Kategorier
barn & föräldraskap

Som förälder måste vi vara en motpol till vansinnet som samhället förmedlar till våra barn

Ikväll är det dags för SM i dåligt föräldraskap. Klockan nio. TV3. När jag blev mamma så var det mycket jag helt plötsligt behövde fundera på och ta ställning till. Som att till exempel fundera på vad för slags budskap jag sänder till ungarna genom att bara finnas till och på vilket sätt jag bekräftar […]

Ikväll är det dags för SM i dåligt föräldraskap. Klockan nio. TV3.
När jag blev mamma så var det mycket jag helt plötsligt behövde fundera på och ta ställning till. Som att till exempel fundera på vad för slags budskap jag sänder till ungarna genom att bara finnas till och på vilket sätt jag bekräftar dem på i mitt bemötande.

Jag bestämde till exempel att jag aldrig skulle värdera deras yttre. Jag skulle aldrig ge dem ytliga komplimanger eller på annat sätt lära dem att utseendet är en egenskap som är värd uppmärksamhet eller bekräftelse.

Jag bestämde också att jag skulle förmedla detta genom mitt eget yttre för hur vi än vänder och vrider på det så sätter vi ju en slags standard med det förhållningssätt vi har till våra egna kroppar. Jag började rannsaka mig själv. Varför rakar jag mig? Varför sminkar jag mig? Varför klär jag mig på det här sättet och vad sänder det för signaler. Och så vidare.

Det är vi föräldrar som sätter grunden för en sund självbild och det är vi som måste,  jo jag insisterar, måste vara den där motpolen när övriga världen blivit tokig. När övriga samhällets budskap lär dem att hata sig själva och att de aldrig kommer att duga precis som de är. Det är mamma och pappa som måste visa vad som är viktigt, samt vara den där värdegrunden där barnen kan stanna till och tanka trygghet och villkorlös kärlek.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

62 svar på ”Som förälder måste vi vara en motpol till vansinnet som samhället förmedlar till våra barn”

"Det är mamma och pappa som måste visa vad som är viktigt, samt vara den där värdegrunden där barnen kan stanna till och tanka trygghet och villkorlös kärlek.":love:

Så himla bäst sagt, när jag får barn ska jag lära dem det med!

Jag önskar att det verkligen alltid var sådär.. Att man gör som mamma gör.. Alltid. Ofta gjorde jag det.. mamma hade hår under armarna men jag tyckte alltid det såg lite läskigt ut. Sen fick jag tre hår och råkade ha linne på mig någon gång i sjätte klass. En tjej en klass över mig skrattade, pekade på mig och sa "Men USCH CAROLINE!". Jag kände mig så äcklig.. Och jag vet inte om det är deras fel att jag fortfarande inte klarar av ens 2 mm stubb under armarna. Det kanske är sorgligt.. fast samtidigt må jag bra av att göra det.. då borde det ju vara okej? eller? Vill bara veta vad du tycker. Jag vet att jag var lite irriterad på dig för något år sen för att du var så "extremt feministisk", men nu har jag kärat ner mig totalt i din blogg och du inspirerar mig något otroligt! Du är fantastisk!:love:

Caroline Usch! Jag har liknande minnen. Den där skammen.

Jag tror det inte räcker med att bara vara ett föredöme utan att även vara aktiv i det man förmedlar; ha ständig dialog, inte uppmuntra tankar kring utseende osv.

Sen så kommer omgivningen göra sin skada tyvärr. Det kommer komma en tid då kompisarnas åsikter väger tyngre och det mamma förmedlar är en påse skit i ungens ögon. Då får man bita ihop, rida ut stormen och fortsätta vara ett stöd. Förhoppningsvis kommer alla ut på andra sidan med självkänslan intakt!

(och tack! :love: )

Hittade en sak som du kanske kommer reagera på, jag gjorde det iaf. har du sett 118800as reklam i busskurerna?

Där det står;" MMSa en bild till 118800 och ställ en fråga, tex; hur SNYGG är jag? Hur är min outfit? "

En väldigt dålig reklam, enligt mig, som skickar fel budskap till unga tjejer.

Du sammanfattade precis allt det som hände mig och känslorna jag hade när jag blev förälder. Vilken sorts förebild vill jag vara? Det är en fantastisk resa och jag tror att jag lyckats räta ut de frågetecken jag hittills stött på och ser framemot nya problem, händelser och annat att ta ställning till eftersom jag nu litar på mig själv till 100% när det gäller min roll som förälder. För två år sen raserade det förtroendet helt kan jag säger men nu börjar jag inse att jag kommer aldrig att vara perfekt, och det är okej, men jag gör mitt bästa för att vara ett gott föredöme för mina barn!

Och programmet är självklart rent genomvidrigt.

Sitter o tittar på det där hemska programmet nu! Önskar att det bara var på låtsas… Vill bara säga att du är min förebiöd! <3

Min dotter ska bli modell, barnstjärna, duktig inom ridsporten, se ut som en docka, alltid vara vacker och sedan ska hon ha MVG i alla ämnen och bli hjärnkirurg JAG SPYR på den mamman som är med!

Usch, vilket hemskt program. Förstår inte att det är tillåtet. Fattar de inte vilka hemska krav de ställer på sina stackars flickor. De kommer ju blir förstörda med hemska patriarkala utseendekrav.

Det är män som tvingar in kvinnor i utseendehetsen. De här stackars mammorna blev säkert hetsade redan som barn också. Misshandlade och våldtagna av pedofila pappor som klädde de i rosa klänningar och skolflickeuniformer. Sen går det bara vidare när de blir vuxna. Samma hets generation efter generation.

Bra att du tar upp det här. Det behövs mer feminism och mer förbud mot utseendehets.

kollar just nu.. "Jag gillar sådär att bli fotad.. Jag kanske vill bli modell.. Jag vet inte."

Och mamman säger att visst får man muta barnen ibland.

Sorgligt.

Jag tänker inte titta på skiten, jag kommer bara bli arg. Jag blir ju arg bara av att läsa om det.

Varför blir inte dessa mammor själva modeller om det nu är så himla viktigt? Hur kan de tvinga in sina små barn i en sådan destruktiv värld? Jag skulle gärna vilja veta hur de rättfärdigar det för sig själva. Eller är de verkligen så dumma att de inte fattar vad de utsätter sina barn för?

Det här har väl inte helt med inlägget att göra, utan handlar snarare om en konflikt mellan min sambos och min syn på "uppfostran".

Jag envisas med att det är okej om barnen har rosa/lila kläder och långt hår, medan min sambo säger att de kommer bli retade i skolan. Jag hävdar att barn blir retade för allting och att det är de andra barnen som har fått en trångsynt uppfostran i så fall. Och han slår tillbaka med att det ändå är våra barn som kommer åka på stryk. Ja, vad säger man då?

Nu har jag bara sett trailern för programmet, men jag blir illamående! HUR kan man tillåta nåt sånt här? HUR fan kan man skapa ett TV-program om det här!?!? Jag blir RÄDD för hela konceptet och konstaterar återigen vilken underbar uppväxt jag haft! Jag vet hur trycket varit utifrån, från kompisar och andra. Att man ska vara sådär speciellt fin, att man skulle ha BH i 6an oavsett om man hade fått bröst eller inte, kläder från den där speciella affären. Men min mamma har alltid uppmuntrat mig till att gå min egen väg. Klart man fallit för trycket någon gång, men mamma har alltid varit där och stöttat då. Hon bryr sig inte om mitt utseende utan älskar mig för att jag är jag.

Varför skaffar man ens barn om man vill behandla dem som dockor liksom? Man undrar hur det kan vara så strikt att adoptera och skaffa fosterbarn, men man kan få egna barn hit och dit och behandla dem som skit!

Åh vad jag önskar att min mamma hade lika vettiga tankar och värderingar som du har. Jag läser Carolines kommentar längre upp, där någon klasskamrat hade skrattat åt henne för att hon hade hår under armarna. Jag var med om samma sak, med under ett sommarlov på mellanstadiet. Tyvärr var det min mamma som släpade in mig från solstolen på lantstället, stack en rakhyvel i handen på min och konstaterade att jag var för gammal för att se ut så under armarna. Jag hade aldrig tänkt på det, men nu får jag – precis som Caroline – panik vid minsta millimeter under armen. Så många andra nojor som mamma fört över på mig har jag lyckats slå från mig, men det sitter som berget.

Du behövs LD, fortsätt göra det viktiga jobb du gör :love:

åh, jag har en likadan historia som Caroline.

Fast jag gick i fyran. Minns att jag inte vågade "räcka upp handen" och svara, för nån kunde se stråna… det var min kusin som kom med "men USCH". Ingen i klassen sa något. Det tog mig tre-fyra dar innan jag rakade mig.

:love::love::love:

Tack för att du finns, tack för allt du gör. Jag har inga barn ännu men jag har syskonbarn och jag försöker förändra mitt sätt att bemöta dom.Tyvärr är det svårt och jag vet inte om det gör någon skillnad eftersom jag träffar några av dom ganska sällan och ingen annan i deras närhet tänker på detta, tvärtom faktiskt det är väldigt mycket utseende och blått /rosa. På nyårsafton satt vi och tittade på AfterDark när ett barnen kom så sa hans mamma Titta *** det är en man som är utklädd till kvinna konstigt va ja sa barnet och skrattade. Lite senare sa en av dom vuxna att han inte visst hur han skulle bete sig om han mötte en sån, nej det skulle vara lite konstigt svarade en annan. Då försökte jag prata om det men ingen lyssnade. Nästa år ska jag fan ha kostym och slips på mig.

Jag tycker att det är jätte viktigt att visa sina barn vad man tycker och ge dom alternativ till hetsen i samhället runt om. Hoppas inte att det blir en motsättning i att stödja dem att hitta sina egna åsikter och ideer. Jag bor i england där könsroller inte ifrågasätts på ett lika allmänt plan som i sverige och ser att det kan bli en självklar konflikt.

Tack för din blogg och detta inlägg.

Jag är oerhört glad att du har så många läsare och därmed når ut till en sådan stor mängd människor.

Det du skriver är så viktigt och för aldrig hamna i skymundan.

Fortsätt!

/Johan

Jag grät mig igenom detta vidriga program och hoppas att vi är många som genom vår ilska/sorg/förtvivlan m.m kan kämpa tillsammans för att få rätsida på denna hets kring människors exteriör.

Tack för en fantastisk blogg som inspirerar mig dagligen!

Sådana som du behövs, tack! Jag tror att vi är väldigt många som har BRA och samma värderingar som du, absolut. Men alla kan inte få sina röster hörda, alla VÅGAR inte få sina röster hörda. Därför behövs du, jag är övertygad om att du öppnar många människors ögon och att du bidrar till MEDVETENHET. Jag själv är ett bra exempel på det, för MINA ögon öppnade du!

Jag mådde dåligt när jag kollade på programmet, men jag kunde inte låta bli. Jag blev arg, jag var nära till tårar. Jag ville bara rädda alla de där barnen från deras hemska mammor. Och jag blev så väldigt tacksam över min egen uppväxt. Återigen, TACK :love:

När du säger "Jag skulle aldrig ge dem ytliga komplimanger eller på annat sätt lära dem att utseendet är en egenskap som är värd uppmärksamhet eller bekräftelse" menar du då att du aldrig skulle säga till dina barn att de är fina/söta/vackra etc?

Behöver inte alla få höra komplimanger någon gång för att bygga upp deras självkänsla även om det gäller något så banalt som det yttre? Kommentarer om utseende och/eller kläder får ALLA förr eller senare och om ett barn inte lever upp till det allmänna skönhetsidealet och inte får dessa komplimanger från andra borde de då inte få dem från dem som älskar dem mest oavsett de yttre för att lära sig att "beauty is in the eyes of the beholder"?

I övrigt, som du ser på min blogg, håller jag med dig om att TV3s program är minst sagt obehagligt… Må reality-såporna dö en plötslig död långt innan min dotter kommer hem från skolan och säger att "tv-kändis" är ett yrke!

Jag var/är rätt sen med attskaffa barn. Många i min krets hann före. En sak som jag såg och funderade på då var att så många föräldrar har lite "storhets-vansinne" i hur de påverkar och k a n. Påverka sina barn i olika riktningar.

Att delta i ett sånt prpgrammoch "hetsa" kring normativt utseende tycker inte jag är ok …dock.

Men ,… Visst har du läst Felicia Feldts bok?

Att få en komplimang är en liten gåva. Tänk

Om alla kunde få det. Inte bara de som

Passar bäst in i just nu gällande norm.

Skriver i luren över frukostkaffet och går nog vilse i mitt eget resonemang tror jag. …?

Så sant som det är sagt!

Såg på Adam live igår och då ringde de upp en av mammorna som rakar benen på sin åttaåring och hon var upprörd över att hon fått så mycket kritig över detta.

Hon förklarade då att anledningen till att de rakar benen på dottern är för att hon har så mycket benhår och hon blir retad för det i skolan.

Jag tänker spontant att det i sig är oroväckande! När jag var åtta år inte fan brydde varken jag eller jämnåriga flickor oss om hur vi såg ut! Vi reflekterade inte ens över utseendet hos varandra! Vi var BARN och lekte och hade kul!

Om en åttaåring blir mobbad för sitt utseende av jämnåriga är det nåt jävligt fel!

VICTORIA nej, jag säger aldrig till mina barn att de är fina eller söta (= värdera deras utseenden)

Bygger upp självkänslan gör man inte på barnen genom att man värderar dem. Det kan man kanske tro men det funkar tvärtom, det kan sänka den.

Barn behöver bli sedda. Inte recenserade. 🙂

Har inte den kanalen så jag kan inte titta på programmet, men jag får väl säga att jag inte är jättesugen att se det heller…

Nu till nåt helt annat:

Vill egentligen bara krypa till korset och erkänna att även jag, som i mångt och mycket inte alls håller med dig Lady Dahmer nästintill omedevetet har börjat ändra på mitt sätt att bemöta mina barn.

När treåringen kommer och visar nåt han gjort, eller när han klarar av att göra nånting och söker bekräftelse så svarar jag "Ja, jag ser!" eller "vad du kan!" istället för "åh vad fin" eller "vad du är duktig".

Dessutom börjar jag skruva på mig när nån annan överröser honom med "fin" och "duktig", och det är då jag inser vilken ström du går emot, och det är faktiskt beundransvärt.

En sak som jag har funderat mycket på nu, som du kanske har nåt tips på hur jag kan göra? Min 10-åriga bonusdotter är ju helt insnöad på det här med fin och duktig, hon är en väldigt närvarande storasyster och hjälper gärna treåringen, och när de leker tillsammans så fullkomligt haglar det "vad fiiiiin!" och "Vad duktig du är!!" från hennes mun, när hon vill uppmuntra och berömma.

Hur fanken tar man sig an det??? Hur kan jag förklara för henne att jag inte vill att hon säger så till honom?

Känns som att det nästan är "för sent" när det gäller henne. Jag har märkt på henne, om hon t. ex målar en bild och visar den och jag INTE säger att den är fin utan bekräftar henne på nåt annat vis, att hon tycker det är jättekonstigt att inte få höra att den är fin.

ML :thumbup:

När det gäller din tioåring, så fortsätt först och främst att vara en förebild, kanske t.o.m överdriv lite så att hon har något tydligt att ta efter. (för det gör ju barn)

Men sen tänker jag att när man är tio så fattar man ganska mycket. Varför inte prova att berätta hur du tänker? Förklara för henne samt fråga hur HON tänker? Ge henne lite nya tankar och idéer. I den åldern är man klok och tänkandet har ofta tagit fart.

LD: Jag tycker att du är grym och jag respekterar dina åsikter gällande barnuppfostran. Jag är bara lite nyfiken, finns det något vetenskapligt stöd bakom dina "metoder"? Eller liter du på din egen intuition? Det skulle vara lite spännande att läsa om!

Hemskt program! Ett av barnen rakar redan benen vd typ 9 år. Det verkar som om mammorna vill detta mer än barnen. Ett barn ville hellre bli djurskötare.

Jag håller med dig i ditt inlägg, helt.

Ändå tänkte jag, när jag läste första raden, att det där med dåligt föräldraskap är en högst personlig värdering vi alla gör.

Tänk om det är fel? Tänk om världen är menad att vara ytlig, tänk om man ska raka benen på sina barn och liksom förbereda dem för skiten så de slipper slå sig fram och hata oss när de blir vuxna för att vi gav dem en sådan dålig start? Tänk, bara tänk, om det är VI som är dåliga föräldrar? :-O

Bara en tanke som slog mig, innan jag återgick till att hata programet. 😉

Vad skönt det skulle vara om vuxna kunde behandla små flickor som barn och inte som någon slags dockor vars främsta uppgift är se söta ut. Redan när jag gick i ettan (typ 93) så var det "tävling" bland tjejerna i klassen om vem som var vägde minst och vem som var sötast. Jag kommer ihåg en gång när jag och min pappa (italienare, dvs extremt utseendefixerad) träffade min fröken på bussen och hon berättade glatt för pappa att "jodå de andra flickorna har utsett Josefin till klassens sötaste tjej!" Det var en av få gånger som jag kände att han var riktigt stolt över mig. Hade redan då massvis med komplex och var ganska utseendefixerad. Sen så tyckte jag länge att jag var abnormt ful, äcklig och oduglig.

Lika äckligt som programmets innehåll är och mammornas agerande så är det även det tittande som det lockar. Skulle aldrig få för mig att se programmet och stötta det med tittarsiffror. Hoppas detta program dör ut, så jävla illa är det.

Jag tänker då inte titta på den där skiten till tv-program :thumbdown:

Tycker som någon annan också skrev att mammorna kan väl modella själva istället, eftersom det högst troligt är DERAS drömmar som nu ska förverkligas genom deras stackars barn. Läskigt, låt barn vara barn.

Ruina- Såg att du antagligen frågat åt lady D men jag skulle vilja svara ändå, om du nu läser 🙂

Jag tycker inte man ska anpassa barnens utseende efter vad massan i skolan tycker, i rädsla för att de blir retade, utan har man från början peppat dem till en egen stil och de själva vill ha rosa och långt hår så ska de få ha det, så åtminstone föräldrarna är på deras sida när det är motvind.

Jag har nämligen funderat lite på detta sedan en bekant med en son som gillade rosa, nagellack osv övertalade sonen att sluta med det just för att han inte skulle bli mobbad, det blev så fel, mamman ställde ju sig på sätt och vis på de eventuella mobbarnas sida genom att inte stötta honom och låta honom va som han är utan istället sade att "riktiga pojkar inte har sånt" :thumbdown:

RUINA mobbing beror inte på yttre attribut, men det tror jag kan bli svårt att övertyga din sambo om så vi struntar i den biten.

Det viktiga är att barn utrustas med en ordentlig självkänsla samt en stark trygghet och tillit till sig själv. För då kan de hantera elaka kommentarer. Det viktigaste i denna process är att man som förälder alltid stöttar sina barn, oavsett hur "fel" eller galna deras idéer och tankar är. (alltså nu pratar jag inte om dåligt beteende osv)

Om barnet inte känner att de närmast tycker att hen är fantastisk på alla sätt, hur ska hen tycka det själv? Och hur ska hen då klara av att stå emot grupptryck och annan gruppmentalitet? Genom att inte bara tillåta normöverskridande utan även UPPMUNTRA det så stärker man barnets jagkänsla, självkänsla och individualitet. Och då klarar de sig bättre i livet. :thumbup:

Usch. Och massor av människor kommer att titta. Förmodligen kommer de flesta att titta bara för att de fascineras och upprörs av något som är så främmande för dem, något som de inte alls håller med om… men TV3 kommer väl att ta det som att folk faktiskt gillar innehållet, for real liksom. Mammorna likaså. ><

Usch, det där programmet påminner mig så mycket om när jag var åtta år (runt 98-99). Jag brydde mig knappt någonting om utseende egentligen, men jag minns så tydligt hur tjejerna berömde varandras smala kroppar, snackade skit bakom ryggen på de som var lite större och på idrotten och träningar gjorde de "listor" över vilka som var bäst på idrott utifrån deras kroppsform. Liksom, vem lär åttaåringar att man är "bättre" ju smalare man är? Visst blir man påverkad en del av media o dyl, men det känns ändå helt skumt att nästan alla flickor i en hel lågstadieklass skulle bli så påverkade att de blir helt utseendefixerade. Mina föräldrar hade aldrig lärt mig att utseende är viktigt (vilket de gjorde helt rätt i!). Att helt plötsligt mötas av mina klasskompisars hårda krav var som att jag insett att jag alltid varit naken och ville skyla mig.

En annan sak jag stör mig på i "barnmodellvärlden" är att pojkarna leker, springer och är glada på bilderna. Flickorna står och posar som i programmet, som vuxna modeller. Vet inte om du tagit upp det här tidigare.. Jag tänkte bara på det.

hur dum kan en mamma bli? ja, det fick vi svaret på igår. inte nog med att föräldrarna är helt dumma i huvudet har kanalen valt att spela en snutt ur en pro-ana låt. Mycket bra, verkligen!

"Deras barn drömmer om att få modella" herregud det är ju mammmornas vilja genom sina barn… Jag ser Katja som mitt livsprojekt… Va fan köp en hund ist!!!

Som sagt jag fullkomligt hatar sånt här!! Jag fattar inte hur det kan få ta plats på bästa sändningstid.

Jag blir så besviken ..hur ska man kunna värja sig mot sånt här när det är ÖVERALLT!!!

Jag reagerade mycket på hur någon av mammorna kallade sin dotter för en docka och sitt största projekt. :O Say what? Dockåldern har man väl vuxit ifrån när man börjar närma sig 40 och ser man sina ungar som projekt skulle man kanske funderat en extra gång innan man skaffade dem. Dumheter.

Såg programmet ;-( blev jättearg! Mamman som kallade sin dotter för "sin lilla docka" borde skaffat just en docka istället. Man såg ju hur det slutade. För er som inte såg så sprang en av tjejerna ut och skrek/grät under fotosessionen.

Usch, ska inte se mer för jag blev på så himla dåligt humör efter :-s

Den där branschen är inte till för någon egentligen men allra minst för barn!

Håller absolut med dig Lady Dahmer om vad du skriver om de här mammorna. Det är fruktansvärt upprörande att se hur små barn pushas in i snäva könsroller av sina föräldrar.

Däremot vill jag påpeka att jag nästan har större invändningar mot själva programkonceptet.Det är ytterst tydligt att produktionsbolaget har haft som syfte att skapa skandaltv och att tittarna ska rasa av ilska mot de mammorna som är med i programmet. Men återigen är det kvinnor som förpassar sina döttrar in i kvinnliga könsroller som äcklar och upprör folk och som har förmåga att röra upp hätska känslor (visserligen med all rätt i det här fallet). Vad jag önskar vore dock att det skulle väckas lika stor debatt och göras (sakliga) tvprogram även om pappor som står och ropar bög och kärring till sina söner på fotbollsplanen… För det är väl minst lika illa?

Läste ditt inlägg och kan bara hålla med om att detta är ruskigt. Bra att ta upp detta.. Det tror jag att de flesta håller med om. Men när jag sedan läser kommentarerna blir jag lite mörkrädd. Hur många har inte sagt saker som vad

fin du är, så duktig du varit… till sina barn-

Nej nu är det väl att dra gränsen lite långt.. På vilket sätt är det fel att säga till sina barn att dom varit duktiga eller bra på något?

M "du är min prinsess" D "jag är ingen prisessa" M "jo titta känner på dotters hår" D"snyggingar kan också ha lockar"

Skitprogram, äckligt.

Jag såg programmet trodde faktiskt det skulle vara värre än det var.. den där ryska/polska mamman eller va hon nu var hon var ju hemsk men de andra var inte så farliga tycker jag.neb jag tycker att det är dåligt av tv3 att göra ett program som detta för det är ju faktiskt medias fel allt från början.. kolla bara bloggvärlden. mobbing och svaller i varenda stor blogg..

Barn är samhällets fundament, en grundlag av kärlek i våra liv. Därför är det med skam och äckel jag ser hur små barn sminkas, rakas och förvrids till små hårdsminkade monster av föräldrars brustna drömmar och förbannade ideal. Vilket nederlag att raka benen på sin åttaåriga dotter för att få se henne trippa fram i paljettklänning och korta kjolar.

Det borde inte vara tillåtet att förnedra sitt barn och sig själv på det här sättet.

Flickor som tränas av vuxna till att gå "utmanande" och vicka på höften! Vad är detta? På riktigt!

Det är perverterat att ägna sig åt detta. Barn är heliga. Vi har inte rätt att förvandla och förvrida våra barn till att bli smutsiga kärl för oss att hälla våra döda drömmar i.

Jag såg på tv hur en mamma förklarade sin skam med att det var roligt för dottern, att hon tyckte om att bli sminkad, avklädd och utknuffad i rampljuset.

Vi lever i ett land och en tid som anser att moral är det fulaste som finns. Den som på allvar vågar viska något om att det finns fasta variabler om gott och ont, om sanning, ideal och värdighet blir brutalt nedtystade med samma argument. "Det är ju bara på skoj."

Men moral handlar om att bete sig anständigt mot sina med – människor och mot sig själv. Moral handlar om att vara en ansvarsfull vuxen. Vi är vuxna av egentligen en enda anledning. Att ta hand om våra barn. När vi super, bråkar, skriker slår eller klär ut våra små barn till horor, förnekar och förnedrar vi oss så till den grad att det borde vara straffbart.

Det är vidrigt att klä ut sina barn och tvinga in dem i skönhetstävlingar innan de ens kan stava till ordet NEJ.

Vi bär alla på oförlösta drömmar. Men vi har alla också en skyldighet att inte föra över dessa döda drömmar på våra barn. Låt de få blomma i sin egen rätt och i sin egen tid.

Låt bli att skrika på dem, slå dem aldrig, dra inte i dem, slit inte i dem, älska dem, var nykter när du är med dem, lek med dem, be för dem, krama dem jämt, kör dem till träningen, skäm bort dem, vaka över dem, uppfostra dem, lär dem lyssna på Thåström och The Cure, håll dem i handen när ni går över vägen, berätta för dem om hur barn blir till, ge dem mod att inse att de duger precis sådana de är, lär dem att den här förbannade tiden vi lever i kommer göra allt den kan för att ljuga dem rätt upp i ansiktet och berätta för dem att de inte alls duger, men säg då till dem att de jävlarna kan ta sin reklam och sina perfekt retuscherade kroppar och gömma sig i en grotta någonstans.

Ett barn är älskat precis sådant det är. Att ljuga in dem i vuxnas vidriga värld av yta, porr, snusk och förnedring är att likställa med misshandel.// Citat från Birro.

Tycker att detta var bra sagt också om detta snedvridna program. Och vet ni va som skrämde mig mest jo att nu blir väll pedofiler glada när de får se sånna "söta" flickor tv. USCH hemskt!!!HEMSKA tanke om de skulle uppmuntra män att tafsa på flickor. VIDGRIGT!! Sjuk värld denna världen börjar bli. SJUK!

Låt barn vara barn!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *