Kategorier
barn & föräldraskap

När föräldrar begår övergrepp på sina barns självkänsla

Jag har valt att inte titta på Mammor och Minimodeller av den anledningen att jag inte vill bidra till övergreppen men idag råkade jag zappa förbi. Jag fastnade en stund innan jag gråtfärdig och med en alltför bekant klump i magen bläddrade vidare. På bara en liten stund såg jag rädda barn som bröt ihop. […]

Jag har valt att inte titta på Mammor och Minimodeller av den anledningen att jag inte vill bidra till övergreppen men idag råkade jag zappa förbi. Jag fastnade en stund innan jag gråtfärdig och med en alltför bekant klump i magen bläddrade vidare. På bara en liten stund såg jag rädda barn som bröt ihop. Barn som bedömdes och fick uppleva misslyckande och nederlag, som recenserades och bedömdes och ratades och som tydligt visade att detta inte var nåt de mådde bra om. Kastade till vargarna helt jävla försvarslösa, påhejjade av dessa mammor. ”De ska veta att de förväntas vara glada och på!” I tv på bästa sändningstid.

Vem fan utsätter sina barn för det här? Upp till bödeln! Mitt hjärta gick i tusen bitar och jag kastades tillbaka till min egen ångestladdade barndom. För min barndom var som många andras; upptagen av önskan att göra mamma lycklig och rädslan för att misslyckas. Den konstanta frågan som följde en: Duger jag nu?

När jag var liten ville min mamma att jag skulle ansöka till balettskola. Jag grät och skrek för jag ville ju inte, jag ville ju inte lämna mina vänner och min skola men mamma grälade på mig. ”När jag var liten så fick jag minsann inte göra nåt sånt för min mamma!” skrek hon. Jag minns det för vi satt vid köksbordet i vällingby och jag pillade på krukväxten som stod på duken och jag tittade på ansökan där mamma skrivit mitt namn. ”Du ska vara glad att du får en sån chans!” fortsatte hon.

Men med tiden började jag till slut drömma om att bli balettdansös. Jag berättade det för alla min vänner. Jag skulle bli en Prima Ballerina. Jag. Jag trodde det. Jag längtade.

Och så kom dagen för ansökningarna och vi åkte iväg för att visa upp vad jag kunde. Jag skulle bedömas och värderas och om jag hade tur så kanske jag blev antagen och det trodde jag ju att jag skulle bli för mamma var så säker. Hon var så glad och då var jag glad. Nu skulle klasskompisarna få se. Få se MIG. Jag. Stjärnan. Jag skulle bli nåt, nåt som mamma aldrig fick chansen att bli när hon var liten och det var ju så viktigt.

Så jag spretade med benen, visade hur vig och duktig jag var. Log som en liten sol och tittade lite skadeglatt på de andra flickorna som inte alls var lika viga som jag. Men tji fick jag. Första läxan i att ta ut segern i förskott.

Min drömmar krossades i takt med att de andra flickornas namn ropades upp medan jag stod kvar. Jag kände mig bortgjord och tillintengjord. Förödmjukad av att stå där och låta alla bevittna mitt misslyckande. SKAM. Jag såg mammas besvikelse, hörde hennes överslätande ”det gör inget” men skamkänslorna borrade sig djupt in och tog en permanent plats i mitt inre och där är de kvar än i dag.

Men jag får väl tacka nån högre makt att detta aldrig behövdes beskådas i TV eller diskuteras på nätet.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

56 svar på ”När föräldrar begår övergrepp på sina barns självkänsla”

Jag har tittat på programmet, men tycker det är fruktansvärt. När barnen får frågan om vad de vill bli när de blir stora vill de flesta inte bli modeller, utan andra saker. Det är bara föräldrarna som vill det. Som du säger så vill de här föräldrarna att barnen ska bi något stort för att de själva aldrig bev det. Det är ju inte precis så att sjävkänslan höjs i det där programmet. Barn som gråter och föräldrar som nästan skriker. Hua!!

Känner igen känslan även om jag inte varit med om en sådan situation. Men när man som barn nånstans känner förälderns besvikelse trots att man hör dem säga att det inte gör något.

En annan grej som jag tänkte delge er och som jag minns tydligt från min barndom är när min mamma och min moster tittade på min brors klassfoto (han gick i ettan) och pratade om vilken tjej som egentligen var finast. Jag minns att det var lite konstigt varför de skulle prata om det och jag antar att jag nånstans där började lära mig att flickors utseende var nånting viktigt. Att vara söt var bra. Det var nog helt utan illvilja de gjorde detta men såhär som vuxen kan jag inte förstå varför man gör så framför en sexåring.

K ja verkligen en skum grej att ljuga om. Alltså ljuger jag dem inte. Att jag kommenterar programmen betyder ju inte att jag ser dem. Jag kommenterade kvällsöppet häromkvällen trots att jag låg i sängen.

asfgasfa jag har nog aldrig mött nån som tvingar sina barn att ha rosa, är det nåt specuiellt du tänker på?

Chrille det gör jag. Det utesluter inte att jag bryr mig om andra eller kan engagera mig i sånt som är viktigt.

Kasta sitt barn till vargarna Kan man också göra när man skickar ut sin son i "tjejkläder" till förskolan. Pedagogerna är förhoppningsvis utbildade och genus medvetna, men sällan har alla andra barn uppfostras likadant som man uppfostrat sina egna. Upp till bödeln, och där står den lille killen och förstår först inte vad det handlar om, men förstår att det är något som är fel. Fel på honom! Har varit med om det i verkligheten, och som vuxen hoppar man in och förklarar och försöker göra situationen till något helt omärkligt, men den lille killen har lärt sig den hårda vägen att det är något fel. Varför skickar vi ut barnen först, varför förändrar vi inte oss själva först och låter barnen ta efter oss?

Min son får gärna ha nagellack, rosa, klänning, cowboyhatt, stålmannendräkt. Han får prova allt, men jag väljer att inte pusha

Kasta sitt barn till vargarna Kan man också göra när man skickar ut sin son i "tjejkläder" till förskolan. Pedagogerna är förhoppningsvis utbildade och genus medvetna, men sällan har alla andra barn uppfostras likadant som man uppfostrat sina egna. Upp till bödeln, och där står den lille killen och förstår först inte vad det handlar om, men förstår att det är något som är fel. Fel på honom! Har varit med om det i verkligheten, och som vuxen hoppar man in och förklarar och försöker göra situationen till något helt omärkligt, men den lille killen har lärt sig den hårda vägen att det är något fel. Varför skickar vi ut barnen först, varför förändrar vi inte oss själva först och låter barnen ta efter oss?

Det är skillnad på pusha sin son till att använda "tjekläder" och att vara öppen och utan att fördömma låta honom prova allt, klänningar, cowboyhattar, lucialinnen. Trycka på sina barn sina egna drömmar och åsikter, antingen det är modelldrömmar eller annat är lika illa som att förbjuda sin son att använda "tjejkläder" för att de enbart är för flickor.

Tack föresten för en blogg som väcker åsikter!

Jessica: Jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Att klä barnen så att de försätts i utanförskap är taskigt!

Jag tycker faktiskt att du gör dina barn lika illa som din mamma gjorde dig! Du gör tvärtom och puschar dem åt andra hållet!

jag älskar dock barnen! Som en som sa när en gubbe från USA var där "Han försöker göra oss till prinsessor, men jag vill inte va nån prinsessa jag vill ju spela fotboll!" Vissa av mammorna är ju värre än dom andra där…

Elin/Jessica: Så ni tycker att LD och hennes man ska klä sig könsneutralt/könsblandat och förespråka ett jämställt leverne samtidigt som de klär sina barn väldigt stereotypt "För att de inta ska bli mobbade" och sen hoppas på att barnen följer i deras fotspår? Jo, för det verkar ju vara ett väldigt logiskt sätt att agera.. Eller? Är ni sådana som tycker att vegetarianer bör ge sina barn blandkost och att kristna inte ska döpa sina barn eller ta med dem till kyrkan så att de själva ska kunna välja? Tror ni att det funkar att göra så på riktigt? Alla människor gör det som de tycker är bäst för sina barn och försöker påverka dem i den riktning de menar är bäst. Skulle det då inte vara hycklande av en person som menar att alla kan bära rosa kläder att inte klä sitt barn i rosa kläder för att barnet har "fel kön". Om mamma/pappa säger att alla färger är för alla, tror ni inte att barnet undrar varför hen inte fått alla färger?

Enligt eran logik är väl det bästa att alltid köpa de senaste modet till barnen redan när de börjar förskolan så att de inte ska bli mobbade sen, även om föräldrarna har en helt annan klädsmak?

Om Elin och Jessica lär sina barn att acceptera alla och att mobbning är fel så slipper barn problem utanförskap.

Barn (och alla andra) ska få vara som dom vill, våga testa nya saker och sticka ut utan att andra rättar dom.

Om mitt barn retar andra människor eller utesluter människor för att de ser annorlunda skulle jag undra vad jag som förälder har gjort för fel och hur jag ska återgälda det.

Den enda som är hemsk är, tycker jag, hon med utländsk brytning (kommer ej ihåg namnet) som deppade ihop inför dottern när amerikanen gav kritik.

Men än värre var ju New Yorkfrun som sedan blev Hollywoodfru. Det fick mig verkligen att må illa för flickan verkade så känslig och ömtålig.

Va? Jag lär mina barn att acceptera alla, men alla i min omgivning och i samhället gör inte det! Jag tycker inre kvalitéer är viktigast, empati framför allt, och försöker att lägga så lite tonvikt som möjligt på utsida.

Självklart präglar föräldrar sina barn, föräldrarna är de största förebilderna för småbarn. Är jag kristen, så blir barnen det, är jag vego, så blir barnen det. Men jag tycker ändå det är viktigt att förklara för sina barn, att andra lever kanske inte som vi och de är inte sämre för det. Och att vara öppen för barnens tankar och intressen. Många föräldrar med starka åsikter/brinnande

intressen vill gärna överföra dem på sina barn och kan ibland ha svårt för att berätta för sina barn att det är ok att vara på andra sätt med. Jag tycker att man som vegoförälder inte ska säga nej till sin unge när den vill smaka på en varmkorv på ett kalas.

Härligt va? Att alla föräldrar tänker olika och uppfostrar sina

barn olika, men ändå vill de flesta föräldrar sina barns bästa. Att lära barn att vi kan vara olika men ändå alltid lika mycket värda, glöms ibland bort. Och tråkigt va, när man ifrågasätter ett sorts tänk antas det alltid att man är en av de som tycker så. Jag är ju självklart en som lär mina barn och mobba den som är annorlunda? Varför kan det inte vara ex Lady dahmer (nu använder jag henne som exempel och menar inte alls att det är så och tror inte det heller) varför kan det inte vara hon som uppfostrar sina barn till att mobba alla ickegenusmedvetna barn?

Det är alltid lite klurigt det här med att kommentera bloggar. Lady Dahmer berättar här på sin blogg om sitt liv och sina åsikter och jag som läsare kan välja att tycka till om dem. Jag kan ha åsikter om lady Ds person (baserat på hur jag uppfattar det hon berättar). Det blir däremot svårt att ha åsikter om hur jag uppfostrar mina barn, eftersom jag knappt delgivit någon information alls om det. Men när man kritiserar möts man alltid av kommentarer som Ankis.

När man anonymt kritiserar en bloggare blir det en konflikt. Den som är anonym kan kritisera bloggaren utifrån den all den information som bloggaren utgivit i sin blogg. Medan den som kommenterar anonymt, den blir svårare att kritisera. Man vet inte lika mycket om den personens liv.

Alltså Jessica… Det är ju FÖR att alla i din omgivning inte accepterar en rosa tröja på en pojk som man sätter en rosa tröja på en pojk. Det är en färg. Det ska kvitta!

Det kan liksom gå åt andra hållet också. Jag var inte tjock när jag var liten, men min kompis var, så då vart jag också tjock! Som att det smittade som löss! Blir en kille bög för att han har en bögkompis? Nej, men folk har ändå åsikter.

Du måste ju fatta att om man ska "skydda" barnen, kan man inte fortsätta med dessa pojke/flickafacken.. Skulle rosa vara allas färg skulle ju ingen tänka på det.. Rosa är helt enkelt det nya gula?

Har jag sagt att jag inte skickar ut min son bland vargarna i rosa? Nä. Jag har däremot sagt att jag inte pushar min son att använda det som ses som "tjejkläder" och jag har undrat varför vi inte förändrar oss vuxna först, men jag har faktiskt inte sagt att han inte använder "tjejkläder"!

Och ps, jag har heller inte sagt att lady dahmer pushar sin son att gå i "tjejkläder".

Jessica,

Du får vara kritisera LD men jag får inte kritisera dig? Jag behöver inte veta något om dig för kunna kommentera det du skriver.

Hur ska man kunna förändra samhället om man inte inkluderar sitt barn i förändringen?

Såg ett liknande program på en annan kanal, om barn som vill bli kända(läs: mamma som lever ut sin dröm genom sitt barn). En åttaåring som berättar att hon kände sig osäker utan smink, och hon förfasades över hur ung hon såg ut osminkad. Hennes mamma (där uttrycket "överdrivet sminkad" måste härstamma ifrån) förklarade leendes i ett klipp att hennes dotter var så himla säker på sig själv. Mormodern håller med och tycker reaktioner om barn som sminkar sig är överdriven, och drog ett resonemang där hon verkade mena att det ingår i evolutionen att fler barn vill sminka sig. Och i nästa klipp köper samma mamma foundation till sin fyraåriga dotter.

Blir så jävla ledsen. Nog att jag också tyckte det var kul att sminka mig när jag var liten, som en del i att vara kreativ. Men när det handlar om att ett barn tycker hon är ful utan, ja då vill man bara lägga sig ner och gråta.

Ankis, har jag kritiserat lady D personligen? Och du får kritisera mig, jag menar bara att det är svårt eftersom du inte vet något om mig eller hur jag uppfostrar mina barn. Men ok, för att jag ifrågasätter/tar upp negativa sidor/tar upp en annan sida så är jag en mamma som uppfostrar mina barn till att inte acceptera olikheter och till att mobbing är ok. Du får gärna tycka så, men det är verkligen taget ur luften. Det är det här jag menar, du har alldeles för lite info om mig personligen, för att säga att jag uppfostrar mina barn på det sättet…

Alla föräldrar borde läsa utvecklingspsykologi eller åtminstone läsa något som utvecklingspsykologer har skrivit.

Om hur vi utvecklas psykiskt, jag mår så dåligt att sånt här är tillåtet! Sluta ha tävlingar för barn som går ut på utseende, prestation och fokusera mer på kul och samarbeta.

Spyr.

Ronja: Men inte ska man behöva läsa psykologi för att begripa något så grundläggande. Hur är dessa människor funtade egentligen?

Och LD:s berättelse är ju så plågsam att jag ångrar att jag läste den. Till hennes mammas försvar kan man väl säga att hon ju faktiskt var övertygad om att hennes fantastiska dotter var lika uppenbart fantastisk i andras ögon som i mammas egna. Konstigt bara, alltihop, med uttagning. Min barndomskamrat tränade balett för att stärka sin svaga rygg. Inte utsattes hon för uttagningsprov inte.

Ankis: Tagga ner. Det finns en poäng i det Jessica säger. Det finns flera exempel på barn i Sverige som begått självmord när de av sig själva och sina föräldrar känt sig pressade att leva upp till kravet att orka vara annorlunda. Att aggressivt missionera genom sina barn är grymt, men nu upplever jag inte att LD tvingar sina barn att bära vissa kläder utan låter dem själva bestämma i stor utsträckning och då finns det rum också för att vara som "alla andra" när barnen känner det behovet.

De där mammorna saknar eget liv. De är någon slags anna anka panka kloner som tror att livets mening ligger i att vräka ut sig skit-tv. poor poor people .

Håller med! Men jag förstår inte hur du bidrar till övergreppen genom att titta på ett tv-program? Så länge du inte är en av de 1200 i Sverige vars tittande registreras för att utgöra statistik på tittarsiffror, så kan du lugnt titta på vilken skit du vill.

Jessica

Fast jag har ju inte sagt att du uppfostrar dina barn att trycka ner andra. Om man är rädd att barn ska bli mobbade för att de se annorlunda ut måste man börja med sina egna barn, vi alla lär våra barn att mobbning är fel så minskar risken att någon bli retad pga sin klädsel.

Hur skulle det se ut om jag satt hemma och pratade om att självklart ska pojkar kunna ha på sig klänning om dom vill, men när min son frågor om han får ha klänning så säger jag nej för resten av samhället accepterar inte det. Då kommer står man ju bara och stampar på samma ställe.

ANKIS: Sorgligt nog kommer det alltid finnas barn som mobbas och det beror ju inte på att föräldrar bokstavligen talat lär sina barn att mobbas och det trodde jag att alla visste? Barn som mobbas mår på något vis dåligt, kanske har man det ganska tufft hemma av olika anledningar? Eller så kanske man blivit mobbad själv?

Att skriva att vi uppfostrar på de viset bara av den enkla anledningen att vi inte tycker att man ska dra allt med genus för långt för tidigt? Löjligt!

Konstigt att man inte får ha olika åsikter utan att det blir en hetsk stämning, är det en öm tå tro? OM man tror att man gör det bästa för sina barn, varför tar man så illa vid sig?

Ankis, det du skriver i det andra stycket är exakt samma jag har skrivit.

Det jag menade med min första kommentar var att alla föräldrar som för stenhårt för över åsikter, drömmar osv på sina barn, oavsett vad det gäller, extrema religösa åsikter, rasistiska åsikter, politiska åsikter eller pushar sina barn hårt för att bli minimodeller, fotbollsspelare, djurrättsaktivister, fanbärare för genusmedvetet utseende kläder osv är likadana.

Och jag anklagade aldrig LD att vara sådan, jag bara uppmärksammade henne eller hennes läsare eller vem det än nu är som läser min kommentar att det inte enbart behöver vara minimofellernas

…minimodellelernas mammor som begår övergrepp på barns självkänsla.

Jag tycker det är intressant och roligt att ta del av LDs blogginlägg. Hon är rättfram och utrycker sig gärna "extremt". Oftast tycker jag som hon gör, men gillar ändå att vrida och vända på saker och fundera på dem på nya sätt. Utmana mina egna tankar. Ifrågasätta LD och därmed ibland även mig själv. Jag kallar mig inte fitta, tycker inte att massmördare är värda att uppmärksammas, har rakade armhålor. Men är ändå lika mycket feminist och har studerat genusvetenskap och funderar lika mycket på hur vi ska kunna ge våra barn en framtid där kön inte spelar någon roll och där framförallt utsida inte spelar någon roll.

Vill bara tillägga också att jag är mer intresserad av hur vi ska förändra vuxnas genustänk än barns, jag tror barnen kommer följa efter oss vuxna. Jag är inte så fokuserad vid frågan om genusmedvetna kläder, eftersom jag vill se förbi utsidan. Det finns massor av viktiga feministiska frågor som jag brinner starkare för, speciellt lika lön för lika arbete och en jämnställd/könlös arbetsmarknad. Linna Johansson bl.a är en fantastisk feminist som inte diskuterar sina söners kläder eller barnuppfostran ofta, utan lyfter fram orättvisor i vuxenvärlden, som vi vuxna bör förändra för vår egen och för våra barns skull. Lady Dahmer tycker jag levererar en mix av samhällskritik men med ofta med tyngdpunkt på barnuppfostran.

Men att de inte vill bli modeller är väl inget konstigt. Barn gör väl en massa saker utan att nödvändigtvis vilja jobba med det i framtiden?

Med risk för att få på taffsen igen men …

Jag tycker att det du berättar om din barndom är ganska talande. Så där gör nog många föräldrar – försöker förverkliga sig själva genom sina barn. Oftast i all välmening. Precis som du … :blush:

Haha, galet hur du inte ser din dubbelmoral. Sure dra in massa sorgliga historier om ditt hemska liv och bara anta att resten av världen är likadan. I programmet tänker de ju hela tiden på att de skall ha kul. Mammorna har olika värderingar och det är hela tiden en pågående diskussion.

Plus att du exponerar dina för hela världen. Mammorna har åtminstone så pass mycket respekt för sina barn så att de inte fotar dem halvnakna eller när de sitter på pottan. Men nejdå, det är dessa mammor som begår övergrepp för att de låter sina barn hålla på med något som intresserar dem. För ja, barn kan tycka det är kul att sjunga, spela teater, rocka rockring, gå catwalk och ta bilder på varandra.

Hej Fick din länk till min blogg och kände, trots mitt avståndstagande från att kommentera från det mesta, ändå ville ge min åsikt. Jag är en av mammorna.

Det mest chockande och upprörande med denna resa har varit hur det svenska folket mycket okunnigt vält ut sitt hat kring "mammorna" i denna serie. Jag märker att du inte sett programmet. Du har inte nog med kunskap att skriva som du gör. Det är ett oansvarigt inlägg. Detta tåg må ha varit ett underligt tåg att hoppa på , men det gör ingen av oss 6 mammor till en sämre mamma än många andra. Programmet vill just visa Jante Sverige att det faktiskt finns barn som arbetar som modeller varje dag, Vi ser dem på nätföretag, i TV reklamer och mången annan media. Intelligenta människor jag träffat förstår att detta är ett TV3 koncept och ett Programformat som är skapat för att delvis frambringa såna reaktioner som dina. De har räknat ut det. Våra barn och då menar jag samtliga har haft hur roligt som helst. Det finns inte en rädd eller ett utsatt barn med i denna serie. Det finns olika mammor, men absolut ingen dålig sådan.. Vill du spy galla över någon ..dra en sväng till TV 3, deras press eller programchef…MEn visa din blogg och dina läsare att du kan betrakta, förstå och komma till insikt med verkligheten utan att vara fördömande. Jag lovar att inte ens 20 år av barnmodellande skulle kunna åstadkomma lika mkt skada som den skit som lagts på nätet// Hoppas du publicerar denna kommentar. MVH KATJA

Tycker att du kan besvara Katjas kommentar. Du säger trots allt att hon begår övergrepp på sitt barn. Men det kanske är lättare att sitta och skriva såna elakheter när man tror att dessa inte kommer att se?

"Barn som bedömdes och fick uppleva misslyckande och nederlag, som recenserades och bedömdes och ratades och som tydligt visade att detta inte var nåt de mådde bra om. "

Sedan när får barn inte uppleva att misslyckas..?

Sedan när får inte barns aktiviteter bli recenserade och bedömda?

Och var i hela fridens namn ratas barn i den här serien? Jag har sett alla avsnitt då min systerdotter är med och det är verkligen aldrig någon som ratas.

Och detta även om vissa inte ens gör saker de skall göra. Tex en tjej som inte ville stoppa huvudet i marängsvischen för at hon tyckte det var äckligt. Hon följe alltså inte instruktionerna ens men blev hon ratad? Verkligen INTE.

Övergrepp på våra barn???. Inser du vilka ORD du använder. Det är ditt nät hat som gör att man mår dåligt.

Vem ger dig rätten till att döma ett program som du INTE sett mer än ett par minuter?? Men det säger ju ganska mycket om dig som människa. Mina åsikter hur du väljer att uppfostra ditt/dina barn tänker jag inte ens lägga ner nått sånt energi dödande. Men på din aggressioner märker man att du INTE är en lycklig människa och måste lägga ner det negativa på sånt som du mår "lite" bättre av.

Ett tips lev ditt liv och sluta lägga dig i andras liv, för vi mår bra! barnen mår bra! den kärlek dem får av oss är stor, och om din barndom har varit så fruktansvärd som du skriver kanske det är dags att gå och prata med nån som kan hjälpa dig ur detta. För det du skriver är inte normalt sätt att agera!!

Mvh

Patricia "En av mammorna":thumbdown:

KATJA och PARTICIA jag håller med om att det som tv3 har gjort är förjävligt. De visste om att det skulle bli starka reaktioner. Men det borde ni förstått också. Ni sätter ut era barn i skottlinjen, för hela sverige att tycka och bedöma och recensera. Jag följer diskussionerna på twitter och blir väldigt illa berörd på det som skrivs, inte om er vuxna, utan om barnen. Om deras utseende, vikt, talang osv. Barnen kan inte förutspå sådant och även om de skulle kunna det så kan de aldrig förstå vidden av vad det innebär och där är det vi som föräldrar som MÅSTE MÅSTE MÅSTE sätta stopp.

När jag blev mamma så var det mycket jag helt plötsligt behövde fundera på och ta ställning till. Som att till exempel fundera på vad för slags budskap jag sänder till ungarna genom att bara finnas till och på vilket sätt jag bekräftar dem på i mitt bemötande.

Det är vi föräldrar som sätter grunden för en sund självbild och det är vi som måste, jo jag insisterar, måste vara den där motpolen när övriga världen blivit tokig. När övriga samhällets budskap lär dem att hata sig själva och att de aldrig kommer att duga precis som de är. Det är mamma och pappa som måste visa vad som är viktigt, samt vara den där värdegrunden där barnen kan stanna till och tanka trygghet och villkorlös kärlek.

Jag är övertygad om att ni alla älskar era barn och att ni är fina människor i grunden. Och jag tror inte att ni är dåliga föräldrar. Däremot tycker jag att det här är ett dåligt beslut och agerande. nej, föräldraskap står och faller inte med enskilda händelser. Barn är överlevare och klarar sig igenom det mesta. Men det här är inte sunt nånstans.

LD

Det är din uppfattning vad du tyckeratt barnen far illa. Min uppfattning mfl tycker INTE att vi far illa. Vad är din åsikt om en Åhlens reklam på TV där det springer 17 barn och skrattar?

Du har ingen rätt att tycka till vad som är bra för våra barn. Sköter du din uppfostran så kommer vi sköta våran. Och jag är en helt normal människa som har lyckats rätt bra i livet och tror att min dotter kommer att tycka om det liv hon har och får som äldre. Jag tycker och tänker mycket om din uppfostran men skulle aldrig förolämpa mig själv att ge rätten att skriva nått sånt SKIT du skriver. Så håll dig till ditt och dina egna barn så kommer nog världen att funka lite bättre. Brukar INTE skriva såna här inlägg men att dra in det du skriver gör dig till en helt fruktansvärd människa.

Förstår du INTE att du bidrar till nät mobbning och det är väl inget att skriva i CVet? Så ber dig att sluta lägga ner energi på Mammor Och mini modeller som är extremt oskyldigt.

Finns mycket vettiga saker att skriva om!!

Patricia, sv. Jag nätmobbar inte. Jag kritiserar det ni gör, som grupp. Man måste ju kunna diskutera fenomen som detta utan att det ska avfärdas som hat.

Vad andra gör kan jag inte ta ansvar för dock.

För att svara på din fråga så är det skillnad på modellande och modellande. Att ta kort på barn i naturliga situationer där de leker (och inte coachas/modellar) KAN vara ok, men helst ser jag att barn hålls utanför den här världen helt.

Sen håller jag inte med om att man ska sköta sig själv. Barn är allas angelägenhet. Jag tror inte du tycker att man ska skita i om man ser barn utsättas för tvivelaktigheter.

Alltså du är ju inte insatt över huvud taget. Man kan coacha barn när de gör naturliga grejer som att leka, baka osv. för att det skall bli en bra bild/reklam. Det är precis vad de gör i programmet. De står aldrig med 14 kilo smink och posar sexigt för pedofiler som du verkar tro. Se programmet och uttala dig senare för det här blir bara pinsamt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *