Kategorier
barn & föräldraskap

Pedagogiska sagor lär barn att vara elaka

Asså, är det bara jag som tycker att Bamse är präktig? Jag har köpt serietidningarna till Ninja och tänkt att ja, ok, de kanske är lite stereotypa men ändå ganska bra men nu spyr jag på präktigheten. Bamse äter inte godis för det får man ont i magen och tänderna av. Bara choklad ibland. Och […]

Asså, är det bara jag som tycker att Bamse är präktig? Jag har köpt serietidningarna till Ninja och tänkt att ja, ok, de kanske är lite stereotypa men ändå ganska bra men nu spyr jag på präktigheten. Bamse äter inte godis för det får man ont i magen och tänderna av. Bara choklad ibland. Och Bamse har ju såklart hjälm när han cyklar för han är ju inte dum heller, hjärnan ska man ju vara rädd om… osv i all oändlighet.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Asså jämför jag med Pippi som köper halva godisaffären, dricker sockerdricka och vräker i sig kakor, som busar och härjar och gör farliga saker hela tiden och hjärtat har jag i halsgropen för herregud hur spelade de in det här hade de ingen känsla för vad som är ok för barn?

Och ungen bara älskar’t. Hon älskar Pippi. Hon älskar att leka Pippi och prata om allt tokigt Pippi gör. Idag fick hon krama Pippi och hon sken som en liten sol.

Innan jag fick barn så hade jag nån slags föreställning om att mina barn minsann bara skulle få läsa pedagogiska böcker och se på pedagogiska program och att man skulle ta tillfället i akt att lära ungarna moral. Nu känner jag helt tvärtom; böcker och film ska vara roligt, en flykt från verkligheten och in i fantasin och den där magiska fantastiska världen där barn får vara busiga och vuxenregler inte gäller.

Dessutom har jag sedan dess tagit del av forskning som visar att pedagogiska sagor sällan lär barnen det vi vill att de ska lära sig. Tvärtom, de snappar ofta upp de dåliga exemplena och applicerar det i sina lekar och sin verklighet. En bok som handlar om hur mobbade lilla Lisa får revanch lär tyvärr oftare barnen hur man är elak än själva poängen med sagan.

Nej. Tacka vet jag Pippi. Hon vet vad barn fantiserar om. Hon uppfyller deras hemliga tankar om bus och förbjudet och de kan leva ut genom henne. Och det där pedagogiska och präktiga tramset lägger jag på hyllan.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

40 svar på ”Pedagogiska sagor lär barn att vara elaka”

Själv älskar jag Bamse (och Pippi!!) sen jag var liten men dom gamla då Rune själv skrev. Dom blev aldrig så där superpräktiga som du beskriver. Självklart är dom ganska extrema men jag gillar dom ändå om läser dom från 70-talet till tidigt 90-tal.

Det som går friskt här hemma och kommer bli mer av är äventyrsböcker och tv i alla olika former. Både iv föräldar älskar det och dottern med. (Det måste helst innehålla magi och drakar också :))

Haha, ja, du ska läsa "Bamse och boxningsmatchen", vad jag fnissade efter att ha hört högläsningen: Bamse slåss inte om han inte fick äta dunderhonung (dopa sig!?) och då skrämde han skiten ur sin motståndare, utan att slåss, självklart. Men motståndaren flydde efter att (dunderhonung-dopade) Bamse visat sig okrossbar.

Vad lär man barn av detta? Jo Bamse blev i första ronden nedslagen (eftersom han ställde upp och boxades bara för att alla andra kallade honom feg annars)

Sen i andra ronden fuskade han, dopade sig och drack honung så han blev "Världens starkaste björn" och motståndaren flydde i skräck.

Det är ok att dopa sig och skrämma skiten ur andra, bara för att man vet att man är MYCKET starkare än dem?

//Hon som är allmänt upprörd idag

Pippi och Emil i Lönneberga är favoriterna hemma hos oss också. Adora fnissar i ren förtjusning när Pippi limmar fast den sura farbrorns skor i marken, och när Emil gör "sickenblås" på Lina så pappa Anton får all smet på sig. It´s Da shit så att säga 😉

Haha, min ickesvensktalande make älskar Bamse! Han har ingen aning om vad de säger, men han och brorsonen satt som klistrade! Eddie har massa Lindex-bodys med Bamse och Katten Jansson… Själv är jag som du, kräks på pretto-nallen! Sist jag läste en Bamsetidning pratade han om att det är bra att betala mycket skatt… Känns sådär för en gammal Muffare… :-d

Pippi är underbar men jag gillar Bamse OCKSÅ och läser bägge för mina barn. Det finns mycket bra (väldigt mycket bra) sagt i Bamse som faktiskt kan vara svårt ibland att förmedla på annat sätt. Och Bamse är skitbra för han är världens starkaste björn, något som mina barn ser upp till (de har fått för sig att man ska se upp till de som är starka… suck) men samtidigt använder han bara sin styrka för att vara snäll och det visar att bara för att man är stark så betyder inte det att man är arg och går omkring och slåss. Tycker också Bamse är präktig emellanåt men jag kan ändå inte tycka illa om honom.

Att jämna ut det med Pippi är ju bra tycker jag. Det är moral och präktighet i Pippi också men det smusslas in mellan raderna och hennes underbara repliker (som typ bara vuxna fattar ibland) gör så att moralen sätter sig hos barnen där också. Många vuxna fasar ju över Pippi för att hon lär barnen dumheter men det är ju inte sant för fem öre, jag har inte sett eller hört talas om ett enda barn som gungat i kristallkronor eller umgås med fyllon bara för att Pippi gör det. Barn är inte dumma i huvet.

Ja. Ungefär så.

Jag tyckte om Ronja, Pippi, Dunderklumpen och Rasmus nalle.

Och visades hjärnkontoret, simpor och grodfötter, eller Ika i rutan på tv så satt jag som klistrad.

Men bamse och andra moralpredikande program satt jag tydligen aldrig kvar och tittade på, utan gick hellre ut och lekte med hunden. Bus och skumma saker däremot, det fungerade tydligen. Haha!

Ha ha, jag minns He-Man och Bravestarr brukade köra morallektioner efter varje avsnitt. Vad man bör inte göra och så vidare.

Om de kör vett och etikett-lektioner i dagens tecknat vet jag dock inte.

Min son avskyr Bamse tycker att han är elak och dum. Jag älskade Bamse när jag var liten och började prenumerera på den nu när sonen var stor nog att uppskatta den. Tidningarna blir inte lästa. Jag höll på att sätta i halsen och funderade ärligt talat hur de tänker de som gör Bamse egentligen… Usch och fy, han är ju ingen snäll björn.

Haha, du beskriver exakt vad jag har tänkt. I många år har jag haft tankarna på att skriva (och såklart illustrera, i barnboksvärlden är det nästan viktigast) en barnbok, men den ska vara ROLIG, inte pedagogisk.

Det finns så många böcker som ska lära barn saker och det är jättebra, MEN ibland måste man bara få roa sig. Även som barn!

När jag var tre-fyra år älskade jag en bok som min mor var tvungen att läsa kväll efter kväll och som handlade om en flicka som helst av allt ville gå på dagishem och som såg de andra barnen leka där, tror den hette "Det underbara dagishemmet". Annars tyckte jag bäst om Ronja Rövardotter när jag var liten, ville mest av allt vara som henne. Stark och modig som hon var!

Sen har jag och mina vänner diskuterat många gånger det här med Astrid Lindgren. Och den bok som man tyckte bäst om som barn kan närmast beskriva vilken typ av personlighet och intressen man har innerst inne.

Håller med. Sagor ÄR ju en flykt från verkligheten…precis samma kan jag tycka om dem serier och filmer jag ser nu som vuxen. Jag fattar ju, innerst inne, att det är hittepå och inte gångbart i verkligheten, det som händer på film/serie, men samtidigt är det roligt och fascinerande. En slags flykt där med…

fan, när du säger det. det är ju bara vargen i bamse som är en riktig njutare. tjyvar allt godis från godisaffären & bär hem för att mumsa i sig. han skulle man ju hellre vara är präktiga Bamse.

apropå influenser, här är ett exempel på påverkan av ett snällt & pedagogiskt barnprogram: våra barn älskar Dora utforskaren. Där finns den dumma tjuvräven Swiper som tar deras saker & kastar iväg dem. Man får anta att han är med för att barnen ska lära sig att man inte ska vara dum & ta andras saker, för då blir de ledsna. jo. bara det att vår son (2,5 år) apar efter Swiper & sliter leksaker från lillasyster (1 år) & kastar iväg dem. så var det med den moralen i sagan.

Håller helt med dig. och det har tydligen gått så långt att författarna tycker att de blir censurerade eftersom redktörer och förlag är så präktiga idag.

Citerar artikeln i Svd :"Ulf Stark menar att barnboken håller på att förlora sin konstnärliga position, i dag har böckernas pedagogiska och uppfostrande kvaliteter blivit viktigare.

– Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig."

mer om detta här:

http://www.barnensbokklubb.se/artiklar-intervjuer?p=12489

och här

http://www.svd.se/kultur/forfattare-kanner-sig-censurerade_4436275.svd

Ja, Bamse är sliskigt präktig och de rollfigurer som åker på äventyr är alla män MEN Lille Skutt är allt annat än manlig och dessutom har han en killkusin som lever med en annan man och de har adopterat en liten flicka… Där fick Bamse ett stort plus i kanten av mig!

Jag älskade Bamse när jag var liten (har läst i princip de första 30 åren), samma med mina bröder och diverse andra släktingar. jag tror att mycket har att göra med att det var en av de första sakerna man läste själv. Jag uppfattade dem aldrig som moraliserande på den tiden, tyckte bara om berättelserna och äventyren. Oändligt mycket bättre än Kalle Anka.

Nuförtiden tycker jag att det är intressant att se vad det är som diskuteras, men jag minns också att när jag läste smög det inte mycket allmänbildning genom Skalman, det brukade finnas ett lite seriösare fakta uppslag också som relaterade till en serie.

Jag vet inte om du har läst några av jämnställdhetsavsnitten? Där är ett (par?) som handlar om hur Bamse och Brummelisa delar på hushållsarbetet samt även på sina yrken. Brummelisa kan också jobba i skogen! Mycket är ju även om hur Nalle-Maja inte är sådär typiskt flickig och att Teddy inte är en typiskt vild pojke.

@Freja: hur var det med Sjörövar-Maja? Hon är ju nästan tuffare en Pippi… Och hon har också äventyr även om hon inte är med på många.

Rödluvan lyssnade inte på sin mamma,

Pinocchio var en lögnare, Robin Hood var en tjuv,

Tarzan gick utan kläder å lekte med sin "apa"

och Snövit levde ihop med 7 män, den slampan, …

Pippi jagades av soc och Emil söp sig full i unga år.

Det här växte jag upp med, så klaga inte på hur jag blivit

😎

Jag har ett "hatkärleksförhållande" till Bamse. För det finns många bra äventyr men också så konstiga saker ibland. MEN det är ju inte så konstigt att kvalitén är ojämn när det är en serietidning som kommer ut varje månad.

Jag tycker äventyren i Pippi är tråkiga. Speciellt bilderböckerna. Som tur är imponerar hon inte på barnen heller 😉

Tur att bibblan finns =)

Åååh! Bamse som är så bra! Bemseskolan tex, helt sjukt men när jag inte fattade en biologilektion på högstadiet om DNA fick jag grunden förklarad i Skalmans Bamseskola!

Näää…jag är nog både en Pippi – och Bamse-lover! Och min dotter med 🙂

Redan när jag var liten tyckte jag att Bamse var "jobbig", som jag kallade det då. Däremot gillade jag de andra karaktärerna, så jag läste glatt tidningen ändå 🙂 Min seriefavorit när jag var liten var Don Rosas smarta Kalle Anka-serier, gissa om jag var glad när jag fick hans autograf på bokmässan i Gbg för ett par år sen?!

:-d:-d

När dina barn blir lite äldre kan jag VARMT rekommendera Tzaziki böckerna… HUR bra som helst, även för mammor å pappor. Jag läste alltid böcker för mina barn som jag själv roades av. Astrid Lindgren hörde absolut dit. Kan nästan sakna att inte ha någon att läsa för.

Kram Asta

jag har aldrig varit någon direkt bamsefan.

när jag var liten älskade jag disney's filmer.. men nu när jag är äldre kan jag tycka att de flesta av dem är väldigt hemska och otäcka om man tänker efter. men nu är jag inte liten längre, utan i stället en nojig morsa! haha!

Jag ÄLSKADE Pippi. Har flera foton där jag är klädd som henne och lyfter min gunghäst som liten! Stentuff, stark var jag. Fem år och lyfter en medelstor gunghäst ovanför huvet.

Fast jag älskade bamse också.. å karl alfred. Idag älskar jag styrketräning. Hmm… röd tråd där kanske?

äsch då! vi läste både bamse och pellefant hemma när jag var liten. och pellefant är ju sjukt osympatisk! (för att inte tala om karlsson på taket, när vi ändå är inne på astrid lindgren..!) men det gör ingenting, man ser ju igenom det. samma sak med bamses präktighet och lite översittarstil gentemot lille skutt. man sväljer ju inte allt med hull och hår, och jag tänker mig iallafall att man kan ju diskutera med barnen om att alla gör fel och kan säga dumma saker ibland, även bamse.

Jag var på en intressant föreläsning förra veckan med en kvinna som har forskat kring barns lekar. Vad, hur och varför de leker som de gör. Hon hade delat in lekarna i olika kategorier där de vanligaste var maktförhållanden, äventyr och omhändertagande. Hon förklarade att barn bearbetar saker som de funderar kring genom lekarna… Så om de leker "dumma" saker i lekarna så kan det vara ett försök att förstå dessa dumma saker. Men sen så är det ju skillnad på att leka dum och att vara dum såklart…

idan: Åååh! Fy!! Jag verkligen HATAR Karlsson på taket! Han bara inte ser otäck ut, han är ju fruktansvärt elak! Jävla skitunge 😉

Detta får mig att inse hur pass olik genomsnittsbefolkningen jag faktiskt är. När jag var barn tyckte jag INTE om Pippi, jag tyckte att hon var elak och visade noll hänsyn till sin omgivning. Jag kunde inte läsa Kalle Anka heller, jag började bara gråta eftersom folk var så elaka mot stackars Kalle. Han råkade illa ut hela tiden. Bamse var ungefär den nivån jag klarade av och min mor brukade köpa dessa tidningar till mig.

Ville bara säga att ALLA barn gillar inte "bus". Jag gjorde det inte.

Intressesant, men har du ändrat åsikt om Disney då också eller? Eller vidhåller du att det inte är bra för barn? Hur motiverar du att Emil är okej men inte Disney? Ser fram emot ditt svar, frågor jag själv nämligen funderat kring!

Ja, här hålls det med.

Tänk, de tecknade filmerna där han vandrade i profil i typ 20 minuter innan han var uppe på det förbannade berget.

Mm, Bror Duktig, minsann. Som tur är gillade aldrig dottern serien.

Siobhan Samma här eller nästan iaf. Kalle klarade inte jag av heller, han blev ju arg på allt och alla hela tiden, tyckte det var jättejobbigt att titta på/läsa om. Musse Pigg och Långben var mycket bättre (och trevligare!).

Usch, jag verkligen avskyr Musse Pigg. Självgodare besserwisser får man leta efter. Normativiteten personligfierad och elak mot Långben dessutom, i bästa fall skrattar han lite överseende åt honom när Långben klantar sig.

hade ett Musse Pigg-tvspel hemma (som jag fått i present, skulle aldrig välja skiten själv) när jag var liten, och på älgbanan lät jag honom bli ihjältrampad under älgarnas galopperande hovar med mening för att jag blev så provocerad av äckelmusen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *