Kategorier
barn & föräldraskap

Manliga och kvinnliga förebilder är ett jävla trams!

Ofta i diskussioner om barnafostran (gärna när det handlar om homosexuellas rätt till barn) så lyfts vikten av manliga och kvinnliga förebilder oftast fram som något essentiellt för barnets utveckling. Och jag tänker; vilket jävla trams! Barn behöver förebilder. Punkt slut. Vad dessa har för könstillhörighet (eller ras eller hudfärg eller vad fan det nu […]

Ofta i diskussioner om barnafostran (gärna när det handlar om homosexuellas rätt till barn) så lyfts vikten av manliga och kvinnliga förebilder oftast fram som något essentiellt för barnets utveckling.

Och jag tänker; vilket jävla trams!

Barn behöver förebilder. Punkt slut. Vad dessa har för könstillhörighet (eller ras eller hudfärg eller vad fan det nu må vara) är helt irrelevant.

Det finns ingenting en man kan lära ut som inte en kvinna skulle kunna och tvärtom. Däremot så besitter varje individ en unik uppsättning kvalitéer och egenskaper som kan vara till gagn för kommande generationer.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

24 svar på ”Manliga och kvinnliga förebilder är ett jävla trams!”

Du är klok som en bok och väldigt insiktsfull.

Du är så härligt genomtänkt.

Tänk om det gick fem av dig på befolkningen idag.

Det skulle vara en så mycket bättre värld att leva i.

Mycket trevligare och mycket roligare!

gud vad bra sagt. har aldrig reflekterat så mycket över det där, men du har verkligen tagot av dig glasögonen, och ser igenom sådant där.. lucky for us att du kan vidareförmedla. 🙂

Jag håller inte riktigt med, jag tror att det för barnens identitetsutveckling är viktigt med manliga och kvinnliga förebilder. Därmed inte sagt att dessa måste återfinnas bland föräldrarna. I dagens samhälle är könssocialisationen såpass stark och tvingande att barn förr eller senare lär sig att de är flicka eller pojke (trots att de kanske är både och eller varken eller). Detta kommer också medföra att de kommer att identifiera sig med de som anses tillhöra "deras" kön och bygga sin egen identitet utifrån detta. Då tycker jag att det är viktigt att det finns ansvarsfulla vuxna som visar nyanserade bilder av feminitet/maskulinitet som en motvikt mot alla stereotypa bilder barnen dagligen bombas med. Samma med etnicitet, vi tycker tex. att det är jätteviktigt att ta med våra barn till deras pappas hemland så de kan se svarta som arbetar som poliser och andra "vanliga" jobb, inte bara låglönearbeten som städare och hamburgeflippare. Överallt här i väst "svarthet" oftast associarat till negativa saker och därför tror att det är bra för deras självbild att detta vägs upp och kompenseras av positiva bilder av "svarthet"/förebilder. Bless:love:

Aa jo det kan nog säkert vara sant. jag är bara inpräntad av allt som jag hört förr.. Har aldrig tänkt på det sättet. Men det är väl säkert bättre om en kvinna och en man visar att de kan vara bra föräldrar, för en kille är det kanske lättare att se upp till sin pappa och bli lika bra pappa som honom? eller? :/ Jag vet inte jag..

Vet faktiskt inte om jag håller med idag…

Endast en man kan lära ett barn hur en MAN visar kärlek, omtanke osv… tyvärr lär sig barnen i samhället hur män uppför sig i allmänhet… men har de då en förebild i en man som avviker från samhällets regler så är det guld värt anser jag.

Men det är samma sak tvärtom, endast en kvinna kan visa ett barn hur man är självständig i sitt kön och klarar att installera lampor själv t ex…

Vad jag tänker på är att endast ett kön kan visa hur man bryter gränser som samhället ställer upp.

För tyvärr är vi inte där idag där sådana förebilder inte behövs.

Åh, då skulle du sitta i ett möta kring en närståendeadoption …

Jag och min fru har två barn, vi har varit gravida varsin gång och har båda blivit gravida genom insemination på storkkliniken i Dk. Eftersom barnen inte blivit till på klinik i Sverige så har vi varit tvugna att närståendeadpotera det barn vi inte fött. Där har jag nog hört de dummaste kommentarerna kring manliga förebilder. Och kring heteronormativitet också för den delen.

Så sant. även om även jag håller med Magdis och Sandra. Däremot har jag en fundering.

Även om jag förstår att du säger det med glimten i ögat, när du kallar din dotter för könsförädare, så har jag ändu undrat lite över det. Tror du inte att det finns en risk att du på något sätt befäster förlegade könsstereotyper genom att säga kvinnligt=nejnej. Klänning är dåligt, för vi vill inte vara flickiga?! Uttrycker jag mig luddigt nu?

Min tanke med hur jag uppfostrar min son är att "avköna" typiskt stereotypa grejer, att ge honom rosa kläder och dockor har inte att göra med att jag är trotsig och vill ge honom tjejgrejer, utan att jag vill visa att saker inte är bundna till ett kön.

ejkej – jo om jag nu hade sagt att det som är traditionellt kvinnligt är dåligt så hade du haft en poäng. Men det gör jag inte.

kommer du 'tvinga' ditt barn att bli femminist (eller vad det kallas) eller skulle du stå ut med att hon kom hem springades och krävde pengar till senaste tröjan på gina tricot ?

linda jag kommer inte tvinga min unge till nåt.

Men jag kommer fostra henne med kunskap. Blir hon inte feminist så kommer jag anta att hon är efterbliven. seriöst. För vet man om sin historia, sitt arv, hur samhället ser ut, könsmaktstrukturerna och socialiseringens verkan så kan man inte bli något annat.

Vilken intressant kommentar du fick där uppe – kan inte feminister handla på Gina Tricot?

Jag håller med dig på det stora. Det vill säga, jag skulle önska att vi inte behövde definiera våra förebilder utifrån kön, men iochmed att vi lever i ett väldigt stereotypt samhälle (som viserligen håller på att brytas upp och luftas) så behöver barnen ha förebilder som är så ickestereotypa som möjligt, för att själva kunna välja sin väg.

Jag har hört att det i djurvärlden finns homosexuella av den specifika anldeningen att det ska finnas "par" att ta hand om föräldrarlösa ungar. Att de liksom skulle vara mer öppna för att ta hand om andras ungar eftersom de "vet" att de inte kan få egna. Detta är en fin idé för mänskligheten också känner jag!

Måste bara tillägga att om det är så viktigt med både manliga och kvinnliga förebilder så finns släktingar, lärare, vänner och så vidare i oändlighet.

En förebild måste inte vara en förälder.

Jag ser upp till en massa människor jag inte ens på långt avstånd är besläktad med. Jag växte upp i en familj där pappan drack varje kväll till sent på natten. Jag tycker jag blivit rätt normalt funtad ändå, med vettiga åsikter om människor och djur, och jag befinner mig i ett bättre förhållande än många tjejer som haft föräldrar som lever upp till idéalmönstret.

Jag brukar följa Danska Unga mödrar på femman (jag vet, skitprogram, så skjut mig, det är beroendeframkallande till tusen!) Anyway, de unga mammornas förhållande till papporna till barnen spricker ju hundra gånger av hundra. Det som gör mig bestört är att så många av de unga mammorna tjatar om att de måsssste skaffa en partner så att barnet kan få en pappa för "det finns saker pappor kan göra som mammor inte kan" <— återkommande citat. Vad är det pappor kan göra som mammor inte kan, undrar jag?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *