Kategorier
barn & föräldraskap

Föräldrar lär ofta sina barn att göra som ”alla andra”.

Har ni tänkt på att föräldrar (och pedagoger) ofta uppmuntrar sina barn att göra som alla andra, även fast de flesta säger sig vilja att barnet lär sig att gå sina egna vägar? Det har iallafall jag och det är ofta och det skaver varje gång. Det är kanske när barnet vägrar galonisar fast det […]

Har ni tänkt på att föräldrar (och pedagoger) ofta uppmuntrar sina barn att göra som alla andra, även fast de flesta säger sig vilja att barnet lär sig att gå sina egna vägar? Det har iallafall jag och det är ofta och det skaver varje gång.

Det är kanske när barnet vägrar galonisar fast det är blött ute och mamman vädjar; ”Men titta, alla andra barn har galonisar på sig!” i ett försök att få ungen att inse hur klokt det vore (och hur oklokt barnet är) eller vid matbordet när ungen vägrar sitta still; ”Alla andra här sitter som de ska” osv.

Behöver jag tillägga att jag ALDRIG använder ”alla andra” som ett argument när jag försöker få mina ungar att göra som jag vill? Grupptrycket är starkt nog och jag är livrädd att de ska lära sig lita mer på andras åsikter och handlande än på sig själva och sin egen magkänsla.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

32 svar på ”Föräldrar lär ofta sina barn att göra som ”alla andra”.”

Eller den ”men din syster/bror kan ju så varför kan inte du?”

Usch… Nej. Inte heller här används ”alla andra” utan jag säger isf som det är. Att JAG vill (mamma) att han ska ha på sig/göra och så en förklaring till varför. Vill han fortf inte då får han la bli blöt (exempelvis). Han lär ju upptäcka det kloka i galonisar då

Jag har aldrig gillat det där ”alla andra”. Mina föräldrar använde ofta det när jag växte upp (och gör det fortfarande ibland) och jag har alltid tyckt att det innehåller en märklig dubbelmoral. Det är ju alltid lätt att använda när det passar dem, men så fort det inte gör det låter det ”måste du göra som alla andra?” i en negativ ton i stället.

Helt plötsligt får jag en förklaring till varför jag i tonåren försökte köra på samma grej: ”men alla andra dricker ju, varför får inte jag?!” Förmodligen använde jag alltså deras argument. Inte för att de köpte det, men ändå…

Som mor till ett barn med autistiska drag så funkar INTE ”alla andra”… hon skiter i ”alla andra”… lite svårmanövrerad vardag när hon var liten, just nu i tonåren går det faktiskt ganska bra 🙂

Samtidigt har människan ett behov av ett flockbeteende och vi gör allt som oftast som alla andra i större eller mindre utsträckning 🙂

”Alla andra”-argumentet och dess kompis ”ingen annan”-argumentet står dessutom och faller med om det verkligen stämmer att (nästan) alla andra/ingen annan gör så.

Det var en bra tankeställare. Så har jag inte tänkt på saken tidigare utan har använt det argumentet i en del situtationer, särskilt i tandborstningskampen varje kväll.

har ALDRIG tänkt på detta!! har i och för sig inte barn och umgås typ aldrig med barn men ändå! så himla sjuk grej som alla säger till sina barn hela tiden och inte tänker på.

Socialisering i en mycket konkret form. Processen börjar redan i hemmet, den primära socialisationen. Sen i skolan kickar den sekundära socialisationen in, där barnet lär sig hur hen ska fungera med människor i sin omgivning utanför familjen. En slags skolning i hur det sociala samhället fungerar. Sen predikar såklart samhället i sig rådande normer och attityder, vilket inte alltid stämmer med vad vi lär ut. :/

Toppenbra blogg och kul att du skriver mycket inlägg nu, jag lär mig något varje gång. Men jag har en fundering:

Ibland är det ju klokt att göra som alla andra, och oklokt att göra på ett annat sätt. I vissa fall handlar det inte om att bryta normen och gå sin egna väg utan att faktiskt göra det som är bra för en. Nog kan jag låta barnet gå ut i regnet utan galonisar, men även om barnet upptäcker att det är oklokt och blir blöt och kall, är det ingen garanti för att barnet ska komma ihåg det till nästa gång det är dags att gå ut. Jag tror att vi måste ta vissa beslut åt barnen eftersom de själva inte har förmågan att ta det bästa beslutet för sig själva. Detta hindrar ju inte att en låter barnen ta andra beslut som inte påverkar dess hälsa tex. Eller?

Håller med. Finns Vardagen som småbarnsförälder går i mångt och mycket ut på att hålla friktionen nere och välja sina strider. Normbrytande må vara en fin tanke men det måste få finnas gränser. Ska vi diskutera stövlars nödvändighet så varför inte skorna, mössa, vantarna, besticken, lunchen and so on och det är vanligtvis nog med sådant som det redan är. Att både trotsa och spana in hur andra gör är delar i båda självständighetsbildandet och samhörigheten så jag tror inte man behöver lägga någon större vikt vid uttrycket när det gäller små barn.

Jag tänker att i detta sammanhang mer handlar om hur en argumenterar med sina barn. Ska barnet gå ut i regnet så kanske ett rimligare argument än ”alla andra” är att du blir blöt utan galonisar. Och jag förstår såklart att inte detta fungerar som smort på alla barn, men frågan är om ”alla andra” egentlugen funkar så bra som motivation ändå. Det funkar nog inte så bra på mitt barn iaf. Även om jag använder det. Jag tror också att vi måste ta vissa beslut åt barnen, mwn jag tror också att det är viktigt att berätta varför ( i den mån det går alltså)

Åh vad jag gillar när du skriver om föräldraskap (alltså mer än bara genusdelen)! Det sätter igång så mycket bra tankar hos mig och utmanar mig att vidga mina tankesätt. Jag är själv uppvuxen med ett väldigt auktoritärt föräldraskap, och även om jag vet att jag vill göra annorlunda är det ibland uppenbart att man tycker att det man själv upplevt är det normala och ”som det ska vara”. Du är verkligen en stor förebild och inspirationskälla!

Jag minns att jag reflekterade en del över det här med ”alla andra” som barn. Mina föräldrar använde det precis på det viset du beskriver, men när jag drog till med att jag ville göra som alla andra, tex gå till lekplatsen på skolan en bit bort, då avfärdade de mig med att jag inte var alla andra och var tvungen att lyssna på mina föräldrar. Sjukt inkonsekvent!

Mina föräldrar körde med den, samt exempel på kompis jag såg upp till som gjorde det ännu bättre + ”annars kommer dom ju tycka att du är konstig/ ser konstig ut /töntig / slampig/osv”.

Jag har inte vuxit upp med argumentet ”alla andra”. Ger inte heller det argumentet till mina barn. Dock kan detta att INTE göra som ”alla andra” och gå sin egen väg skapa ett utanförskap. Eller kanske mer en känsla av att inte vara ”en teamplayer”. Sen om det är bra eller dåligt det kan jag inte svara på. Eller om det bara är en personlig åsikt/erfarenhet. Who knows…

Vill man vara en i mobben eller vill man gå sin egen väg? Kanske lite både och. Självkänslan är viktig men ibland kanske man kan behöva självförtroendet som gruppen kan föra med sig.

Som många andra har påpekat:

Det är ett uselt argument eftersom det helt plötsligt svänger om man gör något negativt ”för att alla andra gör det”, då ska man helt plötsligt tänka själv.

Fan vad provocerad jag blir av föräldrar som gör såhär. Tjatar om att göra saker ”för att alla andra gör det” och avkräver samtidigt sina barn en stark självkänsla, sunt förnuft och en stark förmåga av att ”TÄNKA SJÄLV”, jo tjena, hur lätt är det när man aldrig har fått TÄNKA SJÄLV utan bara gör saker mekaniskt för att resten av barnen gör så.

Mina föräldrar svarade alltid ”Om alla andra kastade sig ner för ett stup, skulle du också göra det?” när jag sa ”men alla andra får ju/gör ju så”. Jag HATADE den frasen som barn/tonåring men jag är åtminstone glad att de aldrig sa åt mig att vara/göra som ”alla andra” 😀

Är uppvuxen med alla andra-argumentet men har trots det inte fallit för grupptryck senare i livet. Följde aldrig med rökarna ut, aldrig supit mig full på fest, klädde mig inte med gummiband runt jeansen, klippte inte fjortisfrillan (spikrakt med helt rak uppklippning), skaffade inte barn när jag gick i gymnasiet, åt i bamba (alltså skolmatsalen för er som inte är från bästkusten) när de andra sa att maten var äcklig.. Ja ni vet. Ibland är ”men alla andra..” Det enda som fungerar, och ibland fungerar det inte alls. Oavsett vad man säger för stt ungen ska ta på sig regnkläderna när det pissar ner så kan man trots ordvalet ändå fostra ungen till att bli en stark, egen individ som klarar att stå emot grupptryck.

Själv försöker jag alltid börja med att argumentera ”det regnar ute och då blir man blöt om man inte har regnkläder på sig” men när man sagt det sisådär fjorton gånger då drar jag till med ”men ALLA ANDRA har regnkläder på sig, jag ska också ta på mig det innan jag går ut” och ja.. Blandade resultat, vissa barn är helt enkelt mer envisa än andra 😉

Men ett så himla bra sätt att se på saken. Jag tror inte att jag säger så alltför ofta (hoppas jag), men vet att det hänt i desperata försök. Men nu ska jag genast sluta, i alla lägen. Tack för aha-upplevelsen.
Du är klok du!

Åh, vad jag håller med! Och jag faller tyvärr i den fällan ibland och säger så. Avskyr det varje gång och jag jobbar på att bli av med det helt. Är dock nöjd med att jag oftast inte faller dit iaf. Vi är på barngympa med vårt barn en gång i veckan och han gillar inte alla delar av gympan. Jag brukar höra andra föräldrar säga ”om du inte ska vara med så kan vi lika gärna åka hem som att sitta här. Titta på alla andra som är med.” När mitt barn inte vill vara med så säger jag att han kan sitta hos mig då och så kan han vara med på nästa grej om han vill. Jag tycker att han kan ha den friheten med vad han vill göra på sin egen fritid.

Usch, vilken smäll i magen.. Säger precis så själv ibland. Vill bara säga tack för att du just fick mig att inse vad det gör och hur det såklart påverkar.. klok som bok!

Jag håller med dig men vet inte om du gör det själv. Ena dan gnäller du för att inte alla barn vill dansa när det är disco eller att alla barn inte vill stå snälla och tysta i ledet och nästa dag vill du att barn ska gå sin egen väg och inte tyglas för att pleasa oss vuxna. Barn som inte uppfostras beter sig ofta så och just därför brukar man uppfostra barn att passa in mer eller mindre för omvärldens skull, som tex för din dotters skull så hon slipper bli knuffad. Jag uppfostrar inte mina barn för att hämma dom utan för att de inte ska få andra barn att må dåligt och i ett senare led bli utan vänner. Jag tycker inte barn måste göra som alla andra alltid men ibland måste de det, så är livet om man inte vill bo ensam under en sten.

Jag vet inte ens vad jag ska svara på din kommentar. Nej jag vill inte att barn ska lära sig lyda eller kuvas (som jag skrivit om ofta här), men det innebär ju verkligen inte att man ska låta barn göra precis som de vill eller låta dem bete sig illa mot andra människor? Är det verkligen så svartvitt för dig? Antingen så kuvar man dem eller så får de härja fritt? Det finns inga nyanser alls för dig?

Svara

Jo det finns massor med nyanser och jag tror inte att barn kuvas för att de lär sig sociala regler ihop med andra barn och vuxna. Däremot uppfattar jag dina inlägg som mer svartvita.
Du vill inte att barn ska lyda men ändå sa du till några stökiga barn vid bussen och förväntade dig lydnad. Är det bara dina underbara barn som ska fredas från regler och ramar och struktur?

Känns som att du fått något om bakfoten. Mina barn är väldigt ”väluppfostrade”. Mina barn beter sig inte illa vid bussen. Detta har vi lyckats med utan auktoritära metoder, massa regler eller krav på lydnad. Att säga till människor som beter sig illa på andras bekostnad har ingenting med kuvning och lydnad att göra.

Jag har aldrig någonsin skrivit att barn ska få göra precis som de vill, slippa regler eller socialiseras in i socialt acceptabelt beteende. Det är nånting du har fått för dig.

Håller med om att man inte ska argumentera för att barnet ska ha galonisar för att ”alla andra” har det, men tycker det finns en viss skillnad om en ber barnet sitta kvar vid bort för ”alla andra” väntar på varandra.
För att galonisar har barnet inte för att andra har det utan för att vara torr,
men att vänta på varandra gör vi för att det är trevlig om alla väntar på alla.

Vad jag menar är att jag tycker det beror på vad en argumenterar för när en använder ”alla andra” som övertygelse om att det är det ”rätta” att göra.
Barnet behöver inte bry sig om ”alla andra” har galonisar för det angår ju bara ens egna kropp om en vill vara torr, medan att alla väntar på varandra vid matbordet eller dylikt är för att om en bli ensam kvar vid matbordet kan hen bli ledsen och inte vilja äta upp sin mat osv osv. det finns alltså ett sammanhang med vad alla andra gör när det gäller att sitta kvar vid matbordet.

Annars håller jag fullt ut med om att ”alla andra”- argumentet är missbrukat av vuxna.

Håller med dig till fullo. Det här var någonting vi ställdes på ett mycket konkret sätt inför då vår son har en språkstörning och enbart kommunicerade i tecken när han var mindre. Att det är ok att vara annorlunda, att inte göra och vara som alla andra, blev högprioriterat att förmedla i vår uppfostran. Tror vi lyckas rätt bra, men tyvärr är ju vanans makt stor när hamnar i väldigt frustrerande situationer.

Oooops! Bra poäng! Har aldrig tänkt på det. Jag ska genast sluta tjata om vad alla andra gör. Problemet är nu bara hur fan jag ska få på ungen de satans galonisarna. Och vinterskorna. Och fleecetröjan. Och…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *