Kategorier
barn & föräldraskap

Fölsekalaset

Farsan ringde. Greken. Jag har skickat ut sms angående Ninjas födelsedagskalas till helgen. (vrålar i luren) ”DO! (du) Jagg eeeeh fick ditt metellante! Jag ärr i Chrekland no”Jag: ”Ja det var ju synd”Farsan: ”När jag komma chem, jag köpa presenten, ja?” Så Morfar kommer inte. (stryker på listan) Och farmor och farfar kommer inte för de […]

Farsan ringde. Greken. Jag har skickat ut sms angående Ninjas födelsedagskalas till helgen.

(vrålar i luren) ”DO! (du) Jagg eeeeh fick ditt metellante! Jag ärr i Chrekland no
Jag: ”Ja det var ju synd
Farsan: ”När jag komma chem, jag köpa presenten, ja?”


Så Morfar kommer inte. (stryker på listan) Och farmor och farfar kommer inte för de är i Japan. (Oskars päron) Va synd.
 
Jag får flashbacks till min egen barndom och mina egna födelsedagar. Jag hade aldrig kalas. Jag gick på alla mina vänners (eller ja, klasskompisars då för jag hade typ bara en vän och vi blev ju vänner för att ingen annan ville leka med oss) kalas och suktade efter ett eget. Morsan ba: Jamen du får väl bjuda hem några kompisar! Jo jag är 8 bast, jag har nyss lärt mig att torka arslet själv och nu ska jag planera ett barnkalas?

Så man satt där. Jag, mamma och min bästis Sabina. Med en tårta för tre. Och två presenter. Inga ballonger. Och så var det. (Nej pappa kom aldrig och skickade aldrig paket) När man blev tonåring var det lika. Inga kalas och inga vänner och inga presenter. Ett år minns jag att jag fick ett kok stryk på kvällen. Gråtandes i sängen minns jag att jag förvånat hulkade ”men det är ju min födelsedag?!”

Ninja ska fan inte ha det så. Det låter kanske skitfånigt, men det satte fan sina spår. Man ska få känna sig lite speciell och utvald på sin födelsedag.

Jag tror inte på att bjuda hem 40 ungar och ha värsta superfesten med inhyrda clowner, nej det tror jag bara stressar ungen. Men bjuda in familjen och ett par ungar – blåsa upp ballonger och baka tårta, kanske ha en skattjakt eller fiskdamm och bjuda till lite. Göra dagen speciell.

Sen tror jag inte på att ge de andra syskonen en liten present heller som många gör. Jag tror det är viktigt att barnet som fyller år får känna sig speciell och att barnet som inte fyller år lär sig att vara glad för andras skull. Jag har jobbat med barn som glatt annonserar att ”idag fyller Kalle år, då får JAG presenter!”.  (Och nej, ungen blir inte ledsen!)

Nu blir det ju ingen fiskdamm i år, ungen fattar ju noll. Men ballonger och kärlek och en speciell dag blir det.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

22 svar på ”Fölsekalaset”

håller med. och för att lägga till något så har jag intentionen att fokusera på familj & vänner, kanske ha som tradition att GÖRA något varje födelsedag (typ bio, djurpark, enkel picknick, åka & bada) tillsammans istället för att bara sitta i en presenthög & vräka i sig tårta med stimmiga sockerhöga klasskompisar som rusar runt. men ett litet kompiskalas blir det också. självklart. för det fick inte jag ha när jag var liten. mamma fick migrän av att planera sådant.

Min mamma var väldigt duktig när jag var liten. Jag är född dagen efter min systers 4-årsdag, men i stället för att fira våra födelsedagar tillsammans så fixade mamma födelsedagsfika två dagar i rad, mor- och farföräldrarna kom två dagar i rad. Såklart en ny tårta till mig och i och med att vi fick önska vår favoritmiddag på våra födelsedagar kunde det bli lasagne två dagar i rad, båda ville ju ha sin favorit på sin födelsedag. Och inga rester på min dag, utan en nygjord lasagne till mig.

Det kanske låter bökigt att göra det så, men jag uppskattar att mamma såg till att jag fick ha min egen födelsedag. Jag fick inte riktigt det här dagenföre-pirret i magen eftersom syrran hade all uppmärksamhet då. Men det var nog det enda jag saknade.

På senare år valde vi själva att fira tillsammans ibland, men då var det ju upp till oss.

Vi kommer!

Våra födelsekalas var jätteroliga! Mamma och pappa ordnade (just) fiskdam, gömma nyckeln, snurra flaskan, marängsviss med bananer och hemmagjord chokladsås. Precis så som barn förtjänar att fira sina födelsedagar. Jag kommer vara tvungen att fråga mamma om råd när det är våran tur för jag vet fan inte hur de lyckades så bra som de gjorde!

Klart att ni ska ha ett roligt kalas för Ninja, du och Oskar är ju bra föräldrar som fattar värdet i att göra dagen rolig åt Ninja, det är ju inget Ninja ska stå för själv (fast det gör hon ju på sitt lilla sätt).

BRA att du inte tänker ge syskonen presenter också. Tycker det är sjukt faktiskt. Min svärfar (Grek…hehe) köper alltid presenter till hans barnbarn som inte fyller år och säger "Men han blir ledsen annars.." JA, det kanske han blir, men hur ska han någonsin lära sig annars? Hans dotter, dvs mamman till barnen, BER HONOM till och med att låta bli detta. Han lyder inte.

Nu blev jag lite sorgsen, din barndom låter inte alltdör munter. Kanse delvsi därför du jobbar hårt för att Ninja ska få det bästa. Det är bra det.

Ang kalas känner jag igen mig. Jag hade aldrig kalas. Tyckte synd om mig själv för det. Så nu tänker jag som du att Ville ska få ha masa roliga kalas. Men vi har några månader kvar till första.

Vi skickade inbjudningarna en månad innan kalaset, det är nog så man bör göra om man vill att de flesta ska kunna komma 🙂 hade aldrig vågat bjuda in samma vecka! Det gör jag däremot till mitt eget "kalas" men det spelar ju inte lika stor roll. I överigt håller jag med, kalas ska vara något roligt och speciellt men måste inte kosta skjortan. Mitt roligaste kalas någonsin var när det var fint väder på min födelsedag och vi var ute på gården och mamma hade tillverkar jättestora ringar som man kunde doppa i stora baljor med såpbubbel och göra gigantiska bubblor! Det kostade nästan inget (vi hade skitdåligt med pengar) men ALLA hade det som favoritkalas det året. Underbart!

Jag håller på att planera min unges första kalas också.

Vi skickade ut inbjudningarna för två-tre veckor sedan med osa och allt. Tiden går ut imorgon. 7 st har svarat, vi skickade 20 inbjudningar…..

Lite tråkigt.

Men vi ska ha ett jättetrevligt kalas, mina päron kommer från Dalarna och Gus viktigaste kompisar kommer! Dom han gillar mest alltså.

Härligt med kalas!

Och jag är som du, tycker inte att syskon också ska få paket… Det blir bara knas det året då ens föräldrar och släkt får för sig att man blivit för gammal för att få en present på syrrans kalas.

Så gick det till hos oss!

Jag blev alldeles ledsen inuti nu. För din och min skull. För våra barndomars icke-kalas. Det du skrev kunde lika gärna ha varit mina ord.

Det har till och med hänt att jag har blivit bortglömd på födelsedagen.

I år fyller jag 30. Det bör man ju fira. Men jag vet liksom inte hur man gör. Jag är bara orolig för att det skall bli skit precis som när jag var liten.

min sambo är helt klart skadad för livet när det gäller födelsedagar…

Det finaste han fått av sin mamma är ett kort med en dikt hon knåpat ihop på 3 minuter… men oftast var hon ute och söp eller hemma och sov bort fyllan från dagen innan, han skulle vara glad om han vaknade och hans saker i hans rum fortfarande var kvar på hans födelsedag, hon hade kunnat pantsätta allt när han sov för att hå råd till mer sprit och piller… (uhhhh häxa!)

Nu när han fyllde 26år frågade jag honom om jag skulle bjuda hem några kompisar och baka en tårta åt honom, han blev skit sur och sa att han skulle flippa på mig om jag gjorde det… så jag lät bli, han satt framför sin dator hela dagen och ville inte änns laga mat.

MEN! när vi kom hem till Halmstad veckan efter var det BARA hans mamma som gav honom en present, 500:- present kort på gallerix!!!! man såg hur hans ögon ploppade ur huvudet på honom när han öppnade kortet och fick se vad hon hade köpt… synd att hon inte hade kunnat göra så för 20 år sedan i stället.

Så jag tror att kalas är jätte viktigt för barn!

Jag (än i dag) blir jätte ledsen om inte jag får all uppmärksamhet när jag fyller år =D

Personligen har det varit så länge att mina vänner är min familj… Mina barn uppskattar lika mycket att deras "idoler" (mina/makens vänner) kommer som kompisar från dagis faktiskt…. Familj behöver på inga sätt vara biologisk, hjärtats familj är viktigare tycker jag… för det är de jag faktiskt älskar, det är de som inte sviker, som min familj gjort många gånger…

Jag håller med till 100%! Jag kommer ihåg när jag var liten, (yngre än vad jag är nu) Jag kanske fyllde 6 eller något, då fick min bror 20 kronor av min mormor och jag kommer ihåg att jag blev jätteledsen, haha! För det var ju jag och INGEN annan som fyllde år, med andra ord så om det fanns presenter/en några små slantar i närheten så var de mina, det är ju så det ska va egentligen!

min sambo är likadan… har haft det jobbigt i uppväxten och surnar till som faan om man frågar om hans födelsedag ska firas.. (jag frågar varje år- han kan ju ändra sig liksom.) det är liksom "MÄH! jag vill inte ha nåt JÄVLA kalas" ungefär. och det får man ju respektera. därför blir jag ledsen när jag läser om dina födelsedagar, LD, och lägger nu ihop två och två och känner mig SKITDUM varför jag inte fattat orsaken till att min sambo inte vill bli firad.

som sagt, ända sen jag började läsa din blogg har jag blivit så enormt mycket klokare, mer öppensinnad, mer eftertänksam, mindre dömande, ja allt det som jag innan ville ändra på hos mig själv.

detta var bara ett litet exempel, nästan varenda inlägg manar till självförbättring.

att de där snorungarna som klagar på dig och ditt liv ens orkar. om de bara öppnade sina ögon (som kanske är igenkletade av all mascara) så kunde de lära sig ett och annat.

jag älskar ju även dina pappa greken-inlägg, hahaha! "mettelante"… =)

stor kram från stalkaren!

min sambo är likadan… har haft det jobbigt i uppväxten och surnar till som faan om man frågar om hans födelsedag ska firas.. (jag frågar varje år- han kan ju ändra sig liksom.) det är liksom "MÄH! jag vill inte ha nåt JÄVLA kalas" ungefär. och det får man ju respektera. därför blir jag ledsen när jag läser om dina födelsedagar, LD, och lägger nu ihop två och två och känner mig SKITDUM varför jag inte fattat orsaken till att min sambo inte vill bli firad.

som sagt, ända sen jag började läsa din blogg har jag blivit så enormt mycket klokare, mer öppensinnad, mer eftertänksam, mindre dömande, ja allt det som jag innan ville ändra på hos mig själv.

detta var bara ett litet exempel, nästan varenda inlägg manar till självförbättring.

att de där snorungarna som klagar på dig och ditt liv ens orkar. om de bara öppnade sina ögon (som kanske är igenkletade av all mascara) så kunde de lära sig ett och annat.

jag älskar ju även dina pappa greken-inlägg, hahaha! "mettelante"… =)

stor kram från stalkaren!

Jag har fyra syskon, och jag har aldrig fått present på deras födelsedagar och de har aldrig fått på min. Det har aldrig behövts eller efterfrågats. Jag tycker att det är viktigt att barnen lär sig att fira andra också. Lär sig att glädjas bara åt att någon annan är glad.

Vi hade en underbar tradition när jag var liten som jag minns med kärlek och glädje. Eftersom vi var fem ungar gick vi aldrig på McDonalds, utom en gång per år. På ens födelsedag så gick man helt själv med mamma och fick ett happy meal och en glass.

Att få sitta där med mamma och få hennes fulla uppmärksamhet var den bästa presenten av alla.

Nu är jag inte så förtjust i McDonalds längre så när jag får barn så blir det födelsedagsfika på något mysigt café.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *