Kategorier
barn & föräldraskap

Handen på hjärtat; behandlar du alla barn lika?

Nåt som irriterar mig enormt mycket är när man i diskussioner om barnuppfostran får motargumentet ”Min mamma uppfostrade mig och min bror/syster exakt lika men jag är si och han/hon är så!” som om det vore en absolut sanning. Det tyder på totalt avsaknad av perspektiv och självinsikt. Nej. Ingen behandlar (eller fostrar) alla barn lika. […]

Nåt som irriterar mig enormt mycket är när man i diskussioner om barnuppfostran får motargumentet ”Min mamma uppfostrade mig och min bror/syster exakt lika men jag är si och han/hon är så!” som om det vore en absolut sanning.

Det tyder på totalt avsaknad av perspektiv och självinsikt.

Nej. Ingen behandlar (eller fostrar) alla barn lika. Speciellt inte om det hunnit gå ett par år mellan tillfällena. Om vi bortser från det faktum att vi helt enkelt bemöter barn utifrån våra egna förväntningar (vilka aldrig är desamma för olika barn) så handlar det även om att man, allteftersom tiden går, blir flera erfarenheter rikare.

Vi lär oss mer, vi får nya perspektiv, nya förhållande, nya förutsättningar, ny kunskap.

Jag kommer inte fostra nästa barn lika som Ninja. Jag kommer inte behandla nästa barn som Ninja. Jag kommer inte göra samma misstag, men jag kommer däremot göra ett par nya. Jag har lärt mig massvis med saker de här senaste 19 månaderna. Saker om mig själv och saker om barn.

Så nej; Din bror/syster/kusin fick inte samma fostran. Inte samma bemötande och inte samma förväntingar på sig som du. Även om det kanske verkar så på ytan.

Att ni blev olika beror till viss del på att ni helt enkelt har olika pesonligheter, men framförallt på att ni fick individuell fostran.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

23 svar på ”Handen på hjärtat; behandlar du alla barn lika?”

Håller med fullständigt! Jag har inte uppfostrat, behandlat mina söner exakt likadant, trots att det bara skiljer 20 månader mellan dem. Så är det bara. Leker med tanken ibland hur O hade varit om jag hade litat mer på mig själv och inte färgats så mycket av andras tankar och tyckande. Nu är han naturligtvis helt enastående, på sitt vis på samma sätt som W har sina brister… Men som sagt, man undrar ju.

Hej Natta, Intressant att höra hur du tolkat det jag sa i helgen, tänk om jag kunde förstått då att du tolkat det jag sagt helt fel. Då kunde jag ha förklarat hur jag menade men men…

/Anna

anna – vet du vad? Det var inte alls dig jag tänkte på överhuvudtaget! *s

Jag läste kommentaren på Familjeliv i en diskussion (för femtioelfte gången) precis innan jag skrev om det på bloggen!

Jag tror också så men jag tänker att det här ännu större inverkan på vilken ordning i syskoskaar man är i. Att alltid vara äldst och förstå mest präglar ju en annorlunda än att alltid vara minst och den som får hänga efter.

Min mamma har garanterat INTE uppfostrat mig likadant som hon uppfostrade mina tre bröder (som alla är mycket äldre än vad jag är. Yngsta av dem är nio år äldre än vad jag är och jag är dessutom ensam tjej..). Är nog ingen höjdare att uppfostra alla barn likadant när alla har olika personligheter.. Så jag håller med om det du skrev. Sen kan man kanske sträva efter att uppfostra barnen någorlunda likadant, men det blir ändå inte exakt likadant trots allt.. 😀

Jag såg nåt avsnitt av Oprah vid något svagt ögonblick och då var det nån psykdoktor som sa att inget barn föds in i samma familj… njae, möjligtvis tvillingar då… men det tyckte jag var så slående… inget barn föds in i samma familj som sina syskon, när de kommer är familjen specifik för just det tillfället, direkt när barnet är fött har familjen ändrat utseende och dynamik.

Nej, jag behandlar inte barnen lika, precis som med andra människor i min omgivning behandlar jag dem efter de individer de är…. Jag kan vara mjuk och fin mot en, och lite hårdare mot någon annan, men deras personlighet kräver det… Jag har 3 helt olika barn, jag har den känslige, dagdrömmaren och bulldozern… Skulle jag behandla den känslige som jag behandlar bulldozern så skulle den känslige få en väldigt traumatisk barndom.

heidi — man har ju om inte annat samma värderingar som man försöker föra över till barnen. och samma grundläggande ideer och tankar kring fostran. 🙂

jag skiljer nog rätt mycket på uppfostra och bemöta. en sak att man bemöter barn olika utifrån deras olika personligheter, men sedan uppfostrar man nog ändå sina barn lika vad gäller värderingar, hur man ska behandla andra människor, vad som är rätt & fel politiskt etc.

"Framför allt"? Vetenskapen vet inte hur mycket som är medfött och hur mycket som är inlärt, så där var du nog lite snabb. Annars håller jag självklart med om att man inte kan eller bör ge alla sina barn samma uppväxt. De är ju olika från början och ska bli bemöta som de individer de är.

Oh ja vad jag provoceras av såna uttalanden. har också vbefunnit sig i liknande diskussioner. De personerna menar att de behöver överhuvud taget bry sig om genus för de har minsann en pojke och en flicka och de har behandlat dem lika, och flickan älskar prinsessor och pojken bilar. alltså är det biologiskt så de tror inte på genussnack.

Snacka om att inte veta att man som förälder inte har ensam påverkan på barnen, dessutom tror intejag ett smack på att föräldrar som inte är ett dugg genusmedvetna bemöter sina barn lika. det kan ju vara svårt även för dem som är medvetna, just för att dessa strukturer och föreställnigar är så djupt rotade.

Oj vad många stavfel jag lyckades tryka in i min text. Menar såklart att personerna anser att de INTE behöver bry sig om genus för att de minsann ha sina bevis..

Du har helt rätt!

Mina föräldrar är i full färd med att uppfostra mig och min tvillingsyster (vi är 13), och åt helvete att de gör det precis likadant med oss båda. Icke! Vi är två helt olika personer, så som du säger blir det inte likadant. Det skulle bli helt… dumt, för vi är verkligen inte lika och varken bör eller skall behandlas och uppfostras precis likadant. Att grundprincipen är densamma för oss (går och lägger oss samma tid, hjälper till lika mycket hemma, osv) har jag ingenting att säga till om, dock, det är ju bara bra att föräldrarna of mine inte särbehandlar någon av oss på ett negativt sätt. Då båda vi är tjejer har vi fått en någorlunda likadan uppfostran (vi är ju uppvuxna under samma tid, på samma plats och samtidigt osv) men inte helt likadan, som vissa dumskallar påstår. (Långa kommentarer for the win?)

Jag följer dig och din blogg slaviskt, Natashja. Respekt till dig.

Håller med till 100%. Sedan tror jag man uppfostrar barnen beroende på deras personlighet. Jag har alltid vart väldigt självständig medan min bror är otroligt mammig. Så då blev det också att man daltade ganska friskt med honom medan man hade lite högre förväntningar på att jag skulle klara saker själv.

Helt rätt! Dessutom anpassar sig barnen efter förhållanden. Det har gjorts undersökning på tvillingar. Tvillingar som växer upp i olika hem (bortadopterade) blir MER lika varann än de som växer upp i samma hem. Teorin är att när man växer upp i samma hem så måste man bete sig olika för att få sin del av uppmärksamheten. Olika beteenden hos barn resulterar ju också i olika reaktioner hos foräldern/föräldrarna, vilket igen resulterar i olik uppfostran…

Läste i ett annat inlägg om tre-åringar som inte kan ta olika regler hos olika människor, håller med dig, jag har också enbart träffat underbarn! 😀

ååh, det är så jävla meckigt att vara förälder. jag önskar att jag kommer uppfostra alla mina barn någorlunda lika. som när dante pillar på sin snopp t.ex., det uppmuntrar jag, för det är hans kön. jag vill att han ska vara stolt över sin sexualitet när han blir stor. och jag hade varit ännu mer noggrann om jag fått en flicka. så tänker jag idag. men så mycket ligger i barnets personlighet också. faaaan. det är svårt det här. finns det stödgrupper för osäkra föräldrar…?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *