Kategorier
barn & föräldraskap

Förlåt 2.0

”Förlåt” är ett av det mest missbrukade ordet bland förskolebarn idag. De liksom hasplar ur sig det innan smockan lagt sig, på ren rutin. Sen är det bra tror de. Bara man säger förlåt så kan man göra vad som helst. Vad många vuxna inte verkar fatta är att empati är tusen gånger viktigare att […]

”Förlåt” är ett av det mest missbrukade ordet bland förskolebarn idag. De liksom hasplar ur sig det innan smockan lagt sig, på ren rutin. Sen är det bra tror de. Bara man säger förlåt så kan man göra vad som helst. Vad många vuxna inte verkar fatta är att empati är tusen gånger viktigare att lära ut än en meningslös fras som ungarna varken förstår innebörden av eller bryr sig om.

För ett par veckor sen så hade vi en konflikt med ett annat stackars barn här i sandlådan. En ganska så burdus och stor treåring drog tag i Ninja. (och lyckades skrämma henne) Han menade inget illa och det såg jag. Jag log och sa bara till honom att vara lite försiktig eftersom att Ninja är liten, men mamma hans tyckte inte att det räckte.

”Säg förlåt!” beordade hon. Han tyckte dock inte att han skulle behöva säga förlåt och jag höll med honom. Men mamman insisterade. ”Säg förlåt! Ge flickan en kram!” (åhnej!) tvingade hon och han gjorde som hon sa. Eller gav Ninja en hastig kram iallafall som resulterade i att Ninja blev rädd och började vråla (vilken bra idé!).  

Men mamman gav tamejfan inte upp; ”Säg förlåt också!” sa hon argt och pojken var lika arg. Han grät och skrek. Jag förstår honom fullt och tyckte det var så obehagligt att se. Ninja grät också och ville inte alls bli kramad mer.

”Säg förlåt”. Så viktigt. Fuck empatin liksom. Fuck känna av situationen. Fuck lära ungarna varför man inte får göra dumma saker. Och hur man ska göra när man bli arg istället. Fuck verktyg liksom.

Nej jag har nog aldrig krävt ett förlåt av Ninja. Däremot så använder jag ordet rätt så friskt själv när vi bråkat. Att hon inte får slåss vet hon och oftast använder hon rösten istället (bra!) men liten som hon är så är det lite svårt med impulskontrollen ibland. Jag bekräftar hennes känslor, för känslor är aldrig fel. Det är ok att vara arg. Jag visar att jag förstår och jag ber henne berätta vad som hänt. Varför är du arg? Vad hände?

Jag uppmuntrar Ninja att göra förlåt. Att trösta sina kompisar när de är ledsna även om det inte är hon som är orsaken. Uppmärksamma henne på att det gör ont att bli knuffad och slagen, att det är jobbigt när en kompis tar leksaker och att man tar hand om varandra. Delar med sig och är hjälpsam.

Dessutom respekterar jag hennes känslor. Det är inte alltid man tycker att man gjort fel. Och det är inte alltid man vill säga förlåt. (och det är inte alltid man vill förlåta heller) Jag tror på att vara en förebild istället för att tvinga fram. Det tror jag funkar bäst i längden. Då blir det folk av ungarna.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

38 svar på ”Förlåt 2.0”

Hörru! Det vore kul om du kunde visa vad dina ungar har för böcker och kanske filmer? Vilka som är deras favoriter och sådär.

🙂

Jag tror att förlåtet till stor del beror på att föräldrarna skäms. De vill visa andra föräldrar att de minsann kan hantera sitt barn och visa hur man "ska bete sig". Det är som om det finns nån sorts social förväntning om att barnet ska be om ursäkt, så att föräldrarna slipper börja slåss istället 😛

Håller med till hundra procent. Senast härom dan i parken var det ett barn som tog /lånade en spade av min pojk. Han blir sur och skriker och knuffar barnet. Jag förklarar för min son att man inte får knuffas för då får det andra barnet ont och ledset. Sedan FÖRESLOG jag att vi kan låna ut en spade till henne OCH säga förlåt. Och han gjorde det utan att blink. Gissa om jag blev stolt!

:-):-)

Ok förstår vad du menar och håller med dig. I min värld säger föräldrar först att det gör ont att bli knuffad/nypt/biten och att det inte är ok. Sen kan ett förlåt komma istället för en kram. Som min son som hellre gav en klapp på kinden eller på armen istället för att krama, eftersom han inte gillade att kramas. Tänkte faktiskt inte på att den bullriga pappan (eller någon annan förälder heller) skulle gå förbi det. Inser att jag sluppit från många föräldrapuckon när mina var små.

Å tack! Du får mig att känna mig som en lite bättre mamma. Jag är mamma till en sån där stor, burdus treåring. Jag tar hellre bort han å förklarar att man måste vara försiktig, alternativt hotar med, om han fortsätter dumma sig att då går vi härifrån. Jag drar små ramsor varje gång vi går ut om att nu ska vi till lekparken, där leker man tillsammans och delar med sig. Jag ställer motfrågor som att vill du att nån ska sparka sand i din mössa? Å på så sätt får han att förstå att de kanske inte är så kul. Men ordet förlåt känns som att de gör varken mer eller mindre. Som du säger så är små barn inte intresserade av att bli kramade just då, dom blir ändå bara ännu räddare. Får lite ångest när jag ser andra mammor som du säger som står å skriker åt ungen sin att SÄG FÖRLÅT!, å funderar över om det är nått jag missat i mitt uppfostrande.

Gillade även ditt inlägg om att tvätta barn. Hehe. Jag är jättedålig på att bada minstingen, hon är ju inte smutsig så varför ska hon måsta bada! 😉

Fram för mer Lady Dahmer! =)

Jag tror som Kakan

Det var iaf så jag kände när mina ungar var små. Alla andras barn sa förlåt när de gjort något dumt, föräldrarna såg nöjda ut och jag förstod inte hur de lyckades, för mina vägrade säga förlåt. Däremot var (är) de omtänksamma mot andra barn, även om de blev arga och lappade till nån, men just när de insåg att det där gjorde ont så blev de tröstande och visade nog det andra barnet 'förlåt' mer än om de hade sagt det och sen sprungit iväg som om inget hänt.

Att tvinga ungar att kramas är fruktansvärt. Mina barns farmor gjorde det hela tiden. Att de tvunget skulle krama henne, fastän de så tydligt visade att de inte ville.

Och jag sa alltid till dem att ni behöver inte!

Som jag skrev i kommentaren till förra inlägget gillar jag inte heller utarmandet av ordet förlåt, men ännu mindre förstår jag mig på "Ge NN en kram!". Tänk om barnet som fått en smocka inte vill ha en kram!? Tänk om det bara inte vill kramas just nu med just det barnet över huvud taget?

Jag har själv blivit tvångskramad som barn, främst av vuxna ,"krama farbrorn han gillar barn så mycket", vilket säkert bidragit till min motvilja till att andra människor tar i mig. Jag gillar inte att krama vänner men jag gör det ändå för att de kramar mig och jag vill inte verka osocial.

Jag kan fråga mina syskonbarn ifall jag får en kram när jag träffar dem, men säger de nej så respekterar jag det utan att bli ledsen. Deras kropp, deras val. Enligt mig har även barn en integritet som inte ska kränkas. Dessutom säger jag till föräldrarna att barnet inte behöver kramas ifall de försöker få det att krama mig. Vissa sliter tag i barnen och skrattar "men jag ska krama dig ändå, hihihihihi" medan barnet med ett ansträngt leende försöker ta sig loss. Inte ok!

Huuu! Tvångskramande! Får rysningar! Blev ofta tvångskramad som barn och jag tror, precis som Tildaf, att det bidragit till min aversion mot ofrivillig kroppskontakt som vuxen. Tycker inte om när människor som inte ingår i min Ohana-familj, ska kramas och invadera min personliga sfär.

Tycker du gör ett grymt jobb i din uppfostran, heja dig! 🙂

Jag har alltid känt att det har blivit så konstigt runt föräldrar som säger till sitt barn "Säg nu förlåt och ge en kram", det blir en sån tryckt stämning och jag ser att barnet inte vill men tvingas till att göra det.

Jag tror inte på att ett förlåt och en kram så är allt bra, som många andra har skrivit så blir det automatiskt för många barn att man får göra vad fan man vill bara man säger förlåt.

När jag var liten så märkte jag också av det, jag kunde se i ögonen på det andra barnet att den inte alls menade sitt förlåt och en kram som innebar en snabb släng med armen och sen iväg.

Ett förlåt utan ord känns så mycket bättre än när man får ett som pressas fram med ögonen i marken, inte givande för nån.

Jag håller med dig men vill göra ett tillägg… ibland kan man ju <i>uppmuntra</i> till förlåt. Har min unge (som är just en väldigt burdus och "på" treåring) gjort illa någon med uppsåt brukar jag ta honom åt sidan och prata. Jag uppmuntrar oftast till att <i>göra</i> förlåt, men det innebär ju oftast att krama (eller att ge bort något) och är den andra ungen inte bekant tycker jag inte att h*n ska behöva utstå kramar. Då brukar jag föreslå ungefär <i>"Tror du att det känns bättre om du säger förlåt? Då kanske barnet vill leka med dig igen… Hur brukar det kännas när någon gjort xxx mot dig? Känns det bra om du får ett förlåt då?"</i>

Fast jag tvingar inte fram några förlåt. Efter en stund brukar ungen dock leverera ett självmant (fast det kan gå en rejäl stund :))

Jag håller fullt och fast med om att ordet förlåt har förlorat sin betydelse och att många barn tror att bara man säger förlåt, så kan man göra om precis samma sak igen strax efteråt. Däremot är jag helt jävla allergisk mot alla "pedagogiska" föräldrar som om deras barn slår mitt barn bara säger

-Nu leker vi här borta istället, eller kom så bygger vi en sandkaka.

Där sitter då mitt barn som har blivit slaget och förälderns reaktion talar om för mitt barn att det är OK att det blir slaget.

Mitt barn förtjänar att få bekräftat att det ditt barn gjorde var fel.

Så visst, tvinga inte ditt barn att säga förlåt,uppmuntra gärna till ett bättre beteende, men bekräfta för fasen på något sätt för mitt barn att det ditt barn gjorde inte var OK!

Hej! min fråga rör inte direkt inlägget utan det handlar mer om att använda menskopp. jag funderar på att köpa en, men hur funkar det? finns det olika storlekar? hur blir det om man kniper till när den är insatt så att säga, det pressas inte ut någonting då? fungerar det att träna, hoppa rundor osv utan att den hamnar ur läge? förstår inte riktigt hur den kan sitta fast, en tampong "klistras" ju fast och när den är full kan man ju i princip bara knipa till så ploppar den ut av sig själv. hur blir det då med en menskopp liksom? man vill ju inte köra lite styrkelyft åsså plupp så hoppar koppen ut. hehe.. sen det här skaftet som sitter på, är det liksom ett rör som man tömmer blodet igenom eller hur man ska säga? om man klämmer lite på koppen så rinner det ut genom röret, som en badring när man släpper ut luften ungefär. när man tar ut den när det är blod i koppen, skvimpar det inte ut då när man ploppar ut den? inte så gött och få blod över hela toaletten kan jag tycka.. hehe. 🙂 många frågor på rad här men jag hittar inga direkt bra svar på mina frågor på nätet så jag frågar dig istället! hoppas du svarar.. 🙂 kram!

Maria: Jag håller med dig, men det beror lite på situationen också… om det som i Lady D:s exempel inte var med flit finns det ju ingen anledning att säga mer än ungefär "Oj, nu gick det lite vilt till – såg du det. Barnet blev ledset…" och så kolla att den andra ungen är okej… sedan kan det ju vara en bra idé att leka någon annan stans om ens unge är lite för uppe i varv för att fixa harmonisk lek med andra just då (så blir ofta min).

Är det däremot "med flit" min gör illa någon brukar jag markera ganska skarpt och först och främst kolla så att allt är okej med det andra barnet. Finns ingen förälder i närheten väntar jag in en sådan (eller ansvarig vuxen) och ägnar mig åt den drabbade ungen så länge (om inte min är helt sjövild och löper amok). När någon kommer säger jag absolut till min egen unge att det var fel gjort, men jag står inte precis och "rubbar in det"… Det tjänar helt enkelt ingenting till att ge för mycket uppmärksamhet på dåligt beteende – speciellt inte i stunden. Vi pratar ofta lite om det innan vi ska sova istället. Då brukar vi sammanfatta dagen – vad som var bra och vad som blev fel och hur man kan göra istället. Ungen har ofta bra idéer i teorin och det är väl en bra början.

Däremot har jag kommit på att det är väldigt viktigt att jag är noga med att säga till andra barn om de gör något dumt mot min illbatting. Det är ju lätt hänt att jag tänker att han "borde tåla lite" eftersom han själv är ganska vild men det blir ju helt ologiskt för honom. Han får inte göra vissa saker men andra får det… och så testar han det igen.

Jag både håller med och inte. Tycker inte man ska tvinga barn att säga förlåt, men däremot förklara varför man inte ska göra på ett visst sätt.

DÄREMOT tycker jag inte nödvändigtvis att "förlåtandet" ska ha att göra med att man själv tycker att man gjort fel eller inte utan att den man gjort ledsen/illa etc blir just ledsen och man då ber om ursäkt för den personens känslors skull.

Hmm svårt att förklara vad jag menar i text inser jag 😉

Jag tycker inte man ska gapa och skrika på barn om att de ska säga förlåt men som någon skrev här är det väl kanske också ett sätt för föräldern att visa för den andra föräldern att man tar det på allvar och inte accepterar att ens barn slås etc

Läser varje dag men kommenterar sällan men nu måste jag för detta inlägg, liksom många andra, var så himla bra och tänkvärt. Jag håller verkligen med till 100% och kör på samma strategi med min dotter. Har länkat hit via min Facebook så att mina vänner förhoppningsvis hittar hit.

ännu ett fantastiskt vettigt inlägg! Jag har resonerat med många puckon som verkar tycka att ordet "förlåt" nästan är det viktigaste man kan lära ett barn. Jag håller med helt och fullt, varför säga nåt man inte menar, eller ännu värre: varför säga ett ordman inte förstår innebörden av!

Hej!

Jag gillar verkligen din blogg och du skriver så bra och man inspireras av dig. Har en liten dotter på 8 veckor och funderat ett tag på att införskaffa mig en bärsjal(gjorde det redan som gravid). Men hela knytprocessen verkade krånglig så jag köpte en babybjörn bärsele istället, vilket inte är skön att bära i långa stunder(hon älskar att bli buren större delen av dygnet). Sen så la du upp video i bloggen och visade hur lät man knyter en sjal. Så nu vill jag verkligen köpa en. Vad rekommenderar du, elastisk eller vävd sjal? Och sen så undrar jag hur du gör under vinterhalvåret, använder du bärsjal då också och bär du då innanför eller utanför jackan?

Tack för att din blogg finns och inspirerar mig till att bli en bra förälder med det rätta tänket 😀

Kan inte göra annat än hålla med! Jag utbildar mig till lärare och ute på praktikerna ser jag ofta barn som tvingas säga förlåt, trots att de själva inte menar det. Många ord har tappat sin betydelse, förlåt är tyvärr ett av dem. Tror starkt på handlingar istället för ord, och framför allt få barnet att fatta vad det gjort för fel! Lära barn att handla utifrån den gyllene regeln och sätta sig in i "offrets" situation istället för att säga förlåt och gå vidare.

Hej!

Om du har tid och lust så skulle jag uppskatta om du skrev om användning av menskopp, tycker att det låter väldigt intressant och kanske ska prova det. Men det skulle vara jätteroligt att få höra dig berätta, lite personliga erfarenheter och hur den fungerar. Om du redan har ett sådant inlägg i arkiven så kanske jag kan få en länk till det inlägget?

Tack på förhand!

/Jennifer

Din blogg är den bästa jag läst – nånsin.

Det är så spännande att läsa om dig och dina barn =) Då jag själv inte har några egna barn, och så tänker man "Åh så där vill jag också göra, när jag fått egna!" Men såklart jag vet att man inte uppfostrar från handboken, utan man gör det på sitt sätt och så känns det bara så rätt. Men jag tror att du gör lite extra rätt..bara en känsla jag har 😛

Hallelujah!!

Jäklar vad bra sammanfattat! Precis så!! Oj, vad jag håller med!

Hittade hit för några dagar sedan och har börjat läsa ikapp mig, du har verkligen (i MINA ögon) riktigt sunda värderingar! Fler som du borde finnas!

Jag tycker och gör som du i väldigt mycket, i synnerhet vad gäller att fostra och ta hand om och inte minst stötta mina två barn (14 o 8). Barn är också människor – det verkar inte som om alla har fattat det …

Så sant! Har en liten kusin som är sådäruppfostrad.. när hon smällde till mig och sen förväntade sig att jag skulle fortsätta leka sa jag att det hade gjort ont och att jag kanske inte ville leka med henne när hon gjort mig illa.. lillkusinen la huvudet på sned och gav mig sedan en puss på huvudet. Det betyder för mig mer än ett förlåt.

Du har så jävla rätt i allt du skriver.

Jag har faktiskt bara skummat igenom din blogg tidigare när jag kikat in, och det är inte förrän nu jag läst igenom den ordentligt.

But I'm glad I did, and I'll keep doing it!

Nu hamnar du på bloglovin' bruden, you go girl!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *