Kategorier
barn & föräldraskap

Jag utgår nämligen från att han har intelligens nog att hålla dem vid liv.

När man har varit föräldraledig i tre år så kommer det sig naturligt att det är jag som vet mest och bäst hur allt funkar hemma. Jag är bättre på att byta blöjor. Jag är bättre på allt som rör ungarna och hemmet. Jag är bättre helt enkelt. Jag har vanan inne. Det har inte […]

När man har varit föräldraledig i tre år så kommer det sig naturligt att det är jag som vet mest och bäst hur allt funkar hemma. Jag är bättre på att byta blöjor. Jag är bättre på allt som rör ungarna och hemmet. Jag är bättre helt enkelt.

Jag har vanan inne. Det har inte han

Jag oroar mig dock aldrig för att karln inte ska fixa det. Jag är inte den som lägger fram saker så att han ska hitta eller skriver listor på vad som behövs göras eller berättar hur och vad han ska göra när jag lämnar honom med barnen. Jag lämnar inget facit. Inga instruktioner överhuvudtaget. Jag bryr mig helt enkelt inte utan lämnar pappan åt sitt öde. Hej då vi ses sen liksom.

Jag utgår nämligen från att han har intelligens nog att hålla dem vid liv. Allt annat är faktiskt ganska oviktigt.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

37 svar på ”Jag utgår nämligen från att han har intelligens nog att hålla dem vid liv.”

Samma här, bortsett från att jag ibland kan lägga fram saker som är lite ovanliga och inte används varje dag och som jag inte tror att min karl skulle hitta utan min hjälp (det är ju jag som bestämmer vilka saker som ska ligga var och då är det inte alltid logiskt för honom att hitta). Det gör jag för att bespara både honom och mig själv ett telefonsamtal när jag är iväg.

Och det ska väl erkännas att jag ibland lägger fram vilka kläder jag vill att dom ska ha på sig till dagis när jag vet att min karl är ensam hemma på morgonen. Det är väl mest för att han inte ska ta på dom finkläderna..

Klart "dom" fixar det! Fast på sitt eget sätt som kanske skiljer sig från hur "vi" brukar göra. Vilket inte per automatik innebär att det är sämre på något sätt. Bara annorlunda och om "vi" inte lider av ett alltför stort kontrollbehov så låter "vi" "dom" hållas 🙂

You go girl! 🙂 :thumbup:

Ruina: Mja alltså grejen med LDs inlägg var väl just att inte "bädda" för karln öht eller?

Ha du låtit honom prova själv? Sedan så är det ju av misstag man lär sig, det är av utmaningar man växer som människa 🙂

För nog borde en vanlig karl ha iq nog att inte klä på barnen kläder som inte är gjorda för lek och vardaglig användning.

Jag vägrar att dalta med min karl öht fast han nog gärna skulle vilja det ibland, jag köper inte konceptet helt enkelt. Tycker det är nedvärderande.

Bra inlägg om en kan tyckas ganska självklar sak. Jag kan tycka det är skönt att göra som du,att bara lixom "hejdå,nu går jag,ses sen" utan att lämna,som du säger,facit. För då slipper jag sitta på exempelvis bussen och fundera; "undra om han kommer ihåg ***,hoppas han kommer ihåg tvätten,undra hur det går med blöjorna" etc etc…Man får tillåta sig själv att släppa ansvaret och det är nog rätt sunt.

Dock lite svårt i nuläget då vår nykläckta unge här hemma bara är fyra veckor. Är ju jag som är hemma med henne,och trots att vi försöker se till att hn är mycket hos honom,typ på nätterna får han ta henne,om hon ätit och allt sånt där som bara JAG kan tillgodose lixom,och ändå är ledsen och needy.

Sen får jag bita ihop ibland,tex när han bytt blöja,-nåt det nästan alltid bara är jag som gör,och sätter på den helt snett och löst,så hon kissar igenom hela skiten…

Ber om ursäkt för att jag skriver som en dyslektiker idag btw..;)

Och jag som är kontrollfreak hänger fram kläder till barnen (inför nästa dag) ALLTID. Men inte för gubbens skull (enbart) utan för oss allihopa. Så det inte blir panikstunder på morgonen.

Är självklart ingen katastrof om hon har lila byxor med en chockorange topp som går i gult. Varför man nu inte skulle kunna ha det…… men jag är ett kontrollfreak. Ja.

Men så har jag "bara" varit hemma i två år snart 😉

Jag "råkade" kommentera på Katrin Zs blogg att min man hade full koll på både kläder, hem och annat. Fick svaret att han nog var gay för karlar har inte koll

:-d

Känns läskigt att någon så ung som hon har den inställningen. Man vill ju gärna tro att det hänt nåt genom åren och att inte vi som är 44 resp 50 inte är nåt unikum iom att vi faktiskt lever jämställt. pust… Keep up the good work!

Det är en sund inställning tycker jag! Jag blir lite tokig på alla människor som gnäller över att karlarna inte "hjälper till" samtidigt som de kräver att han ska göra allt på ett visst sätt för annars räknas det inte.

Jag har den radikala åsikten om att pappan är precis lika mycket förälder som mamman. Båda måste ju hitta sin "föräldrar-stil" och bli bekväm i föräldrarrollen och då går det inte att den ena föräldern instruerar hela tiden och ser till att det blir "rätt".

Jag kommer ihåg de första 2-3 månaderna med första sonen, jag gick hemma och hade koll på allting, men maken hade 2 barn sedan innan så han hade mer vana… Jag kom på att han MÅSTE faktiskt inte göra saker och ting precis som jag gör! Om jag klädde på sonen i soffan och maken i sängen spelade ju egentligen ingen större roll.

Sedan dess är jag mer tillfreds med att maken är ensam med alla ungarna, jag tvekar inte en sekund på att han inte löser det!

Det var alltså inte makens sätt det var fel på, bara mina egna tankar….

Och detta fick mig automatiskt att tänka på diskussioner jag sett på sistonde där mammor "underlättar barnpassningen" genom att inte gå ut på whatever de ska hitta på med kompisarna förrän de nattat barnen och de sover så pappan bara kan sitta och glo på tv tills mamman är hemma igen. WTF?!

Sedan en annan sak, som hade varit kul att höra din åsikt om; Att flytta runt för den ena partens karriär. Jag ska studera till animtör, och ifall jag blir duktig nog i framtiden skulle detta kunna innebära projekt i England, Canada eller USA. Fästmannen har redan sagt att han följer med mig vart karriären än bär (Han pluggar till engelska och historialärare, så det kan ju användas lite överallt) men han har fått kommentarer från (inte allt för nära) vänner om att det är fånigt att han ska behöva dra upp sina rötter för min skull. Vi båda har dock denna knagande känslan att hade det varit jag som skulle följa med honom för hans karriärs skull så hade det setts som en självklarhet. Vet inte riktigt vad jag vill få sagt med detta, kanske det att det anses okey för tjejer att följa med killar för deras karriär men inte tvärtom.

Vi har ju inga barn ihop. Än. Men om man ser på vad det gäller att sköta hemmet så är det jag som drar det tunga lasset. Och det handlar inte om att att sambon inte vill hjälpa till, eller att han på något vis skulle vara en mansgris. Utan det är så enkelt att jag är mer pedantisk än honom. Därför skriver jag alltid listor om det är något som ska göras. För jag vet att jag blir irriterad om det inte görs på mitt sätt. Så jag litar inte på att han ska fixa saker och ting. Visst kommer sakerna bli gjorda, men inte så som jag vill ha det. Så då är det lika bra att göra listor, annars kommer jag ändå gå och göra om allt efter honom. Och då hade jag lika gärna kunna gjort det själv redan från början. Jag hjärtar listor!!

Hej! Hittade din blogg via blogg.se-framsidan (vad det nu heter). Fastnade direkt då den är så brutalt ärlig men samtidigt rolig att läsa! Läser till förskollärare och känns som vissa inlägg vill man bara ta med i skoldiskussioner om genus och jämställdhet! haha. jaja. Ville bara säga det.

Jag måste bara skriva att jag beundrar dig. "När jag blir stor ska jag bli som Lady Dahmer" och hela faderullan. Kanske inte bokstavligt, men nog är du i smyg lite av min idol ändå, du får ju en att TÄNKA! Något man gör lite för lite i förhållande till hur ofta man accepterar saker rakt av, tycker jag. Tänkte ba säga det.

Det är samma här. Och hittills har alla överlevt och till och med haft det riktigt bra när mamman, det vill säga jag, är borta och gör annat. Vi gör inte allt likadant maken och jag, men jag tycker inte heller det behövs och jag har aldrig känt att jag på något sätt skulle ha mer att säga till om än vad han har.

Fast bäst tycker jag nog att det är när han packar in hela högen (tre stycken barn) och åker iväg på utflykt medan jag får vara hemma och ha det lugnt och skönt. Jäpp, jag är en morsa som behöver ett brejk från familjen ibland och tillåtas bara sitta hemma och uggla.

prinsessanadia: jag är likadan! Men vi jobbar på det, jag och sambon, precis som vi jobbar på att lära honom att se när saker måste städas. Till slut lär vi väl nå jämvikt, men jäklar vad tufft det är att kompromissa!

Det är sjukt vad många människor det finns som inte tror att män kan ta hand om barn.

Går ibland in på den unga mamman Micahs blogg. Så fort hon gör något utan sin dotter så verkar läsarna tycka att hon är dum i huvudet.

Medans måste hon fortsätta förklara om och om igen att hennes dotter faktiskt har en pappa också.

Jag vet inte vad det är med vissa idag? Skaffar man verkligen barn med någon som man tror inte kan ta hand om det?

Ville bara kommentera en sak jag tänkt på sedan vi träffades. När du ska jobba sen …eller plugga…(jag har inte så stor koll på vad du tänkt göra)Så hoppas jag verkligen att det är något sätt med människor. All din kunskap och erfarenhet på olika sätt måste du dela med dig tycker jag. Du verkar vara en god lyssnare och en orädd person så de skulle vara klockrent i nära arbete med andra människor. Jag har jobbat länge med människor på olika sätt. Allt från förskola till socialtjänst. Tyvärr finns de så många perosnener som valt felt yrke och inte är bra. FIck jag bestämma skulle jag anställa dig på dagen!!

Hallå! Tänkte bara höra om du sett denna "grupp" på facebook? {http://www.facebook.com/pages/Gr%C3%A5trunka/132042339987} helt sjuka, nedvärderar kvinnor som fasen.. ja gå in & läs!! tänkte på dig när jag såg det.

Folk som tror att karlar inte kan ta hand om barn tycker jag synd om. Kanske har de bara träffat sådana? Kanske är det de själva som inte låter karlarna ta ansvar? Här har vi lika stor koll båda två eftersom vi delat väldigt lika på allt med vår son. Fast vi är ju ändå olika personer så vi reagerar olika på saker och har lite olika tillvägagångssätt.

:thumbup:

Alltså, jag är typ kär i dig! Vill du bli min bästis?

Nej, men allvarligt då… är det värt att våga fråga efter en fikastund med feminism-, amnings-, och AP-snack..?

/Den där med "världens sötaste bebis" som anföll vid hissarna i Skrapan.

min man har inte varit föräldrarledig alls (ja dåligt jag vet) men jag skulle aldrig drömma om att lägga fram saker till honom. Det enda jag gjorde i början var att påminna om barnens mediciner eftersom han har dåligt minne och en sån sak vågar jag inte chansa på…men nuförtiden kommer han ihåg medicinen själv.

Jag är gravid nu, och många blir helt förfärade när jag berättar att jag kommer plugga halvtid även när barnet kommit, och min man ska då vara föräldraledig.

Men jag brukar alltid svara med just det där. Vi är nybörjare båda två, och båda är tillräckligt smarta för att hålla ett barn vid liv. 🙂

AMANDA haha vad fin du är! Det är inte helt omöjligt. Det är alltid roligt att möta nya människor, och jag har ju mycket tid. 🙂

SOFIE oj! Vad snällt sagt! Jag var väldigt troende en gång i tiden och fick ofta höra att jag borde bli präst. Fortfarande kan den tanken locka, men jag känner att det kräver en tro på kristendomen för att kvalificera.

Jag har även varit intresserad av att bli psykolog.

Tack! :love:

He, he! Helt rätt! Får mig att tänka på motsatsen, min käresta har en arbetskamrat som när hon kom tillbaks efter föräldraledigheten lämnat tusen instruktioner och ovanpå det fick så där ett samtal i halvtimmen från sin man som var hemma med barnet. Det fortgick i flera veckor … jag säger bara Herregud!

Allting reder ut sig med lite sunt förnuft och om man verkligen vill! Jag älskade att vara hemma med Vincent på heltid och uppskattar verkligen de veckor om året vi får ensamma hemma när kärestan är ute och reser.

Pöh! Skulle jag göra så så skulle min kära karl ringa mig stup i kvarten och fråga om allting. så gör han när han handlar också, trots att det oftast är han som gör inköpen…

LD: Bli psykolog!!! Snälla! Min syster pluggar till det nu, och jag blir galen, kan inte diskutera med henne alls, genusarbete avfärdar hon bara som trams. Baserat på vad hon minsann läst i skolan, och att man gjort tester och forskat och pojkar och flickor är olika. Och hon vägrar höra på det örat när jag då säger att då är det ju ännu viktigare med genusuppfostran, så att de "aggressiva" pojkarna kommer mer in tune med sina känslor, och att man jobbar på deras verbala förmåga tex.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *