Kategorier
barn & föräldraskap

Ge ungen dumma idéer ba!

Jag har en vän som ofta går händelserna i förväg när det gäller hennes barn (och mitt). Hon är en skitbra morsa i övrigt och vi delar synsätt på det mesta. Men just det här grejen driver mig till vansinne. Hon utgår oftast från att våra barn ska vara olydiga eller göra nåt elakt. Även […]

Jag har en vän som ofta går händelserna i förväg när det gäller hennes barn (och mitt). Hon är en skitbra morsa i övrigt och vi delar synsätt på det mesta. Men just det här grejen driver mig till vansinne. Hon utgår oftast från att våra barn ska vara olydiga eller göra nåt elakt. Även när det egentligen inte finns nån anledning.

Jag har försiktigt påpekat att hon kanske ska välja postiv förstärkning istället och hon håller med, men så kommer det ändå. Förmaningarna. Inte ibland, utan hela tiden. Hela jävla tiden. ”Ninja! Riv inte sönder boken nu!”, ”Kalle! Du skulle bara våga slå Ninja med den där klossen!” Oavbrutet. 

Jag blir ofta lite stöss och har påpekat vid några tillfällen ”varför skulle Ninja riva sönder?” eller ”Nej, inte kommer Kalle slå nu! Han leker ju!” för att på ett försiktigt sätt försöka smitta av mig av positivitet.

Det värsta är ju att Kalle förmodligen inte ens visste att man kan slå Ninja i huvudet med klossar och Ninja vet inte att man kan riva sönder böcker och här får de ju en hel arsenal av skitbra idéer! Jaha? Peta nyckeln i kontaktuttaget? Kan man det?! Jag provar!

Typ.

Hon är även rätt så negativ i övrigt när det gäller sonen. ”Kalle är SÅ jobbig!”, ”Kalle är en gnällunge” osv. Suck och stön. Och det börjar oroa mig lite. Dels för att Kalle kommer växa upp och uppfylla hennes förväntningar. Han är ju jobbig och elak liksom.
 
Och sen så är det ju så att Ninja hör detta tjat… jo för detta händer flera gånger om dagen, och hon kommer ju tro att det är så det är; Kalle är ju jobbig och elak. Och gnällig. Och tråkig. Och dum.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta, jag gör så gott jag kan känner jag. Att kritisera någons föräldrarskap är så otroligt känsligt och jag är övertygad om att Mamman i det här fallet är fullt medveten om att hon kan vara lite för negativ. Hon gör nog så gott hon kan utifrån sina förutsättningar. Att jag gnäller gör ju knappast henne till en gladare förälder.

Jag vill bara inte att det ska påverka Ninja. Och det kommer det göra om jag inte tar tag i det. Fan.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

21 svar på ”Ge ungen dumma idéer ba!”

Det är överhuvud taget inte så bra att använda ordet "inte" eftersom människor (och framför allt inte små barn) har förmågan att se "inte-bilder" i huvudet.

Sitter Kalle i trädet och någon säger: "Ramla inte ner!" Så kommer Kalle oundvikligen få en bild i huvudet av hur han ramlar ner från trädet. Det är i stället bättre att säga "Håll fast dig!", för då kommer bilden upp för Kalle av när han håller sig fast i trädet.

Svammel, svammel… Vad jag försöker säga är att jag tycker att du har helt rätt, att säga att barnet inte ska göra något är exakt detsamma som att ge barnet en bild av när han/hon gör just det man ber dem om att låta bli.

du har helt rätt, förutspående förmaningar är aldrig särskilt konstruktiva, eller karaktärsdanande. men vad jag minns från barndomen så fanns det en del föräldrar som var så tjaaaatiga & förmanande om det ena & det andra, men de tyckte man mest var jobbiga snarare än att man verkligen tog till sig vad de förmanade om. eftersom det inte var mina egna föräldrar, utan någon annans jobbiga.. men det beror ju på hur förmaningarna sägs också, & om Ninja i övrigt kommer se upp till den här personen & stå henne nära. oavsett så gör du rätt i att ta upp det med henne. och känns det jobbit att kritisera hennes sätt att förmana hennes egna barn, så har du ju all rätt & behöver inte skämmas för att meddela henne att Ninjas förehavanden minsann inte behöver förmanas, för det klarar du som moder till henne så bra själv, tack.

Linda — precis! På ett av mina jobb så hade vi som regel att vi inte fick säga just inte till barnen! Det krävdes lite kreativitet, men till slut blev det en vana att alltid vara positiv i förmaningarna.

Istället för "stå inte på stolen!" Så sa jag "sätt dig ner!" – eller "Slå inte!" – "jag vill att du är snäll med dina kompisar" osv.

Tessan — jo, jag håller med. Problemet här är att 1. Ninja ÄÄÄÄÄLSKAR denna mamma och de är nära och 2. vi är ganska nära själva och typ fostrar varandras barn. (grannar)

Hon skäller aldrig och är aldrig "dum" på nåt sätt. men det där gnället, för jo, det är som den typ av förälder du nämner. Det gnäääääälls nåt otroligt. Men en sån där jobbig röst. Och jo, ungarna kommer ju till slut stänga av öronen.

Jag har ju egentligen inga problem att prata med henne eftersom att vi är nära vänner, men det är ju just det där med att kritisera föräldrar. Det är så otroligt känsligt och jag vill inte trampa henne på tårna. Men jag ska försöka stärka henne i det positiva istället. Eller nåt.

GAH!

Ja tycker att de du skriver är så rätt och så sant, men hon kanske är inne i en negativ spiral själv och därför är det inte lätt att se de possitiva i de hela utan blir att de negativa tar i överhand?

är fortfarande inte rätt att ta fram de negativa men ibland ser man de man vill se efter sitt eget humör…

Men om ni nu är nära vänner läser hon inte då din blogg?

Jag tänker också så, att inte vara negativ inte säga inte, men just när det gäller att slåss, säger jag ju jämt: slåss inte! Men bra tips att istälelt säga: jag vill att du är snällmot dina vänner.

Tack för den 🙂

Tack! Nu öppnade du, återigen, mina ögon och gav mig nya idéer! Det kanske låter dumt, men jag har faktiskt aldrig tänkt tanken att man kan formulera sig annorlunda för att förhindra att olyckor sker.

Jag säger dag ut och dag in "Häll inte vattnet på golvet nu!" när jag egentligen borde sagt "Drick vattnet!" Hur svårt är det liksom? Varje dag får jag torka upp vatten/mjölk från golvet, just för att hon gör tvärt emot det jag just sagt.

Om vi ska hålla på såhär, så kan vi lika gärna säga "Öppna inte fönstret och ställ dig på brädan och få för dig att du kan flyga och hoppa ut och dra med dig din lillasyster i farten och tänk inte ens tanken på att ta med dig en kniv på flygturen!" så fort barnen blickar mot fönstret.

men förklara för henne så som du förklarade det här, kom med exempel så förstår hon, förklara även varför du tror att hennes sätt att hanskas med situationer inte är de bästa. Säg det med rätt tonläge så tror jag nog att hon kommer försöka förstå vad det är du säger. Om inte så har du ju gett det ett ärligt förösk i alla fall.

jag hade frågat henne hur hon mår…för med så negativ attityd utåt kan knappast insidan vara speciellt positiv…kanske är det ngt som tynger henne och som hon behöver ha hjälp med att få ut…hon kanske inte ens vet om det själv…testa att ställa frågan vetja…

Tack för bra tankar! (och kul att jag kunde ge lite nya tankar tillbaka!)

för att svara på några frågor:

1. Hon läser inte min blogg

2. Hon mår ganska dåligt. Jag vet varför också och det är inget som kan förändras och jag kan inte hjälpa henne mer än jag gör. Och det är också så jävla frustrerande!

3. jag har förklarat det som det står ungefär här (fast trevligare och försiktigt) ch hon håller ju med! Men sen så glömmer hon bort sig ca 500 gånger om dagen.

Becka — jo det är ju typ så hon gör! lol (exemplet om fönstret!)

Har precis läst ut boken KOnsten att läsa tankar och där skriver Fexeus om negetationer. Kanske skulle du tipsa henne om att läsa den, lite diskret. Precis som mammabecka skriver här ovan kan det ju vara vi vuxna som väcker tanken hos barnet om vi säger "gunga inte på stolen". Det är bättre att säga vad de ska göra eller för vad de inte ska göra.

För att skicka lite uppmuntran så skriver jag såhär:

Tänk hur mycket mer negativ hon hade varit om du inte hade försökt vara så positiv själv. Du kanske har mycket mer inverkan på hennes beteende än vad du tror, du vet ju inte hur hon hade varit om ni inte umgicks.

Ditt dilemma har jag dock ingen bra lösning på, det är ju inte lätt att kritisera någons uppfostran och föräldrastil om man inte har något emot att komma på kant med människan och det förstår jag om du inte vill.

Förresten, är ni hemma igen nu? Ska vi komma över nästa vecka? Eller i helgen om ni och vi inte har något annat för oss?

anaiah — jo kanske. Jag vet ju att hon har tagit till sig andra saker jag sagt.

Och nej, vi är fortfarande i Delsbo.

LD, grrr kom hem! 😉

Och tänk på hur mycket annat du påverkat henne med, det gör inte problemet mindre jag vet, men det är lite att stötta sig på när det känns jobbigt. Det här är väl iofs det första som potentiellt skulle kunna påverka Ninja också, inte bara Kalle. Svårt dilemma!

tänkte skriva precis de tsom linda högst upp skrev 🙂

såg nån på tv för längesen som pratade om precis det, o då började jag tänka på hur jag var med mina barn.. ganska mycket INTE hela tiden, men efter det på tv så insåg jag ju att han som pratade om det hade så rätt o det var så himla logiskt.

LD: Haha, okej.. Not very good 😉 Hoppas att hon bor på bottenvåningen och inte har några vassa föremål 😛

Hm.. Kanske borde ge de andra smakerna ett försök… På tal om B&J alltså.. Det skadar ju inte att testa… Förutom att jag blir några kronor pankare!

Att prata med barn "negativt" istället för positivt kan ju även få barnet att bli osäker på sig själv, och hur det ska bete sig i olika tillfällen..

Det bästa vore om du försökte prata med henne. Fast inte så att hon blir sur, utan mer "ge tips".

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *