Kategorier
barn & föräldraskap

Säg förlåt nu så är allt bra sen! … eller?

Jag blir så jävla less på inkompetenta föräldrar. Det finns en pappa på förskolan; en sån där bullrig och macho pappa. (vilken överraskning) Han har en liten 1.5-åring som springer runt och röjjer. Slåss och vrålar. Bullerpappan har konflikthantering redo. Jojomensan. Han tar tag i pojken, parkerar honom framför det utsatta barnet och säger; ”Säg förlåt!” […]

Jag blir så jävla less på inkompetenta föräldrar. Det finns en pappa på förskolan; en sån där bullrig och macho pappa. (vilken överraskning) Han har en liten 1.5-åring som springer runt och röjjer. Slåss och vrålar.

Bullerpappan har konflikthantering redo. Jojomensan. Han tar tag i pojken, parkerar honom framför det utsatta barnet och säger; ”Säg förlåt!” sådär aktoritärt och lillpojken klappar sitt offer på huvudet för att genast rusa iväg och upprepa upprepa upprepa sitt beteende. (Vad förvånad jag blir)

Man kan ju undra om den här pappan tycker att det här funkar bra. Det är inte så konstigt att vissa barn växer upp till helt empatilösa skitungar.


Nu är ju pappan i det här exemplet ganska harmlös men jag har suttit och retat mig på honom i en veckas tid och kände för att kräka av mig.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

37 svar på ”Säg förlåt nu så är allt bra sen! … eller?”

anonym – det beror helt och hållet på åldern.

så små barn saknar impulskontroll så där skulle jag helt enkelt bara avleda. Kanske uppmärksamma mitt barn på att det andra barnet är ledsen. På sin höjd säga "nej, du får inte slåss".

Men jag tror mer på avledning. Ta bort ungen från situationen och hitta på nåt annat.

Vet man dessutom med sig att ens barn är i en period då den slåss och bråkar mycket så får man helt enkelt inte låta denne leka själv utan stöd. förebygg istället – var med och stoppa ungen INNAN han slår.

jobba med den empatiska förmågan istället ch var en förebild. Då blir det folk av ungarna. :thumbup:

Det var min första tanke också; hur tycker du att pappan ska agera? Är det fel att pappan vill att pojken ska säga förlåt eller är det pappans sätt som är fel? Eftersom jag inte sett pappan och pojken är det svårt att säga hur auktoritär pappan är.

Om man har en på 2,5 då som slåss och vrålar och är väldigt inpulsiv som slår till om han inte får som han vill? Eller om ett barn håller på att ta en leksak från honom, eller om någon ser hotfull ut mot hans lillebror (dock har inte gjort något) Då kan han daska till en annat barn.

Jag gillar inte iheller det systemet som du beskriver ovan… men ibland är man handlingsförlamad och tom på vett så då handlar man oftast så.. säger till på skarpen att så får man inte göra du får säga förlåt nu.. blabla bla

Tänkte faktiskt samma tanke igår, när jag tittade på Supernanny (fråga mig inte varför jag kollar på skiten, för jag håller inte med om ett skvatt som tanta gör!).. hursomhelst.. där får barnen jämt sätta sig i time-out och sedan säga förlåt, pussas och kramas och sedan är det bra. Men alltså? Vad fasen lär sig en liten unge på att sitta på röva i 3 minuter och sedan tvingas fram ett förlåt, en puss och en kram? Jag förstår liksom inte. Klart som fan att ungen lär sig att säger man förlåt så är allt bra. Men varför inte lära sig innebörden av ett förlåt? Varför inte lära sig VAD man faktiskt gjorde som var dumt och VARFÖR det var dumt? Igår satte de en vrålande 3 åring i timeout, hon hysteri-grät och blev sjövild. Gång på gång sattes hon tillbaka på sin plats när hon rymde. Tillslut tvingade föräldrarna fram ett förlåt, en puss och en kram. Givetvis. Men vad tror man att ungen lär sig på detta? Inte ett skvatt om man frågar mig. Men men.

maria det bästa är att ha en plan i bakfickan INNAN det sker, annars blir det ju som du säger, att man reagerar impulsivt, opedagogiskt och fel. 🙂 (been there done that)

Det låter som att din unge är helt normal för sin ålder. Han kan behöva lite stöd i sin lek, att du håller dig nära och förebygger våldet innan det sker. (vi kan ju oftast förutspå vilka situationer som kan bli intensiva)

Kan tilläggas att anledningarna till att time-outen ens verkställs är urlöjliga. Liskom fuck att ge sin unge respekt som den lilla människan h*n faktiskt är, fuck att låta ungen få utforska, reagera o.s.v. Verkar mest som att de vill dressera ungarna att "obay there parents". Suck…

Visst var det inte rätt sätt enligt min mening, hade det varit mitt barn som slagits hade jag förklarat att det andra barnet får ont och blir ledset, och att jag inte accepterar/tycker om att mitt barn slåss. Men fyyy vad jag tycker att du är elak när du kallar en förälder som antagligen vill väl/ vill göra rätt för inkompetent.

Alla är inte "utbildade" föräldrar som du utan försöker lära sina barn rätt och fel på sitt sätt.

Jag förstår att du kan vilja använda detta exempel som ett sätt som du anser är fel, men kalla faan inte folk för inkompetenta.

/ "en som är trött på prettomorsor"

fast om jag tycker att någon är inkompetent så säger jag det. Ja givetvis inte TILL personen och jag hänger liksom inte ut någon. Pappan är anonym.

Det finns massvis med inkompetentaq idioter därute som ynglar av sig. Vissa mer andra mindre. Vissa är riktiga skitföräldrar som aldrig borde skaffat barn. Det har jag rätt att tycka. Och säga. Sen får du tycka att jag är skittaskig. Det bjuder jag på.

jag vet att du inte är pretto, men jag skrev så bara för att "make my point" Det är inte mer fel att kalla dig för pretto som att kalla pappan i detta fall för inkompetent.

;-P

Men Oh Ja, han kommer verkligen lära barnet att hantera konflikter på det sättet…ironi

Maria -Jag erkänner att jag säkert också är en riktig "prettomorsa" i vissas ögon. Jag blir trött på föräldrar som uppenbarligen inte har tyckt det är värt att lära sig i alla fall lite om hur barn funkar när de skaffar dem; Föräldrar som tror deras 1-åringar är i "trotsåldern", som tycker time-out är en skitbra grej att praktisera på en 2-åring, som tror ett "förlåt" löser allt, som skäller på sina 1,5-åringar för att de råkat ha sönder nåt eller inte slutar när de blir tillsagda, osv. Det ÄR INTE så himla svårt att försöka förstå sina ungars utveckling i alla fall lite, & exemplet i inlägget är ett relativt inkompetent sätt att agera i situationen.

Det är ju inte som att man föds med en massa kunskap om hur barn fungerar, den skaffar man sig, & är man helt ointresserad så förblir man ganska inkompetent som förälder.

Vill bara förklara hur jag menar, de flesta föräldrar vill sitt/sina barns bästa. Men man gör fel, man funderar, får ångest, provar nåt annat, pratar med andra föräldrar, utbyter tips mm. Ingen är perfekt! Hur vet ni att denna pappa inte ligger och grunnar på kvällen (precis som jag) " Hur borde jag ha gjort i den situationen?" Precis som "lady dahmer inte borde kallas för pretto så borde denna pappa inte kallas för inkompetent. Det är min åsikt och det finns inget något kan göra för att ändra den.

Jo jag vet, jag försöker vara så pedagogiskt i allt jag gör med barnen. Jag har oxå jobbat på förskola i flera år och jag "kan" det där men ibland blir det bara blankt i skallen. Man blir stressad av situationen för det värst jag vet det är att sitta på kyrkis/öppnaförskolan eller vad som helst och plötsligt slår,biter han en annan unge.. det är så pinsamt.. jupp jag erkänner jag tycker det är ur pinsamt :blush: Så då häver man ur sig snabbt ett nej och säg förlåt nu… Men istället för att förklar på riktigt att det är fel att göra så och att det andra barnet får ju jätte ont och bli rädd.

Sen så oftast så händer ju sånt när jag är upptagen med lillebror, som att sitta och amma. Då måste jag lägga undan en arg bebis på golvet och då ligger han och vrålar samtidigt som min 2,5 åring vrålar och det andra vrålar för att den har ont eller är rädd. Det blir oftast kaos och det är pinsamt.. för där sitter andra mammor och stirrar på en. usch jag ryser!

Måste faktiskt hålla med Maria i detta. Var inte så snabba med att döma andra. De flesta gör så gott de kan och vill sina barns bästa.

Sedan håller jag med i sak att det finns samband mellan pappans sätt att handskas med pojken och pojkens sätt att agera. Men, i slutändan så tycker och resonerar vi alla olika kring barnuppfostran och så kommer det alltid att vara.

det här tänkte jag mkt på redan som barn faktiskt. jag avskydde sättet som "förlåt" tvingades fram. först så ska man bli illa behandlad av någon och sen ska man tvingas förlåta dem? hur mkt får de begära liksom? nej, ett ärligt "jag är ledsen för det jag gjorde och ska låta bli det i fortsättningen" är det som gäller. är ungen för liten för den meningen så är den också för liten för att säga "förlåt".

Men jag skriver inte för att vara negativ, att LD skev om pappan.. det gör inte mig något. Han är ju ändå annonym. Sen kan jag tycka och tänka om andra föräldrar oxå.. vissa är ju helt vrickade i min mening. Men jag är för feg för att yttra mig både i tal och i skrift 😛

Det jag ville framföra är att även om man vet Hur man ska göra så gör man inte alltid rätt för man är i en situation som "hindrar" en till att vara sådär super lugn och pedagogisk.

Någo som vi har stort problem med här hemma är att min 2,5 åring är en jävelunge ibland. trotsar och går emot vad man har sagt. gör saker bara för att jävlas typ.. vad gör man då om dom bara skrattar en i ansiktet när man är sådär supermamma och inte skäller utan förklarar att man får inte si eller så för då händer detta. typ.

Så ibland så vill man bara säga till ungen att -haha vad var det jag saaa!! och vara sådär urlöjlig och omogen mamma, när ungen har i trots hoppat från tv bänken och slagit sig. När man försöker förklar och skälla 10000 gånger att man skadar sig om man klättrar och hoppar från möblerna och att man får inte klättra på möblerna.

Vet att trots tillhör åldern men ibland sviker modet och man blir så trött på allt och bara blir en skrik mamma som inte orkar!

Men man lär väl ändå barnet vad man ska göra istället? "Du får inte slåss", säger egentligen inte så mycket och genom att avleda så lär man inte barnet att hantera situationen.

Bättre att säga, "klappa fint, slå på soffan istället, kramas istället". Ungefär. Då vet barnet vad det ska göra nästa gång. Även om det gör motsatt sak nästa gång igen, så kommer det sen sitta i ryggraden. Min lille slåss -a l d r i g-. Han vet att man slår i väggen istället och är snäll mot andra.

Blir så matt på föräldrar som inte gör annat än gormar nej, fy och usch till sina barn. Eller ställer dom i skamvrån alternativt tvingar barnet att säga förlåt.

Fast å andra sidan så är det ju detta klimat som råder i barnuppfostran i samhället idag, tyvärr. Barn ska lyda, det blir en maktkamp och man måste vara auktoritär för annars lär sig inte ungarna. Vad dom nu måste lära sig, kan man ju undra.

CATTIS – Nja, jag skulle aldrig säga "klappa fint" eller "kramas istället" osv till ett barn som inet VILL klappa fint. Man slår ju för att man vill slå. För att man är arg eller frustrerad. Inte fasiken vill du krama nån du är arg på? Eller? 😉

Det är bättre att avleda och ignorera dåligt beteende hos så pass små barn som ändå inte förstår konsekvenser eller kan hantera impulser. Även om du säger VAD barnet ska göra istället så kommer impulserna i vissa situationer. Även om de vet att de inte får så gör det det ändå.

Med äldre barn får man ha en dialog. Det är värdelöst att säga "slå på soffan" eller gör si och så om man inte pratar om och tar reda på VARFÖR barnet reagerar. Vad som händer i honom/henne och varför denne vill slåss (eller vad det nu må vara)

Ge dem verktyg att hantera ilska. Lär dem säga ifrån och stå upp för sig själv. osv.

Alla blivande eller varande föräldrar borde läsa Jesper Juuls böcker "Ditt kompetenta barn" och "Här är jag – vem är du". Ett mycket enkelt, roligt och givande sätt att bli utbildad i hur man bäst hjälper sitt barn att växa utan att kränka (för nannyaktuen, time-outs och all annan sån skit är fan kränkningar, som inte är godtagbara bara för att det råkar vara barn som blir utsatta!).

Ett annat hett tips är att se Dokument inifrån dokumentären som heter "Hon ville inte lyda".

Vi vuxna måste vara helt på det klara med vilka signaler vi sänder till allas våra barn. Står vi upp för alla människors lika värde och att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla, då måste vi också visa det i vårt bemötande av barn och unga.

"Man får inte slåss, men man får slå tillbaka. Ibland slår jag tillbaka först!" …som min syster sa när hon var 3 år.

Det är säkert bäst att avleda och ignorera dåligt beteende, men jag hade haft jättesvårt att inte säga "nej, man får inte slåss det gör ont" samtidigt som jag tar bort barnet från situationen.

Det här med att tvingas säga förlåt är också nått jag tänkt på, särskilt när jag råkat slå över på den jäkla supernannyn några gånger. Att tvingas säga förlåt utan att det är förankrat i att man faktiskt är ledsen för vad man gjort gör dels att ordet får noll betydelse för en, dessutom blir det ett ord man tar till för att komma ur kniviga situationer man satt sig i.

Jag håller med LD här. Man kan tvinga ett barn att säga förlåt men barnet behöver även lära sig vad det betyder och inse att det andra barnet blir sårat (kan t o m bli skadat). Då hjälper det inte att bara släpa fram ungen till det andra barnet och säga "säg förlåt nu". Man måste lära sitt barn att ta hänsyn till andra och att man kan ha roligt ihop. Och självklart att inte slåss!

Det där med att utbilda sig för bättre föräldrarskap är så rätt. Det tycker jag att fler borde göra! De flesta tar det ju bara som det kommer och "litar på sitt sunda förnuft", och då blir det sällan rätt. Nu är jag 19 bast och barnlös dock väldigt barnkär och intresserad av att lära mig. Jag har bara på senaste året lärt mig mycket genom att bara kort och gott – läsa. Jag har läst mycket om genus. attatchment parenting. hälsa. och hur man bäst bemöter ett barn.

Konstigt det där..ni gnäller och gnäller på tex supernanny och allt vad programmen heter, där dom faktiskt lyckas med det råd dom ger till föräldrarna…

Kan det kanske vara så att det finns flera vägar att gå, att man inte är dum i huvudet och "stackars barn" om man inte gör som ni säger och tycker?

O gillar starkt tanke sättet "min väg är bäst, gör man annorlunda är man dum i huvudet och en dålig förälder"

:rolleyes:

tina att det funkar är inget bra argument. Det är klart det funkar att kränka och trycka ner. Att hota med våld och slå sina barn funkar ju också!

visst finns det massvis med olika sätt att gå tillväga på, men en del sätt ÄR destruktiva, kränkande, opedagogiska och kontraproduktiva. Det måste man kunna uppmärksamma.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *