara söner eller döttrar eller en blandning?

Det var ju jag som skrev "barnen blir ju ändå så som du uppfostrar dem", men visst är det rätt i att samhället och allt runt omkring spelar storroll i hur barnet sedan växer upp och blir.

MEN jag blir arg över hur folk "skyller på" samhället när det gått åt helvete för någon eller när en människa är dålig.

Medan om en människa är bra och gör bra ifrån sig så är det tack vare uppfostran…

Angelica, det är det väl ingen som gör?

Däremot så har samhället ett visst ansvar (i mina ögon) när en familj är disfunktionell, då barnen far illa eller influeras av rakt av dåliga förebilder. Men det är inte samhällets fel om en person blir t ex mördare. Åtminstone inte helt och hållet.

jag vill bara ha en pojke och det är för att jag har alltid haft lättare för killar… när det gäller allt!

Alla mina nära vänner är killar och jag har aldrig haft en riktig tjejkompis, så jag tror det bottnar i att jag ser tjejer som oärliga och falska och då har det blivit så att önskan om en pojke är så mycket starkare än önskan om en flicka…

och det ser jag som exakt samma sak som att onska sig båda könen, jag har min anledning till att bara vilja ha en pojke och du har nog din anledning till att bara vilja ha flickor och dom som vill ha båda har nog sin anledning med…

För oss som har bara pojkar så känns det väldigt främmande med flickor. Herregud, skulle knappt förstå hur man byter blöja på en flicka – trots att jag själv är en..

Haha, det är ju mycket mycket smidigare att torka runt en pung. Inga öppningar där man blir rädd att en massa farligt gojs fastnar, man behöver inte vara lika noga med att torka "framifrån och bak" och snippan är bra mycket ömtåligare än pung och snopp. Jag var livrädd första gången jag skulle byta på min dotter, hur gör man liksom? Rädd att jag skulle skada henne. På pojkarna kan man ju bara veva runt utan att det blir bakterieinfektion. Inga risker för UVI eller svamp mm.

Förlåt det blev en lång och onödig utläggning. Men jag ville bara förklara. För alla är så himla intresserade.

Du verkar ju inte så smart? Om folk önskar sig en son och en dotter så låt folk önska sig det! Det är två helt olika kön, du kan inte bli farmor till ninjas ungar eller hur?

Men du verkar störa dig på precis allt och alla som inte är och tänker exakt som du. Alla andra gör ju fel och är idioter eller fittor som du älskar att uttrycka det. Det är fan klart att alla ungar är olika individer men det var ju inte frågan eller hur? Frågan var ju vilket KÖN de önskade sig , och acceptera att KÖNEN är OLIKA

detta förstår jag inte alls.

du hävdar ju att det är föräldrarna som formar sina barn efter vilket kön de har. om du nu inte gillar den manliga könsrollen borde du då inte önska dig en son? så att du kan forma honom som du anser att de bör vara?

"Jag har aldrig fattat det där med en av varje — blir det inte alltid en av varje, oavsett kön? Två flickor blir ju aldrig lika, de har sin egen personlighet och kvaliteer."

efter detta säger du att du bara vill ha flickor?

????

förstår människan (som du skriver om i ett senare inlägg) som hävdade att du inte står fast vid dina principer.

du gör ju tvärtom hela tiden. oftast i samma inlägg också.

synd, för det gör att ditt budskap inte kommer fram. det blir inte seriöst…

det är så synd när folk inte förstår vad jag säger. som du t.ex. :thumbdown: det är tröttsamt att hela tiden behöva förklara vad man menar. Så jag skiter i det den här gången och hänvisar dig istället till resten av min blogg. Kanske kan du – efter att ha läst en stund – dra en ny (och rätt) slutsats.

Har fyra systrar, bästa som finns skulle aldrig byta det mot någonting någonsin. Tycker min mamma med och alla som säger stackars din pappa det första som händer så fort det nämns är dumma i huvudet. Eller är inte din pappa ensam? Nej, han har fem döttrar och en fru, vad säger du?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *