Kategorier
barn & föräldraskap

Mamma är bäst ingen protest… eller?

Jag VILL vara mammaledig. Jag vill ju även att Ninja ska lära känna sin pappa. Jag erkänner att jag till viss del är egoistisk, för jag trivs helt enkelt inte med att jobba och jag kan inte tänka mig att inte vara med Ninja varje dag, hela dagen. Tanken skrämmer livet ur mig och jag […]

Jag VILL vara mammaledig. Jag vill ju även att Ninja ska lära känna sin pappa. Jag erkänner att jag till viss del är egoistisk, för jag trivs helt enkelt inte med att jobba och jag kan inte tänka mig att inte vara med Ninja varje dag, hela dagen.

Tanken skrämmer livet ur mig och jag kan nästan börja gråta. Nej, jag kan inte. Det är inte det att jag inte litar på oskar, för DET gör jag.

Men det är inte svart eller vitt. Att jag valt att vara hemma har massa olika anledningar:

1. Jag tror faktiskt att det bästa för barnet är om mamman är hemma i början, pga den kontakt man redan fått genom graviditeten.

2. Jag helammade i 8 månader och ammar fortfarande. Nej, flaska och pump vat och är INGET alternativ. Jag är amningsfanatiker. (och även om jag inte varit det, så kan faktiskt inte alla pumpa. Jag är en av dem) 

3. Det är bättre ekonomiskt. Om oskar ska vara hemma på heltid så skulle han vara tvungen att ta ut 7 dagar i veckan och lillan skulle behöva börja på dagis tidigare. Nu tar han ut 2 dagar i veckan (söndag och måndag) och vi klarar oss fint.

4. Maken ÄR oumbärlig på jobbet (jo jag vet att de flesta tror det men att det egentligen inte är så) Företaget har svårt nu och Oskar är en av de viktigaste anställda. Han vill ju gärna ha ett jobb att gå tillbaka till om han skulle vara pappaledig.

5. Jag är arbetslös

————

Värsta försvarstalet, jag vet. Men jag blir lite försvarsinställd. Kanske just för att jag VET att det kanske hade gått att lösa på nåt sätt om jag varit mindre lat, haft mindre dyra vanor, mindre.. tja.. av allt. Jag känner mig träffad för att det ligger en viss sanning i det.

Innan Ninja kom så trodde jag att det var så självklart, så enkelt. Självklart skulle vi dela lika.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

38 svar på ”Mamma är bäst ingen protest… eller?”

Min situation har varit liknande (förutom att amning är på botten av min prioriteringslista) Jag tog mer eller mindre hela föräldraledigheten för att jag var arbetslös och även om jag hade jobbat så skulle jag fått ut ca 11 000 medans Rodde fick ut 14 000-50 000 i månaden på den tiden, jag sökte jobb men fick inget så vi hade fåtgt leva extremt fattigt om rodde skulle varit hemma eftersom att min inkomst hade blivit 0:- i månaden.

Har också liknande "problem". Vi SKULLE ju bara dela lika, jämställdhet framför allt…eller? Men jag har en 50%, så det skulle inte funka att dela just nu. Dessutom funkar det faktiskt inte att pumpa för alla, även om man skulle vilja, funkade inte för mig heller, och jag har inte känt att det är så viktigt så att jag har kämpat på med det heller.

Tänkte skriva "varför försvarar du dig?" men såg sen att du hade ju skrivit det själv 😀

Jag tycker att folk ska ge fan i hur andra föräldrar gör med sin föräldraledighet. Jag har slutat förklara och försvara, för att jag vet att jag har en BRA anledning, för att jag vet hela sanningen som ingen annan vet, och helt enkelt för att andra som sagt ska ge fan i det. De kunde ju istället koncentrera sig på pappor som tror att de är så jävla bra för att de är pappalediga men istället misshandlar morsan eller svinar sig på annat vis. Tycker man.

Sluta försvara dig. Vet att det finns folk som hela tiden håller på och "jamen du är ju feminist varför får inte oskar vara hemma dåååååå" bara för att de vill sätta dit dig. Lägg din energi på annat för du vet ju hur det ligger till!

Nej nu blir jag lite upprörd här.

Jag är ju själv i samma sits, jag tar också ut alla möjliga dagar som går. Men just därför är vi extra noga med att Robban å Ville får umgås mkt å knyta lika starka band vilket faktiskt de verkligen gjort. Ville har fortfarande inte visat ngt tecken på att välja mamma framför pappa. Jag ammade tills Ville var 11 mån.

Din första argument gör mig förbryllad: "Jag tror faktiskt att det bästa för barnet är om mamman är hemma i början, pga den kontakt man redan fått genom graviditeten".

Ju större anlednig till att snabbt släppa in pappan så att han kan "ta in" på det han eventuellt förlorat på att det är kvinnan som har barnet i magen.

Ang amningen så köper jag att alla inte kan pumpa. Men däremot tror jag att det räcker gott att amma morgon och eftermiddag och kväll efter 6 mån om du nu skulle börja jobba.

Lite egoistiskt att tänka ekonomiskt tycker jag så länge man kan dra ner på utgifterna.

Jag blir lite bekymrad för du ger "mina motståndare" vatten på sin kvarn. Alltså de som säger att "det är kvinnorna som inte släpper in oss män" eller "det är ju biologiskt, redan från stenåldern var det kvinnan som tog hand om barn och hem".

Är det så att du tycker att kvinnan är den som är lämpad till att ta hand om barnet?

Att du är arbetslös och att han är oumbärlig, får jag väl köpa.

Är du för eller emot tvångskvotering mellan båda föräldrarna gällande föräldradagarana?

NINA — jag tycker inget av det jag säger motsäger det du säger. Att jag tycker att mamman bör vara hemma första vändan utesluter ju inte att pappan får ta del, så mycket han vill. Men jag tycker inte att han ska ta första halvan av ledigheten om det absolut inte är nödvändigt. För jag håller med om att det just pga kvinnans försprång är viktigt att han släpps in.

ang. amningen så ammade jag i 8 månader. det hade inte räckt morgon och eftermiddag för då hade hon svultit ihjäl. (eller iallafall blivit underviktig)

ang. ekonomin så gör vi så gott vi kan. Vi tycker det är viktigt med ett hem. Det kostar.

tycker jag att kvinnan är mest lämpad? nej inte alls. Jag tror män och kvinnor har samma förutsättningar för att vara en bra förälder. Däremot – som jag påpekar i inlägget – så har kvinnan ett enormt försprång iom nio månaders graviditet. Och det tror jag spelar stor roll när det kommer till anknytningen. Mamma och bebis känner redan varandra. Låt barnet anknyta till pappan från mammas trygga och välbekanta famn.

ang. tvångskvotering — nej jag är inte för. Av den enkla anledningen att lönerna och förutsättningarna på arbetsmarknaden måste bli likställda för män o kvinnor först innan. Dessutom så bör FP förlängas så att amningen inte på nåot sätt blir lidande för de som ammar längre än sex månader.

Känner igen det där "vi ska dela lika"…minns när jag var gravid så tänkte jag fortsätta att plugga direkt efter att jag fött…hur tänkte jag då? Tänkte jag verkligen att jag skulle kunna vara på skolan hela dagen UTAN lille Edvin? Tänk så man förändras i samma sekund som man har en liten bebis på sitt bröst 🙂

sen vill jag ju tillägga att visst fan ÄR det biologiskt! varför förneka det? När vi föder barn så sprutar det hormoner runt i kroppen. En massa sker både i kropp och hjärna. Hela vi ställs in (och om till) att vara mamma.

Men det behöver inte innebära att man inte kan vara jämställda, eller dela lika, eller att pappan är lika delaktig. Det får ju liksom inte vara en ursäkt för att rättfärdiga sitt eget egoistiska eller slapparslade föräldrarskap.

Sure – vi har ett försprång, men då får pappa jobba lite hårdare. Dock tror jag inte man behöver ha bråttom. Jag tror inte att pappa måste anknyta direkt på sekunden liksom. Ta't lugnt, ta den tid som behövs. Är du närvarande och intresserad av att vara den bästa förälder du kan så kommer du ikapp. Barn har en naturlig vilja att anknyta till andra än mamma.

Här hos oss har vi varit "noga" med från början att Jocke ska hjälpa till att trösta när hon är ledsen. Och att han ska gå ut på promenader med vagnen eller selen själv.

Nu är Aimee 2,5mån och jag var förra veckan på en smyckeskurs under tre timmar. Då var hon hemma med Jocke. Gick jättebra! =)

Tycker det är rent ut sagt knäppt eller sjukt att folk kan hoppa på en, för att man som mamma vill vara hemma med sitt barn och pappan till barnet vill jobba. Det är väl absolut inget fel med det. Pappan tar ju sin goda del av kakan då han är hemma, och vem har sagt att han jobbar 24/7?

Pappan får lika bra kontakt genom att ta hand om sitt barn då han är hemma.

Visst att folk vill ha det mer och mer jämställt, men alla fäder vill inte vara hemma, utan dom vill hellre ta hand om barnet då han kommer hem efter jobbet.

Låt varje unik familj bestämma själva hur dom ska göra med föräldradagarna, sluta hoppa på oss som har bestämt att vi vill göra så här som LD tar upp.

ANGELICA — så gjorde vi också, men Ninja visade med stark tydlighet att hon ville vara hos mig. Oskar fick inte bära speciellt ofta.

SARA JOHANNA — jag håller dock inte med om att pappan får lika bra kontakt. Det är omöjligt. Kanske med tiden, men inte första åren. Hur skulle han det? Om mamma är hemma hela dagarna och barnet bara träffar pappa nån timme om dagen högst?

Så nej, det går ut över kontakten. Vilket ÄR jättesynd.

Jag blir lite trött på att det i princip sätts något slags är lika med tecken mellan jämställdhet och att dela precis ALLT lika.

För mig är jämställdhet att ha samma möjligheter, samma rättigheter, att vara lika mycket "värda". För mig är det absolut inte jämställdhet att tvingas göra något som man absolut inte vill.

Alla är vi mer eller mindre olika och det som funkar för min familj funkar nödvändigtvis inte för din.

LD

jag saknade ett 'vi' istället för 'jag' lite här & var.

med risk för att trampa dig (er) på tårna & ifrågasätta dina (era) beslut (men nu verkar du ju vilja diskutera saken); hur hade ni gjort om förhållandet varit det motsatta? om Oskar varit arbetslös med låg a-kassa, & du haft ett välbetalt jobb där du var oumbärlig?

Angående kommentaren om kvotering av föräldrapenning/individualiserad föräldrapenning. Hur ska det egentligen lyckas bli lika förutsättningar för män och kvinnor på arbetsmarknaden om kvinnor fortsätter att ta ut 80% av föräldraledigheten och ta huvudansvaret för barn och hushåll även efter det?

Problemet är väl att alla familjer där kvinnan tar ut majoriteten av föräldraledigheten kan komma på en massa bra skäl till det. Men vad beror det på då? Det är ju inte bara för den individuella familjen som det ser ut så, det finns en bakomliggande struktur. Och så blir det en ond cirkel – familjen påverkas av strukturen och fortsätter i sin tur att bekräfta strukturen.

alla föräldrar delar ju upp det så som passar bäst. Jag var hemma 10 mån, sen va sambon hemma en tid utan föräldrapenning medan jag var arbetslös med a-kassa. Sen jobbade vi båda och sen tog jag ur 3½mån igen i vintras. Självklart har gubben tagit sitt ansvar med allt från början, sen när jag slutade amma(strasslig helamning 3mån) så blev det ännu lättare för honom. Han har alla sina 60 dagar kvar, men de dagarna finns ju kvar några år till. Och jag tycker vi är jämnställda, varför skulle vi inte vara det bara för att jag är den som tagit ut föräldradagarna.

tessan nu är ju det inget jag behöver ta ställning till, men om jag ska fantisera……

eftersom att jsg tror det är extremt viktigt för anknytningen att mamma är hemma först så hade vi väntat med att skaffa barn tills jag kunde vara det.

Däremot ser jag inget hinder till att oskar skulle kunna vara pappaledig på heltid när amningen var avklarad om jag hade ett eget jobb och oskar inte behövdes.

LIZZY — problemet är väl snarare så att det är kvinnan som föder barn och ammar. Det kan man inte förändra, istället måste det lagstiftas hårdare för att värna om kvinnans rättigheter. Och uppmuntras att papporna tar mer ansvar.

För faktum är ju att majoriteten av alla kvinnor faktiskt behöver vara hemma efter att fött barn. antingen om det handlar om att återhämta sig eller att amma. Rättvist? Nej. men så är det, det kan vi inte förändra.

Sen håller jag med Tant Grön om att jämställdhet inte handlar om milimeterrättvisa. Det handlar om mycket mycket mer. Men visst är både jag och oskar produkter av vår egen fostran, det förnekar jag inte. Men vi gör så gott vi kan. Jag tror INTE att Ninja kommer må dåligt eller fara illa av att hon var hemma med mamma.

TESSAN … eller nej, väntat med barn hade vi inte heller kunnat göra då jag faktiskt inte är nån ungdom. Jag vet inte hur vi hade gjort om jag ska vara ärlig. Och jag är glad att det inte är nåt jag behöver ta ställning till.

I värsta fall så hade vi ju givetvis valt att Oskar var hemma med Ninja, (det verkar som att du tror att jag tycker det är en omöjlighet…???) men iochmed att jag tror så pass mycket på amningen så hade det INTE varit idealiskt. Men man anpassar ju sig till situationen och gör så gott man kan.

Men nu kan vi göra som vi gör.

det bästa hade enligt mig, varit om både jag och oskar kunde vara hemma ett år var. Men såvida inte ett toppjobb dyker ner till mig anytime soon så lär det inte ske.

Så att kvinnor föder barn och de flesta kvinnor ammar skulle förklara att kvinnor tar ut 80 % av föräldraledigheten? De flesta kvinnor är inte "amningsfanatiker" så de flesta kvinnor helammar inte mer än 6 månader. Delar man föräldraledigheten lika idag så blir det 8 månader var. Då har jag väldigt svårt att se på vilket sett kvinnor skulle ta ut majoriteten av föräldraledigheten pga. amning och barnafödande.

Vad har hänt med det "brinnande intresset för genus"? Nej, jag tror inte att någon inbillar sig att barn far illa av att vara hemma med sin mamma. Däremot så lärs ju genus inte bara in via direkt bemötande (som förstärkning och bestraffning osv.) utan även modellinlärning.

LIZZY — vänta lite nu va. Så för att jag valt att vara hemma, så har jag inget genuint intresse av genus menar du?

För allt måste vara milimeterrättvist för att vara jämställt? Eller hur menar du nu?

Jag har aldrig påstått att man MÅSTE vara hemma HELA fp. Men bara faktumet att vi är hemma första tiden försvårar för mannen att ta över. Jag vet inte om du har egna barn eller hur bra det funkade för dig att lämna över till din man efter de första 8 månaderna, men för de flesta så är det inte så lätt i praktiken som det är i teorin.

Det verkar som att många glömmer att det är en människa det handlar om. För mig (och jag gissar för många andra) så hade det helt enkelt inte funkat. Dels för att Ninja åt så pass dåligt av den vanliga maten och därför var beroende av amning efter varje mål och dels för att hon helst ville vara med mig. Det hade varit väldigt svårt för oskar att bara ta över.

(sen är det ju en ekonomisk situation också. Jag vill att ninja ska slippa dagis innan hon är två.)

Jag håller dock med om att det är fullt möjligt att dela på föräldrarledigheten, om ekonomi och allt annat klaffar, men det var inte det jag syftade på när jag sa att det finns biologiska anledningar till varför mamman stannar hemma. Jag menade att det är därför hon tar FÖRSTA tiden. Och hur lång tid det är är indvividuellt. Man måste se till barnets behov och signaler.

jämställdhet och genus handlar om valfrihet. Att KUNNA välja traditionellt likaväl som motsatta. Det innebär inte att flickor inte får vara rosa prinsessor och leka med dockor eller att mammor inte får ta hela ledigheten, lika gärna som mannen tar hela eller pojkar bär rosa och leker med dockor.

Tror man att genus handlar om att alltid göra stereotypiskt tvärtom så har man missuppfattat grovt.

Jag syftar inte på ditt personliga val att vara den som är hemma, utan din tolkning av varför det ser likadant ut för majoriteten av Sveriges familjer. På dig låter det som att könsroller inte alls har med saken att göra utan istället påtalar du biologiska skäl. Genus finns inte med i ekvationen. Det är själva sakfrågan uppdelning av föräldraledighet som jag försöker diskutera, inte dina egna livsval.

då har du totalt missuppfattat vad jag säger.

Jag VET att våra könsroller styr våra val kring föräldrarledigheten. Men det är naivt att tro att det ENBART handlar om genus.

Även om vi skulle leva i ett samhälle där könsrollerna var utrotade så FINNS det biologiska skillnader mellan män och kvinnor. När och att kvinnor föder barn och ammar är en av dessa.

Normalt så spelar dessa få och små skillnader ingen som helst roll och de påverkar inte våra egenskaper som människor, MEN de påverkar hur vi känner och beter oss när vi fött barn.

(även män som blir pappor genomgår hormoniella förändringar)

LD

anledningen till att jag frågade om hur ni skulle gjort om era yrkesroller varit de omvända var inte för att jag tror det ena eller andra om er, utan för att jag tycker det är en högst relevant frågeställning som ALLA familjer där kvinnan tar hela f-ledigheten pga mannens "höga lön & viktiga jobb" bör ställa sig.

för att amatöranalysera så skulle jag tro att kvinnor är mer benägna att skjuta lite på karriären eller lämna över delar av sina åtaganden än vad männen är. vilket jag tycker är bra, synd bara att inte fler män verkar vilja göra detsamma (generellt talat nu, inte specifikt riktat mot er).

TESSAN — jag håller med dig till fullo.

Jag tror även att de flesta inte är så "oumbärliga" som de gärna vill tro. Jag skäms varje gång jag säger att Oskar är det, men i hans fall är det lite mer komplicerat.

Antagligen hade jag också prioriterat annorlunda än oskar, men jag tror inte att det i vårt fall handlar om att hans jobb är viktigare (pft! Jag är för självgod för det) utan snarare om att vi helt enkelt är olika personligheter (givetvis styrt av vår fostran och kön, det inser jag ju)

Jag har ju fostrats till "kvinna" och maken har växt upp i ett hem där pappa jobbar ihjäl sig. Jag tror inte att jobbet kommer före ninja på nåt sätt, men jag tror det är enklare för oskar att gå till jobbet än vad det skulle vara för mig. Tyvärr.

Vilket också är anledningen till varför det är så viktigt att vi tänker ur ett genusperspektiv när vi fostrar våra egna barn.

Han ÄR talangen bakom Avalanche (han och hans bror men de har olika kunskaper) och den som räddar och fixar alla projekt. Utan han så finns det inte mycket hopp för dem (de har lite svårt nu i den ekonomiska krisen).

Avalanche ägs dessutom av hans två bröder så han känner ju ett ansvar. Hade det varit ett bolag utan några som helst blodsband så hade det liksom inte varit lika viktigt att det går bra. Då hade han fixat ett annat jobb.

En kommentar helt off-topic eftersom alla predikar f-ledighetsvarianter.

Jag tycker du ska bli genuskonsult och lägga upp en plattform på hur genusarbete bör tillämpas på förskolor. Du kan din sak, många förskolor vill men har inte kompetensen, ganska flexibel arbetstid och du kan debitera bra mycket mer än en barnskötarlön 🙂

Men känn inte så! (Naturligtvis jättelätt att säga men svårare att leva efter, jag vet…)

Ni gör era val och alla andra får respektera dem! Ni ska inte behöva förklara er för någon. Det är ni som är föräldrar och ni vet vad som är bäst för er som familj. 🙂

Jag tror personligen inte att det man gör under barnets två första år (vad gäller könsroller, traditionella eller inte) spelar så himla stor roll i barnets prägling. Då är det betydligt viktigare vad det sedan kommer ihåg av uppväxten (alltså från tidigast 3 års ålder) och ingen tror väl att LD kommer vara hemma med barnen i 5-10 år?!

Visst har en del en poäng när de säger att man "späder på" könsrollerna om mamman tar större delen av föräldraledigheten, men det handlar faktiskt inte bara om könsroller när man är förälder (även om det är viktigt att jobba på även för oss vuxna). Man kan ta igen sådant senare och på andra områden också, man måste inte vara milimeterrättvis från barnets första andetag – det går bra att avvakta med sådant lite om man nu trivs med ordningen.

Dessutom är det ju också så att Ninja faktiskt löper mindre risk att få ett lågavlönat jobb när hon själv blir vuxen, just för att Oskar och Natta jobbar på hennes egen könsroll så aktivt. Ninja får lära sig ta för sig och synas, något de flesta flickebarn i vårt land går miste om. Hon fostras, om något, mer i en klassisk pojk-roll där aktivt initiativ uppmuntras och platstagande inte fostras bort.

Som Natta skrev, man är ju också en produkt av sin egen uppfostran och med lite tur och mycket idogt arbete från föräldrarnas sida så är Ninja på god väg att bli allt annat än en klassisk flicka som inte vågar ta plats. Ninja har goda förutsättningar att våga ställa krav på sin arbetsplats i framtiden och också vara drivande vid löneförhandlingar.

Det är inte alltid man lyckas leva ut sitt ideal själv, men man har ju en chans att påverka framtiden genom sina barn!

Precis som du så tänkte jag innan vi fick Tindra att självklart så skulle vi dela lika på föräldraledigheten, men nu så NEEEEJJJJ inte en chans, JAG vill vara hemma med henne,JAG vill vara den som hon kommer krypandes först till när hon är ledsen och det handlar inte om att jag inte litar på T. för det gör jag utan jag tror mer att det beror på att jag är som värsta tigermamman.

Älskar din blogg :-d.

Ha en skön helg;-P

Hittade hit via ditt svar på min kommentar på Mandragoras blogg. Kom bara på att jag ville veta om hur ni gör med föräldraledigheten…. Och se vad förvånad jag blev.

Orka tjöta om feminism och jämställdhet om du inte ens anser att det är rimligt att pappan är hemma med barnet. Det kommer ALDRIG att bli jämställt i samhället om man inte börjar där. Handlar inte om millimeterrättvisa, handlar om att börja någonstans.

Och vadå, "det är svårt att lämna över efter 8 månader"? Inte det minsta svårt, vet inte din man hur man tar hand om sitt eget barn? Litar du inte på att din man kan ta hand om sitt barn? Att han har ett eget företag och att du är arbetslös gör ju bara att ni ytterligare cementerar in "pappa jobbar och tjänar pengar, mamma tjänar inga pengar och är hemma och tar hand om barnen". Då hjälper inte alla genuskorrekta leksaker i världen.

Att sitta fast i de gamla vanliga könsrollerna och skylla dem på diverse olika punkter, men ändå förespråka jämställdhet och snacka genus, det är som att själv röka och säga till sitt barn, rök inte, det är inte bra. Det är ändå mycket större risk att de barnen börjar röka.

Usch, vill inte att du ska vara förbannad på mig. 😉 Men jag blir upprörd också. För jag har hört dessa argument så ofta att jag börjar lessna.

Jag har förståelse för att man inte kan välja helt själv i vilken situation man är med utbildning och arbete. Och att det är svårare om man har eget företag. Men samtidigt har man ju gjort livsval innan man fick barn, val som leder till att man är arbetslös eller arbetar. Och som du säger, man är offer för sin kultur/uppfostran. Men är det inte ännu viktigare då att försöka bryta sig loss från det? För annars kommer oundvikligen barnet att när de leker mamma, pappa, barn, och är mamman, vara den som tar hand om barnet. Och är de pappan, så åker de och jobbar och hämtar pengar. Och så kommer det bli när de växer upp se också. Inte blir samhället mer jämlikt på det viset?

Tycker att det är rent ut sagt sorgligt att barn har en så dålig kontakt med sin pappa att de gråter hysteriskt efter mamman när de är med sin pappa. Men det är också någonting man måste jobba på. Det är klart att barnet blir så om inte pappan får visa sig duglig och ta hand om barnet, utan att mamman kommer in och "räddar" barnet varje gång.

Min dotter har sällan haft några favoriter, någon utvecklingsperiod var hon lite mammig, och precis när jag började plugget igen, så var hon lite pappig, men annars har båda föräldrarna funkat. Men då har jag också låtit (tvingat) pappan ta lite duster. Och dottern har fått lära sig att båda föräldrarna kan samma saker lika bra, men på olika sätt. Jag har ammat men det finns andra sätt att trösta ett barn på än att erbjuda tutten och det fick pappan lära sig.

Tycker också att amningen är viktig och var därför den som var hemma första tiden, för jag tycker inte att det är värt det att offra amningen för att vara, som du uttrycket millimeterrättvis. Men vi gjorde som så att jag var hemma första 6 mån, sen delade vi på 3 månader, och sen tog pappan över. Funkade hur bra som helst.

Men säg att det är en ekonomiskt situation då, kom inte dragandes med amning, biologiska skillnader, mammighet och massa annat. För en ekonomisk situation är er egen, men börjar du sprida "kunskap" om hur barn mår bäst av att vara med sin (ammande) mamma (underförstått i din text) och att pappan är sekundärvårdtagare (också underförstått av din text) och att detta är helt i sin ordning för det har med biologiska skillnader att göra, så gäller det generellt.

Fortfarande, jag säger inte att jämställdhet är beroende av BARA att dela lika på fp, men det är en stor del i det. Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.

Ponera att situationen skulle vara den omvända, att det var kvinnan i förhållandet som var den med eget företag och var "oumbärlig" för företaget, och mannen var outbildad med ströjobb, VEM tror du skulle stanna hemma med barnet (i alla fall i början) och varför?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *