Kategorier
barn & föräldraskap

Jag har nån fjantig och småromantisk vision av hur jag sätter mig ner och gör läxor tillsammans med mina ungar.

Jag gillar inte betygsystemet. Jag gillar inte betyg överhuvudtaget. Jag gillar inte att barn ska behöva prestera och att det sedan ska värderas. Jag är av den ovanliga åsikten att de första iallafall 6 åren (men helst nio) ska lekas in. Vara fria från betyg och bedömingar och bara handla om att utveckla barnets lust till lärande. […]

Jag gillar inte betygsystemet. Jag gillar inte betyg överhuvudtaget. Jag gillar inte att barn ska behöva prestera och att det sedan ska värderas. Jag är av den ovanliga åsikten att de första iallafall 6 åren (men helst nio) ska lekas in. Vara fria från betyg och bedömingar och bara handla om att utveckla barnets lust till lärande.

Jag kommer försöka motivera Ninjan och Korven att plugga genom att göra det till en trevlig upplevelse. Få dem att vilja LÄRA. Vara engagerad och entusiastisk och delaktig.

Min egen mamma var inte så bra på den biten, jag fick ta eget ansvar helt och hållet redan från början (och skolkade redan i första klass och de efterföljande nio åren.) Jag fick ansvara för att läxorna blev gjorda, för att matsäcken packades på utflykter och på att aktiviteter blev ihågkomna. Jag avskydde skolan, men det behöver jag knappast tillägga.

Så jag har nån fjantig och småromantisk vision av hur jag – THE SUPERMOM – dukar upp mysigt fika, tänder mysbelysning och sätter mig ner och gör läxor tillsammans med mina ungar. Ja, såvida vi inte flyttar nära en Waldorfskola då. Där finns inga läxor och inga betyg. Barn får vara barn och lärandet blir lustfyllt. (läs mer om min syn på waldorf här)

Sen kommer de antagligen snöa in på vissa ämnen och det är ok och ska uppmuntras. Ingen människa kan vara lika bra på allt och det är vansinnigt att skolan är uppbyggd på det viset.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

69 svar på ”Jag har nån fjantig och småromantisk vision av hur jag sätter mig ner och gör läxor tillsammans med mina ungar.”

Det vill jag med, jag är ingen bra förebild egentligen eftersom jag hoppade av skolan i nian. Jag älskar att plugga, lära mig saker, men jag hatade skolan.

Förhoppningsvis kan jag hjälpa och peppa mina barn och se att de får tillräckliga utmaningar.

Jag älskar din blogg! Går in varje dag och läser & inspireras! Ibland blir jag nästan lite uppröd och tänker " så kan man inte säga/göra!" Sen ändrar jag mig inser hur insnöat jag lever! Sen förklarar jag hela historien för min sambo, och ger mig inte förens han håller med mig! (och dig..!) haha! Jag hoppas jag kommer kunna precis lika cool med mina ungar! När dom kommer, jag ser inte fram emot det än.. 🙂

Jag gillade skolan, ialf första nio åren men det var antagligen för att jag hade det lätt för mig. Tycker betygssystemet är kasst, alla ungar är ju olika och sen ska de tryckas in i fack och man lär ut på samma sätt ( vissa barn behöver annan stimulans än andra tycker jag)

Jag vill också vara en supermamma som gör läxor och myser med ungarna, hoppas jag kan komma upp till åtminstone 10 % av den perfektionism jag så gärna vill uppnå 😉

Sedan jag gick i sjätte klass har jag motiverats att lära mig av prov, läxor och främst resultaten. Nationella proven i kemi i nionde klass var en höjdpunkt. Och för att inte tala om betygen.

Jag tror därför inte på att prov, betyg och läxor hindrar en från viljan att lära sig. Tvärtom – jag tror verkligen på att betyg och t ex nationella prov som följer en efter vägen hjälper och så småningom kommer avdramatiseras. :thumbup:

Jag måste bara säga hur otroligt grym du är!

Jag som är 16 år och fram till att jag läste din blog aldrig ens höt ordet Genus (Yes, It's true, Skolorna är inte så bra på sånt) har lärt mig så otroligt mycket av att läsa din blogg! Idag sa min kompis bland annat att hon skulle dela upp barnen hon jobbade med i tjejgrupp och killgrupp, och när jag frågade varför hon la så mycket vikt på könen så fick jag bara en förvirrad blick tillbaka!

Så jag vill bara tacka för en grym blogg!

Fast betygen har ju också ett syfte. Sedan att det borde räcka med G eller IG är ju en annan sak, men alla de ämnen som finns i skolan hör ju till allmänbildningen och jag tycker att man ska få godkänt i alla de ämnen som finns i skolan idag även om det kanske inte är det roligaste man vet. Sedan får man väl inte betyg förrän från och med 7an?

emelie jo visst har de ett syfte. Men du, det funkar precis lika bra utan dem! Waldorfskolor har inga betyg.

Läxläsning var något av det värsta som fanns i min familj. Det slutade nästan alltid med skrik, gråt och bråk.

Anledningarna:

Svåra uppgifter som inte mina föräldrar ens kunde lösa, kunde de det gick det inte så bra att förklara.

Prestationshetsen. Jag fick plugga glosor helt själv, sen var det förhör och kunde jag inte alla perfekt var det bara att plugga vidare. Detta ledde ju till att jag alltid hade alla rätt på proven, men min lust att lära dog lite.

Tråkiga uppgifter. Jag förstår ju nyttan av att plugga glosor och multiplikationstabellen, men fy fan så tråkigt. På något sätt borde de ha kunnat göra det roligare.

Jag tror på mycket film, mycket böcker, leta, upptäcka. Det gäller att vara om sig och kring sig. För att kunna hitta det intressanta och därför ha en roligare utgångspunkt.

LD:

Waldorfskolor har inga betyg, men i stället barn som ofta inte är lika bra på läsning, matte m.m.

Om Ninja vill bli jurist, läkare eller ekonom, är du då inte orolig över att hennes walforfutbildning kan bli ett problem?

Har du läst denna artikel? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13008268.ab innan jag hade börjat läsa din blogg hade jag nog inte alls reagerat på detta men det gör jag nu. Å jag blev rent ut sagt arg. Är det meningen att man ska sitta inne och svettas och riskera få värmeslag för att man måste ha på sig kostymen?? Vet en väninna som har sån och hon vågar inte ta av sig jackan i risk att ha ringar under armarna. Tänk då för männen som oftast svettas mer än kvinnor. Sen går det inte att öppna fönstren på alla kontor. Nä fy!

Tycker också att betyg är ett skitsystem. Helt kasst när det gäller att mäta kunskap, det enda det faktiskt gör är att sätta ett värde på barnen.

Min pappa är gymnasielärare och brukar prata om hur godtyckligt betygssystemet egentligen är. Betygskriterierna innehåller ord som analysera, tolka och förstå, men alla lärare har olika uppfattningar om vad dessa ord faktiskt innebär. Därmed är betygssystemet sjukt orättvist och beroende av hur just din lärare tolkar t ex analysera.

Lisa – det var det dummaste jag har hört. Det finns många waldorfelever som har blivit ekonomer, jurister, läkare eller andra yrken som kräver akademisk utbildning.

Mina ongar går på waldorf av många skäl (ekologisk vegmat, få barn i barngrupperna mot att vi föräldrar städar ett par gånger per termin, leksakerna är av naturmaterial som stimulerar fantasin och ger en lust att leka då materialet "lever", betyg är skit och barnens sug att lära sig är i fokus, när de SJÄLVA är redo att lära sig…)

Är så sjukt less på detta konstiga samhälle. Det är allmänt känt att barn idag är helt överstimulerade och samtidigt finns en bild av att waldorf bara är flum. När det egentligen är grymt igenomtänkt och mycket handlar om att smalna av för små barn så de klarar av framtiden med alla intryck osv.

Blir bara glad över att jag själv är lärare så jag kan påverka den kommunala skolan som jag ska verka i framöver!

Och allt det här kanske du har skrivit om under din egen länkning.. men det hann jag inte med att läsa om. Blev bara så glad att du återigen tänker som jag.

Ses i aphistorien på fejjan!

Jag har själv gått på waldorfskola i nio år och det är jag otroligt tacksam över idag. Visst fanns det saker som var mindre bra, men säg den skola som inte har det.

Pedagogiken gjorde mig nyfiken på ämnen som jag redan innan hade bestämt att jag inte tyckte om eftersom lärandet smögs in i andra aktiviteter (matte, kemi, fysik)och var precis som du skriver, lustfullt och lekfullt. Och det här med läxor har jag aldrig förstått, räcker inte de långa skoldagarna för barnen, tids nog kommer de antagligen ändå få sin del av hårt arbete och övertidstimmar.

För mig är det viktigaste att waldorfpedagogiken fokuserar på hela människan och jag kommer garanterat att låta mitt barn gå i waldorfskola, för att ge de bästa förutsättningarna!

Lisen:

Självklart kan man bli de yrkena ändå, har aldrig sagt något annat.

Det jag menade var att eftersom waldorfelever ofta hamnar efter i bl.a läsning borde det bli ett problem om man senare vill studera vidare på högre nivå.

Jag får lite intrycket att waldorf är jättebra och utvecklande när det kommer till exempelvis estetiska områden, men begränsade när det kommer till mer teoretiska saker.

Ovanlig åsikt? Jag trodde de flesta som arbetar i förskolan var överens om att lek leder till lärande och att man borde undervisa på det sättet i skolan också…

Betyg behövs absolut inte förrän tidigast i slutet av högstadiet…

Kan inte göra annat än att hålla med, som vanligt.

Och det "nya" när föräldrar kan logga in på en sida på nätet och se hur det går för sitt barn. Vad är det för hittepå? Ska vi skrämma barnen till att prestera nu också? Det blir ju så. De vet att mamma eller pappa kan logga in och se hur det går så lilla Lisa tar och nöter in hela boken utantill. Men sen då? Vad kommer hon komma ihåg sen när hon lärt sig för att hon måste och inte för att hon vill lära sig.

Det är så det skapas överviktiga dietister och läkare som röker…

jag hade genomgående höga betyg i både högstadiet och gymnasiet. gjorde det mig smartare? nej. minns jag nåt av det jag lärde mig? nej. gav det klassens mobbare nåt att kommentera & retas om, utöver mina små bröst? oh ja. ser jag fram emot att "gå om" skolan tillsammans med mina barn? OH JA! och jag hoppas innerligt att de kommer tycka det är roligare i skolan än jag tyckte. jag var understimulerad, uttråkad & mobbad. och superlycklig när grundskolan var över.

Jag har gått i kommunal skola såväl som friskola varav jag blev mobbad i bådeoch.

Har jävligt tråkiga erfarenheter av skolan. Det knyter sig i magen av tanken på att mitt barn ska börja skolan inom en snar framtid.

Lärare som ser men väljer att 'inte se'.

Elever som inte vågar ingripa.

OCH lärare som svarar att "det går bra för henne i skolan" när min mor, ironiskt nog, (top notch så var även hemmiljön ett helvete nämligen) frågar hur skolmiljön ser ut för min del pga min psykiska å fysiska ohälsa.

Det kan ta en livstid att bygga ihop sig igen, med stöd på vägen. En del avslutar sina liv i förtid.

Jadu, Natashja, ditt kommentarsfält omvandlades till ventilationshål för mig inser jag nu.

Men eh..skolan är bajs? Summa summarum.

ÅÅÅHHHH VAD JAG HÅÅLLLLER MED! Förut tyckte jag att det var hur roligt som helst att plugga och liksom lära mig saker men nu är det så mycket press i skolan. MVG hit och dit och man glömmer att skolan är där för att LÄRA sig saker och tänker bara på betygen!

Ughhh. Hoppas du hinner kika in på min humorblogg också 😉 <3

Hej

Jag har som en nyfiken fråga till dig. Jag har en son på 1 ½ år som nu har blivit totalt trotsig och vill inte lyssna alls, iallafall inte på nej. Och jag vet ju inte riktigt vad jag ska göra eftersom de är mitt första barn så jag tänkte höra – Hur gör du? Kan du ge mig tips så som i inlägg. Vad ska man säga och göra? Skulle bli superglad om du ville hjälpa mig 🙂

Hej på dig! Jag älskar din blogg och jag beundrar dina värderingar. Jag tycker mycket lika och mycket olika, men det är ju det som är så häftigt med att läsa dina texter. Dom berör verkligen! På gott och ont. Jag älskart! ;o) För att du vågar vara DU hela vägen. Fler som dig eftersökes!

Hur som helst, jag läste inlägget om att du inte berömmer dina barn i onödan för att låta bli att skapa prestationsångest. Låter väldigt sunt om du frågar mig, som levt med ätstörningar (Anorexia) sen jag var åtta år. (Jo, du läste rätt). Jag är idag frisk och har en viss distans till mitt beteende. Jag har också lärt mig att det är via maten jag reagerar under vissa situationer i livet. Sån är jag. Dock är det stor skillnad på beteendet när jag är medveten om hur jag agerar. Jag tror inte att min prestationsångest eller ätstörning kommer från regelrätta "misstag" av beröm från mina föräldrar, men det ligger något i det. För man är så otroligt olika känslomässigt som individ. Jag är en sån människa som lägger vikt vid att göra rätt för mig. Att vara DUKTIG. Att prestera och att visa resultat. Självklart går detta parallellt med anorexian. Får inte göra FEL.

Nu är jag som sagt var en lycklig och glad skit som kommit över mycket och många av dessa tvång. Men jag tror absolut att man kan förhindra ett sånt här beteende genom att lära barnen från BÖRJAN att man inte behöver mäta sig med ordet DUKTIG.

Men du, hur säger du till Ninja när hon (faktiskt) ÄR duktig då hon lyckas ta på sig sina skor själv (till exempel)? Alltså, hur bekraftar du henne, utan att lära henne vad duktig är? Jag frågar bara för att jag tycker att det är intressant.

Ha det gott!

Kram Lia

Lisa visar det sig att min dotter har intresse av det mer akademiska så kommer jag uppmuntra och rikta intresset dit. Waldorf är så fantastiskt på andra sätt. Jag får ta mitt ansvar som förälder och se till att mitt barn får den kunskap hon behöver.

LIA det g¨år ofta hand i hand; ätstörningar och prestationsångesten. Duktigsyndromet.

När min dotter verkligen är duktig så berkäftar jag med andra ord typ "Vad du KAN!" (typ visar hur imponerad jag blir) då blir hon så stolt.

sofia TÅLAMOD! Kom ihåg två saker: 1. små barn saknar impulskontroll. Nyfikenheten är stark. och 2. de saknar konsekvenstänkande.

Läs gärna lite mer under min kategori föräldraskap – jag har skrivit mycket där från att Ninja var 8 månader. Jag har gått igenom den där 1.5års perioden.

Vad skulle kunna ersätta betygsystemet? Jag själv är mitt uppe i vimlet av gymnasieval och betygshorande, och självklart ser jag en massa negativa aspekter hos det, men har svårt för mig att se hur en annan skola skulle kunna se ut som ändå är förberedande för de tunga laster som följer med vid djupare studier… Hm.

Lina, skulle du eventuellt kunna förklara för mig hur du tänker när du menar att man skrämmer barnen till att prestera genom att dokumentera deras utveckling och samtidigt lägga upp förslag på hur man ska jobba vidare?

Dokumentation har skett redan innan "det nya" (som kallas IUP) blev aktuellt. Alla har vi väl suttit på utvecklingssamtal där exakt samma saker tas upp. Skillnaden är att föräldrar lättare har tillgång till att kunna följa vad som händer och inte behöva vänta på en halvtimmes utvecklingssamtal per termin.

Gällande skolan så har jag haft helt perfekta föräldrar. Dom puschade mig och såg till att jag läste min läxor fram tills jag gick i sjuan, sen fick jag ta ansvar själv. Självklart så hjälpte dom mig om jag bad om det (vilket jag gjorde då och då), men det var inget tjat och det var inte att hålla stenkoll på allt jag gjorde. Vilket jag tycker är skitbra, jag lärde mig att ta ansvar själv och plugga för min egen skull, inte för mina föräldrar. Min mamma är precis som du inget stor fan av betyg (hon är lärare vilket gör det ännu mera plågsamt för henne), så hon har alltid, tillsammans med min pappa, var noga med att vi ska plugga för att få kunskap, inte nå ett speciellt betyg. Sen har mina föräldrar alltid varit mina största fan, jag har alltid fått höra hur bra jag är, och ifall jag någon gång gjort dåligt ifrån mig så har dom bara sagt"okej, det är inte hela världen. vi hjälper dig så går det bättre nästa gång"

Jag tog studenten förra året med bra betyg och pluggar nu på universitet, så det gick ju rätt bra för mig.

Akta dig bara för att vara "för" engagerad när barnen blir äldre, då blir dom söndercurlade. Jag hade klasskompisar vars föräldrar hade koll på ALLA deras prov och uppgifter och satt med dom och såg till att dom gjorde varenda grej, och då gick vi liksom sista året i gymnasiet… Dessutom mår dom barnen inte så bra eftersom föräldrar har så himla höga krav på dom, det värsta jag hört är när vänner fått vg på ett prov vilket möts av "jaha och varför fick du inte mvg?" av föräldrarna…

Jag fullständigt hatar att göra läxor med min son. Har precis suttit i en timme och hållit på med det nu på morgonen. Inte särskilt inspirerande eller mysigt tyvärr. Så är det för oss. Jag är dessutom snart färdig lärare, förvisso på gymnasienivå och inte med små barn men ändå. Det är nästan lite pinsamt hur mycket jag inte tycker om att göra läxor med sonen här hemma.

Kanske hänger det ihop med min totala avsky för läxor i övrigt. Hur onödigt jag anser att det är om man ligger i "rätt takt". Ligger man efter behöver man nog dock lite pushning och hjälp hemifrån men är man precis där man bör vara så anser inte jag att man inte ska behöva göra läxor. Sen får man oftast samma läxor som alla andra och det är ju ännu värre om man ligger före. Snacka trist för sonen när fick börja sin läxkarriär med att räkna stolsben hemma. Att räkna till 20 (eller vad det nu var) var inte så svårt om man säger så…

Så nä här har vi inga mysiga stunder. Jag hjälper han men låter han vara för det mesta när han gör läxorna för att det inte ska bli något bråk…

Jag tycker läxor är rätt orättvisa, såvida man inte åtsätter tid till det under skoltid. Jag fick aldrig göra läxor hemma, mina föräldrar ansåg att det var helt onödigt eftersom jag skulle lära mig sköta ett hushåll. Mina bröder fick göra sina läxor dock. Jag brukade låsa in mig på toaletten under rasterna (blev brutalt mobbad så var en smula farligt att hänga på skolgården) och göra mina läxor där.

Jag läste inlägget där du skrev om Waldorf.

Min fråga är då om du enbart ser positiva saker med den typen av skola?

Jag tycker att det är väldigt bra när man fokuserar och ser sambandet mellan lek och lärande och jag tycker inte att betyg ska vara avgörande.

Jag är främst intresserad av att höra personliga åsikter kring den typen av skola. Både när det gäller barn som går i skolan i detta nu men även vuxna som har gått i Waldorfskola.

En del positiva saker har jag hört, men också väldigt mycket negativt. Det negativa gäller främst det "flum" som är en del av waldorfpedagogiken.

Det här väcker många frågor.

Om det nu är en sådan fantastisk pedagogik, hur kommer det sig att Stockholms universitet har lagt ner utbildningen till waldorflärare?

Hur kommer det sig att antalet skolor är så få i Sverige?

Hela verksamheten bygger ju på Rudolf Steiners visioner. Var han verkligen att betrakta som frisk med tanke på sina teorier och påhitt?

Ja, du kanske förstår vart jag vill komma med detta…

Rosa/blå – nej det finns givetvis en del nackdelar. Min man t.ex är kass på att läsa (men ett underbarn på allt annat) och de är ganska sterotypa i sitt tankesätt. (genusomedvetna)

steiner var en knasboll, men tanken kring barn och lärande är bra.

Flum tycker jag inte att det är. Men det beror säkert på att jag själv enligt andra är flummig (dvs konstnär)

att utbildningen lagts ner beror säkert på många olika saker, men behöver inte betyda att skolorna är fel på nåt sätt.

Tycker också Waldorf verkar lovely! Men det jag fortfarande undrar, som jag inte riktigt får något grepp om, är om skolan är mycket "religiös"? Jag har fått för mig det nämligen. Jag är ju ateist, så sen när jag får ungar har jag ingen lust att skicka dem till någon "å herren i himlen älskat vare ditt namn"-skola. Hehe. 😉 Vet du något om det?

Sen undrar jag om de har alla "vanliga" ämnen, eller om det är någon skillnad där?

(nyfiken!)

Nä, inte waldorf för min del, den grund som finns från Steiner gör att jag säger pass. Man kan inte bortse från honom och vara en waldorfskola, då är man något annat. Montessoripedagogik är bättre tycker jag om man vill ha en friare skolgång men samtidigt finns det många bra skolor som inte har någon speciell pedagogisk profil, både kommunala och friskolor. Sedan är det alltid ett föräldraansvar för att hjälpa eleven med studier vare sig man väljer waldorf eller något annat. Om Ninja skulle bli väldigt studieintresserad så är det troligt att varken en vanlig skola eller waldorf kan fullt ut täcka den delen och då måste du som förälder underlätta genom att styra henne till alternativa källor till lärande.

Jag förstår inte att du bagatelliserar din mans problem med att läsa, har han inte läs och skrivsvårigheter så är det alarmerande att han är dålig på detta, det ger enormt mycket sämre förutsättningar i livet om man inte kan bearbeta text genom läsning. Han kanske har andra sidor som fyller upp men tänk om man inte har det? Läsningen är ofta en nyckel till lärande.

Med "flum" menar jag att grunden till waldorfskolan och pedagogiken är baserad på en tro som är allt annat än vetenskaplig. Jag är medveten om att långt ifrån alla pedagoger och skolor riktar in sig på att bevara Steiners grundidé om den andliga filosofin, men skolans historia går inte helt att bortse ifrån. Jag anser att man bör vara kritisk mot waldorf just pga att det vetenskapliga och beprövade som ligger till grund för så många viktiga detaljer i vårat samhälle får en mindre betydande roll. Därmed inte sagt att det är fel, men vilka negativa konsekvenser kan det få?

Waldorf är såklart inte det enda man ska vara kritisk mot. Den kommunala skolan som skolverket står bakom har allvarliga brister och förtjänar ordentligt med kritik.

Jag är för en individanpassad skola där kreativitet är en grundsten, och på många sätt tycker jag att waldorf står för den biten, men finns det inga likvärdiga alternativ? Kreativitet är inte allt utan det är så många andra bitar som ska smälta samman och bilda en form som passar just barnet. Att föräldrarna är kreativa och hade det behovet är inte avgörande för vad barnet behöver. Nu menar jag inte att du och din man resonerar så, för det vet jag inget om. Just inom waldorf verkar så mycket baseras på kreativitet och då hamnar många andra saker i skymundan. Bara det med att barnen helst inte ska lära sig att skriva innan en viss ålder. Är inte skapande med bokstäver också något kreativt? Du använder din fantasi för att sätta samman ord och bilder i ditt huvud och du formulerar det i text. Det är väl kreativt? Vissa barn kanske inte alls är mogna att skriva vid 4-6 års ålder, men det beror nog på många andra saker än att barnet inte är själsligt moget.

Om waldorf inte fanns som alternativ, vilken typ av pedagogik anser du skulle vara gynnsam för dina barns utveckling och välmående då?

Jag gick i Waldorfskola åk 1-3. Läraren var knäpp, men hade jag haft en bättre lärare (som inte pussat mig på munnen och kallat mig sin lilla prinsessa) så hade jag stannat. Vällagad vegomat, massor av utevistelse i lantlig miljö, spännande sagor som väckte ens fantasi och brödbak i egengjorda ugnar utomhus.

Här ett litet utdrag ur ovanstående länk, för den som inte orkar klicka. Jag skulle dra öronen åt mig så snabbt och adekvat jag kunde i skolvalsfrågan, men det är ju jag det.

"Waldorfskolan är en fristående skola som är religiöst och politiskt obunden och är öppen för alla." Så står det i broschyrer från skolan. Fler och fler föräldrar börjar nu inse att de blivit lurade in i ockultism genom waldorfskolan. Efter att ha tagit sina barn ur Kristofferskolan skrev psykologen Madeleine Kats följande reflexion i Svenska dagbladet: "Nu efteråt kan jag se att jag – liksom troligen många av de föräldrar som idag köar – totalt missuppfattat budskapet. Antroposofin är en religiös rörelse. Det handlar alltså i första hand om religion – pedagogiken bygger på denna tro och kan inte lösgöras från den i lämpliga bitar." (16)

När det gäller waldorfskolan är antroposoferna experter på att med ett förvirrande nyspråk dölja den verkliga sanningen. "Fördjupad människokunskap"=Steiners ockulta lära, "morgonspråk"=morgonbön, "andevetenskap"=Steiners ockulta lära, "kunskapsväg"=skolning till skådare i andevärlden, "fördjupad psykologi"=Steiners ockulta utvecklingspsykologi o.s.v. Naturligtvis blir föräldrar förvirrade och lätta offer med allt tal om frihet och om att utveckla hela människan.

Att skolpolitiker och myndigheter också blivit lurade tillhör det verkligt tragiska i sammanhanget. Men det börjar röra på sig. Arga föräldrar som kommit på att de blivit förda bakom ljuset hörs allt oftare i debatten. En av dessa föräldrar är Gösta Wilson, författare till boken "Jag trodde på Waldorfskolan". Som så många andra trodde han på skolans försäkringar om att det bara handlade om alternativ pedagogik och att den var konfessionsfri. Sakta men säkert krossade verkligheten myten vilket resulterade i åtskilliga konflikter med skolan."

ni som varnar för waldorf – jo jag vet att det händer saker där ibland och att de fått kritik.

det är INGENTING mot den kritik som riktas mot vanliga skolan. Jag kan lova att "ögonvittnesskildringarna" från den kommunala skolan är både tusen gånger fler samt hundra gånger värre. Övergrepp, våld, mobbing, misshandel, utanförskap för att nämna några få osv.

Jag känner samma sak. Eftersom att min mamma också lämnade över allt ansvar på mig, vilket resulterade i en icke existerande skolgång, så vill jag göra tvärt om när vi får barn. Jag vill vara engegerad och jag vill vara delaktig. Och jag kommer gå på varenda föräldramöte för att vara insatt i vad som händer i skolan. Detta eftersom att min mammma inte förstod varför man skulle vara med på dessa möten och aldrig har satt sin fot på ett så kallat föräldranmöte. För övrigt var det samma sak för med mig med att komma ihåg aktiviteter och matsäck. Tror att det lätt blir så att man vill göra precis tvärt emot det ens mamma gjorde, om man anser att det var något som var fel. Man har liksom lärt sig hur man inte vill göra med sina egna barn.

Jag är helt för avskaffandet av läxor i grundskolan! Har man ingen utvecklat sinne för strategi eller planeringsförmåga (vilket man inte har förrän efter tioårsåldern, minst) så är det ganska meningslöst att försöka lära yngre elever ta eget ansvar för sitt skolarbete. (de flesta) vuxna behöver inte ta med sig jobbet hem efter avslutad arbetsdag och det ska inte heller barn behöva!

… fast även en Waldorfskola måste följa läroplanen och enligt en sådan SKA man ge skriftliga omdömen och betyg i vissa ämnen från och med första klass! Senast från om med vårterminen 2008. Annars blir det bakläxa från skolverket.

Min unge är på en fantastisk waldorfförskola. Jag håller med om din kritik angående den kommunala skolan men känner ändå mig så kluven inför huruvida jag kommer vilja ha kvar henne inom waldorf eller inte när det är dags att välja skola.

Jag tror egentligen att waldorfpedagogiken är mycket bättre än den kommunala skolans, men kan ändå känna att jag försvårar för henne genom att inte bara låta henne vara "vanlig". Har du några tankar kring det?

Så olika det kan vara ändå- jag fick heller ingen läxhjälp och fick hålla koll på mina aktiviteter själv (men mamma gjorde matsäck och sådant) och jag älskade skolan och gör än idag (jag forskar ju liksom).

Det är nog mycket hur man låter sina barn ta ansvar för det snarare än huruvida man gör det som är grejen. Samt att det är olika för olika barn då! Själv ser jag också fram emot att hjälpa till med läxläsningen, vår dotter kommer få det så lätt jämfört med hur jag hade det och det känns så fint.

(Jag har för övrigt haft höga betyg genom grundskolan och därefter följande juristlinje och jag tycker- kanske just därför- att betygssystemet är fruktansvärt och mår dåligt när jag tänker på att man vill höja ribban ytterligare med elitklasser och än mer graderad betygsskala).

Hörde på radion igår att det är tal om att ev. skriva in i betyget om man skolkat. Alltså i framtiden när man är vuxen och har grott färdigt så kan man läsa i människans betyg att nä du, så ordentlig var den inte, den har minsann skolkat!

Känns det verkligen motiverat? Jag behöver verkligen få förklarat på bäbisnivå EN ENDA sak som är positiv med detta, för den som får betyget alltså.

Jess:

Det ska synas i betyget att du har skolkat, men det är bara i terminsbetyget det ska synas. När du sedan söker arbete och din arbetsgivare ber att få se ditt slutbetyg kommer arbetsgivaren inte att få veta att du har skolkat.

Systemet är också utformat så att vem som helst inte kan begära ut dina betyg från tex grundskolan eller gymnasiet.

Det ENDA positiva med detta är att det är lättare att fånga upp en elev som har fastnat i skolkträsket samt att föräldrarna får ta del av informationen som de annars kan missa om inte lärarna ringer för att tala om frånvaron. Alla elever berättar inte för sina föräldrar att de skolkar så det kan ses som en möjlighet för föräldern att ta del av mer information.

För övrigt är det ett väldigt dåligt system som kommer att införas. Alla föräldrar bör inte veta att deras barn skolkar. Om det förekommer våld och hot i hemmet kan barnet råka illa ut. Jag tycker att det är viktigt att uppmuntra föräldrarna att själva ta reda på information och vara intresserade av sina barns skolgång. Det nya systemet gör allt annat än uppmuntrar.

Jag skulle kunna skriva 100 000 negativa saker med det men har bara 1 positiv sak, och det säger det mesta. Men det är tydligen smällar man får ta som elev och förälder. Istället för att se till individen inför man ett system där barn med olika förutsättningar tvingas bli stöpta i samma form.

Nej, ingen människa kan vara lika bra på allt, men alla behöver faktiskt en grund att stå på. Det finns vissa baskunskaper som man behöver för att klara sig i livet. Har en elev inte uppnått målen i matematik i nian har eleven inte de kunskaper som många gånger är nödvändiga för att ta välgrundade beslut. Som exempel bara, samma sak gäller om man inte nått upp till målen i tex läsförståelse.

Intressant inlägg. Intressanta kommentarer. Jag själv är blivande högstadielärare i Svenska och Drama. Det finns många olika perspektiv när det gäller pedagogik och det finns fördelar och nackdelar med alla! Waldorf, Montessori, Reggio Emilia you name it. Och precis som med allting annat är det viktigt att vi väljer det som passar oss själva bäst. Det vi tror gynnar oss mest. Det som passar mig kanske inte passar någon annan. Så är det och så kommer det vara. Det är en av skolans hinder, att vi tänker att människor är mer lika varandra än vad de är. Vi lär på olika sätt och vi har olika förmågor. Ett tips är att kolla in Howard Gardner och hans syn på lärstilar och intelligenser. Mycket intressant. Något jag kommer ha med mig i min framtida undervisning.

Angående betygssystemet så är jag själv kritisk till för tidig bedömning, eller i alla fall bedömning av summativ karaktär, det vill säga betyg. Att värdera och bedöma hör till läraryrket, därmed inte sagt att det måste ske i form av negativ kritik och inte heller i form av ett betyg. Det är en skolpolitisk fråga, en mycket intressant sådan.

Min unge går i en "läxfri skola". Jag gillar tanken för då har han tid att bara vara barn på fritiden men, jag måste ju erkänna att jag faktiskt saknar den där romantiserade bilden jag har av att sitta och hjälpa honom med läxan. måste ha fått den bliden från tv eller så för jag fick då aldrig någon hjälp hemma…

Han skriver upp sitt mål i sin ipad varje måndag tillsammans med sin pedagooog och så gör de upp en plan för hur det ska uppnås. Sen finns det olika "lärostugor" där de kan hoppa in efter behov för att uppnå målet. Jag kan följa allt via intranätet som uppdateras dagligen. Tror det funkar bra, men…han går bara i 1:an så vi får väl se vad som händer i framtiden

Kristin:

Jag håller med dig i att det är viktigt, men finns det inte olika vägar att nå den informationen? Den traditionella läran och skolan passar inte alla, och det är inte ovanligt med elever som inte uppnår önskvärda resultat som har gått i kommunal skola.

Om det beror på lärarnas förmånga att inspirera och motivera eller om det beror på föräldrar och elevens ovilja vill jag låta vara osagt men brister finns det. Sedan anser jag att med rätt verktyg har alla barn lust till att lära, det gäller bara att finna rätt nyckel till rätt dörr.

Sedan undrar jag hur många vuxna människor som har gått i högstadiet och gymnasiet som faktiskt har haft praktisk nytta av allt de fick lära sig under högstadiet och gymnasiet. Hur många minns särskilt mycket av vad de fick lära in? Hur många använder sig av mer än det allra allra nödvändigaste?

Ibland är kraven orimliga i förhållande till senare användbarhet. Naturligtvis underlättar det att kunna läsa och skriva, men att 22 elever i en klass tvingas läsa utvandrarna och analysera boken för att få godkänt borde inte vara nödvändigt. Den kommunala skolan formar barnen lika och tvingar elever till att bli stöpta i samma form istället för att ta tillvara på den enskilda personen med sina möjligheter, intressen och ambitioner.

Man kan också ifrågasätta det betygssystem vi har idag och det vi snart kommer att få. Det finns stora anledningar att rikta kritik mot det och det bör vi också göra.

Jag har aldrig sagt att det inte finns olika vägar att nå kunskap, men jag tycker inte att det är acceptabelt att elever slutar nian och inte har nått grepp om vad tex 27 % innebär eller som inte kan läsa en text och förstå innehållet. Det ska liksom sitta i ryggmärgen. (Nu är detta bara ett exempel) Jag tycker inte att goda kunskaper i ett ämne kan väga upp bristfälliga kunskaper i andra ämnen, de grundläggande kunskaperna behöver man i de flesta ämnen, och absolut i kärnämnena.

HUR varje enskild elev når kunskapen är för mig oväsentligt, men jag tycker att det är viktigt ATT målen nås!

Och men målen menas ju minst möjliga nivå. Många når långt mycket längre i tex matte, och all DEN kunskapen är säkerligen inte nödvändig för att klara sig i livet.

Jag kan ärligt säga att jag inte en endaste gång har haft nytta av att kunna räkna grafer, beräkna areor, vinklar och massor, sannolikshetslära och använda mig av grafer. De är de mål man ska ha uppnått när man går ut nionde klass. Jag tror inte att det är särskilt många som har användning för det här om man inte ofta använder det i sitt yrke, men högstadiet bör inte vara yrkesförberedande och därför är den typen av kunskap helt oviktig just då. Vill du vara riktigt säker på att komma in på ditt förstahandsval i gymnasiet lär du sikta på högre betyg än G i åk 9 och då ställs ännu högre krav som eleven troligtvis aldrig har nytta av efter studenten. Fokus läggs på fel ställen. När det gäller språk ställs det också höga krav. De allra flesta som inte talar något annat språk än sitt modersmål lyckas ändå göra sig förstådda med hjälp av kroppsspråk som i de flesta fall är universalt.

Rosa/Blå, menar du på allvar att du aldrig har haft använding av att ha lärt dig massa, sannolikhetslära, areor, vinklar etc? Det är grundläggande grejer som jag tror att vi alla använder oss av rätt ofta, per automatik och ofta utan att vi tänker på det. Jag är övertygad om att du har haft nytta av att lära dig just de grejerna, fastän du inte varje kväll sitter och utför invecklade uträkningar.

Jag har arbetat på förskola och jag hade jättesvårt för det där tänket att man skulle lära barnen så mycket, så tidigt. Det är klart att man ska uppmuntra barn till det som dem tycker är kul men när man som personal gör ett rum med bara siffror och bokstäver på väggarna så flyttar man barnens intresse till det och därmed har ju inte barnen fått välja själva.

Jag hade verkligen jättesvårt för det för min familj har alltid sagt att vi ska vara barn så länge som möjligt och att dagis ska vara ett rofyllt ställe, skolplikten kommer ju sen. Dagis (förskola) ska vara utan måsten.

Jag och fyra av mina syskon har gått kommunala skolor men min far och hans fru har bestämt sig för att sätta vår yngsta bror i Waldorf nu till hösten när han börjar 6-års. Vi blev alla också sålda när vi fick höra deras tänk och jag kan känna mig lite avundsjuk att mina föräldrar inte hade det tänket när det skoldags för min del.

Nej, jag har aldrig haft nytta av de kunskaperna. Jag vill påstå att de har varit så onyttiga att jag har glömt bort dem helt. Jag fick lära mig liggande stolen när jag gick i åk 4. När jag hade gått ut mellanstadiet hade jag helt glömt bort hur man gjorde och jag har aldrig använt mig av det sedan dess.

Grafer, vinklar, areor, sannolikhet mm förekommer dagligen i min vardag men jag har aldrig behövt räkna ut dem eller använt mig av de kunskaper jag förvärvade under högstadiet/gymnasiet.

Jag har heller aldrig lagt energi på att lära mig multiplikationstabellerna utantill, men jag lever ändå och jag tycker inte att det har hindrat mig på något vis.

Jag får läs ditt inlägg om waldorf. Jag har personligen hört så mycket dåligt om de skolorna. Men det är väl olika. Vad jag reagerade på var att i en av skolorna (i Stockholm men vet inte vilken) lästes bibeln och påstod vara sanning.

Montessori ar ett annat tips. Ingen froken langst fram i klassrummet som bestammer vilken sida, alla barn, oberoende av personlighet och takt, ska lasa pa just exakt da for att lara sig precis samma sak. Massor av form, farg och besamma sjalv for att man som barn faktiskt har ganska bra koll pa hur man bast lar sig saker (vissa genom teater, andra genom prov etc) plus att lararna aldrig far avbryta barnen, barnen far bara engagera lararna nar de sjalva tycker att de kort fast.

Snart börjar nya läroplanen att gälla och då även de nya betygsystemet som innebär att alla barn kommer få betyg från 6:an. Inte en Waldorf kommer undan då… om jag har förstått det rätt…

Jag är 19 år, tar studenten i veckoslutet och har alltid haft otroligt lätt för mig i skolan men har också sedan jag var sju år haft en otroligt stor prestationsångest som på gymnasiet blev så jobbig att jag var tvungen att få kuratorhjälp. Jag älskar att lära mig nya saker men tyvärr har skolan många gånger gjort att jag hellre gör uppror mot systemet. Eleverna har blivit så sjukt fokuserade på att få tre bokstäver på ett papper istället för att man ska lära sig för att det är roligt och spännande. Jag är en stor förespråkare för mer kreativa inlärningsmetoder och platser och att betyg ska få mindre roll och att respons och gehör ska bli mer betydande.

Nej en skola där kreativt tänkande och indivisanpassad inlärning står i fokus och där betygshetsen är minimerad vore att föredra på väldigt många plan. Kanske hade det kunnat förebygga den ångest jag kommer få leva med i hela mitt liv.

Tack för att det inte bara är jag som har åsikter om det nuvarande (och kommande den nya reformen är ett skämt) strukturen.

Lady Dahmer,

Jag hoppas att du läser detta, även fast detta är ett gammalt inlägg jag kommenterar på.

Jag hade själv dessa mysiga läxstunder med min pappa efter att mina föräldrars skilsmässa. När jag ser tillbaka på min barndom tänker jag att dessa stunder räddade mig och min( innan skilsmässan )frånvarande jobbpappas förhållande. Vi hittade liksom fram till varandra och byggde en egen relation. Dessa stunder, som varade år in och år ut och som faktiskt resulterade i att jag gick från att ha lässvårigheter till att sluka varje bok jag kom över (vilken gåva att hjälpa sitt barn att få!), kommer jag ihåg som några av de bästa i min uppväxt. Så, jag uppmuntrar dig verkligen att myshjälpa dina barn med läxorna, även om det inte är årtal och grammatik som de kommer bära med sig genom livet. Tack för en bra blogg! H

Svar:
Jag läser. Tack för att du delar med dig! 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *