Kategorier
barn & föräldraskap

Föräldraskap 2011

”Titta! Fötter!” Trollet upptäcker fotspår. Är det inte lite lustigt att dagens föräldrar envisas med att dokumentera varenda jävla minut av ungarnas liv? Å ena sidan så undrar jag hur det påverkar ungarna, men å andra sidan så tänker jag att det kan vara ett fantastiskt sätt för ungarna att återuppleva och minnas sin barndom. […]

”Titta! Fötter!” Trollet upptäcker fotspår.

Är det inte lite lustigt att dagens föräldrar envisas med att dokumentera varenda jävla minut av ungarnas liv? Å ena sidan så undrar jag hur det påverkar ungarna, men å andra sidan så tänker jag att det kan vara ett fantastiskt sätt för ungarna att återuppleva och minnas sin barndom. Själv minns jag ju ingenting av min.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

16 svar på ”Föräldraskap 2011”

Precis den känslan känner jag att jag slits åt båda håll inför nu när vi väntar vår första. Sedan 14 års ålder har jag fotat allt, utan någon egentlig anledning större än minnena. Funderar mycket på det nu, jag vill ju inte direkt uppleva mitt första barns uppväxt genom en lins.. Men det kanske ger sig med tiden..

Underbar bild förrsten!

jag har undrat lite över din barndom och har du något inlägg som du skrivit om det så du slipper dra hela historien igen?! 😉

mina föräldrar har dokumenterat hur mycket som helst av min och mina syskons barndom både med foto och video och jag kan säga att det är jätteroligt att ha kvar!

Jag fotar mitt barn nästan varje dag, det är kul med minnen, däremot så blir jag lite illa till mods när jag ser folk fota sina gråtande barn istället för att trösta de små, fotandet ska inte ta över ens liv liksom.

Jag vill inte minnas min barndom. Jag har inte haft en dålig barndom, inte alls. Den var nog helt okej faktiskt. Men på något sätt känner jag ändå en väldig skam över den. En motvilja på något sätt.

Min äldsta har börjat avsky att posera framför kameran (den lilla är äkta linslus) men jag tänker att "hon kommer att tacka mig när hon är vuxen". Tänk att kunna ta 700 bilder på en vecka, utan problem!?

Sen har vi precis gjort klart hennes andra fotobok från hennes andra år som hon ska få i födelsedagspresent, så alla bilder stannar inte kvar osorterade i datorn/kameran 🙂

Det är superkul!

Fortsätt så!

Min mamma knäppte massor med kort på mig precis exakt heeelaa tiden under min barndom och uppväxt och det finns verkligen inget roligare än att titta på dem tillsammans och minnas. Så himla mysigt!

Önskar att det hade funnits lite filmer och fler spontana kort och berättelser från när jag var liten, så hamstra på med minnen du! det blir roligt för ungarna sen! =)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *