Kategorier
barn & föräldraskap

Man får faktiskt slå barn. Men bara om de har snopp.

Det är tydligen ok att slå ner små barn bara de har snopp. Kudos till pappan som inte slog sönder de äckliga små svinen. Jag skulle vilja skicka en påse hundskit till ansvariga föräldrar. Fan, fostra era små as! Sluta köp våldsförhärligande leksaker (vapen) och sluta glorifiera våld. (superhjältars våld mot ”bad guys”, soldater i krig, […]

Det är tydligen ok att slå ner små barn bara de har snopp. Kudos till pappan som inte slog sönder de äckliga små svinen. Jag skulle vilja skicka en påse hundskit till ansvariga föräldrar. Fan, fostra era små as!

Sluta köp våldsförhärligande leksaker (vapen) och sluta glorifiera våld. (superhjältars våld mot ”bad guys”, soldater i krig, polisers våld mot ”bovar” osv) Ha nolltolerans när ungarna bråkar, brottas och använder våld. (ja även ”busbrottas”. Våld ska aldrig vara kul)

Låt inte ungarna spela våldsamma spel eller se våldsamma program. Ja det inkluderar mycket av det som visas på barnkanalerna. Tecknat och barnprogram. Fan, var lite kritiska och inse att ungar är lättpåverkade och att de saknar den där kritiska förmågan som krävs för att kunna ta bra beslut. Barn förstår inte allvar och upprepar ofta sånt de sett och upplevt.

Och sluta inte där. Jobba stenhårt med empatin. Med civilkuraget och magkänslan och viljan att hjälpa. Barn föds inte med en känsla för rätt och fel, de måste få lära sig och det är inget man väntar med tills lämplig ålder infaller för då är det oftast kört.

Och sätt gränser. Låt inte era barn umgås med barn som har uppenbara våldsamma tendenser eller saknad av empati. Det växer inte bort. Det växer snarare till sig och urartar. Barn är som sagt lättpåverkade och det är din uppgift som förälder att se till att dina barn utsätts för rätt sorts påverkan. I den mån som är möjligt.

Och while Im at it; lär inte era barn att man ”slår inte tjejer” får då lär du dem samtidigt att det är ok att slå pojkar. Man slåss inte. Punkt.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

44 svar på ”Man får faktiskt slå barn. Men bara om de har snopp.”

Jag blev slagen mer eller mindre varje dag i skolan. En vikarie blev upprörd och frågade hur de kunde behandla en människa på det viset. Vikarien fick som svar "Siobhan är ingen människa, hon är ett djur".

Tja kanske helt off topic. Men minns att de också slog på en annan flicka och det lades mycket fokus på att "man slår inte tjejer".

jullan mina barn ser på inspelade program. Inte TV.

hur kontrollerar man? Man gör det bara! Man stänger av TV'n om det är nåt olämpligt på och man tillåter inte en massa slötittande. 🙂 Ett bra tips är att faktiskt köpa hem filmer som är ok. :thumbup:

För några år sen när jag läste utvecklingspsykologi så hade vi en bok där det stod att våldslekar var något bra och att barnen lärde sig turordning och sociala gränser genom detta. Jag reagerade starkt och förstod inte alls hur författaren kommit fram till det.

Precis som du säger, våldslekar, filmer med våld och vapen är ALDRIG ok när det gäller barn!

Jag är uppfostrad till att ge tillbaka om någon fysiskt går på mig. Och lita på att jag gör det. Med råge! Jag gjorde det i skolan, jag gör det nu. Det betyder inte att jag är en bråkmakare. Det betyder bara att jag inte låter någon trampa på mig! Jag behandlar dem väl som behandlar mig väl.

Och nej, jag tror inte att "våldsamma" spel/filmer etc påverkar barn till att ha viljan att våldta, mörda, slåss. Man måste få se hur livet "där ute" kan vara, i fiction och verklighet, annars tror jag att man blir insnöad.

Det är kanske tur att jag inte skall ha några barn, för hu och tänk, vad folk skulle stöta sig när det gäller min uppfostran ^^.

Men det finns lika många studier som pekar på att de som spelar våldsamma spel inte bli våldsamma av det, om inte mer, som de som säger att de blir våldsamma.

Dessutom finns det studier som visar att om man spelar våldsamma spel (eller actionspel överhuvudtaget) att ens reaktionsförmåga blir snabbare, man har lättare att se färger och liknande. Och det säger att man måste ha något fel i psyket redan innan om man påverkas av spel på det sättet. Det känns alldeles för lätt att peka på våldsamma spel och lekar, och visst kan man känna att det bör finnas en länk mellan våldsspel och våld, men det behöver inte vara så.

Att folk är mer våldsamma eller hemska nu är en myt, det är bara att vi får reda på detta lättare och fortera som gör att vi får den illusionen.

Det här är jätte hemskt, men det finns inget som tyder på att det är på grund av våldsamma spel eller tvserier, och du drar den slutsatsen alldeles för snabbt. Nä, det här känns mer som ett klapp på axeln inlägg för dig själv.

rebecca och det finns studier som visar att förskolebarn som ofta ser på våldstv eller spelar våldspel eller leker våldsamma lekar oftare hamnar i bråk/gör sig illa.

De förskolor där man t.ex förbjudit krigslekar elelr brottning har våldet och skadorna minskat drastiskt.

om man som barn lär sig att våld är normalt och ok så blir man en vuxen med högre tolerans för våld. Det säger sig själv. Det är inte en slump att t.ex män och pojkar generellt står för mer våld än kvinnor. Manligt våld är mer accepterat.

Det är just därför vi vill får bort svärden som finns på Zacks dagis! Som tur är så vet han knappt vad ett svärd är, men många av mina vänners barn leker med det. Det verkar vara så accepterat???

Jag kunde inte ha skrivit bättre själv :thumbup:

Och kudos till pappan som sagt var. Själv hade jag nog mest känt för att nappa tag i ett av asen och statuera exempel. Ja, jag funderar fortfarande på om det där med att alstra barn är något jag bör ägna mig åt…

Jag ski-er fullständigt i om studier visar att barn som spelar våldsamt osv inte blir våldsamma. Det är fortfarande en tyst acceptans om att våld "kan" vara ok som sänds ut om man tillåter barn leka med liknande. "Våld är ok, men bara i spel?"

Bambi WHAT!? Hade våra barn haft svärd på dagis hade jag blivit vansinnig, måste inspektera nogrannare vad de större barnen har på sina avdelningar……..

Jag tänker också på alla dessa barn som kommer från väldigt tragiska bakgrunder (flytt från krig och liknande) vilket gör mig än förvånad över att det smälls enormt mycket smällare (och raketer) i flera invandrartätare förorter (hur kul är det att höra massa pang och smäll utanför hemmet dagarna/kvällarna igenom med den bakgrunden undrar jag? (OT, men associerade fritt)

Intressant inlägg!

Jag har förresten kollat bakåt i ditt arkiv nyss och undrar om du inte skulle kunna skriva en uppdatering om din (tidigare?) brevkontakt med seriemördare?

Och ifall du inte gör det längre, varför? (och nej, tidsbrist fungerar inte som svepskäl, skulle kunna ta lika lång tid som ett genomtänkt blogginlägg och man tar sig tid till det som intresserar en , tänker jag :))

En sak som gör mig arg är när vi hälsar på min svärfar, min sons farfar. Han har sedan min son va knappa halåret uppmuntrat honom att "boxas" i ansiktet på honom, och gör det till en lek. Vi som kämpar så mycket med att ha nolltollerans mot våld, och säger ifrån så fort sonen försöker slåss. Men sonens farfar håller ännu på med att det ska låssas boxas, slänga runt med pipmuggen och grisa ner sig onödigt mycket med maten. Jag säger ifrån, men han bara skämtar bort det. För det är ju vi som är föräldar till sonen som får ett helvete att försöka få bort dessa dåliga ovanor på våran numera snart 2½ åring.

Och jag håller med om att det är fruktansvärt mycket våld i barnbrogrammen. Fattar inte hur dom har tillåtelse att visa det. När jag va liten bannade dom ju Darkvin Duck (hur det nu stavas) för att han fick ett slag i huvudet och svimmade av ett tag. Det är ju rena barnleken nu. Sjukt.

LD: Ja, småbarn som förtidigt spelar dessa spel påverkas negativt av det och det kan hindra deras utveckling av empati och därmed göra dem våldsamma. MEN jag tycker att du drar en allt för snabb slutsats när du säger att det här är orsakat av våldsamma spel känns det som om du använder dig av dina fördomar för att dra den här slutsatsen.

Majoriteten av de som spelar våldsamma spel är inte våldsamma, tvärtemot.

Håller med dig i det du skriver. Men jag tycker att det är konstigt att man låter sin 4-åring vara ensam ute på gården. När jag var 4 fick jag möjligtvis vara i vår trädgård själv, när vi bodde i hus. Men min mamma hade aldrig släppt ut mig på gatan själv utan att veta att det fanns en vuxens tillsyn.

Jag tycker våldslekar är "bra". Förstå mig rätt är ni snälla, om två barn brottas så lär man sig vad som gör ont och ej. Utefter det lär de sig var gränsen går för våld i lek med andra (många lär sig även att inte göra för hårt eftersom många barn då "hämnas" och gör illas tillbaka).

Däremot är jag emot våld på tv och spel. Är det någonstans man får en sned syn på våld så är det där ifrån. Man tror människokroppen tål hur mycket våld som helst vilket är väldigt fel. James Bond reser sig om och om igen på tv när han i verkligheten hamnat i koma, eller dött.

Just när det kommer till det här med våldsamma tv-spel så får min dotter (4,5 år) spela tex Mortal Kombat och hon tycker att det är jättekul. Men sen har hon också full koll på att det är på låtsas och att man inte slåss i verkligheten. Hon har aldrig någonsin slagits med nån, varken hemma eller på dagis eller så. Jag tror mer att det beror på uppfostran, för om man blir våldsam av att se på våld på tv eller spela tv-spel så är det någonting som inte stämmer i huvudet redan från början.

Jag är väldigt skeptisk till att våldsamma spel skulle göra barn våldsammare. Jag spelade våldsamma spel när jag var liten och har aldrig slagit någon, hatar våld osv. För mig är spel ett helt annan värld, det är inte verklighet.

Usch, jag hatar verkligen killar som får "men det är lugnt, jag slår inte tjejer" att låta som något slags försök till raggningsreplik. Det betyder såvida att han faktiskt slår någon och att han gynnar könsrollerna "män får slåss – men bara med varandra. kvinnor är svaga och man måste vara försiktig med dem". Man ska vara försiktig med ALLA, inte bara människor med fitta.

Usch, det är verkligen sjukt vilka "barnprogram" som visas idag, vissa är verkligen extremt våldsamma. Hur kan man tycka att det är lämpligt för barn?

Jag satt och kollade på Cartoon Network med min femåriga kusin, och där var det en scen när Batman svingade in en annan gubbe i en vägg så väggen sprack. Och det första min kusin gjorde var att rusa in på sitt rum och börja banka sina gosedjur i väggen! Barn är ju så himla lättpåverkade, hur kan man låta dem se sådant?

Jag förklarade i alla fall för honom vad som hade hänt om man slogs på det viset i verkligheten, det fick honom att tänka till lite i alla fall.

Nu får jag ett bra tillfälle att ta upp en grej jag funderat länge på! Det handlar om huruvida det är okej att lära barn att slå tillbaka, om de blir slagna först.

Min sambos syster har en dotter som slagit, bitit och rivit andra barn väldigt mycket när hon började på dagis, det var oftast en eller två andra barn som blev utsatta. Hon började på dagis runt ettårs-åldern och nu är hon snart 3,5. Vad jag vet, så har det blivit bättre, men fortfarande så ger hon andra barn tjuvnyp. Typ, går förbi ett barn och slår eller river i "smyg". När hon var mindre kunde hon slå sin två år mindre kusin knuffa, riva eller bita när hon trodde att ingen såg.

Hur som helst, detta verkar ha blivit bättre för de vuxna säger alltid till när de ser henne göra sådana här saker. Trots det, så säger hennes mamma alltid att hon får slå tillbaka om någon slår henne. Och jag undrar om små barn 2-4 ungefär, verkligen förstår skillnaden på när det är okej att slåss och när det inte är.

Själv är jag också för en nolltolerans, så jag inte anser att så små barn kan lösa en konflikt själva, speciellt inte om det handlar om att någon slåss.

Hur ska man göra om man har ett barn som slåss mycket? Om man inte vet vart det kommer ifrån? Och är det OK att lära sitt barn att det är lugnt att slå tillbaka?

(Jättelång inlägg, men vi satt och diskuterade just det här igår vid middagsbordet)

Tack! 🙂

Wendy

Jag förutsätter helt kallt att du försöker dig på att "skämta" när du skriver att du låter din 4,5-åring spela Mortal kombat! Ingen frisk förälder tillåter detta.

Ditt s.k. skämt är dock inte roligt någonstans!

Jag kollade tidigt på action- och skräckfilm och är en av de minst våldsbenägna personer som finns. Detta p.g.a. föräldrar som "var med" och förklarade och förtydligade om det behövdes. Jag blandade aldrig ihop film med verklighet och ville aldrig slåss. Likaså med alla mina vänner. Ingen jag känner har "härmat" våldsbeteende från en film eller ett spel. Jag har läst dessa studier som gjorts om våldsbeteende, men undrar om de inte glömmer några aspekter i frågan. T.ex. hur våldet på tv behandlas/bemöts i hemmet. Om barnet sitter och kollar eller spelar självt utan något som helst prat kring det hela så blir de säkert påverkade eftersom de lär sig genom att härma och detta sker genom att härma det beteende de ser. Om de får ta in infon utan någon som helst reflektion med en vuxen så tycker jag de vuxna brister i ansvar.

Att säga att man som vuxen har högre tolerans för våld om man sett på våldsfilm eller spelat våldsspel som barn stämmer inte in det minsta på mig. Jag har tvärtom rejält låg toleransnivå för våld och finner inte våld acceptabelt annat än i syfte att försvara sig själv om man blir anfallen (och detta som sista utväg).

Nej, mitt barn ska få spela Mario Party ändå när han blir äldre. För där "slåss" man ju och tävlar mot andra så det räknas väl till våld det också?

Tänker genast på frasen som man fick höra så mycket som barn: " Men lilla gumman, han drar dig i håret/slår dig/sprakar dig för att han GILLAR dig"

(förövrigt nybliven,inbiten läsare)

*tess

– det är självklart varken svart eller vitt. Jag spelade också mycket som liten och jag är inte våldsam. Det är ju många olika faktorer som spelar in. Men det är viktigt att vara medveten och kritisk och inte bara "amen JAG spelade spel och blev inte våldsam".

ladydahmer: Genom sättet mina föräldrar agerade, samtalade och diskuterade kring de filmer vi såg (oavsett vilken genre) så har jag blivit medveten. Jag tänker inte släppa allt fritt utan kontroll till mitt barn eftersom jag vet hur viktig den där interaktionen är. Jag kanske inte blivit våldsbenägen utan den heller, men jag har alltid upplevt att det är mycket bättre att prata om saker och ifrågasätta än bara ignorera det. Jag håller på att försöka lära min sambo detsamma om Disney, som han älskar utan förbehåll. Men lite svårt att få en person att se saker när man ses som en som kritiserar "fina barndomsminnen" :-S

Jag instämmer i mycket i inlägget men tror att det kan vara mer komplext än så. Forskning tyder på att det saknas samband mellan våldstendenser och spelande. Jag säger inte att jag personligen tycker att det är en anledning till att låta barnen spela okontrollerat (jag tar avstånd från våld själv och förbjuder våldsspel). 

Däremot tror jag snarare att det – åtminstone i det här fallet –  handlar om social bakgrund. Det kan handla om ungdomar som kommer från problematiska hemförhållanden, med t.ex föräldrar som missbrukar eller är psykiskt sjuka. De är sällan speciellt engagerade i sitt föräldraansvar och i barnuppfostran. De låter i många fall barnen ta hand om sig själva. I sådana fall hjälper det föga att säga att de ska sluta att låta sina barn konsumera våld. De har i många fall överhuvudtaget inte alls några idéer om pedagogik och utvecklingspsykologi. 

Det är ett socialt problem som handlar om social utslagenhet. I familjer där föräldrarna själva mår bra och är en del i samhället, och ger sina barn både kärlek, engagemang och sunda värderingar förekommer sådant här sällan. Inte ens om barnen spelar våldsspel tror jag (inom rimliga gränser och såvida inte barnet råkar ha någon latent läggning/känslighet eller liknande).

Det är nästan lite samma sak som med alla Pittbulls och American Staffordshire-hundar som finns nu. I rätt händer är det en mycket trevlig familjehund, stabil och trygg. Men i fel händer en potentiell livsfara. Alla hundar kan bli farliga i fel händer. Saken är nu den att det tyvärr har blivit så att dessa Amstaffar har blivit populära inte bara hos vettiga människor med hyfsat sunda värderingar utan även hos "tvivelaktigt" folk. Festprissar, narkomaner, kriminella osv. (Åtminstone i min omgivning.) De är inte speciellt bra på att uppfostra hundar överhuvudtaget. Resultatet blir osäkra och opålitliga Amstaffar/Pittbull-hundar och därmed också farliga för omgivningen. Det är därför just de hundraserna uppmärksammas negativt i medierna. Det kunde förmodligen lika gärna varit gulliga Golden retrievers. 

Jag svamlar lite nu – det är svårt att uttrycka sig bra på en liten iPhone – men jag hoppas att jag var någorlunda tydlig. 🙂

Tess: Just så, håller helt med! Det var lite så jag menade.

LD: Håller med även här. Tror att det är viktigt att vara kritisk också. Det finns säkerligen, som jag skrev ovan, folk med svårigheter att hantera allt TV-spelsvåld beroende på läggningar/känslighet/latenta psykiska problem m.m. Och det är svårt att veta innan det är för sent.

Tycker det är så intressant att läsa allas kommentarer. För man börjar tänka på sina egna värderingar och blir öppna för nya.

mina föräldrar speciellt pappa var kritisk emot allt det vi såg på barnprogram och sade att allt som händer skulle inte kunna gå i verkligheten. känns som att man får skadeglädje när man tittar på våld i barnprogram.

jag är ganska våldsam och har alltid en impuls i mig att vilja slå någon. Jag kan givetvis kontrollera mig själv, men det handlade nog inte om att jag såg våld på tv, utan mer att min morsa använde våld mot mig och min bror. Och vår kaotiska barndom som har gjort mig arg och förtrycka arg känslor. Vet inte vad det här har med sammanhanget att göra, men jag börjar förstå allt mer och mer hur extremt dåliga mina föräldrar var på barnuppfostran och hur mycket jag fått fostrat mig själv.

Om jag någon gång skaffar barn kommer jag vara mer medveten om sådana här saker som du skriver LD. Du har verkligen ändrat min syn på mig själv och omgivningen. Väldigt bra blogg!

jag tänkte lite på detta som du skrev:"Och sätt gränser. Låt inte era barn umgås med barn som har uppenbara våldsamma tendenser eller saknad av empati. Det växer inte bort. Det växer snarare till sig och urartar."

antar att det inte är på svart-och-vitt det heller? ta min son tillexempel:han är 6 år,har en ADHD-diagnos med autistiska drag.blir lätt att han kan vara hårdhänt genom hans impulsivitet men han är inte elak med flit,eller vad man nu kallar det. ska han inte ha någon att leka med för att barnens föräldrar tycker att han är "våldsbenägen"?

vill bara säga att jag älskar din blogg,du bjuder på bra och välskriven läsning:)

nina – grejen är att man måste se ur det utsatta barnets perspektiv också. (fast du som mamma till ett barn med funktionshinder ska givetvis värna om ditt eget barns intressen först)

OM det är så att ett barn är våldsamt på grund av diagnoser så spelar det egentligen ingen roll för barnet som blir utsatt för våldet. MITT barn ska ju inte behöva bli slagen eller bråkad med bara för att DITT barn ska ha nån att leka med. Förstår du hur jag menar?

självklart så hoppas jag att ditt barn har massvis med lekkamrater och jag tror att du är med och hjälper honom att vara en bra kamrat, men det är viktigt att förstå att våra barn aldrig ska behöva utsättas för våld bara för att vara snälla mot andra.

jag skrev ett argt inlägg om det för ett tag sen: http://ladydahmer.se/2010/june/ska-barn-fa-bete-sig-hur-som-helst.html ta det på rätt sätt! :love:

Slutligen så hoppas jag att mina ungar får chansen att lära känna barn med både diagnoser och utvecklingsstörningar. Mångfald är vackert och jag vill att mina ungar ska ha vänner av alla sorter! Jag kommer givetvis stödja mina barn i deras relationer, även de som är lite svårare – men kommer det till en punkt där mina barn inte mår bra så sätter jag ju mitt barns väl först.

det här är en sån himla känslig fråga och det är svårt att formulera sig utan att nån ska bli trampad på tårna. :blush:

jag förstår hur du menar,så det är inga problem från min sida:) när vi är ute på en lekplats till exempel så försöker jag ha koll på min son och säga till honom om han blir lite för "härjig", så att säga. ibland behöver han bli påmind om att man måste vara lite försiktig när man leker. han har många kompisar som leker lite hårdhäntare och om han leker med många olika barn så har han svårt att växla i beteendet efter hur de lugnare barnen leker,vilket jag antar att barn utan funktionshinder oxå ofta har.

Beyond eternity:

Varför skulle jag skämta för? Om hon vill spela så ser jag inget som hindrar henne. Självklart så sitter jag eller hennes pappa med, oftast så spelar hon mot någon av oss. Och som jag skrev så har hon full koll på att det bara är på låtsas. Så länge man förklarar för barnet vad som pågår så ser jag inget problem över huvudtaget. Min dotter leker inte bara med gulliga gosedjur och pedagogiska träleksaker.

Att linda in hela barndomen i bomull och skydda barnet mot allt som är våldsamt/krig/orättvisor etc ser jag snarare som något hindrande för barnets utveckling. Så länge man förklarar vad som pågår.

åh. detta håller jag så himla mycket med om!

min lille pojke är knappt sex månader gammal och hans farfar säger redan till honom "titta han slåss" (när han har sina babyspasmer för sig) eller "ska vi brottas". och jag KOKAR inombords! jag vill inte att han ska leka med vapen och jag vill inte att någon ska uppmuntra honom till att slåss, brottas eller vad som helst. våld är inget jäkla skämt för mig!

MEN jag tor inte att mina åsikter är samma hos min kära man och jag vet inte om jag orkar vara den "bittra" inför hela hans familj och tillrättavisa dom när dom börjar uppmana till våld i min sons närhet. att dom sen inte är så jättebra på svenska gör det hela lite jobbigare också. vet inte riktigt om dom förstår när jag förklarar VARFÖR jag inte vill att han ska slåss. jaja. ville mest säga att jag håller med helt enkelt 😉

Hur ser du på föräldrar som tränar kampsport då? Borde de helt dölja detta för barnen, eller borde barnen få följa med och titta på träningen och förstå att det bara är idrott och inget annat?

Vi hade brottning utomhus i en park med min klubb i helgen, och många barn, både pojkar och flickor, ville efteråt få vara med och brottas lite med oss, borde man då säga nej till dem? Blir ju svårt att hålla kampsport borta från barn, tycker du det är okej med barn som tränar kampsporter?

Många frågor jag vet, men är intresserad av att se vad du tycker 🙂

Ok, moralpanik. Att censurera omvärlden tror jag inte på. Däremot ska man som vuxen vara närvarande och prata kring det som händer istället för att hålla fram skyglappar och förbjuda, för barnen, roliga lekar och program. Sånt brukar ju också ha motsatt effekt…

Gammal artikel men jag blir oerhört provocerad av att läsa den då den inte stämmer. Denna 4-åring var ensam på lekparken ca. 1 km från sitt hem och ramlade när hon cyklade UTAN inverkan från ungdomarna, antagligen då hon fick blåmärkena. Hon hade själv sökt kontakt med ungdomarna och skojat och retas lite, samt sagt att hon var en pojke. En av ungdomarna hade lekt med barnet då hon pratade med dem och ville leka. Antagligen då kan barnet ha ramlat vilket kan vara orsaken till att hon sagt att hon blivit knuffad. Så hon har definitivt inte blivit NEDSLAGEN. Däremot har en av pojkarna i ungdomsgänget (de var 12-15 år, så snarare barn de också) lekt med henne, antagligen för vilt så att hon ramlade.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *