Kategorier
barn & föräldraskap

Jag har en dröm om att ungen inte bara ska vara stark i sig själv, utan även åt andra som kanske inte kan eller vågar.

Jag försöker fostra min unge att säga ifrån när saker känns fel och att säga emot när hon inte håller med. Jag lär henne att ifrågasätta aktoriteter, att sticka fram hakan kaxigt och ibland kan det ju vara fruktansvärt frustrerande när man mitt i föräldraskapet försöker få ungen att göra som man säger. Men i […]

Jag försöker fostra min unge att säga ifrån när saker känns fel och att säga emot när hon inte håller med. Jag lär henne att ifrågasätta aktoriteter, att sticka fram hakan kaxigt och ibland kan det ju vara fruktansvärt frustrerande när man mitt i föräldraskapet försöker få ungen att göra som man säger.

Men i slutänden kommer det betala sig. Jag vill att mina barn ska stå i täten, självsäkra och starka och modiga och ibland så får jag ett smakprov på hur det kanske förhoppningsvis kommer att bli.

Häromdagen så hade vi besök av en vän och hennes barn. Det var roligt och busigt och lite bråkigt emellanåt och vid ett tillfälle, när tålamodet tröt så slank det ur ett ”Nu är du dum!” riktat till det andra barnet. När konflikten blivit löst så stod Ninja kvar och tittade på föräldern. Sen sa hon ”XXXXX är inte dum.” med saklig röst. ”Nej, hen är inte dum men det var dumt gjort” fick hon till svar men hon fortsatte tydligt; ”XXXXX är inte dum.”

Gissa om det värmde i det stolta mammahjärtat då? Jag har en dröm om att ungen inte bara ska vara stark i sig själv, utan även åt andra som kanske inte kan eller vågar.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

13 svar på ”Jag har en dröm om att ungen inte bara ska vara stark i sig själv, utan även åt andra som kanske inte kan eller vågar.”

Bra grej! Har börjat tänka på flera tillfällen när jag fortfarande var ett barn. Jag var stark även som sjuåring när ett gäng från 7:an mobbade mig. Folk var elaka men jag kunde svara för mig.

Tänker även på situationer när jag sommarjobbade på daghem som trettonåring. Jag tog barnens parti när personalen inte såg vad som faktisk föregick. Minns ett barn som bets och slogs på gården. Personalen sa till nej så får du inte göra, och jag såg att det ligger mer bakom.

Barnet blev lämnad när dagis öppnar och hämtad när dagis stängde. Alldeles för länge för en treåring. Så när hen bets och slogs sa jag kom vi går in. Så satte jag hen i mitt knä och vi ritade en stund. Hen lugnade ner sig. Då kommer en personal och säger: vad gör ni, alla ska vara ute. Jag: sa men hen behöver komma bort från de andra en stund. Personalen: nej alla ska vara ute.

Jag blev så trött och sa till barnet, vi får gå ut. Vi kan leka nåt bara du och jag. Hen sken upp och vi gick ut. Det här barnet behövde trygghet. Att nån tog sig tid. Jag var bara där några veckor men hen ville alltid sitta i mitt knä och vara där jag var. Minns när ett annat barn ville sitta i mitt knä, då började det första barnet gråta. Men jag löste det eftersom två barn kan sitta i ens knä samtidigt.

Min slutsats blev att vuxna vet inte alltid bäst. Och jag tyckte att det var konstigt att personalen inte litade på mitt omdöme, dom såg bara en trettonåring. Ogillar starkt alla "det är så det ska vara" strukturer jag mött inom barnomsorgen.

Tänk skriva detta till dig länge nu. Började läsa din blogg när det var mycket prat om "fin". Insåg vad lätt det var att säga "vad fin du är" till min dotter på 3 ½ år om hon så klädde ut sig till Pippi, hund eller en prinsessa eller vad de nu var… Pratade med sambon om det och han höll med, att "det går i bara farten". Så vi ändrade oss, och ändrade om vårt sätt när hon kom och fårgade "om hon var snygg (DAGIS..!). Efter en tid kom hennes farmor hem till oss och utbrast "vad du är fiiiiiiin!" och dottern tittar då allvarligt på henne och säger "min mamma säger att jag Alltid är fin!" :-d

Tycker det låter jättebra! Men har en liten fråga bara… Är du inte rädd att dina barn, ist för att stå upp för sig själva och även andra, ist kommer ta sig och sina vänner och stövla rakt över andra? Sina vänner stöttar man ju. Inte rädd för att dom bara ska tro att världen är vår, inte på det där bra sättet, att det finns oändliga möjligheter, utan det där sättet då man gör som man vill, o ger blanka f*n i andra?

Nu hoppas och tror jag ju inte dina barn blir såna, utan tänker mest på hur man drar gränsen, så att dom blir fina människor som tar för sig på ett bra sätt, och inte bara skövlar vilt omkring sig?

anonym nej det är jag inte. Jag uppmuntrar ju henne att ta hänsyn, vara lyhörd samt en snäll och bra kompis.

kan du ge konkreta tips på hur man uppmuntrar till sånt här? underbar unge nijna verkar va. soglig histroria jag har vittnat är en liten flicka som gång på gång blev kallad dum, dum i huvudet osv av sina föräldrar när hon gjorde fel . när någon senare berömde henne o sa "va duktig du är!" svarade hon "nej, min mamma säger att jag är dum" barn tar åt sig mer än vuxna tror, så bra uppmärksammat av ninja

Kom presis inn på bloggen din, og YES!! Du er bra! Kjärlek!! :love:

Håper maaange inspireres av deg:-)

Jeg har også samme erfaringer som Marie og Mandy.

Dere er bra mennesker!

Gud, jeg skal følge deg videre.

Ha en bra dag!:-)

Jag blev oerhört stolt idag när mitt barns fröken berättade att hen (som är 6,5 år) hjälper de mindre att klä på sig, säger att hen inte heller kunde allt när hen var liten och att man måste träna för att lära sig, även om det är tråkigt. Allt mitt pepp om att man måste träna och att ingen kan allt från början har alltså gått in! Det känns fantastiskt efter alla dessa år.

Och när jag ändå skryter, förra sommaren skulle vi gräva upp lavendel. Det var tungt, jag svettades som en gris och sa till slut att nu struntar vi i det här, pappa får gräva istället. Då sa mitt barn "kom igen mamma, vi klarar det tillsammans om vi kämpar". Det var bara att fortsätta gräva 🙂

Min lilla har sagt ett par gånger att hon är elak. Vet inte varifrån det kommer för det har vi garanterat inte sagt till henne. Rädd att det kommer från förskolan… :bigeyes::mad:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *