Kategorier
barn & föräldraskap

Föräldraskap är svårt

Så hur gick det då? Barnens slagsmål? Jovars, det gick bra. Tamlin började genom att ligga ner på soffan och sparka loss med hälar på Ninja. Ninja tjongade till en gång. Tamlin började gråta och slog till Ninja och så var det igång. Det slutade med att Tamlin rev Ninja i ansiktet varpå hon blev […]

Så hur gick det då? Barnens slagsmål? Jovars, det gick bra. Tamlin började genom att ligga ner på soffan och sparka loss med hälar på Ninja. Ninja tjongade till en gång. Tamlin började gråta och slog till Ninja och så var det igång. Det slutade med att Tamlin rev Ninja i ansiktet varpå hon blev ledsen på riktigt och då blev Tamlin jätteledsen och ropade att ”jag ska vara snäll nu!” och sen grät de en stund tillsammans. Sen var allt bra.

Nej, jag lämnar generellt inte mina barn till sina öden. Jag pratar och pratar och pratar tills munnen går ur led. Jag ger verktyg, sätter ord på känslor, reder ut som en annan jävla förskolepedagog, frågar vad som hände och hjälper dem att prata med varandra. Jag avleder. Jag tar bort barnen ur situationerna. Jag säger ifrån på skarpen.

Jag lär dem att jag finns där och backar upp och hjälper när det behövs och ibland så låter jag dem lösa konflikterna helt själv. Jag tror att de måste få göra det. Jag vet vad de går för, hur mycket de tål och vilka personligheter de har. Jag vet hur mycket jag kan kräva och var deras gränser går. För mig är det viktigt att Ninja lär sig att hon har rätt att slå tillbaka och att hon vågar säga ifrån och det uppmuntrar jag utan att skuldbelägga henne när hon inte vill eller kan.

Föräldraskap är svårt. Det är alltid en balansgång men det är framförallt aldrig svartvitt och det ena utesluter inte det andra.

barnen

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

15 svar på ”Föräldraskap är svårt”

Hm… Hade du gjort annorlunda om du haft två söner? Mina två äldsta är pojkar och jag säger att den stora (6,5 år) att han får försvara sig och ta bort lillebrorsan (drygt 3år) när han slåss men att han inte får börja slåss/slå tillbaka. Pga att han slår så mycket hårdare och smartare och har sådant stort allmänt övertag. Funderar på om jag kommer tänka lika om yngsta barnet som är en tjej slår tillbaka på någon som hon är tre år äldre än.

Känner igen mig och mina barn i det du skriver. Kom att tänka på en sak bara, när du skrev förskolepedagog.. Jag och min man och våra tre döttrar skulle fira lucia i vår sons skola (vi har fyra barn) och vi hade missat lappen om infon att vi skulle ha egen fika med oss, tyvärr!! Jag förklarade skamset detta för pedagogen, jag berättade att vi missat denna lapp eftersom det kommer en hel del med lappar hem från skolan att läsa och vi hade missat just denna. Vi brukar INTE missa dessa lappar! Iallafall så förklarade jag detta för pedagogen varvid jag får detta svar: jaa du, det kunde du ju ha tänkt på innan du skaffade så många barn!
Vad svarar en på det?
Jag kan bara säga att jag kände mig fullständigt tillintetgjord som mamma och kvinna. Allt jag gått igenom för att föda mina barn till livet och allt jag gör och har gjort för dem förminskades till en mikroskopisk bagatell på mindre än en halv minut. Det hemskaste var att jag blev helt stum, inte ett ord sa jag..

Fruktansvärt oprofessionellt sagt av pedagogen! Har full förståelse för att du blev mållös i det läget. Jag hade talat om vid nästa tillfälle att det var sårande och kränkande. Möjligt att hen försökte skämta ironiskt (svårt att utläsa i text) och då får hen isf möjlighet att inse att har en inte en ”tjenis”-relation så får en vara varsam med ironi. Om kommentaren var seriöst menad och hen inte ber om ursäkt hade jag tagit upp det med förskolechefen.

Det där var det dummaste jag har hört (vad pedagogen sa alltså). Jag gissar på att personen försökte skämta till det, typ för att avdramatisera situationen, men hen uttryckte sig klumpigt. Jag har varit med om det många gånger, att personer jag inte känner så väl försöker göra någon sarkastisk kommentar och förutsätter att jag ska uppskatta den sortens humor, men det har blivit helt fel och jag har tagit illa upp.

Jag tycker du ska prata med personalen, om pedagogen finns där så kan hen förklara sig, annars är det ju bra att de andra i alla fall får veta om det, så kommer de förmodligen alla vara försiktiga med hur de uttrycker sig i framtiden.

Jag brukade som liten (upp till 3-4 år) bita min storebror som är några år äldre. Han är så lugn, snäll och verkar vara född utan varesig temperament eller dåligt tålamod, så han blev bara ledsen. En gång bet han mig tillbaka och jag blev så himla ledsen. Jag sprang till mamma och hon tröstade inte mig utan förklarade att ”det är så ledsen din bror blir varje gång du biter honom.” Jag kände mig elakast, ensammast och hemskast i världen. Jag gjorde aldrig om det och minns det än idag, 20 år senare.

Bästa historien!!

Känns som när jag lärde mig att det var fel att ljuga. Hade nypt min tre år äldre syster, hon nep tillbaka och jag skrek på mamma som gav min syster lite skäll. Inget farligt eller så ( har aldrig fått några värre bestraffningar) men jag min så tydligt att det ju var jag som började… Jag stod där och skämdes för jag visste ju att jag hade gjort fel… Viktigt minne!

Jag är typ chockad över en del kommentarer i förra inlägget. Det är väl klart man ska lära sina barn att freda sig själva! Kort och gott kan vi kalla det självförsvar. Slår ngn med öppen handflata, slå tillbaka likadant. Knytnäve? Slå likadant tillbaka. Med tillhygge? Hitta ett liknande föremål och slå tillbaka. Visst man kan ha noll tolerans i sitt hem, men jag tror att det är viktigt att barnen lär sig att deras kropp är deras och ingen har rätt att kränka deras utrymme. I vissa situationer passar det inte att försöka prata och resonera sig ur den. Och ibland kan man ha försökt utan resultat. Dessutom kommer nog inte tamlin att slås med storasyster igen i första taget.

Jag är inte hundra på hur LD tänker här men jag tror att det är samma som jag: ”Läxan” är inte Tamlins i första hand utan Ninjas – hennes lärdom av det hela är att det är okej att försvara sig mot kränkningar och våld. Tamlins ”läxa” (dvs det han ska lära sig) är att man inte ska ge sig på andra med våld vilket inte behöver vara förknippat med Ninjas självförsvar alls, utan är en egen fråga som LD och hennes make jobbar med separat, oavsett om Ninja slår tillbaka eller inte. Jag tänker mig alltså att även om handlingarna råkar ske mellan barnen är de inte sammanlänkade per automatik utan är varsin problematik: man har inte rätt att slå andra, oavsett om de kan försvara sig eller inte, men man har rätt att försvara sig om man blir slagen. Tänker mig också att detta är en process att lära sina barn som inte sker över en natt, utan är något LD och hennes make ständigt jobbar med.

Du får säga till om jag missuppfattat, LD.

Svårt är bara förnamnet. Tycker mycket om
att du delar med dig så ärligt- jag umgås inte med så många andra föräldrar så sånt här
är ”avkopplande”, om du förstår? 😉

jag kör metoden att man inte får vara med om man bråkar och är dum med sitt syskon, få får man gå därifrån.
Men jag är stenhård på; Om någon slår-
slå tillbaka …! >:-) På skolan tex.
men hemma slåss ingen. akvariefiskarna på sin höjd men de kan också hålla fan på
sig annars blir det toaletten… 0;-)

Hur kan du lära dem att slå annat än i självförsvar och på så sätt sätta igång ett slagsmål? Du tillintetgör ju allt förskolepedagoger och lagen säger. Man får slå i självförsvar, men inte bara för att ”ge igen”. Man går därifrån och hämtar någon vuxen.

Jag tror absolut att det är bäst att göra som du gör, att försöka lära barnen att lösa sina egna konflikter och sätta ord på sina känslor. Hur ska det annars gå sedan, när de är vuxna och inte har en förälder som hoppar in och avbryter bråken?

Undrar över hur du gör med barnens badkläder. Har de båda bikini/baddräkt/badtrosor/badshorts eller har de olika? Har du funderat över om du kommer att lära Ninja att skyla sina bröst? Är hemskt nyfiken på hur du hanterar avsexualiseringen av kvinnans bröst i förhållande till dina barn!

båda har baddräkt pga gulligt djur på den och jag kunde ej motstå men UV-skydd. Kommer ej lära Ninja skyla sin kropp men ta hänsyn till henne om hon vill det. Hon springer mkt naken ute på tomten osv.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *