Jo, för er som inte riktigt vet vad ett banan-barn är…. (ni som inte har barn antagligen, vi andra är väl förtrogna med fenomenet):
Det här intressanta fenomenet uppstår ofta vid konflikt (mamma-barnkonflikter) och gärna i samband med barnvagnspromenader. Ackompanjeras av vrål och tandagnisslan. Oftast utlöses det av orden ”Nu får du sitta i vagnen”.
Kan även kallas ”stel-som-en-pinne”-syndromet.
18 svar på ”Intressanta saker man lär sig när man blir småbarnsmorsa”
Oh hell yes!
Draken går också bananas i denna berömda stil.
Hon kör en kombi ibland, och det är att springa med benen i luften samtidigt. :bigeyes:
Min man frågade chockat om det verkligen är möjligt att han är far till knodden i min mage.
haha, ja. klockrent. och sen finns en motsats, dvs helt lealös och slapp i kroppen, brukar ofta visa sig vid påklädning av vinterkläder och skor.
Mmm, jo jag känner igen det där. Jag har till och med fått onda blickar efter mig när jag försökte trycka ner mitt arga banan-barn i vagnen när han var i Ninjas åler. En mamma var tvungen att tala om för dagisfröknarna vad som hade hänt. Tack och lov var dagisfröken av den gamla varianten som kände till banan-barnsyndromet och förstod vad det handlade om på riktigt. Hon sa till mig till och med att den andra mamman var lite pjoskig och självklart måste man visa att man bestämmer när man har bråttom. Har för mig att mitt banan-barn då ville hem och hämta något och det gick ju inte för sig när man kommit mer än halvvägs och dessutom har bråttom till bussen för att komma i tid till skolan (gick på gymnasiet då)…
Hahaha, PRECIS sådär gjorde min lillasyster, så okontrollerbart argt att mamma fick slänga sig efter henne för att hon inte skulle stå bakhuvudet i asfalten. Inte kul egentligen, men med hög igenkänningsfaktor, och det fick mig att le. Att minnas min numera 18-åriga syster slänga sig bakåt, böjd som en ostbåge, snorig runt näsan och högröd i ansiktet. Underbart 😉
Fast hemma hos mig heter det ostbåge 😉
ohhh ja, det känns igen! detta samtidigt som man slänger sig bakåt i ett försök att komma undan mamman!
Ha ha! Vi kallar det för ostbåge.
hehe, ungefär lika jobbigt som jag har inga ben-syndromet
Jobbigt alltså..
Hahahaha, jag fnissade redan när jag läste ditt tidigare inlägg!
Känner igen mig vääldigt väl 😀
Ärligt talat så har jag aldrig råkat ut för det med något av mina tre barn…. de är latmaskar och slåss om vem som ska åka i vagnen.
Tyvärr hasar jag runt 4-åringen i vagn när vi ska ha tempogång till öppna förskola t ex, går han tar det en timma, åker han vagn med lillbrorsan och storebror cyklar tar det 16-17 min :tired: Han är inte aaaaalls någon drömmare….
Haha, ja, här kallas fröken Gitarrsträngen när hon visar den sidan.. 😉
Oh ja.
banantenderserna har hållit sig borta sen niomåndersåldern. Sandras jag-har-inga-ben däremot… jisses…
HAHA jag känner till de även om ja inte har barn 😀 har sett de ett x antal ggr.. tycker alltid så synd om föräldrarna för man ser att de tycker de e lite pinsamt 🙁
Ha ha ha klockrent!
"Sprättbåge" kallar vi det.
Spagetti-syndromet!
När dem inte vill kläs på, och bara hänger i ens armar… otroligt störande!
o folk undrar varför man inte går på långpromenader längre! Effektiv motion när man måste stanna var femte minut. Sen nu när vi inte använder vagn alls så blir det till o släpa/bära/putta barnet för att överhuvudtaget komma frammåt!