Kategorier
barn & föräldraskap

Mina barn är inga dockor eller utställningsobjekt

Det finnst ett avsnitt i serien ”Medium” då mellandottern Bridget går med cyklehjälm precis hela tiden. Hon tycker om det helt enkelt. Skolfotograferingen närmar sig och föräldrarna diskuterar hur hon ska se ut på skolfoto. Och sedan bestämmer sig låta Bridget göra så som hon vill eftersom de vill att dessa bilder ska visa hur […]

Det finnst ett avsnitt i serien ”Medium” då mellandottern Bridget går med cyklehjälm precis hela tiden. Hon tycker om det helt enkelt. Skolfotograferingen närmar sig och föräldrarna diskuterar hur hon ska se ut på skolfoto. Och sedan bestämmer sig låta Bridget göra så som hon vill eftersom de vill att dessa bilder ska visa hur Bridget egentligen var, att den riktiga Bridget skulle finnas på dem där bilderna. – GN

Jag och maken har skrattat åt Bridget ända sen Ninja föddes. ”Det där är hon!” sa vi och visste från start att Bridget är vår Ninja upp i dagen, eller är det kanske tvärtom? (Jo jag älskar Medium och speciellt familjen det handlar om) (Joe = Rawr!)

Det där avsnittet illustrerar ju verkligen det här jag försöker åstadkomma; låta ungarna få vara sig själva. Hjälpa dem om de faller in i en mall de inte hör hemma i och uppmuntra individen även när denne inte ser klok ut.

Hon är perfekt precis som hon är. Omatchande plagg eller inte.

Proper? Vad fan är det liksom? Är inte det nåt vi vuxna behöver vara i våra yrkesrollar för att bli tagna på allvar? Varför ska barn vara propra eller stiliga? (Och genom att kritisera mitt val att låta Ninja klä sig själv så säger man ju samtidigt att hon inte duger)

Nej fan. Det finns tid att lära ungarna vikten av att vara hel och ren. Eller att klä sig passande för tillfället. Men just nu vill jag bara att mina barn ska ha kul. Kläder ska inte vara viktiga eller spela roll annat än den funktion de har.

Ninja är väldigt bestämd dock. Hon bestämmer själv vad hon ska ha på och hur mycket kläder som passar. Jag låter henne ta eget ansvar kring påklädningen. Hon är så jävla skön.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

17 svar på ”Mina barn är inga dockor eller utställningsobjekt”

jag tycker allt med uppfostran, könsroller och liknande är intressanta diskussioner (är utb. barnskötare så har stött på dessa diskussioner både under utbildningen och på jobbet).

jag undrar hur du tar ställning till, nu när du har en flicka och en pojke, deras hårlängd. kommer flickan ha långt och killen kort? Eller kommer de få bestämma det själva också? Vid vilken ålder började du låta dottern bestämma sina kläder?

kram

Jag följer din blogg och kommenterar ibland även om det är sällan. Jag har funderat över det här med kläder och hur du tänker kring det.

Jag tycker att kläder är kul och att jag genom att välja vissa plagg uttrycker mig själv. Men det verkar du inte tycka att barnen ska göra? Eller har jag missuppfattat? Du skriver om att de endast ska vara praktiska osv. Jag har blivit lite störd av detta den senaste tiden. Varför inte lära barn att ibland är det kul att klä upp sig, ibland har vi lite finare kläder för att det är roligt. Men att ha lite finare kläder betyder ju inte att klä ut sig till någon annan utan behålla sig själv fast lite finare kläder. Jag förstår inte.

Upplys mig om hur du tänker. Gärna ni andra med för den delen.

Jag känner mig faktiskt lite kluven till det där att låta barnen välja helt fritt hur de ska klä sig, helt enkelt av den anledningen att om jag förutsätter att en klänning på en flicka framkallar ett visst beteende hos omgivningen eller att en batmanjacka hör ihop med att folk behandlar min son som en tuffing, så får jag också förutsätta att de bedöms utifrån ALLT de har på sig. ALLT sänder ut signaler.Barn som alltid är fläckiga, har omaka kläder och ser lite ut som om man kört in dem i tumlaren och sett vad som råkade fastna när de åkte runt sänder också ut signaler. Signaler jag kanske inte vill att mina barn ska bedömas utifrån. Jag tänker neutralt. Enfärgat, men i starka färger, saker som inte skär sig, men som heller inte är stylat eller uppsnofsat på nå't vis.Saker som gör att mitt barn som individ lyser, inte det han eller hon har på sig.

Kanske är det ett problem som ligger hos mig, men jag kan iallafall inte kallt utgå ifrån att om min dotter har en sak på sig (klänning) så kommer omgivningen att reagera på det och tillskriva henne typiskt flickiga attribut och om hon har något annat så sig (blommiga byxor till rutig skjorta och en vintermössa) så kommer omgivningen att tycka att det inte spelar någon roll vad hon har på sig och hon duger precis som hon är och det lägger vi inga värderingar i. Då skulle mina klädval bara vara ett statement som jag låter mina barn vara ambassadörer för och det tycker jag inte är rätt. Däremot har jag självklart inga åsikter om hur andra tänker och tycker., det kan jag ju inte ha, men så tycker jag.

Håller helt med dig! Vill dottern min ha klänning så får hon ha på sig klänning, vill hon ha cykelhjälm får hon det och vill hon ha byxor så får hon det med, barn mår bra av att få bestämma sina kläder.

Tjingeling!

Ren nyfikenhetsfråga 🙂 Det var en debatt för ett tag sedan hurvida kvinnor inte ska behöva ha överdel på sig i badhus, då männen inte behöver täcka deras "bröst". Hur förhåller du dig till detta?

lova Jag ser faktiskt inte hur det skullle kunna vara positivt att man lär barnen att uppmärksamma sina kläder: oavsett om det är "för kul" eller vad det må vara. Det finna liksom inget behov eller syfte.

Att "uttrycka sig" genom kläderna är i lärt beteende. Jag är övertygad om att man kan uttrycka sig på annat vis. Dessutom ska barn vara barn, inte fundera på hur de ser ut eller hur deras personlighet kommer till uttryck. Sånt kommer de fundera på tillräckligt tids nog utan att vi behöver köra in dem på det spåret från början.

Nej, jag ser faktiskt inget positivt med det alls. Bara negativt. Börjar de fundera på hur de ska se ut eller att kläder är viktiga ur den synpunkten så tror jag det kan göra mer skada än nytta.

Jag kommer inte ihåg vilket inlägg det var, men jag har för mig att du skrev något om att du inte tyckte man skulle klä sig fin inför en fest framför sina barn eller så? För att det ger en bild av hur man ska se ut när man är fin.

Det där blir knepigt i min hjärna, jag har sedan många år tillbaka älskat vackra klänningar, jag klär mig som andra skulle anse till fest varje dag och detta är inget jag har tänkt ändra på när jag får barn. Jag tycker om vackra kläder och skulle jag sluta med det skulle ju inte jag vara jag längre om du förstår vad jag menar? Så jag är nyfiken på hur du ser på detta? 🙂

Lesthi

jag tror det är viktigt att man är medveten om vad man sänder för budskap med sitt eget utseende. Hur påverkar du din dotter när du alltid klär upp dig eller när kläder får vara viktiga.

Kanske också fundera lite på varför du lägger så mycket av din identitet i kläderna du bär och om du vill att din dotter ska göra detsamma…?

Jag har alltid tänkt så att jag köper det som tilltalar mig, det jag tycker är fint. Så det är just där skon klämmer om jag skulle välja bort det för att mina barn inte ska få fel uppfattning om när man ska klä upp sig. Då blir det ju helt fel att jag köper att par blå jeans till exempel bara för att även fast jag inte vill ha dem på mig. Jag antar att du köpte leopardtightsen till ditt barn för att du tycker det är snyggt? Av den anledningen bär jag bara klänning, de finns så mycket snyggt att välja bland samt att byxor enligt mig är sjukt obekvämt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *