Kategorier
barn & föräldraskap

Köp inte mitt skitsnack! Jag är en usel mamma!

Jag skäms när jag jag får kommentarer om att jag är en fantastisk mamma. Jag känner mig som en stor lögnaktig bluff och jag vill nästan vråla tillbaka; ”Gå inte på det! Köp inte mitt skitsnack! Jag är en usel mamma!” Jag är en jävla skitmamma emellanåt. Jag skriker på ungen. Svär åt henne. Rullar ögonen. Suckar. Stönar. […]

Jag skäms när jag jag får kommentarer om att jag är en fantastisk mamma. Jag känner mig som en stor lögnaktig bluff och jag vill nästan vråla tillbaka; ”Gå inte på det! Köp inte mitt skitsnack! Jag är en usel mamma!” 

Jag är en jävla skitmamma emellanåt. Jag skriker på ungen. Svär åt henne. Rullar ögonen. Suckar. Stönar. Vill inte leka. Lyssnar inte. Jag är opedagogisk och barnslig. Mitt tålamod tar slut mer ofta än jag skulle vilja erkänna.

Mina tips och tankar kring föräldraskapet är många gånger en dröm, en fantasi, ett ideal; ”En sådan mamma VILL jag vara!”  Jag kämpar, jag övar, jag utmanar mig själv; Jag strävar alltid efter att utvecklas i mitt föräldraskap och jag gör mitt bästa för att alltid välja en bättre attityd.

Men jag är långt ifrån så fantastisk som jag önskar att jag vore. Jag hoppas bara att jag är Good Enough.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

23 svar på ”Köp inte mitt skitsnack! Jag är en usel mamma!”

Nej jag får nog hålla fast vid att du är en fantastisk mamma! För tänk hur många som inte är så medveten som du är? Som bara skriker, tappar humöret och blir irriterade när deras barn är just barn (skriker och tjoar, är glada)? Som inte lär sina barn att ta ett nej, att det inte är okej att slåss, och så vidare? Alla är vi människor och man kan sannerligen inte vara perfekt 24/7, men du VET OM att ibland tappar man humöret, och det är okej. Du eftersträvar ju den där otroligt fina uppfostran som du ger exempel på i bloggen, som inspirerar mig otroligt mycket. Precis så ska jag också försöka göra den dag jag får barn.

Fortsätt kämpa på, du är GRYM!

Tack!

Det känns så jobbigt att läsa om alla som verkar vara perfekta sommammor medan jag själv ibland tappar humöret, skriker, inte orkar…. och sen sitter där med dåligt samvete. "Alla andra" verkar ju vara så bra hela tiden. Jag önskar att jag var en supermorsa hela tiden, men jag kämpar för att bli så bra jag bara kan. Det måste få räcka.

Men var inte så hård mot dig själv. Det du precis har beskrivit är en bra mamma… nja inte alla delar förstås. Men det som gör en bra mamma är vetskapen om missar man gör och viljan att göra bättre.

Att se sina egna fel med öppna ögon som du gör kan gå till överstyr. Tänk på allt bra du faktiskt gör och fokusera mer på dem.

Om man älskar sitt barn och gör sitt bästa så gör man just det

Det är så skönt och befriande att läsa dina rader till skillnd från alla perfekta mammor som älskar att trycka ner andra

Jag vill då bara tacka och bocka. Det är väldigt få därute som har modet att säga/skriva att de är som alla andra, att de tappar tålamodet, att de skriker på ungen/ungarna, att även de kan visa känslor och vara "en dålig mamma". Vilket inte är sant! Du, precis som jag och många med oss är inte "dåliga mammor" bara för att vi är människor. Varför ska inte vi få tappa humöret? Varför får inte vi tappa tålamodet? Varför får inte vi säga att vi inte vill leka där och då, just den leken? Varför måste vi ALLTID vara perfekta? Är det för att omgivningen ska nicka inställsamt och tycka att vi är världens bästa personer som är så fina som mammor?

Nä. Jag tycker fortfarande du är en bra mamma, jag tycker jag är en bra mamma och jag tycker många andra är bra mammor. Jag tycker inte att det handlar om när och varför man tappar tålamodet, skriker på ungen eller är allmänt vresig för att man är människa. Utan det är hur man beter sig inför det. Vad man gör åt det efteråt. Pratar vi, ber vi om ursäkt om det är befogat, berättar vi varför tålamodet tryter? Gör vi det blir det lättare, både för oss och får barnen. Och så kan vi faktiskt välja våra strider. Vi behöver inte tappa humöret bara för att, vi behöver inte bete oss på ett sådant sätt att vi känner oss som dåliga mammor. Välj striderna, men försök inte vara nån du inte är. Så tycker jag. Sen finns det ju stunder då vi alla vill leka, pyssla och ha en skojig stund med våra barn. Det finns stunder då livet leker och humöret är på topp och det finns stunder då vi är "världens bästa mammor". Ta vara på dem stunderna istället. Det ger mer än att grubbla på de mindre roliga/bra/pedagogiska stunderna. Dessutom är det toppen att du är så medveten om hur du själv fungerar. Det är jag med och det ger mer än vad man tror. Vara själkritiskt och erkänna att även jag har fel och brister. Den stora skillnaden mellan olika människor är att de som vet om det kan göra nåt åt det. Det kan inte de som blundar.

Ha en bra dag!

//Anna

Ingen mamma är väll prefekt. alla mamma blir ju bättre, ingen kan vara superpedagogisk och ha en ängels tålamod jämt. du vill och du försöker och det är det som gör dig till en bra mamma. att du vill ditt barns bästa.

Sån är jag med. Jag är sån jävla skitmamma ibland, men ändå så är jag bäst för min dotter.

För jag vet med mig själv om att jag brister ibland. Och den medvetenheten gör mig till en bra mamma även om jag svär och önskar ungen till världens ände ibland.

2010-03-28 @ 13:12:42

URL: http://mochride.blogg.se/

Postat av: Mimma

Vad glad jag blev att du skrev det! Att även hon som är en perfekt morsa ballar ur ibland..

Jag hade en sån dag i fredags. Sambon höll sig borta heeeeela dagen (han är arbetslös), dock lite ofrivilligt, men han hörde inte av sig en enda gång.

Jag tänkte att han skulle komma runt 14-tiden, han kom hem efter 19. Så jag gick ju i princip hela eftermiddagen och väntade på honoom och blev tjurigare och tjurigare, och självklart gick det ut över barnen. 🙁

Men igår tog jag en " day off", och kom hem som en glad härlig mamma med tålamod till tusen! (och så fick han smaka på en heldag med en ettåring och en 2,5åring..)

Hätligt att läsa om en mamma som vågar erkänna att hon inte är perfekt hela tiden. det behöver man inte vara heller. Jag tycker fortfarande att du verkar vara en bra mamma. Du är medveten om dina brister ( som alla har nån gång) och kan också försöka göra nåt åt dem. Men huvudsaken är ju att du älskar din dotter och vill hennes bästa.

"Jag kämpar, jag övar, jag utmanar mig själv; Jag strävar alltid efter att utvecklas i mitt föräldraskap och jag gör mitt bästa för att alltid välja en bättre attityd."

Just därför, ÄR du en fantastisk mamma/människa!

En fantastisk människa är inte en människa som ÄR perfekt, men som strävar efter att vara en bättre människa!

Jag känner igen mig till 100% i det du skriver. Man vill så mycket, men det är omänskligt att vara den perfekta förälern. Elizabeth Pantley skrev att den förälder som lyckas göra rätt 70% av tiden borde vara stolt över sig själv, och det ligger en hel del i det. Och som många redan har skrivit, det som till stor del gör en bra förälder är ju att man är medveten om sina brister och gör sitt bästa för att hela tiden utvecklas åt rätt håll. Så du ser, även när du är en "skitmamma" så inspirerar du! 🙂

Så där känner jag precis när det gäller min religiösa praktik….men jag tror det är bra att inte slappna av för mkt oavsett vad det gäller….då kanske man hindrar sin egen utveckling…men samtidigt måste man ha en balans där man faktiskt kan känna sig bra och nöjd över saker man gör rätt eller bra…svårt! Du är i alla fall en människa som tar medvetna och genomtänkta beslut och det är bra sedan kan man inte alltid vara perfekt…

OJ vad jag känner igen mig i din beskrivning ovan…och med det följer ton av dåligt samvete..

Ibland tycker jag att jag provat allt när Neo tex för hundrade gången sliter ner allt sånt som han inte får ha eller när han bestämt sig för att alltid skrika när jag pratar i telefon eller när han tittar på mig och tar en sak och kastar det på mig osv. och ändå fungerar inget och så står jag där och skriker när tålamodet tar slut…och nu har han kommit in i någon extrem trots som är direkt utstuderat, så jag testas varenda minut…. hur gör man då när tålamodet tar slut och orken är borta? Som sagt, då känns det som jag är den sämsta mamma i hela världen..

Tips mottages tacksamt!

Vi är nog många som försöker vara den mamman vi VILL vara till våra barn, men tålamodet finns inte alltid där. Ibland blir man bara sur & tvär, orkar inte, vill inteeeee.. men man försöker & försöker varje dag.

Men LD, ta och tagga ner 😉 Klart ingen kan vara perfekt och ingen är! Dina tankar är din grund till dina handlingar i det stora hela. Ge dig själv en klapp på axeln o slappna av, ingen är perfekt.

Tack och lov att du inte är perfekt. Men bra och bäst för ditt barn. Men, jag tror också du är väldigt bra för andra barn. Andra barn vars föräldrar kan vara osäkra i sin föräldraroll. Bra, nää, fantastisk som förebild för, i synnerhet, unga mammor som får så mycket till livs genom diverse jobbiga överambitiösa mammabloggar och mammareportage. Jag känner en stor tacksamhet faktiskt, att en sådan som du valt att dela med dig av din vardag och dina tankar.

Jag upplever samma sak (även om jag också får anonyma kommentarer som säger motsatsen, men de är få). Jag tror att om man skriver om hur man vill att barnuppfostran skall vara, så tror folk att man klarar av att leva upp till det själv också. Man ÄR inte sin blogg, det man skriver är det man tycker och det man skriver att man har gjort, är saker man väljer att dela med sig av.

Jag gillar att läsa din blogg, jag gillar din öppenhet och raka sätt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *