Kategorier
barn & föräldraskap

Pippi är en bra karaktär och förebild tycker jag. Lagom tokig och olydig men stark, självsäker och med ett tjockt lager skinn på näsan. Och en lång väg från de där jävla Disneyprinsessorna.

Jag tror ju stenhårt på hjärntvätt. Alltså på det här som med finare ord kallas fostran och med svårare ord; socialisering. Jag tror på att jag som förälder kan påverka mina barn i olika riktningar och att det faktiskt spelar roll att jag gör det även om en del väljer att tro att det inte […]

Jag tror ju stenhårt på hjärntvätt. Alltså på det här som med finare ord kallas fostran och med svårare ord; socialisering. Jag tror på att jag som förälder kan påverka mina barn i olika riktningar och att det faktiskt spelar roll att jag gör det även om en del väljer att tro att det inte spelar nån roll alls.

Jag anammar den här hjärntvätten när det gäller att drilla ungarna i etik och moral, rätt och fel, i färdigheter och annat som kan vara nyttigt för barn att lära sig. Det handlar om att nöta in det. Vara konsekvent. Ja, ni vet. Ni kan ju den här grejen.

Här har vi iallafall kört Pippi och Emil tills ögon och öron blöder och se på fan, Tamlin ÄLSKAR Pippi nu. (Ninjas pippihjärntvättskampanj hade vi ju tidigare och även den lyckades) ”Poppo-pooo!” säger han varje morgon och schplattar iväg till soffan med raska fötter. ”Poppo-pooo!” ropar han och håller sina små Pippi- och Tommyfigurer i ett stadigt grepp. Sen vill han att jag ska pussa dem. ”Pooozzzz” säger han och trycker dem mot min mun. Och jag pussar.



Pippitunikan är också poppis. ”Poppo-poo!” säger han och pekar på den.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

41 svar på ”Pippi är en bra karaktär och förebild tycker jag. Lagom tokig och olydig men stark, självsäker och med ett tjockt lager skinn på näsan. Och en lång väg från de där jävla Disneyprinsessorna.”

Haha, när jag började inse vilket budskap Disney sänder ut tänkte jag:" om jag någon gång får barn ska de ALDRIG få se …"

sen började jag tänka på vad jag tittade på när jag var barn och vad mycket "smarta" saker och tankar jag ändå fattade. :-d

Det kändes ganska skönt. Men Djungelboken kommer aldrig in i mitt hem. Tänk på slutet när den lilla flickan går och ska hämta vatten: "… jag är den som går till källan, tills jag själv en make får"

KRÄKAS!!!!!! det borde censureras. det säger jag nu!

Fast i Pippi tycker jag att det finns en massa negativa kvinnoförebilder också som motvkt till Pippi. Prussiluskan, Annika och Annikas mamma.. med tanke på att de egenltigen representerar en mer reel verklighet än Pippi kanske bilderna av de är värre?

O jag som alltid ogillat Pippi, även som barn. Drygare unge fick man ju leta efter 🙂 Men Emil, saltkråkan, bullerbyn och Lotta på bråkmakargatan det är nog Astrids bästa.

Min stora älskar också Pippi – lilla är för liten än – men jag tycket faktiskt att det är lite problematiskt ur genussynpunkt. Pippi är så tydligt undantaget medan Tommy ock Annika är normen. Och de är ju väldigt stereotypa och får även könskodade presenter och roller av Pippi. Jag märker att jag tar bort och gör om en hel del när jag läser (men snart läser han själv).

Emil kräver mycket brevidsittning och förklaring tycker jag, och i perioder har stora inte fått se det alls eftersom han tagit efter allt för mycket av vissa saker.

Här indoktrinerar vi nog mest japanskt. Totoro, Pinjo, Kicki och fler älskas högt. Och vi ser en del Disney med men ungen är inte så förtjust i det (vilket känns bättre än att det är förbjudet och spännande).

Vi pratade om uttrycket "skinn på näsan" här hemma igår faktiskt. Vi kom fram tIll att det bara sägs om tjejer som är lite mer som killar förväntas vara. Har nog aldrig hört det sägas om en kille.

Vad säger du?

Kan bara hålla med! :thumbup:

Pippi är en riktigt bra karaktär, sonen har jag också hjärntvättat med pippi och nu älskar han henne! Och han har heller inte fått se en endaste disneyfilm heller för den delen! Finns ingen anledning att visa sånt trams för ett litet barn…

En sak slår mig dock, Tommy och Annika är ju extremt könade. Annika är rädd av sig, hon är noga med att man tvättar sig och är ren bakom öronen för usch för att vara skitig! Medans Tommy är mer tuff och frammåt. Tror du inte barnen tar åt sig av det eller är Pippi en sån pass stark karaktär att det är henne barnen fokuserar på?

Och lika Emil, sonen tycker att Emils pappa är lite obehaglig och dum då han utför barnaga…

annika och tommy är ju stereotyper så det skriker om det, samt som någon ovanför skrev: annikas mamma! (som jag inte ens ko ihåg förrän jag läste den kommentaren)

Ja, fast gällande Tommy och Annika som "norm" så kanske vi vuxna ser på det, men det bästa med Pippifilmerna är ju att de inte framstår som normen. Deras "norm" är snarare undantaget. Det är Pippis liv som är normen för henne och hon tar det med ro. Pippi får hennes liv att framstå som normalt och det minns jag att jag som yngre såg. Jag såg liksom inte det "normala" i Tommy och Annika, utan de var snarare överdrivna åt andra hållet liksom (och motsatser måste ju finnas för att få en bra story). Dvs för mig också lite onormala. Och det är det budskapet jag ser, att Pippis liv är för henne normalt. Allt annat är konstigt.

Var inte så länge sen du skrev om detta… Mina ungar ser på både Lindgren och Disney, båda har sina bra och mindre bra sidor. Ha en fin fredag.

Lindgrens böcker är ju inte kända för sitt genustänk, men måste ju ju betänka tiden som Lindgren skrev i. Genusteorin var knappt påtänkt. Däremot var hon framstående inom många andra områden, tex barnuppfostran som då var väldigt central. Vi stod inför en stor förändring och Lindgren blev liksom lite ledande där, iaf tycker jag det… 😉

Jag skall låta mina barnse och läsa allt… Även Disney, skulle också kunna läsa den där bantningsboken faktiskt, om jag inte var tvungen att lägga ut pengar för det.

Så fort som möjligt skall mina barn få utsättas för samhällets sjuka normer och vi skall prata om dem och avslöja dem tillsammans. För de kommer utsättas för det på dagis och i förskolan och då skall de vara väl förberedda och förstå strukturerna bakom

Jag tror inte att disney riktigt är så skadligt. Ja det sänder emellanåt lite idiotiska signaler men för att undvika det måste man ju sätta barnen i isolering.

Sen kan jag ju även tycka att det finns ett par guldkorn hos disney som är riktigt bra, trassel, mulan, toy story (shit, en pojke som leker med flick-leksaker också) och liknande.

När jag får barn kommer jag nog köra ganska mycket anime också, för precis så könsstereotypiska som japanerna kan vara så gör de också väldigt neutrala filmer.

Pippi är en favorit hos oss också! Malte 2 år vaknar var morgon och ropar: Pipppppi Båååt!

Det är Pippi på dom 7 haven som är roligast just nu 🙂

Vi läser och kollar på:

Lindgren

Disney

Grimm

Andersen och många många fler.

Vill inte begränsa mina ungar till ett ända tänkande när världen är full av olikheter och könsroller.

Pippi var min stora idol när jag var liten. Jag förstår inte alls vad folk menar med att pippi är elak eller dryg, har en känsla av att folk inte skulle störa sig på henne om hon varit en pojke som gjort alla de saker som Pippi gör. Pippi är rättvis och bryr sig om sina vänner, hon står upp mot mobbare vid minst två tillfällen och hon vill väl även om hon inte alltid gör saker på rätt sätt.

En karaktär som däremot är både dryg och elak och som jag alltid ogillat det är Karlsson på taket, självgodare person och sämre kompis får man leta efter.

Jag har aldrig sett programmet, men bara bilderna får mig att gråta inombords av förtvivlan.

Med halva budgeten de har skulle man ta mig 17 kunna göra det snyggare själv.

Här har vi inte ens behövt tvinga på ungen Pippi. Hon har kommit på att Pippi är bäst helt själv. Det är det första hon säger på morgonen (näst efter Dixie som är lillasyrran) och nästan det sista innan hon lägger sig. Hjjå Pippi, säger hon och trycker av videon. Älskade unge

Som några skrivit, i Pippi är väl karaktärerna verkligen fast i könsnormer. Poliserna och tjuvarna är självklart män, läraren kvinna. Pippis pappa är sådär bullrig och oansvarig. Prussiluskam är kvinna och redig, ordentlig, hispig. Tommy och Annikas mamma är hemmafru i kjol som bjuder på bullar, orolig och lite hispig hon med. Pappan är den som jobbar. Tommy är tuff och får anteckningsböcker och liknande i presenter, Annika är rädd och får pärlhalsband och dockor. Det är bara Pippi som bryter mot allt och är lite hen. Men även Pippi bryr sig mycket om hemmet, vattnar blommor, bakar, städar och lagar mat, om det bott en pojke i villa Villekulla, hade hans hushållsskötsel varit lika tydlig i berättelsen.

Fast jag älskar Pippi och tycker det är alldeles lagom spänning och tokigheter för barn, men ur genusperspektiv är det inget vidare.

Det finns ju väldigt starka könsroller i Pippi, men jag tycker faktist att det är det som gör böckerna bra! Då kan man nämligen relatera till någon (->Pippi) när man möter fasta könsroller i samhället. För det kommer nog alla våra barn göra en gång.

Sen känns det viktigast att barnen har någon att fråga om och prata med efter att ha tittat på film, helt oberoende om vilken barnfilm det nu handlar.

PS: och ja, Pippi får vattna blommor! Eller måste man vara kille för att få vattna blommer genusmedveten 😉

Jag tycker Pippi är bra och Pippi bröt verkligen mark när hon kom. Då skulle barn sitta tysta och dyker det upp ett barn, en tjej tom, som hoppar på bord osv. Så Pippi (och Astrid såklart) har gjort mycket för synen på barn. Men idag se Pippi som en genusmedveten historia, nja, det tycker inte jag. Då finns det bättre barnprogram ut genussynpunkt och självklart många sämre med!

Liz, klart man inte behöver vara kille för att vattna blommor. Jag ville bara visa att Pippi gör många saker som setts kvinnliga göromål, som inte den lika busige Emil i Lönneberga, inte många av de andra pojkarna i Astrids värld heller.

Men vill säga att jag tycker Astrid Lindgrens berättelser är helt fantastiska!

Pippiböckerna kom ut på 40-talet(!) och filmerna med Inger Nilsson kom 1970, att karaktärerna är stereotypa är således inte speciellt märkligt, ändå så är Pippi långt mycket bättre ur genussynpunkt än det mesta som finns nu tycker jag. Jag menar hur många kvinnliga huvudpersoner i böcker och filmer riktade till barn mellan 2-11 år finns det som får vara både självsäkra, busiga, påhittiga och får lov att både vattna blommorna och vara pirat samt även ställer till det och gör "fel" ibland som inte fokuserar på utseende?(en annan fråga skulle kunna vara hur många kvinnliga huvudpersoner i filmer riktade till barn det finns alls som inte är typ prinsessor). Och sagolika/olika bokförlag räknas inte. Hur många hittar ni?

Lo – Kicki i Kickis expressbud, Sen/Seniro i Spirited away, Labolina i Laban och Labolina, Mei (och hennes syster) i Min granne Totoro, Ponjo, Gittan (Pia Lindenbaum), Zackarina i Sandvargen…

Jag gillar Pippi med men det är som sagt en gammal saga där det finns många föreställningar om kön som hör hemma på 40-talet – helt naturligt. Men jämför man med andra sagor från samma tid är det ju knappt någon annan som alls går att läsa utan mycket redigering och förklaring idag.

Vi gillar också Pippi (köpte boxen till julklapp åt ungen) men jag verkligen stör mig på att pappan är negerkung. Fan också liksom. Förra veckan på vårdcentralen säger ungen "titta mamma en neger!" och pekar på en annan unge. Jag ville ju dels bara sjunka igenom jorden och dels ta tillvara på detta ögonblick och pedagogiskt förklara. Men jag blev så ställd att jag bara satt och gapade. Jag undrar var min unge har lärt sig vad ordet neger betyder..

HannaA: För det första sa jag inte att inga bra kvinnliga huvudpersoner finns utan bara att det är väldigt ovanliga. För det andra så tycker jag inte att alla de du räknat upp passar in i min beskrivning (vilket inte innebär att de inte är bra karaktärer utan bara att de inte passar in på allt det jag skrev, Labolina är exempelvis inte huvudpersonen i sagan det är Laban)jag tycker att flera av dem du räknar upp är jättebra karaktärer (vissa har jag inte sett/läst dock) men Pippi är en kvinnlig karaktär vars like inte finns bland andra kvinnliga karaktärer. En bra kvinnlig karaktär måste inte vara som Pippi men Pippi fyller en viktig funktion som busig och självständig tjej som annars nästan inte alls finns i barnfilm/litteratur.

Ledsen, men jag har alltid uppfattat Pippi som en mobbare, en översittare. Tycker över lag att Astrids böcker har ganska elaka karaktärer – utom Emil.

Negerkung däremot var ju dåtidens accepterade ord och än i dag säger ju en del i medelåldern till dryga, stöddiga människor å din farsa är negerkung oxå va

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *