Kategorier
barn & föräldraskap

Min dotter skulle aldrig…

Det känns som om man har ett och annat att lära sig om barns utveckling och vad som är normalt när man börjar tala om tvååringar som ”ouppfostrade” och föräldrar till busfrön som ”misslyckade”. Att kleta snor eller bete sig illa på annat sätt är rätt så vanligt förekommande hos små barn som saknar impulskontroll […]

Det känns som om man har ett och annat att lära sig om barns utveckling och vad som är normalt när man börjar tala om tvååringar som ”ouppfostrade” och föräldrar till busfrön som ”misslyckade”.

Att kleta snor eller bete sig illa på annat sätt är rätt så vanligt förekommande hos små barn som saknar impulskontroll och konsekvenstänkande. Saknar man förståelse för det så kan man förbereda sig på besvikelse.

Innan jag fick barn, framförallt innan jag började jobba med de små kräken, så hade jag massvis med föreställningar om hur det skulle bli; hur lydiga mina barn skulle vara och alla misstag jag INTE skulle begå.

Jag kunde knappt få pli på hunden, men barnen skulle minsann dresseras och stävjas. Ja, jag använde nog inte de orden men ”metoder” och ”konsekvent” var någorlunda frekventa i mitt ordföråd. Herregud hur svårt skulle det vara liksom? Kan supernannyn så kan jag!

Sen kom ungen. Och med henne en stor dos ödmjukhet. Nu för tiden så stänger jag oftast av öronen när jag läser kommentarer som ”mina barn skulle aaaaaldrig…”

(Och supernannyn skulle jag personligen vilja sätta i time-out!)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

32 svar på ”Min dotter skulle aldrig…”

Jag tänker alltid att si och så ska minsan Tilde va och så ska inte hon göra men jag har redan "brutit"

detta med hur jag ska vara för mamma, jag väljer ofta den bekväma vägen…Det är lättare sagt än gjort många saker.;-)

Jag tror det är bra att gå in med attityden "sådär kommer mina barn aldrig göra" och låta ödmjukheten komma efter hand. Man ska väl alltid gå in med höga ambitioner liksom, sikta mot stjärnorna!

nina – till mitt försvar kan jag berätta att jag ofta brukade säga att jag kan mycket om barn, men inget om hur det är att vara förälder.

Jag hade ju mycket bra tankar också och massvis med kunskap. Barn och pedagogik har ju varit stora intressen i många år. 🙂

:thumbup:

fantastiskt bra skrivet.. de som inte har förståelse för barns brist på impulskontroll behöver definitivt läsa på lite innan de skaffar barn.. om de inte har barn redan, hemska tanke.

Jag hade inte ens blivit arg om det var mig hon la en kråka på, jag hade skrattat gott! Herregud, finns värre saker enligt mig än lite snor. Särskilt när det är barnsnor, hade det varit en vuxen hade jag tyckt det var äckligt men snor från barn känns mer "naturligt" 😛

( Skämdes när jag läste kommentarerna du fått i det andra inlägget, pinsamt! )

Det här har inte riktigt med detta inlägg att göra men ändå, jag tänkte fråga om du har läst boken "Under det rosa täcket" av Nina Björk? Jag läste ett utdrag ur den idag (det finns en liten sammanfattning/analys på min blogg) och kom att tänka på det nu när jag kom in här, så jag tänkte att jag skulle fråga 🙂

tzov – om du tittar i min header så ser du boken där. Det var den första boken i ämnet jag läste och den öppnade upp min värld.

Det är så roligt och intressant att läsa dina inlägg. Du har en av de bästa bloggarna jag vet. Många gånger skriver du ner dina tankar, ungefär som jag tänker dem, men inte får ner dem på papper. Många kloka ord!

Och det här med barn. Mmmm… jag tror i stort sett alla har sagt: min dotter/son skulle aaaaaldrig… Alt. resonera som du gjorde före ditt första barn. Det gjorde då jag. Alla dessa regler och rutiner, hur uppfostrad hon skulle bli … och bla, bla, bla, bla…I dag är hon 6 år och mitt allt. Givetvis. Men om mina idéer och föreställningar jag hade innan hon föddes har besannats tåls ju att diskuteras 😛

Ha en bra dag!

Finns inga barn som aldrig skulle, jo dom kan allesammans, mer eller mindre.

Men det är skillnad att skylla barns spontanitet på den normala utvecklingen.

Det är de jag reagerar på, dina barn kan med andra ord göra vad dom vill för allt är enligt den normala utveckligen enligt dig.

En del barn nyps tex eller rivs, bits vilket inte heller anses som direkt trevligt, onormalt är det ju inte.

Men man sitter ju inte och förfina och klappar barnet på huvudet med orden, ajaaa det är ju den normala utvecklingen.

Det är ditt sätt som stör mig, där du anser att ditt barn har rätt att göra som den vill.

Sen kan du skylla på utveckling hos barnet.

För det framgår fortfarande inte om du bad om ursäkt på plats och sa till din dotter att så gör man ju inte!

Eller skrattade du och tyckte det var skin fränt och ryckte på axlarna och kände..aha utveckling!

ale – varför tror du att mina barn får göra vad de vill? Varför tror du att jag anser att mina barn har rätt att bete sig illa? Var har du fått det ifrån?

du har ganska tydligt poängterad hur ouppfostrad (och smutsig) MIN dotter är och hur DINA barn minsann aaaaaaaaldrig skulle kunna göra något så fruktansvärt HEMSKT och att om de gjorde de så skulle du vara misslyckad. bla bla osv.

För övrigt så har jag aldrig sagt att det var gulligt eller ursäktat hennes beteende eller uppmuntrat det. Jag har dock humor och tycker ofta att det är ganska roligt när barn är busiga. Jag har dessutom förståelse för vad som är normalt och vad som hör till utvecklingen. Jag hetsar inte upp mig över småsaker. Det betyder inte att jag inte fostrar mina barn.

och det skulle aldrig falla mig in att som du kalla en tvååring som kanske bits eller slåss för ouppfostrad. Eftersom att jag vet att det inte har NÅT med fostran att göra.

Tycker det är det som är en del av charmen med småungar,att dom gör såna där knäppa grejer. Tänk liksom om en vuxen plötsligt skulle torka av en snorkråka på en okänd persons byxor på tåget!Hahaha

;-P

Men Tuvafisen försatte mig i en de genanta situationer åxå,tex på bussen på väg till dagis när hon som treåring hööögt och ljudligt frågade mig "maaaammaa, varför har den där flickan så många konstiga prickar i ansiktet??" samtidigt som hon pekade på den väldigt finniga och tydligt EXTREMT generade tjejen 1,5 meter ifrån oss….:P

Åh jag älskar det, föräldrar som säger "jag känner mitt barn, så skulle han/hon aldrig göra" Snacka om självbedrägeri. Mitt barn kan vara väldigt överraskande, det tror jag att de flesta barn är.

Att barn gör dumma saker, slås, bits, kletar snorkråkor på folk eller tar sönder saker ÄR en del av utvecklingen, de testar och har inga större betänkligheter på vilka konsekvenser det får, självklart så betyder det inte att man tillåter dem att göra vad som helst. Man kan liksom inte gå runt och skälla på barn i förebyggande syfte oftast så tar man ju konflikten när den uppstår eller när ungen är på väg att hitta på något jävelskap.

De bästa föräldrarna i hela världen är de som inte har egna barn! De är sååå lätt att säga hur man ska göra och inte göra när man inte har en egen unge att tampas med. Men helt plötsligt står man där med ett gäng ungar som alla vill få sin vilja igenom och alla tycker olika om allt:S

Men LD Jag beundrar dej!! Du är grym. Jag ingår gärna i din sekt eller va de va någon kallade de i ett annat inlägg, med nöje och stolthet;)

Mycket bajsigt jätte OT nu men… minns jag fel om din gubbe var en ättling till Gustav Wasa? Då måste jag bara fråga om han inspirerats av honom när det gäller skägget? Haha. Såg enbild på herr Wasa nämligen, och han liknade en viss Oskar.. tyckte jag! :-d

Men barn gör och säger saker som inte är genomtänkta och de vet ju inte vilka konsekvenser saker får förrän de faktiskt händer, t.ex. att någon annan blir ledsen, då lär dom ju (förhoppningsvis) sig något av det tills nästa gång en liknande situation uppkommer.

Min mamma berättade om en gång när vi var på IKEA och jag var liten och helt plötsligt uppdagades en mycket tjock tant varpå jag utbrast i ren förvåning "Mamma titta vilken tjock tant!". Inte för att jag ville henne illa utan för att jag aldrig sett en så tjock människa innan. Att tanten skulle ta illa upp var ju inget man hade kläm på i den åldern..

Jag har inga egna barn, och jag gillar inte ens andra barn speciellt mycket, men jag har ändå förståelse för varför dom gör som dom gör.

Det är ju väldigt lätt att prata om sina barn och andras ungar ;D tråkiga kommentarer på förra inlägget, och lite på detta. snacka om att förstora upp något som egentligen inte är ett problem.

Man kan aldrig säga aldrig om barn 🙂 Det visste jag t.o.m. innan jag fått barn. Undrar hur clueless en del föräldrar är…? Eller om de har så väldresserade barn så att barnen till och med ber om lov innan de skiter i blöjan? :-S

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *