Kategorier
barn & föräldraskap

Jag tror det är viktigt att låta barn få vara med och påverka lite

Ett barn och hans förälder stod bakom mig i kön till Mora Träskattiraljerna och pratade och föräldern undrade vad han ville ha. ”En keps!” sa barnet bestämt och glatt. Varpå föräldern svarar; ”Men är det inte mycket coolare med en tröja?” med den där oooh-vad-spännande-o-häftigt-röst som man har ibland när man vill påverka ungarna. Men nej, ungen var bestämd; ”Nej, en […]

Ett barn och hans förälder stod bakom mig i kön till Mora Träskattiraljerna och pratade och föräldern undrade vad han ville ha. ”En keps!” sa barnet bestämt och glatt. Varpå föräldern svarar; ”Men är det inte mycket coolare med en tröja?” med den där oooh-vad-spännande-o-häftigt-röst som man har ibland när man vill påverka ungarna.

Men nej, ungen var bestämd; ”Nej, en keps!” Och då tänker man att ok, låt gå, hon kanske inte tänkte men nu fattar hon att han vill ha en keps men nej då. Människan fortsätter tjata. Jo tjata. Vi står i kö i kanske tio minuter och under den stunden så frågar hon om och om igen om han är säker, om han inte tycker det är häfigare eller coolare eller snyggare med en tröja, hon manipulerar och försöker sig på knep och låtsas till och med om som hon glömt vad han ville ha för när de kommer fram till kassan så frågar hon igen; ”Vad vill du ha?”

Jag tyckte så jävla synd om ungen. Tack å lov så hade han uppenbarligen en stark vilja och självkänsla att veta att hans val var ok, men jag undrar om det är nåt han kommer att få behålla. Var det en engångsföreteelse eller är föräldern sådan att hon konstant ogiltigförklarar honom?

Tyvärr ser jag föräldrar som gör det här hela tiden.

Om jag frågar min unge vad hon vill ha så betyder det faktiskt att hon får bestämma. Varför skulle jag annars fråga? För att ge illusionen av att hon har ett val? Nej. Hon får bestämma själv. Inte bara om hon väljer ”rätt”.

Jag tror det är viktigt att låta barn få vara med och påverka lite; vardagen, sina egna kläder och aktiviteter, maten vi äter och annat som barn är mogna att ta ansvar för. Dels för att känna sig som en del av familjen och gemenskapen men också för att lära sig lita på sig själv.

Mitt Troll fick en keps OCH en tröja. Tröjan valde jag, men kepsen fick hon själv bestämma färg på.


Pappa fick en likadan tröja.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

35 svar på ”Jag tror det är viktigt att låta barn få vara med och påverka lite”

Fan vad ledsen man blir när man läser om sånt,att sånt händer hela tiden.-. Hur folk hela tiden kränker sina barn på ett eller annat sätt..

Vad tycker du förresten om det där paret som inte vill avslöja könet på sitt barn för andra?

Jag håller med, till viss del. Men sen kan jag också se det från ett annat håll. Mamman kanske inte som du hade råd att köpa en t-shirt OCH en keps. Hon kanske vet om att barnet har massor med kepsar och/eller i slutändan inte kommer använda kepsen och/eller är i större behov av t-shirts. Visst, hon borde inte ha frågat då, utan istället sagt att barnet ska få en t-shirt (och sen låtit barnet bestämma vilken och färg) men alla gör vi misstag. Att hon försökte övertala barnet på ett sätt som du kanske uppfattade som opedagogiskt är ju olyckligt men jag tycker att det ändå är bättre att hon försökte få barnet att ändra sig än att bara säga rakt nej och helt köra över barnets vilja. Nu fick ju ungen en keps och han fick dessutom argumentera för varför han ville ha en keps.

Men Jenny mamman frågade ju vad pojken ville ha. Hade hon inte frågat hade det varit en annan sak, men nu gjore hon ju det.

Jenny. – jag tycker tvärtom att det är bättre att hon bestämt. Att övertala och manipulera kan leda till osäkerhet.

"du har redan så många kepsar så jag vill att du tar en tröja! Vilken färg vill du ha?"

Rätt! Om man ger barnet ett val får man faktiskt respektera det utan tjafs. Vad hade vi vuxna tyckt om ifall någon gav oss ett val och sen lade en massa tid och energi på att berätta för oss att vi valt fel?

LD, vad tycker du tvärtom till? Jag håller med dig, hon borde ha bestämt, iaf från början. Det skrev jag i min första kommentar.

Nu frågade hon och vi kan ju sitta och tycka att det var dumt gjort. Vi kan ju inte veta om hon stod och ångrade att hon frågade vad barnet ville ha och istället för att köra över honom så försökte hon övertala, få honom på bättre tankar. Jag har väldigt svårt att tro att det var i ett försök att göra honom osäker eller ta ifrån honom hans vilja och självsäkerhet.

Det var det jag inte höll med om; att det skulle vara bättre att övertala honom. Och nej jag tror inte hon menar illa. Det tror jag väldigt få föräldrar vill.

En grej jag gör ofta som är ett stort misstag är att jag frågar när ungen inte får bestämma tex "ska vi gå hem nu?" "ska vi krypa ner i sängen då?". Jag vet att det är fullkomligt hjärndött och jag jobbar stenhårt på det men det är en sån vana som är himla svår att göra sig av med..

Har också hört allt för många föräldrar som gör sådär, sorgligt. Det är bra om barn får bestämma lite i vardagen, men fråga när man egentligen inte menar det är ett dumt mind trick.

Sen helt off topic; Du brukar ju skriva om kroppsbehåring, så jag tänkte på dig när jag läste Blondinbellas blogg tidigare idag. Hon lade ut en bild på sitt armband, och genast började kommentarerna hagla om att hon borde vaxa armarna :bigeyes: http://blondinbella.se/traffa-min-forlaggare-idag/#Kommentarer

Kommer själv ihåg att tjejerna i min klass rakade underarmarna på högstadiet. Jag vägrade eftersom jag tyckte mitt armhår var helt naturligt (och inte särskilt synligt) men blev såklart retad för att man var "annorlunda" (=helt normal)

Jag är för att folk ska gör som de vill. Är oftast för lat för att ansa hit och dit men fine om folk vill hålla på. Normen att raka/vaxa benen, könet och armhålorna har väl varit igång ganska länge, men när allt hår ska bort blir jag nästan mörkrädd.

Jag tycker inte att det är så farligt att pedagogiskt och respektfullt försöka övertala. Om jag sätter mig i situationer med mitt barn då jag gjort misstaget och frågat vad barnet vill ha men ändå har en bestämd egen idé om vad barnet bör välja så gör jag allt ett litet försök till övertalan. Barnet får tillfälle att träna sig i att argumentera och inte alltid bara ta ett nej.

Om man gör misstaget och frågar, hur tycker du att man ska göra då?

Klart barn ska få ett ord med i sammanhanget, hur ska de annars lära sig argumentationsteknik…

Ställer man frågan "Vad vill du ha" så får man väl gilla svaret man får eller helt enkelt inte fråga… men så länge barnet bär det så ska det få ha medbestämmande annars blir plagget sällan använt skulle jag tro…

Jenny, fast den rätta platsen för ett sådant förfarande är knappast i kön till merchandiseshoppen efter en konsert. Inte om man vill lära sitt barn att ta hänsyn till andra också.

Nu rent allmänt: Jag tror att många barn skulle må bättre av att ses för vad de är, nämligen MÄNNISKOR. den gyllene regeln att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad funkar ju även, eller borde göra det, när man är under 15. Visst, barn behöver mer ledning genom livet än vuxna, men när det handlar om relativt små grejer som en keps eller en t-shirt så tycker jag att man får stå sitt kast om man nu råkat fråga utan att vilja ta konsekvensen.

Håller med dig, som vanligt! Barn behöver få känna att de har någon form av kontroll över sina liv, och få respekt för sina beslut.

Påtal om något helt annat, kan inte du visa vad Ninjan har för utklädningsprylar (samt hur du tänker kring det)? Det skulle vara kul.

Jenny- då gör man så att man förklarar för barnet att "nej du har så många kepsar redan, jag vet att jag sa att du fick välja men jag tänkte mig inte för. Vi gör så här; du får välja färg på tröjan!" att lära barn argumentationsteknik kan man göra utan att ogiltigförklara barnets val när man faktiskt utgått från att barnets ska få välja själv.

Med 4 barn orkade jag inte alltid vara hundra pedagog 😛

Jag gjorde det enkelt för mig, jag gav dem två alternativ som bägge var ok. Tex vill du ha en grön eller blå tröja, vill du äta köttfärslimpa eller fiskgratäng idag. Då stärker man deras förmåga att ta beslut och man slipper bossa jämt. Smidigt och två flugor på en smäll 🙂

Ähh vad spelar det för roll om man råkar bestämma över sitt barn,det är ju så det ska vara. Därför vi är den vuxna,för att kunna göra det. Inte kan barnet alltid få som det vill heller..

😉

Exakt! Man erkänner sitt misstag och ändrar sen villkoret för vad barnet får bestämma. Fast i mina ögon kan det också vara förvirrande beroende på hur man säger det. Min tanke vidare är att föräldern som du beskriver antagligen känner sitt barn väl. Mamman kanske var medveten om att hon gjorde ett misstag och att barnet inte kommer att gå med på ändrade villkor, alltså ser hon det som bättre att försöka övertala barnet eller få barnet att tro att det frivilligt ändrar sig. Jag säger inte att det alltid är rätt gjort. Det känns bara som om du ofta skriver om situationer där du pekar ut andra föräldrar som tanklösa idioter som förstör sina ungar. (ja, jag vet, din blogg, du måste inte vara objektiv och hej och hå..)

Usch ibland skäms jag för jag kan känna igen mig lite i det du beskriver. Tex om vi ska köpa nån grej och jag tycker ungen är på vippen att välja något riktigt onödigt när det finns nåt bra. (ur min synvinkel) Och då kan jag fråga sådär för att på nåt sätt hoppas att hon kanske ändrat sig. Ska sluta med det!

Jenny – jag tror de flesta föräldrar gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar, men det utesluter inte att de är tanklösa idioter ibland. För det kryllar av dem. Och ser jag något som retar eller provocerar mig så skriver jag om det, kanske som nu med en mer pedagogisk vinkel.

hej,

jag ska skola in min 11 månader gamla bebis på dagis i slutet av augusti. jag har megaångest inför detta. hon har tyvärr ingen kontat med sin pappa och jag måste börja studera igen. min dotter är väldigt mammig, men jag tror att hon har en bra grundtrygghet. hon älskar att gå till öppna förskolan och leka och titta på andra barn. jag undrar om du har några tips på hur jag ska göra så att inskolningen blir en bra upplevese för oss båda. jag vill att hon ska känna sig trygg och inte uppleva det som att jag överger henne. tips och råd mottages.

Jag håller med. Jag låter mitt barn vara med och bestämma och vi kompromissar redan med henne, hon är 1,5 år gammal. Hon är en egen individ och jag anser att hon ska ha lika mycket frihet under ansvar i familjen som vi andra familjemedlemmar och det innebär att hon får var amed och bestämma för på så sätt lär hon sig.

Jag kan känna igen mig i den mamman till viss del, när man ångrar att man frågade :blush: ,så visst kan jag förstå henne men själv hade jag tänkt, ok mitt fel jag frågade. Försöker vara eftertänksam med frågor då jag har erfarenheter i min omgivning vars misstag jag försöker lära mig av. Idag får du XX bestämma vart vi ska gå och äta. Jaha vill du till Mc donalds, men nä… ska vi byta blöja? Jo vi måste du har bajsat eller vilken glass vill du ha? Nej den orkar du inte, etc. Har på avstånd sett konsekvenserna av när barn får frågor som de hela tiden ger fel svar på. Bra av dig att uppmärksamma detta… för det är inte ok

Hejsan.

Jag ramlade in på din blogg igår och har läst säkert hundra inlägg sedan dess. Jag vill bara säga att jag tycker att din blogg är oerhört viktig. Att det du gör, frågorna du väcker, är oerhört viktiga.

Jag har inga barn ännu och kommer antagligen inte att få det på ganska många år. Men den dag jag får det hoppas jag kunna återvända till din blogg och läsa om vad du gjorde för att faktiskt börja förändra världen, och fortsätta bli inspirerad av dig.

.Leyenda

Fast jag tycker att man kan fråga om ett barns åsikt utan att det behöver betyda att de får bestämma. Ibland om jag är osäker på vilken färg jag ska köpa till mina barn brukar jag fråga dem vad de vill. Om jag märker att de faktiskt har en åsikt brukar jag välja den de vill ha. Men lika ofta märker jag att de egentligen inte bryr sig och då tar jag den jag tycker är finast. Med lite större barn kan man ju göra upp om förutsättningarna innan, att det är jag som kommer att bestämma, men att jag ändå är intresserad av vad barnet tycker. Fast då handlar det förstås oftast om viktigare saker, men jag tycker inte att man ska blanda ihop det där.

Läste om en liknande grej för något år sen i någon blogg om en mamma som skulle köpa vantar till sin son och säger "du får välja vilka du vill" var på sonen väljer ett par råsa. Då lägger mamman tillbaka dom råsa vantarna och börjar vifta med ett para svarta spiderman för dom var så mycket "cooolare"

Är det så hemskt när barnen väljer "fel" så kan väl mamma/pappa välja redan från början då för barnen får ju ändå inte välja själva i slutändan när mamma/pappa har tjatat och övertalat dom till något annat än det dom ville från början.

Läste om en liknande grej för något år sen i någon blogg om en mamma som skulle köpa vantar till sin son och säger "du får välja vilka du vill" var på sonen väljer ett par råsa. Då lägger mamman tillbaka dom råsa vantarna och börjar vifta med ett para svarta spiderman för dom var så mycket "cooolare"

Är det så hemskt när barnen väljer "fel" så kan väl mamma/pappa välja redan från början då för barnen får ju ändå inte välja själva i slutändan när mamma/pappa har tjatat och övertalat dom till något annat än det dom ville från början.

Jag försöker vara medveten om att inte fråga om jag inte kan rätta mig efter svaret. Visst har det hänt att jag ändå trillat dit:blush: Har ryvärr sett konsekvenserna av när man hela tiden frågar barnen fast anser att de ger fel svar… skapar onödiga konflikter och vem som helst skulle snabbt få en ganska knäckt självkänsla av att bli någon som hela tiden svarar "fel". Bra att du uppmärksammar det!

Fast det kan ju också finnas en bra förklaring till varför föräldern ville att barnet skulle välja en tröja. Som t.ex. att familjen har dåligt med pengar, att barnet har sådär 20 kepsar hemma redan och verkligen skulle behöva ha en tröja istället för att föräldern ska lägga pengar på ännu en keps.

Visst, hon skulle aldrig ha låtit honom välja i så fall. Bara sagt "du får en tröja". Men jag säger bara att det kan finnas en förklaring till varför hon tryckte så himla hårt på tröjan.

fast det är ganska irrelevant om hon har en orsak till sitt beteende – hon gjorde ju fortfarande FEL och barnet blev ju forfarande totalt överkörd och omyndigförklarad.

Det värsta är föräldrar som försöker pracka på sina ungar läsk/godis/fikabröd fast de inget vill ha.

-Ska du inte ha en bulle då?

-nej

-Är du helt säker? Lite läsk då?

-nej, jag vill inte.

-Jo men en bulle kan du väl ta, eller ska vi köpa godis?

-Jag vill inte ha…

och så fortsätter det.

Föräldrar kan väl köpa eget godis om de är så sugna.

Hej! Intressant detta. Sett det massa gånger när jag jobbade med att sälja glass i storpack.

Pappan: Vad vill du ha?

Barnet: isglass

Pappan: Men isglass kan vi göra själva.

Barnet: Men jag vill ha isglass.

Så frågar pappan igen och barnet fattar det här med att de inte ska ha isglass och så pekar han på nåt annat. Som mamman tydligen inte gillar.

Pappan: Du, flickan vill åka vidare snart. Nu får du faktiskt bestämma dig.

(suck) Ungen hade ju redan bestämt sig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *