Kategorier
barn & föräldraskap

Kan man älska flera barn?

Jag är så sjukt förälskad i min unge. Jag vill bara pussa överallt och klämma och kramas. Jag kan ligga och titta på henne när hon sover (jo hon är ju så snäll då) och får hålla mig för att inte våldföra mig på na. Ibland känns det konstigt att det ska komma en till. […]

Jag är så sjukt förälskad i min unge. Jag vill bara pussa överallt och klämma och kramas. Jag kan ligga och titta på henne när hon sover (jo hon är ju så snäll då) och får hålla mig för att inte våldföra mig på na.

Ibland känns det konstigt att det ska komma en till. Kan jag älska den som henne? Är det möjligt? Tänk om den nya kommer mellan mig och Ninjan? Tänk om….? Logiskt så fattar jag ju, men känslomässigt så är det för abstrakt.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

21 svar på ”Kan man älska flera barn?”

Har exakt samma tankar som dig. Ingen kommer kunna mäta sig med Zack, han är ju sötast och underbarast i världen. Jag kan fortfarande få tårar i ögonen när han pussar mig och så kan jag sakna honom på morgonen ibland…

Känns som om Bönan kommer att komma i andra hand hela tiden. Eller kan man älska en till lika mycket??

jag var också lite fundersam, men nu vet jag att man kan älska dem lika mycket, men man blir helt tokig ibland,älskar mina flickor så det gör ont! och så underbart att de älskar varandra,de somnar ibland bredvid varandra,har de varit ifrån varandra så kramas de och pussas när de träffas igen och håller handen osv osv=) är verkligen lyckligt lottat! (ska lägga in en bild på sötisarna i bloggen strax om någon vill se dem:))

men lycka till med allt! (är inne och kikar ibland..) vinterhälsningar från åland=)

Precis vad jag sa till min sambo idag att jag är nervös för att skaffa ett syskon för hur ska man kunna älska 2 st så mycket som jag älskar Minerva ? 🙂

Att man sviker henne på något sätt men förstår såklart att det inte blir så 🙂

Har suttit och läst din blogg, haha du är för skön! skrattar Läste upp vissa citat högt för min man och vi skrattade högt båda två =) Säger som Baloo, Jag gillar din stajl! 🙂

Funderade på det där när jag bara hade ett barn också. Visst älskar jag mina barn lika mycket, självklart, men jag älskar dem inte på samma sätt. Den äldsta har alltid en speciell plats i mitt hjärta, hon var ju först, medan den mellersta smälter mitt hjärta med sitt leende och oftast får som h*n vill. Den yngsta är godingen och grädden på moset och kommer antagligen att bli bortskämd med kärlek! Men så är jag ju lite annars, har liksom behövt lite tid att förälska mig i mina barn! /M

Alla barn har en särskild plats i ens hjärta, kärleken är olika till dem alla, men inte nödvändigtvis olika stark :love: :love: :love:

Jag har 3 st (snart 4 st) som jag älskar var och en på sitt sätt, och alla tre med sådan där översvallande drunkningskärlek…

Exakt så tänker jag också. Hur ska jag kunna älska någon annan "okänd" lika mycket som jag älskar min Elsa, det känns om en omöjlighet och det skrämmer mig lite. Tänk om, tänk om jag inte gör det liksom!

Nu är jag förvisso inte gravid men planen är ju att skaffa ett barn till och tankarna vandrar ju iväg ibland..

håller med teskedsmamman.

jag älskar mina söner lika mycket, men på olika sätt. min 10-åring är min bebis och min 12-åring är min stora duktiga förstfödde. de är väldigt olika som personer, men har underbara egenskaper båda två.

tror det är så för de flesta som har fler än ett barn, kärleken räcker till alla barn man får 🙂

Det finns kärlek för fler än en i hjärtat och även om du kommer se Ninja i nytt ljus när bebisen kommer så kommer det som du tycker är underbart och härligt med Ninja nu vara lika underbart och härligt även sen, men du har en till som du kommer känna likadant för.

Det är det som är så bra med fler barn – man har inteen kärlekspott som barnen ska dela på, utan livet blir bara mer fyllt av kärlek ju fler barn man har.

Det är min bestämda åsikt!

du sätter ord på exakt det jag känner… min son är ju jämngammal med ninja, och han är bara så fin. underbarast i världen. men när jag säger att vi inte ska ha fler, så har folk alltid diverse invändningar mot det och frågar saker som" jaha, var det en traumatisk förlossning/graviditet?" nej. jag älskade att vara gravid och att föda barn. det är det bästa jag gjort, och jag kände mig som världens övermänniska under graviditeten. outtröttlig, glad, tillfreds, och aldrig några krämpor eller humörsvängningar. jag var en sådan där kvinna som det "strålade" om, på riktigt!

nu efter att han fötts kan jag bara inte förlika mig med tanken att någonsin få ett till barn, just för att kärleken till min son är så överjordiskt stark, så ingenting kan någonsin konkurrera med den.. jag vill helt enkelt inte ha fler barn, av just den anledningen. (något som alla jämt och ständigt måste argumentera emot och det stör mig något fruktansvärt..)

ett annat argument från människor är att "jaha, du lilla gumman! du kan minsann inte veta hur du vill ha det, du är bara 25 år! ni kommer ångra er, blablabla. men nej, det kommer vi inte. innan jag födde min son räknade jag ner dagarna till förlossningen både med spänd förväntan och med vemod. för jag tänkte: tänk om jag aldrig får uppleva den här perioden av mitt liv igen? tänk om jag aldrig får vara såhär balanserad och lycklig och snygg igen? klart han ska ha ett syskon! men så fort han hade fötts och vi hade kommit in i de vardagliga rutinerna, så kändes det bara helt otänkbart med ett barn till. och det var inte så att han var ett "jobbigt" spädbarn som skrek och var missnöjd jämt. tvärtom! han var underbart snäll, och jag kände mig så lycklig. just därför vill jag inte ha fler barn. jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är, men jag kan liksom inte förmå mig själv att älska ett barn till. även fast jag vet att rent logiskt skulle jag kunna göra det. men jag vill bara att han ska vara den ende. the one and only fokus i mitt liv, att ge all min uppmärksamhet och kärlek till. argumentet då från människor blir i regel att "om du verkligen älskar ditt barn ska du ge honom ett syskon, man måste ju tänka på BARNETS bästa!" och på det vet jag inte vad jag ska svara. kanske kommer en annan sida hos mig mogna fram när han blivit äldre, osv. men just nu känns det bara helt otänkbart. jag som tidigare trott att jag verkligen VILLE ha fler barn, varför ändrade jag mig så fort han föddes? jag vet inte. som sagt, om jag verkligen tänker bort alla irrationella tankar så visst skulle jag kunna älska ett barn till, most likely. men jag vill inte chansa. jag vill bara ha det som det är, precis just så som vi har det. är jag egoist? jag vet inte. jag vet bara att hela ens värld vänds fullständigt uppochner när man blir mamma, och man omvärderar precis allt i sitt liv. det som tidigare var allt betyder nu inte ett skit, liksom.

nu blev det en massa svammel, men.. så känner jag. skönt att någon mer i världen förstår mig.

linda jo precis så tänker jag också. Jag har t.o.m tänkt att "begår jag ett misstag nu?" borde jag verkligen föda nån till världen som kommer konkurera med det finaste jag har?? Är det rätt mot henne? jag får ont i magen av tanken.

Jag tror jag skaffar barn mest för ninjas skull. Jag vill att hon ska ha syskon, gärna fler. Men samtidigt så VILL jag ju ha en stor familj.

och jag vet ju egentligen att jag kommer älska detta barn och att kärleken till ninja inte kommer förändras. 🙂

2010-02-16 @ 22:34:40

Postat av: Louise

Hade själv dom tankarna innan lillasyster föddes. Sonen har funnits i över 6 år. Det har bara varit vi. Så tajta och så underbart det har varit. Vi väntade länge.. vågade inte riktigt. Men till slut kastade vi oss in i det igen. Jag var så jäkla rädd. Tänk om allt förändras?

Ja jag älskar dom såååå mycket båda två. Men på olika sätt.

Eftersom han varit ensambarn så länge så hade vi liksom byggt upp en speciell relation. Och tyvärr förändrades den. Kanske är det så det blir när man skaffar syskon sent?

Nu är hon bara 11 månader och det får ta sin tid att bilda den "nya" familjen på 4 istället för 3.

Men fler barn blir det inte. Detta är alldeles perfekt.

O yes, du kommer att känna minst lika mycket för syskonet kan jag lova. Det nya syskonet kommer att kännas så litet och skört och din Ninja så stor och stark. Det är en naturlig process och en naturlig utveckling både för dig att ta din an en ny och för Ninja att få ett syskon att dela sin mamma med.

Kan ju säga att jag aldrig skulle ha fler än 2 barn… se hur det gick 😎 Iofs är sista inte det minsta planerad men, hade jag varit yngre (precis fyllt 40) så hade jag säkert haft ett fotbollslag vid det här laget…

Att ha bebis är ju det bästa som finns!!! Och att se dem växa, bli klokare och lära sig nya saker…

Ja stolt?! Nääääh :blush:

Det är svårt att förstå när man bara har ett barn, när man väntar t.ex barn 3 eller 4 så vet man ju att.. jo, kärleken är lika stark. Helt galet, men så är det. Men det är olika kärlekar, men lika starka. 🙂

Nej det går inte, man kan bara älska den första. De andra kiddarna skaffade jag för att de skulle hjälpa till i hemmet och ge oss flerbarnstillägg på barnbidraget.

;-):-D

Tänkte precis så som du när Vincent låg och sprattlade i magen. Sedan kom han ut och det var precis lika fantastiskt som med Victoria.

Ser att många här skriver att de älskar sina barn liak mycket fast på olika sätt. Det känner jag inte igen alls. Jag upplever att jag älskar mina på exakt samma sätt.

Jag tror att alla som väntar sitt andra barn har de där tankarna. Jag kände sorg under min andra graviditet eftersom vi inte skulle vara "bara" 3 längre. Inbillade mig om att tvåan skulle få komma i andra hand jämt och att det skulle vara svårt att ta till sig en Bebis och kunna älska den lika mkt som min son. Men så kom hon och visade mig att kärleken är större än vad man någonsin kan tro. Jag älskar denna lilla människa så mycket att det gör ont och jag älskar min förstfödda på samma galna vis som innan plus lite till eftersom han visar sån kärlek och omtanke till sitt syskon:love:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *