Kategorier
barn & föräldraskap

Inte ska väl jag behöva tillgodose mitt barns behov när det finns dagis?

Jag undrar lite försynt hur jävla slapp man är som förälder om man tror att dagis är nödvändigt för att barn ska utvecklas normalt? Eller handlar det om att man saknar förtroende för sin egen kapacitet och kompetens? Den här överjordiska tron på förskolan som en slags nödvändighet för att barnen ska bli normala, lyckliga […]

Jag undrar lite försynt hur jävla slapp man är som förälder om man tror att dagis är nödvändigt för att barn ska utvecklas normalt? Eller handlar det om att man saknar förtroende för sin egen kapacitet och kompetens? Den här överjordiska tron på förskolan som en slags nödvändighet för att barnen ska bli normala, lyckliga och välanpassade är absurd.  

”En som gick i min klass på högstadiet var mytoman pga att hon aldrig gick på dagis” – FL’are

Tron att barn blir socialt handikappade och utan vänner är en ganska vanlig fördom.

Inte heller får de bekräftelse,  lär sig konflikthantering eller att lita på andra vuxna. Och jag undrar hur man tänker då? Hur är man själv som förälder? Vad gör man – den lilla tid man får – med sitt barn egentligen? Sitter hemma och glor? (För det är ju också en vanlig fördom; att barn som inte går på dagis aldrig lämnar hemmet)

Fuck föräldraansvar liksom. Inte ska väl jag som förälder behöva tillgodose mitt barns behov eller lära henne hur man klarar sig i världen?

”Man tar ifrån dom något som alla barn behöver få för att fungera bra” – FL’are

Och varför denna brådska? ”Barn utvecklas snabbt på dagis!” – Jo det stämmer. Ibland. För vissa barn. Och inom vissa områden. (inom andra är det helt tvärtom) 

Och utan värderingar så måste jag ändå fråga; till vilket pris? Barn är överlevare och anpassar sig snabbt till situationer. Att de utvecklas snabbt inom vissa områden under vissa omständigheter är inte alltid av godo. Dessutom kommer de ikapp lagom tills de börjar skolan, så det där ”försprånget” som så många talar sig varma om är bara en illusion.

Det ska presteras så förbannat från dag ett. Hets och stress. Ungarna ska ju stimuleras och aktiveras för bövelen! Det ska vara pedagogik från morgon till kväll. Fuck låta barn vara barn och fuck låta dem utvecklas i sin egen takt.

”Jag tror att hon skulle få mycket bättre förebilder på förskolan än hemma med dig.” – Bonanza

Anyway – Om en timme så drar vi till ÖF. Där kommer mitt stackars isolerade socialt missanpassade barn träffa två kompetenta pedagoger som hon ofta sitter och pysslar med och som känner henne väl.

Hon kommer träffa ett visst antal pappor och mammor, (som hon ofta även där sitter med och leker och ber om hjälp) (Hon ä int’ blyg äh) och en massa barn i blandade åldrar.


DISCLAIMER: Det här inlägget handlar INTE om föräldrar som har sina barn på dagis. In fact- det nämns inte ens. Inlägget handlar om de som tror att man hämmar sina barn om de inte går på dagis. Det handlar om de som tror att barn blir socialt handikappade av att vara hemma. Om detta är svårt att förstå så föreslår jag att du läser om inlägget om och om igen tills det blir glasklart.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

106 svar på ”Inte ska väl jag behöva tillgodose mitt barns behov när det finns dagis?”

Men är det inte helt enkelt så att den inställning du skriver om kommer från de föräldrar som har sin barn på förskolan för att de måste? De som inte anser sig ha råd att ha en förälder hemma/inte kunnat spara föräldradagarna?

För om det är nåt jag förstått om föräldraskap är det "dåliga samvetet". Så, då känns det ju väldigt bra att intala sig att förskolan är bättre än hemmet? Vilket den ju, hävdar jag som förskollärare, i vissa fall också är.

Sen är det ju inget som säger att du inte gör ett kanonjobb hemma med Ninja. Själv är jag uppväxt med hemmamamma och ett gäng dagbarn, det blev människa av mig med 😉

Sen undrar jag lite försynt varför du kallar förskola för dagis?

Barn är individer och jag tror att förskolan passar jättebra för vissa barn men mindre bra för andra. Precis som med allt annat.

Jag kan bara tala för min egen del och jag vet att Zack älskar förskolan. Han tjatar om "dagis" på helgerna till och med.

Sen så känner jag tyvärr inte så många föräldralediga mammor/pappor så det känns inte som om han skulle få så många kompisar om han var hemma. Visst finns ÖF, men det är ju bara öppet 1-3 timmar och många av barnen kommer väldigt sporadiskt.

Sen vet jag att jag är ingen sueprmänniska och jag har inte i närheten av samma energi som min snart 2-åring har (jag fattar inte vart han får all energi ifrån). Så jag tycker att det känns jättebra att han har förskolan som hittar på saker med honom (som jag aldrig skulle orka eller komma på).

Jag är slapp och lat och skulle nog inte orka hitta på saker med sonen 14 timmar varje dag i veckan. Och jag kanske är lite egoistisk men jag behöver också en paus ibland…

Jag blir förbannad när jag läser sånt där. Själv gick jag inte i förskolan i en sekund och det är jag glad för. Jag vet inte vilka sätt de menar att förskolebarn är sååå långt före de som varit hemma med sina föräldrar är, men jag kunde en massa saker när jag började lekis. Bokstäverna, läsa lättare text, siffror, jag lärde mig att tala rent tidigt, jag hade kompisar som jag lekte med först via kyrkans barntimmar (nu ÖF) och playdates och sen barn som bodde på samma gata som jag. Dessutom kan jag rapportera att det gått bättre eller lika bra i livet för mig som för mina klasskompisar som gått på dagis. Jag kanske inte är världens mest sociala människa, men det beror nog mer på min personlighet. Min bästa vän som inte heller gått dagis är ett socialt geni.

Mina föräldrar var noga med att ta oss på en promenad varje dag och då kunde man lära sig mycket. Jag har inom vissa områden, t.ex. biologi, lärt mig bra mycket mer för livet av mina föräldrar än vad jag lärt mig i skolan. Mitt intresse för teckning började på ett tidigt stadium. På 2 årskontrollen blev de så i lågor över mina teckningar på BVC så de bad att få behålla dem.

Dessutom kunde jag roa mig själv i lek, alltså ha fantasi nog att leka själv och tycka att det var roligt. Hemska tanke! Jag måste vara stöööörd som kunde roa mig när jag hade tråkigt utan att ha en kompis eller vuxen som engagerade mig varje sekund!

Om jag kunde skulle jag vilja ha mina framtida barn hemma iallafall tills de var 3-4 år, men då skulle jag behöva vinna en massa pengar så jag aldrig behöver jobba mer i mitt liv, för i mitt yrke kan man inte vara borta från arbetsmarknaden i flera år och sen komma tillbaka. Ibland kan jag t.o.m. överväga att låta bli att skaffa barn just för att jag INTE VILL att de ska gå i förskolan iaf innan de är 2 år för jag tror att de skulle må mycket bättre av att vara med mig och min sambo då. De behöver anknytningen och jag tror helt enkelt att jag kan ta hand om mitt lilla barn bättre än en till en början främmande människa. Bara för att man är hemma med sina barn betyder väl inte att man sitter och slöar framför tv:n medan barnet roar sig självt utan kontakt med föräldern. Undersökningar som menar att hemmabarn spenderar lika mycket tid med föräldern som de som går i förskola "för hemmaföräldern har så mycket sysslor att klara av" avfärdar jag som nonsens! Ifall man gör en riktigt optimistisk beräkning så är barn till heltidsarbetande människor ifrån sina föräldrar varje dag i 9 timmar (15 min lämna barn och gå till jobbet, 8 tim job, 30 min lunch, 15 min hämta barn och gå hem). Att påstå att hushållsarbete skulle vara 9 timmar varje dag non stop utan att barnet ser föräldern är ju rent skitsnack! Dessutom försvinner inte hushållsarbetet bara för att föräldern jobbar. Det flyttas bara till den lediga tid man annars kunnat ha till att umgås med sitt barn!

Du skriver så bra, enkelt och självklart. Men det är det inte för alla… Jag drar inte gärna paralleller till min tid på förskolan, men om jag ska göra det, så är jag, som började där som fyraåring och gick två år (den tiden då man gick på förskolan samtidigt som förskoleklass), den som är mest socialt handikappad i vår familj! Syskonen började när de var ett. Men jag tror att detta för min del har mer att göra med personlighet. Men vill man dra paralleller så var så god.

Men jag håller med. Jag undrar vad alla som "klagar" så är rädda för?! Är det sin egna föräldraförmåga som de är rädda över. Och vad jag ser handlar inte detta inlägg om förskola vs icke förskola. Det handlar om att ta sitt föräldraansvar när man väl är hemma. För alla är ju mer eller mindre hemma med sina barn!

"Jag tror att hon skulle få mycket bättre förebilder på förskolan än hemma med dig." – Bonanza

Vafan var det för jävla kommentar?? :O

Jag gick på förskola lite till och från, har många yngre syskon, och jag tror nog at jag har lärt mick mycket mer hänsyn och social förmåga när jag har umgåtts med mina syskon än när jag var på förskola (där man för övrig var hur måga barn som helst=inte mycket tid för personlig uppmärksamhet).

Dessutom är min mammi min största förebild och hon är förmodligen den bästa jag hade kunnat ha!

Klart barn inte har behov av dagis, det är vi som föräldrar som har det eftersom vi måste jobba. Det sociala behovet kan ju stillas på andra vis. Mina svärföräldrar tycker såå synd om min ettåring som måste gå hemma med mig hela dagarna, han kommer ju bli efterbliven som har sin mamma som enda vän stackarn…

Jag tror Bambi sa det bäst. Jag kan förstå att man inte vill bli påhoppad för att man kan och vill välja att inte ha sitt barn på förskola. Det är ju föräldrarnas och barnets val hur man vill göra.

Själv är jag en mix av lite av varje. Var hemma rätt länge men min mamma som när jag var liten drev en liten klädbutik ur vår källare, men var sedan hos dagmamma och efter det på en montessori-förskola. Jag kan nog anse mig haft nytta av alla tre upplevelserna.

Om jag minns rätt så har jag för mig du nämnde att du ville göra en bok av din blogg att ge till Ninja, och jag tänkte bara säga att jag gärna skulle vilja köpa en kopia om så blir fallet. Åtminstone borde inlägg som detta ingå i nån slags mammabibel! Du och Anna K.K. borde slå era kloka ihop och skapa en superbok.

Jo, fast om man nu är tvungen att ha sitt barn på förskolan så måste man ju se det positiva med att ha barnet där. Ingen kan ju lämna sitt barn där i tron av att det är dåligt för barnet.

Att du blir påhoppad för att du har Ninja hemma är trist, men hur uttalar du dig om föräldrar som måste ha sina barn på förskola?

Nu ska min unge in på förskola till sin 2 årsdag, och det är klart att det inte känns hur bra som helst att inte ha sitt barn hemma hos sig men nu är det som det är. Pengarna måste in. Det betyder inte att jag skiter i mitt föräldraansvar, eller inte låter dottern vara barn.

Detta var det bästa jag läst på länge! Håller med! Det värsta jag vet är föräldrar som sätter sina barn på dagis fast de kanske inte behöver, de är lediga eller arbetslösa tex. Bara för att få egen tid. Men hallå, vem fan sa att de var tvungna att skaffa barn? Skaffar man barn för att nån annan ska uppfostra dem?

Jag hatar att jag ska behöva sätta min dotter på dagis till hösten (hon blir 1 år i sommar) men måste pga ekonomi. Men jag tänker ha henne där så lite timmar det går.

Varken jag eller min syrra gick på dagis (vi är 20 och 23 nu). Och inte blev det nått socialt fel på oss för det. Vi har haft bra betyg i skolan och jobbat sen studenten. När jag hade praktik en gång på en förskola så frågade en av lärarna där om jag gått på dagis, när jag sa att jag inte hade det så sa hon: "- Då måste ni ha haft en väldigt trygg uppväxt".

Min son kanske har gått på förskola i ett år max om man samlar ihop tiden, han har inte gått på förskola på två år nu, och han är precis som andra barn. Ok han är lite mindre "pojkig" men det ser jag som en fördel, utvecklingsmässigt så ligger han i takt med alla andra 6-åringar.

Många barn tycker nog att förskolan är jätteroligt att gå till, men jag tror att det kvittar för de flesta barnen om de går till förskola eller om de är hemma, jag tror att båda alternativen fungerar prima, om man inte är helt inkompetent som förälder eller har sociala problem som gör att barnen behöver komma bort ifrån hemmet.

Jag och mina 4 syskon har aldrig gått på dagis- fullt normala människor trots (eller kanske TACK VARE) det!

Tänkte egentligen gå in och kommentera av en annan anledning. Såg på TV4:s Nyhetsmorgon nyss, och där är en barnpsykolog som svarade på frågor.

En styvpappa ringde in och sa ungefär såhär:

-Min sambo har en son på 9 år, som inte har några kll-intressen alls! Han håller bara på med massa tjejgrejer, som att sitta inne och rita och måla. Dessutom är han väldigt blyg och lite inåtvänd ibland.

Jag har försökt att ta med honom ut i parken och spela fotboll men då blir han jätteledsen och vill inte alls.

Min sambo påstår att hon tagit honom till en barnpsykolog för detta, men att psykologen påstod att han var normal, men det tror inte jag på!

TV4:a psykolog svarade nåt i stil med att han inte var konstig alls, och att vi alla är olika och att man måste respektera detta.

Styvpappan fortsatte med att "ja men samhället kommer ändå inte att respektera att han har såna intressen" och menade därför att han, för barnets skull, inte heller respekterade barnets intressen eller att barnet var ganska inåtvänt och blygt. För att förbereda barnet på samhällets reaktion liksom.

TV4:s psykolog sa åt honom att det är inte konstigt att ett barn blir blygt och inåtvänt, när det hela tiden får signaler att hans intressen inte är okej.

Tog väldigt illa vid mig av denna styvpappas åsikter… Vad anser du?

Jag tror på det Bambi skrev…

Men håller med dig om att de inte BEHÖVER just gå på dagis/förskola, MEN att gå till ÖppnaFörskolan, simskolan eller liknande någon gång i veckan – det stimulerar ju barnets behov av att träffa andra barn och så. Vilket du ju gör med Ninja!

Tror inte på att man antingen låser in sig med ungen i flera år ELLER på att sätta ungen på dagis direkt och låta den gå där 10timmar om dagen…. Det finns ju mellanting.

Min dotter Aimee börjar ju i höst då är hon 1år och 2månader. Men forhoppningsvis kommer hon inte behöva gå heltid då min man pluggar och jag är deltidsarbetande.

Men alla har inte den lyxen eller lyxen att kunna ha en förälder hemma i flera år.

JAg håller med helt och hållet om att barnen kan lära sig och de utvecklas liks mycket om de är hemma och aktiveras av en förälder än om de går till dagis. Men jag tycker också att ett barn behöver gå till dagis. Det är inte så att jag tvingar iväg Hugo för att jag tycker att det är jobbigt eller för att jag inte tror att jag klarar av att vara hemma med min son. Utan för att han älskar att vara på dagis. Han har jätteroligt där så varför ska jag plocka bort det för honom då? Om han nu trivs så bra…

Kan tydligen inte skriva heller.

Kll-intressen = kill-intressen.

Och det är inte meningen att det ska vara en sån här :s gubbe. Det ska stå TV4: s.

Jo skrev: "fast om man nu är tvungen att ha sitt barn på förskolan så måste man ju se det positiva med att ha barnet där. Ingen kan ju lämna sitt barn där i tron av att det är dåligt för barnet".

Det tycker jag också. Måste man så måste man och då får man göra det bästa av situationen (precis som när man inte kan amma, ja då får man ju ge ersättning).

Också i övrigt håller jag med om vad som skrivits, dagis är ett konstruerat behov och inget som barn MÅSTE ha för att må bra. Dagis är framför allt till för föräldrarna, så de ska kunna gå tillbaka till arbetet. De barn som inte behöver gå på dagis anser jag vara lyckligt lottade, men jag tycker inte det är fel med dagis!

Eller jo, i de fall där en förälder är hemma (tex. med ett yngre syskon eller under semester) och ÄNDÅ sätter äldre barn på dagis – det är faktiskt helfel och borde inte tillåtas annat än i specialfall. Eller så får föräldrarna i såna fall betala fullt pris för dagisplatsen, jag är rejält trött på att samhället subventionerar dagisplatser som faktiskt inte behövs, bara för att föräldrarna vill det. Argument som att barnet behöver gå dit och träffa sina kompisar håller inte när vi pratar barn under 5 år, de kan träffa andra barn fast de är hemma med en förälder.

Personligen skulle jag gett mycket för att få vara hemma med mina barn tills dom började skolan.

Men som ensamstående mamma hade jag inget val.

Är det inte helt sjukt att man i ett så rikt land som Sverige, inte ska ha möjligheten att välja om man vill ha barnen på dagis eller inte???

Hur faan kan det vara det bästa för barnen att från 1-1,5 års-åldern tvingas tillbringa mer vaken tid hos främmande människor tillsammans med en massa andra barn, än hos föräldrarna???

jo

du undrar:

men hur uttalar du dig om föräldrar som måste ha sina barn på förskola?

Tja… jag säger inte speciellt mycket alls för det är inget jag bryr mig om, men när jag gör det så är det väl i stil med "de gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar och tro".

Jag har nämligen aldrig kritiserat eller på annat vis uttalat mig negativt om föräldrar som har sina barn på dagis. 🙂

Ni som tycker man inte tar sitt föräldraansvar om man är hemma med yngre syskon och låter det äldre gå på dagis; har ni provat att byta bajsblöja/klä på en vilt sparkande 2-åring i full trotsålder medan bebisen sover i selen? Det är fara för liv och lem kan jag säga. Man behöver en paus, lillasyster behöver få odelad uppmärksamhet en stund, och kunna ligga i babygymmet en stund utan att få en bultbräda i pannan, storebror behöver en paus från trotsimpulserna och hänge sig helt och fullt åt lekande. Så är det i vår familj iaf. Hur andra har det eller gör skiter jag i, men låt bli att generalisera kring de som har det äldre barnet på dagis när man är f-ledig.

Vår son började på dagis när han var lite mer än 1 år. Jag är verkligen ingen sitta hemma med barn person då jag kände mig otroligt låst, Jag känner inga som har barn så dagarna satt vi mest hemma eller gick ut och gick men i längden blir det hemskt tråkigt, tyckte jag och säkert sonen också.

Jag tycker man ska göra som man själv vill, ingen annan ska bry sig.

Det viktiga i slutänden är ju att jag och mitt barn mår bra:-d

Angående ha syskon på dagis så tycker jag det är synd att man inte får ha de äldre barnet på dagis mer än 15 timmar, 15 timmar är ingenting.. jag menar, man har nog fullt upp med en nyfödd..Det är konstigt att det är så att man bara får 15 timmar för syskon, då om någonsin skulle man vilja ha möjlighet att ha äldre barnen på dagis.

Det var inte det inlägget handlade om men jag kände jag vill säga det..

Är det av någon specifik anledning du 1) bara namnger mig i citaten och 2) du har klippt av citatet så att det blir helt missvisande? Bara undrar.

Men å andra sidan har du ju fått precis allt annat fel också (som vanligt), så jag är ju inte förvånad. 🙂

Jag måste ju vara asbra i sådana fall, jag gick på förskolan från sju på morgonen till sju på kvällen. Fast jag minns inget av förskolan, det kanske svarar på hur bra det var.

Mina barn börjar på dagis vid 4 år, då bara 15 timmar/vecka. Då mest för att få kompisar & umgås i grupp före skolstarten, men det är inget som jag känner varit extreeeemt viktigt ändå.

Jag skulle aldrig vilja ha min 1-2 åring på dagis..

Jag kommer dock skola in min son på dagis när han är 18 månader och blivit storebror. Då kommer jag varken ha ork eller möjlighet att vara särskilt påhittig, i alla fall inte precis i början. Här där vi bor finns ingen öppen förskola och landstinget har sparat in på alla bvc:s föräldragrupper, vi känner heller inte mer än någon enstaka som har barn och därför blir det rätt svårt att hitta kontakter både för en själv och barnet, såvida man inte är typen som hittar kompisar i lekparken. Jag tror det kan vara så för många faktiskt och då framstår nog dagis som rätt smidigt då det trots allt erbjuder mycket av det där.

Men jag skulle aldrig vilja ha mitt barn på dagis heldagar, dagis ska inte ersätta mig som förälder utan helst bara vara ett komplement.

LD: Har en lite undran bara sådär efter att ha börjat läsa den aktuella tråden. Du har åsikter och gillar att diskutera, vilket är skitbra och upplivande. Jag får många tankeställare av det (generellt, inte bara av det du skriver!). Inte så att jag ändrar ställningstagande, men det blir nyanserat. Tillför du dig sådant också? Lyssnar du på andras tankar, idéer och erfarenheter för att sedan nyansera din egna bild? Bara en fundering i all välmening! 😉

Ser att många tycker det är en självklarhet att lämna det äldre barnet på förskola så man orkar med bebisen… då undrar jag, varför skaffar man fler barn? Vet man inte att barn tar tid? Man kanske bara ska ha ett barn om man inte orkar med två barn?

Alltså jag brukar läsa din blogg lite då och då.. Vissa saker håller jag med om.. och vissa inte. Jag blir faktiskt lite upprörd. Där sitter du och "kan" så jäkla mycket. Förskola ÄR jättebra. Visst man kan säkert tillgodose sitt barns behov på egenhand. Men barn är ju social individer. Min pojke trivs på dagis och ÄLSKAR sina kompisar. Han leker inte bara brevidlekar utan han leker verkligen MED sina vänner. Fast han bara är två år. Försöker du få folk att må dåligt med din propaganda om hur man SKAAAA göra.. fy fan för prettomorsor säger jag. kräks Annars är bloggen ganska underhållande.

Frida: Du idiotförklarade just alla mammor med din kommentar. Ungefär som man inte vet någonting om barn när man har ett????

Jag läser kommentarerna igen och igen och igen men kan inte hitta någonstans där någon skrivit att dom inte orkar med två barn hemma…märklig. Skulle man känna så att man inte orkar med två så skulle man ju inte skaffa flera, eller hur? men.. ska läsa dom ett par gånger till så kanske jag hittar det.. :bigeyes:

Tildaf: Vet du, man får välja själv hur många barn man vill ha, ja om "naturen" är på din sida så. bra va?

På tal om att ha barn på förskola fast att man är föräldraledigt, det är ju inte särskilt konstigt om barnet ifråga redan är inskolat, ska man då pausa dagis i ett år och sedan tillbaka in igen? Det verkar onödigt om både barn och föräldrar trivs med dagis. Och det där om att "orka med" sitt nya barn, det handlar nog ganska mycket om att man vill ha tid till att knyta an till det nya barnet, eller så kanske det är ett hushåll där den ena föräldern inte drar sin halva av lasset, det är knappast något nytt att nyblivna föräldrar kan bli ganska trötta, självklart så skulle de flesta orka med om de blev tvungna.

Jag skulle aldrig sätta mitt barn på förskola före 3-årsåldern, och jag skulle aldrig låta dem gå mer än 15-20 timmar.

Jag skaffar de barn jag vet att jag vill och kan ta hand om i flera år för stressen de utsättsför är inte att leka med.

Det är förjävligt att vuxna har så dålig framförhållning att de skaffar barn på barn och skickar dem til förskola långt innan de klarar av att förmedla hur de känner och berättar hur de haft det.

Den dagen barnet tydligt kan sätta ord på sina känslor och själv får välja om det vill vara hemma eller på förskola, ja då är de redo.

Förskola är något som är bra för barn över 3-4 år.

Förskola är dåligt för de som är under den åldern.

Att en 2-åring tycker att dagis är kul beror på att det är ett behov av stress som skapats och då är det såklart svårt att ha det stressfritt hemma.

Inte undra på att ADHD ökar i den takt den faktiskt ökar, ungarna är ju sönderstressade även om det inte syns utåt.

får ADHD av stress, i så fall ligger jag jävligt risigt till..:-d;-P

Man ska inte sitta och säga att man vet saker och ting när man inte gör det Mallisbrallis, då kan man skriva att man tror…

Jag tror tex inte att barn mår dåligt av att vara på dagis, ha barnvakt, dagmamma eller att sova borta hos folk nån natt de känner..före 3 års ålder (när blev 3 år en riktlinje att gå efter förresten?? med tanke på hur ofantligt olika barn utvecklas..???)

Mallisbrallis: och..om dagis är så dåligt för småbarn..tror du inte att dagis hade varit enbart för barn över en viss ålder?? Dom har ju satt 1 år som en gräns, jag tror dom har betydligt mer erfarenhet och fakta än du har.

Sen kan man ju tycka att man ska acceptera hur andra lever och har det..jag sitter tex inte och kastar skit på de som inte har sina barn på dagis även om jag kan tycka att det är fel kanske…men får en massa skit över att jag har mitt barn på dagis..skumt!?

Nå, dags för lite seriös kritik då. Det är din blogg så jag svarar här, även om det verkligen finns material till ett helt eget blogginlägg.

1. Du vill så gärna påstå att du är helt neutral till föräldrar som har sina barn på förskola. Bara genom att läsa din rubrik blir det ju uppenbart att du inte är det. Du får gärna ha vilka åsikter du vill, men stå då för dem.

2. Diskussionen uppstod angående föräldrar som har sina barn hemma till minst skolåldern, gärna längre. Åldern har en stor betydelse i det här fallet, så det hade ju varit smakfullt att nämna det och inte utelämna rätt viktig information. Ingen har påstått att ettåringar inte klarar sig utan förskola, ingen utanför ditt huvud i alla fall.

3. Det citat du har från mig är dels avklippt, dels gällde det dig som "feminist". Inte förebild i övrigt. Citatet löd i sin helhet:

"Det är lika komiskt varje gång. "Jag vill inte att hon ska stöpas in i könsroller" och ändå utsätter du henne för en av de värsta könsrollerna som finns, varje dag året runt. Jag tror att hon skulle få mycket bättre förebilder även på hemska hemska förskolan (vet dina chefer om att du avskyr den institution du arbetar på?) än hemma med dig."

4. Det heter förskola. Det borde du veta som ändå arbetat på en förskola. Att du gjort det är helt fel det också, någon med dina åsikter ska självklart aldrig vara anställd inom barnomsorgen. Precis som att en rasist inte ska arbeta med invandrare.

5. Jag kan inte låta bli att känna att du tog det extra personligt det jag skrev eftersom du valde att skriva med min signatur, men inte någon annans. Var det för att jag inte vill gå med på din definition av "feminist"? Jag förstår helt enkelt inte varför du vill kalla dig för något du inte är? Du är genusmedveten, det är du. Det kan vara gott så. Jag är ledsen men: hemmafru + "jag har fött ungen så jag ska vara föräldraledig" + "har du inte fått kuk på ett tag eller?" etc etc säger inte feminist. Du får kalla dig vad du vill, men det rimmar otroligt illa med hur du lever.

5. Så kommer vi väl till kärnpunkten: är förskolan dålig för barnen? Självklart inte! Det finns INGEN, och då menar jag verkligen INGEN forskning som inte motsägs av någon annan forskning när det gäller förskolans förmodade skadlighet för barn. Det finns precis lika många studier som visar att förskolan är något otroligt bra som det finns såna som säger att det är något dåligt. Till syvende och sist handlar det om varje förälders åsikt, inget annat. Barn har inget behov av förskolan. Barn har inget behov av något mer än värme, vatten, sömn, mat och ett visst mått kärlek. That's it! I övrigt kan de överleva utan en mängd saker.

Vi är dock många många som är övertygade om att förskolan är något bra för våra barn. Vi ser på våra barn hur de blomstrar, växer, älskar sin förskola. Jag påstår inte att det inte gäller för barn som har hemmafruar till mammor, absolut inte. Jag vet ingen som påstår att förskolan ska ersätta hemmet, ingen vettig människa säger sånt. Det vi säger är att förskolan kan vara ett utmärkt komplement till hemmet.

Man kan inte ge allt som förskolan kan ge som hemmafru. Det går inte. Däremot kan man välja bort det förskolan kan ge, man kan välja att tycka att det inte är viktigt. Det är rimligt och logiskt. Men att försöka påstå att vara hemma med mamma ger precis samma saker som att vara på förskola, det stämmer helt enkelt inte. Det finns fördelar och nackdelar med båda delarna, helt klart. Det är bara du som ensidigt ser förskolan (eller i din mun: dagis) som något ondskefullt. Ändå påstår du att du inte lägger några värderingar i hur du ser på föräldrar som har sina barn på förskolan. Mmm.. eller hur!

Och vad fan ska man göra om man inte har råd att gå hemma då även om man önskar? Är man en du jävel då som vill sitt barn ont?

Det här var det sämsta jag läst LD. Med tanke på att du bara geggar framför datorn så litar jag inte så mkt på att du kan vara kompetent att stimulera ditt barn.

1. Varför skaffar man flera barn tätt då man inte klarar att ha de tillsammans hemma?

2. Jag känner till en förskola där de på småbarnsavdelningen använder teckenspråk för att det tydligen gör att barnen lär sig prata tidigare. Jag frågade varför de behöver lära sig prata tidigare men den barnskötare jag pratade med visste inte. Jag tycker nog att egen takt räcker, eller?

ELLEN

1. Du har faktiskt helt fel. Jag har ingen åsikt om föräldrar som har sina barn på dagis. De flesta av mina nära och kära vänner har sina barn på dagis. Jag kan ha en åsikt om föräldraskap i sig eller om dagis i sig. Men om föräldrar som väljer dagis för att de måste eller för att de tror att det är bäst för deras barn skulle jag aldrig drömma om att kritisera eller döma ut. Rubriken är mer en pik åt de som tror att man blir efterbliven om man inte har barnen på dagis.

2. Jag syftar på hela dagistiden. Jag tror inte barn behöver dagis alls. Oavsett ålder. Förutsatt att de har normala vettiga föräldrar.

3. Jag kortade ner det för att det skulle ta minimalt med plats.

4. Jag vet att det heter förskola. Jag bryr mig inte om det. Dagis är ett fungerande ord och framförallt kortare och mer vardagligt. Jag lägger inga värderingar i det. Jag använder ordet förskola när jag är mer formell.

5. klart som fan det blir personlilgt när du säger att jag är en kass förebild. Att jag inte skrev de andras namn men ditt beror på att de andra är anonyma fjantar jag aldrig haft kontakt med. Du är det inte. Om du läser runt bland andra inlägg så ser du att vissa blir citerade med namn och vissa inte. Det beror på person.

ang. feminist så är det DU som tycker att jag inte är det och sist jag tittade efter så var inte du någon normsättare eller regelbestämmare för vem som är feminist eller ej. Jag vet vad jag är oavsett vad du tycker eller tror.

6. Jag har aldrig påstått att förskolan är dålig för alla barn. Det jag säger är att det är bäst för barn att vara hemma med sina föräldrar. (igen, förutsatt att föräldern inte misshandlar sitt barn eller på annat sätt missköter sitt föräldraskap) Det är en jävla skillnad.

Förskolan är bra – för vissa barn. Och efter en viss ålder. Det finns inget som kan övertyga mig om att barn under tre mår bättre av att separeras från sina föräldrar och tillbringa sina dagar i en stressig och bullrig miljö än att vara hemma med sin familj.

För barn som är äldre så finns det mycket matnyttigt med förskolan även om jag fortfarande tror hemma är bäst. Förskolan har nämligen en hel del negativt också.

Till skillnad från vad du har fått för dig så hatar jag inte förskolan. Tvärtom. Jag tycker det är skitbra att det finns och jag tycker pedagogerna gör ett fantastiskt jobb. Att jobba inom förskolan är otroligt inspirerande och givande.

Men jag tror fortfarande att barn, framförallt under tre, mår bäst hemma.

TINA — Att vi har dagis från en viss ålder är för att det finns ett behov för det. Oavsett dess effekter. För att föräldrar måste arbeta.

ang. treårsregeln så handlar det om barns utveckling. Givetvis är det individuellt, men det handlar om ganska små marginaler.

Mallisbrallis Det är rätt uppenbart att du inte har den vildaste aning om vad adhd är för något, för orsakas av stress gör det inte, det är inte en psykisk sjukdom eller något man kan smittas av, det har med olika ämnen i hjärnan att göra och det finns delade uppfattningar om vilka ämnen som påverkar.

Om alla skulle resonera som dig så skulle en stor del av Sveriges befolkning inte ha råd att skaffa barn för det kräver att alla hushåll har en hemmaförälder och det betyder att en av föräldrarnas inkomster går bort, helt orimligt alltså.

MARIA

och jag kräks på morsor som kommer hit och tolkar in en massa skit i det jag skriver pga sina egna tillkortakommanden.

Mår du eller nån annan dåligt av det jag skriver så ligger det helt hos er. Jag ansvarar inte för dina känslor eller hur du väljer att tolka mig. Jag skriver öppet hur jag känner och vad jag tycker och delar med mig av det jag kan.

och ja jag "kan" en jävla massa. Jag har gjort det my business när jag blev morsa. Att ta reda på så mycket jag kan om barns utveckling och behov. Utifrån det så tar jag mina beslut och drar mina slutsatser.

Jag har inte sagt vad nån annan ska göra. Jag berättar hur JAG gör. Är det jobbigt för dig så är det inte mitt fel.

Mitt barn trivs enormt mycket med livet. Hon har vänner som hon älskar och som hon leker med varje dag. Och ja, hon leker MED dem, inte bredvid. Vi behöver inte dagis.

MALIN

självklart tillgodogör jag mig det folk säger. Jag har aldrig lärt mig så mycket eller utvecklats så bra sen jag började diskutera på olika forum. Man lär sig även av de man tycker är totalt rubbade.

Antingen får man ny kunskap eller nya tankar. Ofta sånt som tvingar en att tänka till, tänka om eller tänka lite mer. Ibland ändrar jag perspektiv och ibland blir jag bara mer stärkt i det jag tror på.

så ja, självklart! :thumbup:

FRIDA

— vilket jävla trams. När sa jag att man vill sitt barn ont om man har dem på dagis? Läs om läs rätt! Har man inte råd att vara hemma så har man inte det. Då får man göra det bästa man kan utifrån det.

och nej jag sitter inte vid datorn hela tiden. Jag sitter en stund då och då under dagen när ungen leker, sover eller har sina vänner här.

Mellan drygt 9 – 12 så är vi ute och gör annat och mellan 14 – 18 så är vi ute och leker.

Så förskolan är inte dålig, men barn ska inte gå där. Du tycker inte något alls om föräldrar som har sina barn på förskolan, men uttrycker dig som att du lägger en hel del värderingar i det.

Och så handlar feminism absolut inte om att som kvinna försörja sig själv, ha ett eget liv utanför sin roll som mamma och fru – utan om att vägra klänning och att inte raka sig under armarna.

Det är rätt mycket dravel härinne.

ELLEN

missförstår du för sakens skull? Det är ganska tröttsamt.

1. jag tycker barn har det bäst hemma. Förskolan är ett bra alternativ för de som måste vara hemma.

2. feminism handlar absolut om att man ska kunna försörja sig samt inte göra sig beroende av nån annan.

Men ibland måste man välja sitt barn före sina ideal. Sätter du alltid saken före dina ungar så beklagar jag.

Och man FÅR faktiskt göra stereotypiska val. Eller är du helt tvärtom i allt du gör?

Dessutom klarar jag alldeles utmärkt av att försörja mig själv om jag måste.

ANNA KK – man har faktiskt hittat ett samband mellan höga halter kortisol (stresshormon) hos små barn och adhd. :thumbup:

och du ellen

jag är ju för fan föräldraledig. Dessutom höggravid och halvt handikappad pga svår foglossning,

Menar du på allvar att jag borde skippa fp'n och ut och jobba trots att jag knappt kan gå?

Jag blev ju sjukskriven sist .. men det kanske var antifeministiskt av mig. Jag kanske skulle bitit ihop som en redig karl och fortsatt tills ungen ploppade ut?

förklara det logiska i det tack. :thumbup:

Nu har jag läst både inlägget & kommentarerna några gånger, försöker följa diskussionen & vet inte riktigt vad jag ska tycka.

Även om det står att du inte lägger värderingar i dina påståenden, så finns de där. Andemeningen blir att föräldraansvar = stanna hemma, även om jag inte tror det är avsikten.

Jag tycker inte heller det optimala för ett barn är att gå 40 timmars veckor på förskola vid 1 års ålder. Finns det nån som tycker det? Vi har gjort aktiva val för att vårat barn ska slippa långa dagar de närmaste åren, men hon kommer börja nu till hösten när hon är 20 månader. Ångest? Absolut. I mina ögon är hon ju fortfarande pytteliten. Varför? Jo, för att vi har fått plats på en förskola som inte är stor, bullrig & stressig, & tar vi den inte nu så missar vi chansen. Det innebär dessutom att vi kan fortsätta deltidsarbeta längre, så att dagarna & veckorna får förbli korta.

Jag antar att jag hamnar någonstans i mitten. Jag tror det finns barn, även under 3, som faktiskt mår bättre av förskola än av att vara hemma, av flera anledningar, samtidigt som det finns barn som mår bättre hemma. Jag tror inte långa dagar är det optimala för något barn, men det måste inte vara dåligt heller. Allt är nyanser & individuella situationer.

F.Ö. så har jag hört samma sak ang. ADHD & stress som Anna KK skrev ovan; Sambandet är att barn med ADHD överproducerar kortisol, inte det omvända.

KAROLIN – nej nej nej. Återigen NEJ.

Jag har inga negativa värderingar om föräldrar som har sina barn på dagis. Varför är det så svårt att fatta att jag kan tycka att dagis är "dåligt" utan att för dens skull tycka att föräldrarna som har sina barn där är dåliga.

Jag börjar bli riktigt trött på att folk inte lyssnar på vad fan jag säger utan själv tolkar in en massa skit. :thumbdown:

Fast LD, nu tycker jag nog inte du läste vad jag skrev… Jag skrev ju att jag inte tror det är din avsikt! Jag tror dig, jag tror inte du menar att lägga värderingar i det, men, det är svårt att inte läsa in värderingar ändå, även om man inte övertolkar. Faktiskt.

Barns hjärnor är känsliga och påverkas lätt. Jo jag är övertygad om att långa dagar innan 4 år är skadligt för barns hjärnor.

Forskning kommer, det är barnen som går nu som kommer att bevisa hur det blev.

Förr så var adhd ovanligt, nu har var och varannan unge adhd vilket inte alls är kostigt då stressen antagligen förstört deras små hjärnor.

Barn behöver sina föräldrar de första åren för att kunna få utvecklas i lugn och ro i sin egna takt.

Jga har bra koll på barnpsykologi och vad stress kan orsaka så läs på innan ni käftar emot.

Majoriteten av barnen som växer upp nu kommer med stor sannolikhet att må dåligt i framtiden och det beror knappast på att de var hemma de första åren och fick växa och utvecklas i lugn och ro hemma och borta med mamma. Majoriteten har det inte så nämligen.

Har ju inga egna barn men detta är min erfarenhet: Barn på dagis = svär mer, är mer oförskämda och är allmänt fruktansvärt stökiga. Har nog egentligen inget med dagiset att göra utan att föräldrarna har en väldigt slapp inställning och "Mitt barn gör aldrig något fel, den ängeln"

KAROLIN – det är självklar att folk läser in lite alltmöjligt i det man säger. Speciellt om de känner sig träffade eller har dåligt samvete.

men det är tröttsamt att behöva försvara något man varken sagt eller stått för. Speciellt när folk vägrar lyssna och fortsätter envisas att de minsann vet hur jag menar.

Mallisbrallis – Jag är också "påläst" (utbildad) & har bra koll på barn- & utvecklingspsykologi, men jag har inte läst något som stöder dina slutsatser. Därmed inte sagt att jag tycker långa dagar på förskola är det optimala, för det tycker jag verkligen inte.

I USA är ADHD & andra neuropsykiska funktionshinder & diagnoser vanligare än i Sverige. Där är de flesta barn hemma med en förälder, så en eventuell ökning kan knappast läggas på förskolan.

LINA – det är min erfarenhet också. Tyvärr. Dessutom är de oftast mer våldsamma.

Men jag tror inte det går att skylla på föräldrarna dock! Det är ju dagismiljön i sig som stressar ungarna. En förälder som inte är närvarande kan ju inte ta tag i problemet, det är ju upp till pedagogerna (i samråd med föräldrarna dock) och tyvärr finns det inte resurser för att kunna jobba enskillt med alla barn så pass mycket som kan behövas.

sen ska vi inte underskatta att de små liven lär sig mycket skit av varandra! Jag har vänner som är helt förtvivlade sen deras ungar inskolats, för helt plötsligt kommer de hem med beteenden de lärt sig av de andra barnen.

Fast LD, jag tror du har fel ang att barn aldrig behöver dagis. Många barn behöver egna vänner när de kommit upp i 4-6 årsåldern. Vänner att kunna umgås med utan sina föräldrar närvarande. Bor man inte på ett ställe där det finns andra jämnåriga så är förskola ett bra val förutsatt att det är barnet som får bestämma om det vill gå dit eller stanna hemma. Jag ser inget fel i det så länge man ger barnet valmöjlighet.

mallisbrallis

Men egna vänner kan de väl ha ändå? Min dotter har fyra kompisar som hon AVGUDAR. De har skitkul ihop. (och jo de går på dagis. Men det går ju att träffas ändå liksom)

Och ju äldre hon blir desto mer kommer hon röra sig utanför hemmet. Utomhus, i skolan och hemma hos vänner och familj.

Min man gick aldrig på dagis. Inte heller min svägerska. De lekte ute på gården med sina syskon och sina vänner. Ja, utan föräldrarna närvarande när de var gamla nog att klara sig själv.

Mallisbrallis du glömmer bort att förskolan inte är ett helt nytt påhitt. De flesta i min ålder har gått på dagis så det finns en hyfsat stor grupp som är vuxna som har gått på förskola/dagis.

För det andra så förstår jag inte hur förskoklan på ett halvår kan gå från skadlig till nödvändig, jäkligt konstigt resonemang. Sen är det rätt svårt att fråga barn om de vill gå till förskolan när båda föräldrarna måste jobba. Eller tycker du att folk som inte kan vara hemma med sina barn i fyra år ska låta bli att skaffa barn?

jag jobbar på förskola och har så gjort i hela mitt långa liv (jag är 26.. hehe),och jag kan säga som så att jag beundrar LD:s aktiva föräldraskap. hon utbildar sig själv och tillämpar kunskapen hon skaffat sig på sitt barn. jag tycker inte att ninja verkar vara ett understimulerat barn, tvärtom faktiskt. det verkar som om ni hittar på mycket saker tillsammans som känns genomtänkt och utvecklande för henne. jag tror att många av kommentatorerna lider av en smula svartsjuka för att LD är aktiv, ansvarstagande och noggrann i sin föräldraroll. men, alla är vi olika och jag tror definitivt att förskola är bra för vissa barn. frågan är hur man som heltidsarbetande förälder ska kunna SE att barnet trivs, man är ju liksom inte där. ponera att barnet vistas heltid på förskolan (mellan 9 och 17 exempelvis), det ÄR jävligt påfrestande med så långa dagar. den lilla stunden man ser sina barn på kvällen kantas antagligen av vardags-bestyr, precis som hemma hos vem som helst. man måste ha tid för matlagning, städ, disk, tandborstning, sagoläsning, och nattning. och vem som helst kan räkna ut att den ekvationen inte går ihop. man måste generalisera för att få fram en poäng, visst, men jag tycker att har man möjligheten att korta ner dagarna för sitt barn så ska man göra det. visst måste man försörja sig, och allt därtill. men tiden med barnen kommer aldrig tillbaka, tiden går så otroligt fort! tänk så mycket mer man skulle kunna uppleva tillsammans med sina barn bara genom att gå ner i arbetstid ett par procent. en tidig eftermiddag i veckan skulle nog vara värt mycket för de här barnen som går och trampar och väntar på sina föräldrar till stängning, dag ut och dag in..

jag ser ett dåligt mönster hos dagens föräldrar. många "föräldralediga" startar eget företag eller börjar studera bara för att komma runt regelverket med 15-timmarsvistelse. bara för att få ha det äldre barnet heltid på förskolan. det kan jag inte förstå.. sedan har vi idioterna (ursäkta) som tror att förskolan är nån slags barnpassning som springer på stan och fikar med andra lattemorsor alt. går och tränar medans ungstackarn är på dagis. hört talas om TILLSYNSBEHOV nån gång…?! det gör mig ledsen. men som sagt, alla är vi olika och jag kan inte välja åt nån annan, bara utbilda dem i att förskolan är inte så jävla überpedagogisk som alla tror, utan det kan även vara ren barnpassning, tyvärr. mycket beror på hur pass engagerad personalen är på den aktuella förskolan. det ligger så mycket prestige i att resa, ha fina kläder och whatever så man tappar bort sig själv i allt. i livspusslet. jag har själv min son på förskola, (han är 2) och både jag och min sambo jobbar heltid. han på alldeles färskt jobb, och kan således inte välja att jobba mindre. jag i min tur har en speciell anställning som assistent vilket innebär att jag inte heller kan gå ner i arbetstid. förra veckan fick jag reda på att jag kommer jobba 50 % i höst pga indraget kommunalt bidrag. nån annan hade sörjt och ojat sig över hur man ska överleva, men innerst inne FIRAR jag, för jag vet att det kommer innebära kortare dagar för min son och för mig. mer tid tillsammans, och det känns helt underbart. slutpoängen är, förskolan är ingen barnpassning. visst, livet med barn suger ibland och man är stressad, men då får man skaffa avlastning privat. någon mormor eller farmor som kan rycka in ett par timmar om du känner att allt är skit och du behöver andas. ljug för fan inte för förskolepersonalen om ert tillsynsbehov, det drabbar någon annan i slutänden… nämligen barnen. dels dina egna, men också någon annans, nämligen mina!

Går och trampar och väntar på sina föräldrar? Stämmer det verkligen??

Gå ner några % för att vara mera med barnet.. om man inte har råd med det då?

Ibland tror jag dagis kan vara en avlastning för barnet dvs syskonet också, tänk om man har en väldigt skrikig bebis med en mamma som inte sovit på 2 veckor..typ..tror inte du/ni att syskonet har det roligare på dagis ett par timmar än hemma då?

ja, det stämmer… för de barnen som ALLTID är kvar sist, som väntar och väntar. det blir liksom ingen kvalitet. visst kan det vara mysigt att få ha en pedagog för sig själv, men varje dag? nej. det är inte utvecklande eller bra för någon.

jag skrev faktiskt att har man MÖJLIGHET att gå ner i arbetstid tycler jag definitivt att man ska göra det. men en del fattar ju inte att barnen ska vara hemme med sina föräldrar i första hand, utan slutar de exempelvis tidigare en dag eller är helt lediga (jo, det förekommer) så prioriterar man annat. åker till systemet och köper en flaska vin kanske, passar på att hämta ut ett paket, eller handla till middagen. så ser verkligheten ut, och det drabbar barnen i första hand vilket inte är okej. har man absolut inte råd att gå ner i tid (vilket jag ändå tror att man har om man bara drar ner på annat) så, ja då är det väl så då. som LD skrev, att försörja sin familj är självklart jättebra, beundransvärt och ansvarstagande. men vet man med sig att man inte orkar med sina barn ska man inte skaffa några..

jag poängterar också att förskolan INTE är någon barnpassning, utan ett ställe där man lämnar sina barn för pedagogisk verksamhet när man jobbar eller studerar. många många fifflar med tillsynsbehovet, och har man egen firma eller studerar så är det svårt att bevisa hurdan tillsynstiden verkligen är. jag menar bara att man ska tänka efter innan man skaffar barn, det är en skyldighet gentemot barnet att se till att man har ett ordentligt nätverk där man kan få avlastning om så behövs, samt ekonomisk trygghet så att man slipper jobba arslet av sig och på så sätt inte hinner spendera någon tid med sina barn. så anser jag att det är, och det står jag för. jag är medveten om att det finns många som inte har tillgång till barnvakt via far eller morföräldrar, men tänk då till en extra gång innan du väljer att skaffa barn och var MEDVETEN om att det kommer att vara tufft…

Tack Tessan för att du sa det jag tänkte när jag läste Charlottes svar!

Det är jävligt enkelt att säga att är man hemma så ska man ha båda barnen hemma heltid också. Hade jag gjort det så hade storebror fått äta helfabrikat och lillebror hade aldrig fått sova – en SKITBRA idé med andra ord! Snacka om inlevelseförmåga…

Frida

nej, det är inte "en självklarhet att lämna det äldre barnet på förskola så man orkar med bebisen…". det var inte självklart för oss att vår son skulle gå på dagis så snart han fick ett syskon vid 1,5 års ålder, utan vi hade det som en valmöjlighet som vi tänkte nyttja om vi märkte att behov fanns. och det fanns det. när vår sons lillasyster blev till var han en superlugn & nöjd bebis på 9 månader. nu är han tvärtom, en helvild och genomtrotsig pojke som blir 2 år i september, och som behöver leka av sig på förskolan några timmar per dag, & dessutom både får pausa i sina trotsimpulser (som ju alltid nästan bara sker mot mamma & pappa) & lära sig att andra vuxna än mamma & pappa sätter gränser & har regler.

det har skrivits lite här & var bland kommentarerna att förskola inte är något behov hos barn, utan något konstruerat som vi rättfärdigar eftersom vi måste arbeta. visst, jag håller med, men lika konstruerat är våra små hushåll med ensamstående föräldrar eller en liten kärnfamilj där de små barnen drönar hemma med en f-ledig förälder i taget som lär barnet vad att vara människa & social varelse innebär, & bara träffar andra barn på ÖF en kort stund, eller i sandlådan. det naturliga för människan är ju storfamilj, med flera generationer, i en by, där man uppfostras av byn. och då kan jag tycka att dagis i lagom doser i kombo med mamma &/eller pappa samt mor- & farföräldrar som barnvakter emellanåt är det närmsta vi kan komma ett barns "behov".

anaiah

så lite så =)

(och apropå äta, så är det bara på dagis vår son äter ordentligt. hemma leker han bara med maten. så vi är enormt glada för de 3 dagar/vecka han går på dagis då vi vet att han ätit bra & fått i sig näringsriktig mat!)

Tack! Du skrev det precis som jag skulle ha sagt det.

Jag är själv hemma med en tvååring och en snart niomånader gammal lillasyster. Stundvis kan det vara jobbigt, speciellt i samband med lunch och middagsvila, men oj så mycket det ger mig att få umgås med mina barn.

Och tänk, vi umgås med andra barn i parken och på ÖF, och hemma ritar vi, pysslar med modellera, sjunger, bygger med klossar. Och vi klättrar ute, cyklar, springer, promenerar, tittar på grävmaskiner och pajar hundar.

Och vi får vårdbidrag för att storebror inte är på dagis och vi behöver inte betala dagisavgift. Och så är vi så friska! Ibland har vi lite snuva, men hos oss har vi inga dagissmittor och behöver vara hemma var och varannan dag från dagis.

Jag blir mest irriterad på människor som tror sig ha en universallösning på "problemet". Vissa är för dagis, andra mot. Jag tycker att det är naivt att tro att ens egna beslut passar alla. Barn är olika. Föräldrar är olika. Familjer är olika. Och alla har olika behov.

Jag skulle önska att diskussionen inte fanns utan att ni som gapar och raljerar om vad som är bäst istället ser längre än eran egen näsa räcker. Var istället nöjda med att NI valt det NI tror är bäst för ERA unika barn…

Tessan som skrev:

Charlotta: man betalar fullt pris oavsett antal timmar.

Nej, det gör du inte. Du betalar det pris kommunen har satt för sin dagvård visst. Men det priset är kraftigt subventionerat, i själva verket är det skattebetalarna som betalar resten av summan för barnets dagvård.

Att ha det äldre barnet på dagis när en förälder är hemma med det yngre barnet är en rättighet som genast borde tas bort alternativt omprövas. Men just för att du skrev att dagens familjer inte består av det som var naturligt för några årtionden sedan – olika generationer som levde tillsammans och hjälptes åt – så kan jag gå med på att ett par timmar dagis i veckan + far/morföräldrar som barnvakter ibland säkert är det bästa för barnet.

Däremot har jag ingen förståelse för de som tycker det är jobbigt att vara hemma med en bebis och ett äldre barn – barn är jobbiga, det vet alla som skaffar barn nummer två. Det är inte samhällets plikt att betala för och ta hand om ett barn, så föräldrarna ska få vara hemma och njuta med det andra.

Men kära du, om du nu INTE ser ner på oss mammor och pappor som har våra barn på dagis. VARFÖR uttrycker du dig så? Försöker du provocera?Jag menar, bara överskriften på ditt inlägg skriker ju ut att "Jag vet bäst" Och bara för att ditt barn funkar bra som ni har det så betyder inte det att alla barn är som hon. Barn är inte bara barn, dom är individer. Du säger att du måste försvara dig själv för att du INTE har ditt barn på dagis. Men du gör precis samma sak mot andra med din propaganda. Du är säkert en jättebra mamma till ditt barn, men ditt sätt är inte det ända rätta. Och jag har JÄVLIGT svårt att tro att mna kan läsa sig till kunskap om vad barn behöver och inte behöver för alla är olika.

MARIA – min överskrift syftar på de idioter som inlägget handlar om. Dvs. de som påstår att barn behöver dagis för att utvecklas normalt.

läs om läs rätt. Läs noggrant. Försök förstå vad det är jag skriver. Inlägget handlar inte om föräldrar som har sina barn på dagis. Det handlar om de som tror att man måste ha sina barn på dagis annars hämmar man barnens utveckling.

asså skriver jag på grekiska eller?

ang. läsa sig till kunskap. Jo det kan man faktiskt. För även om barn är individer så utvecklas de på ett ganska generellt vis. Och de har generellt samma behov. Det är liksom inte individuellt.

Ah missade en kommentar till mig…

Anaiah: "Det är jävligt enkelt att säga att är man hemma så ska man ha båda barnen hemma heltid också. Hade jag gjort det så hade storebror fått äta helfabrikat och lillebror hade aldrig fått sova – en SKITBRA idé med andra ord! Snacka om inlevelseförmåga…"

Ja, det är jävligt enkelt för mig att säga så, och hade dina barn fått ha det som du beskriver hade jag nog tyckt att du prioriterat fel någonstans. Klarar man inte av sina egna två barn borde man t.ex. kanske inte ha skaffat barn så tätt, fundera lite på hur barnen sysselsatte sig själva förr och undra hur sjutton förskolepersonalen gör med 18 barn på 3 vuxna.

Förklara för mig varför ni tycker det är okej att samhället ska bekosta heldagsvård för era äldre barn, när ni ändå är hemma hela dagarna? Ni visste ju när ni skaffade fler barn hur jobbigt det kan vara att ta hand om dem.

Eller missförstod jag kanske, och det var frågan om ett fåtal timmar dagis i veckan? DET likställer jag nämligen med avlastning för föräldern och omväxling för barnet, och är nog något som många behöver idag, eftersom den äldre generationen kanske inte finns där för alla (vilket i mina ögon vore optimalt, så slapp man dagis helt). Hur ser ni på föräldrar som har ett eller flera barn på dagis under semester och andra ledigheter?

"Jag är absolut inte rasist, jag är faktiskt anti-rasist! Men jag tycker att vi ska bevara Sverige svenskt. Men det betyder självklart inte att jag lägger några värderingar i hur jag ser på invandrare, absolut inte! Men Sverige ska vara svenskt. Och så heter det negerboll. För vill jag säga neger så är det ditt fel om du läser in en massa skit i det, jag får säga och skriva precis vad jag vill och om du tar illa upp så är det du som har tolkat fel, din svartskalle. Nämnde jag att jag är anti-rasist? Hur jag har kommit fram till det? Jo men jag tycker ju att Will Smith är snygg. Det är väl det som anti-rasismen handlar om?"

Ditt resonemang i den här frågan i ett nötskal.

Och nej, du skriver inte på grekiska. Det är klart och tydligt vad du tycker – du verkar bara ha svårigheter med att stå för det.

TINA

Snacka om att haka upp sig på småsaker. Om du behöver översättning: Klappa en liten vit Bichon frisé på promenaden. Till exempel.

Alla verkar läsa och tolka vad de vill härinne trots att LD gång på gång påpekar vad hon menar. Vilken tur att finländarna ännu inte har fallit lika djupt ner i dagisträsket som svenskarna har gjort (vet ni att på Åland skall det bli lag på att storasyskonet inte får gå på dagis när lillsyskonet kommer!).

ELLEN läs min blogg. brukar jag ha svårt att stå för vad jag tycker?

jag är trött på ditt trams. :thumbdown:

Hur får du dina världsbilder att gå ihop? Dvs. hur får du (likhets-)feminism att gå ihop med att propagera för långtidsamning och att barn är hemma med en förälder (läs mamma) i flera års tid. Obs. det handlar inte om vad du har gjort för personliga val utan om dina åsikter. Jag ser nämligen en tydlig motsättning däremellan. Hur jämställt skulle samhället vara om alla kvinnor som skaffade barn kände sig pressade till att långtidsamma och vara hemma med ungarna i flera år?

LIZZY – jag propagerar för att en FÖRÄLDER är hemma med barnet. Att kvinnor väljer det i högre utsträckning kan inte jag belastas för. Det är ett resultat av en samhällsstruktur som jag aktivt försöker förändra oavsett mitt eget personliga val.

Hur långtidsamning skulle påverka jämställdheten eller tvinga kvinnor att vara hemma förstår jag dock inte? Du kanske vill förklara. :question:

det har skrivits lite här & var bland kommentarerna att förskola inte är något behov hos barn, utan något konstruerat som vi rättfärdigar eftersom vi måste arbeta. visst, jag håller med, men lika konstruerat är våra små hushåll med ensamstående föräldrar eller en liten kärnfamilj där de små barnen drönar hemma med en f-ledig förälder i taget som lär barnet vad att vara människa & social varelse innebär, & bara träffar andra barn på ÖF en kort stund, eller i sandlådan. det naturliga för människan är ju storfamilj, med flera generationer, i en by, där man uppfostras av byn. och då kan jag tycka att dagis i lagom doser i kombo med mamma &/eller pappa samt mor- & farföräldrar som barnvakter emellanåt är det närmsta vi kan komma ett barns "behov".

:thumbup::thumbup::thumbup::thumbup::thumbup:

Ville bara göra tummen upp för detta klockrena inlägg!

LD: Det jag menar är att kombinationen långtidsamning + förälder bör vara hemma några år med barnen onekligen leder till att det troligtvis är människan med tuttar på kroppen som bör vara hemma några år med barnen. Samt till att det är värre om människan med tuttar väljer att bara ta ut någon månads föräldraledighet än när människan utan tuttar gör samma val.

Ta t.ex. debatten som utbröt när Eu-minister Birgitta Ohlsson valde att vara föräldraledig i en månad. Hur ställde du dig till det?

lizzy – man helammar i drygt sex månader, så amningen är ingen ursäkt överhuvudtaget att inte dela lika.

Charlotta

innan du debatterar andra barns behov och familjens dynamik kanske du skulle sätta dig in i hur saker funkar? hur barn funkar? (förresten, har du barn själv, som gått på dagis?)

så här ligger det till:

1. barn beter sig oftast annorlunda på förskolan än hemma, bl a pga att mamma och/eller pappa inte är auktoriteter där.

2. man kan inte ha en aning om hur det blir när man skaffar barn #2 förrän man är där (se mitt tidigare inlägg ovan), & man kanske inte alltid har ett val att vänta 4-5 år mellan barnen så alla får det så lugnt & harmoniskt som möjligt (jag är 35 & har 2 barn med 1,5 år emellan)

3. Förr bodde vi inte på samma sätt som nu, ensamma i små familjeenheter i stora bostadsområden där man oftast inte ens känner sin granne, där inga mor- eller farföräldrar finns nära & där föräldrarna är borta hemifrån om dagarna.

4. det handlar inte om heldagsvård när man är hemma med yngre syskon. här i Uppsala får t ex det äldre syskonet bara gå 15 timmar/vecka.

5. det handlar inte om att det är "jobbigt att ta hand om barnen", utan om att barn kan i perioder vara så intensiva & ta över så mycket i familjen att det kan vara till gagn för alla med en liten paus ibland där man kan hänge sig åt en sak i taget. barnet får hänge sig helt åt lek & stoj på dagis, vi föräldrar kan hänge oss helt åt vård av lillasyster ett slag. dessutom är jag helt övertygad om att sk extra krävande barn (kallas "fyraprocentsbarnen" i Trotsboken av Malin Alfvén) som vi misstänker att vår son är behöver andra auktoriteter att följa än mamma & pappa för att utvecklas och må bra.

6. man får inte ha barnen på dagis när man har semester

hm, ja okejdå. Men sättet du skriver får det verkligen att låta som om du klankar ner på föräldrar som har sina barn på dagis oavsett åsikt eller syfte. Speciellt överskriften. Som om man är lat för att man tycker 15 timmar i veckan är skönt att få vara i fred eller vara hemma med ett mindre syskon. Du kanske vill provocera eller ?

Känner igen det där tänket. Har själv mött en del konstiga kommentarer om att jag kommer "beröva mitt barn en viktig del i utvecklingen" genom att jag hellre vill att barnet inte ska gå på dagis. Men har folk glömt att det finns andra aktiviteter än dagis där barn kan träffa jämnåriga? Och, som du skriver, varför denna hets med att barnen ska ha nåt att göra hela tiden och utvecklas så snabbt? Kan inte barnen få ta det i sin takt så de slipper bli stressade prestationsmonster?

MARIA än en gång – inlägget handlar inte ens om föräldrar som har sina barn på dagis! Så om du fantiserar vilt och tolkar in saker som aldrig skrivits så kan jag inte hjälpa det. :thumbdown:

Kakkakaffe-Eva: Snacka om att inte kunna se det roliga i saker.. usch vad du är tråkig!!:-O Jag skojjade med dig.. skyll dig själv som skriver "pajjar hundar" sen bli sur att man undrar om det….men det kanske är så ni finnar gör..vad vet jag?? 😛

Jag har haft otroligt roligt en bra stund åt denna debatt. För det första alla missförstånd, som jag tror har skrivits i stundens hetta, för det andra att folk tar så vansinnigt illa vid sig av LD's inlägg. Har hon hittat en nerv bland alla läsare tro?

Bortsett från detta kan jag inget annat göra än att dels hålla med LD helt samt fundera om det är så att hon får fram sin poäng med inlägget? Poängen är ju hennes åsikt om förskolan som fenomen, inte folket i och kring förskolan. Eller?

Karolin – "I USA är ADHD & andra neuropsykiska funktionshinder & diagnoser vanligare än i Sverige. Där är de flesta barn hemma med en förälder, så en eventuell ökning kan knappast läggas på förskolan."

Hur menar du då? I USA har föräldrar inte alls samma rättigheter till varken föräldrapenning eller förskola eller ens en garanti att få vara hemma från sitt arbete utan att bli uppsagd. Givetvis så varierar detta väldigt mkt från stat till stat och framförallt skiljer sig arbetsgivare åt. Därmed skiljer det sig mellan klass, VÄLDIGT mkt. Dessutom så är det vanligt att barn börjar på förskola/dagmamma redan från nån enstaka månad. Återigen, klassen spelar stor roll här också. Med reservation för att jag missförstår dig, har verkligen läst om och om, men hoppas att jag bara missar din poäng…

Karolin & MallisBrallis;

Och detta med diagnoser alltså, jag undrar hur du/ni tänker då. Visst är de till gagn många gånger och visst finns det riktlinjer och punkter som ska uppfyllas (med råge) för att man ska få till en diagnos många gånger.. Men jag skulle nog sätta mer fokus på varför man sätter så många diagnoser, inte varför det verkar som om så många fler barn verkar få ADHD. Utan fundera ist på varför så många diagnoser ställs, blir vi verkligen ett sjukare folk? Eller behöver vi bara fler etiketter? Jag har arbetat och studerat dessa områden och funderar verkligen om det är så att fler får det eller om det börjar suddas ut lite gränser…

Oh FET diss av Bonanza där! Hon delar väl inte dina värderingar helt enkelt…

Tror att det kan bli bra vilket som, beror ju helt på hur man gör det, dagiset, hemmaföräldern.

Får jag själv barn skulle jag nog gärna vilja vara hemma tills barnet är 3,5 eller så, men är inte säker på att jag skulle kunna välja det :(.

Att de är hemma med en förälder betyder ju inte att de aldrig träffar andra barn heller. Skulle de inte göra det alls så tycker jag faktiskt att det vore en negativ sak, men det vore det ju alltid om de inte har lekkamrater.

Hej lady!

Jag har mina två små barn hemma. De är fyra & två år gamla. Fyraåringen gick på dagis i två terminer, (alla barn ska ju gå på dagis, så är det bara?) han sa inte ett enda ord till fröknarna. Jag trodde att han bara var blyg. Nu utreder vi honom på BUP för jag misstänker autistiska drag & selektiv mutism.

Jag tror att jag kan ge mitt barn mer än ett dagis kan. Jag har råd att vara hemma med mina barn & går liksom du till ÖF.

Jag förstår inte heller den sociala stressen & att de ska bli stora så fort, fort på en gång.

Sen vill jag säga att jag älskar din blogg, din humor & allt. Du har öppnat mina ögon många gånger, om saker jag aldrig tänkt på. Tack! :thumbup:

Dumma jävla våp som saknar en hjärnhalva eller två och envisas med att posta reklam eller spam eller annan skit kommer att bli blockerade för all framtid

Jag förstår inte riktigt heller varför människor är rädda att barnen inte kommer klara sig i livet om de inte går på dagis. Själv växte jag upp hemma på en bondgård och har aldrig gått på dagis, mina föräldrar valde att åka och resa med vår familj istället för att gå sexårs och därför började jag ettan istället. Det har inte skadat mig på något vis, jag njuter av livet lika mycket som andra och har inga problem med att umgås med människor. Och jag tycker att livet med att vara hemma var minst lika roligt som det ser ut när man har haft praktik på dagis och kan jämföra med barnen där. Nu är alla i och för sig väldigt olika som individer och det passar olika för alla, men jag förstår vad du menar med ditt inlägg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *