Kategorier
barn & föräldraskap

Tänk på barnen i Afrika!

Jag läser en tråd på Familjeliv.se där trådstartaren irriterar sig över föräldrar som är liberala med maten. Jag har alltid levt efter regeln ”Ät det som serveras, när det serveras, annars får du vara hungrig”. Det är INGET fel i att göra så. Det finns inga barn i sverige som svälter. Att se folk som […]

Jag läser en tråd på Familjeliv.se där trådstartaren irriterar sig över föräldrar som är liberala med maten.

Jag har alltid levt efter regeln ”Ät det som serveras, när det serveras, annars får du vara hungrig”. Det är INGET fel i att göra så. Det finns inga barn i sverige som svälter. Att se folk som daltar med sina barn när det gäller mat, det gör mig riktigt illamående faktiskt. ”äh, hon/han gillar inte det och det, så jag får skylla mig själv som lagat det… Hon/han kan äta det eller det istället” Vadå istället? Vad är det för stil att lära sitt barn att det är okej att gnälla över mat så att de får något annat istället?

För ett par år sedan hade jag hållt med. Men efter att ha tänkt till lite så inser jag ju att det vore helt ologiskt att kräva något av mitt barn som jag själv aldrig skulle falla mig in att leva efter.

Jag äter inte mat jag tycker är äcklig. Klarar jag inte av att äta maten på tallriken så gör jag inte det. Och är jag fortfarande hungrig så äter jag ju givetvis nånting annat. Varför ska jag då kräva att ungen går hungrig om maten på tallriken inte duger?

Givetvis ska man lära barn att äta olika sorters mat, att alltid våga smaka men framförallt att känna matglädje, men det sker inte med tvång. Mat ska vara kul, gott, trevligt. Måltiden ska vara gemenskaplig och pedagogisk. Matglädje.

Givetvis skulle jag inte ställa mig och laga en alternativ rätt, men kanske erbjuda nåt annat som är tillgängligt? En smörgås? En banan? Dessutom tror jag starkt på att göra barnen delaktiga i vad som ska serveras. Låt dem ta del av vad som ska handlas, hur det ska tillagas osv.

Det skulle aldrig falla mig in att servera nåt till Oskar som han tycker är apäckligt, och jag frågar ofta honom vad han tycker att vi ska äta. Detsamma borde ju gälla för Ninja. Det jag gör nu är att köra på säkra kort och sedan lägga till en ny eller trist ingrediens. Ungen älskar pasta (ve och fasa) så det serveras med bönor, med broccoli, med linser, med quorn osv. Ibland äter hon allt på tallriken, ibland inget. Ibland bara pastan.

Och ibland kräver hon ketchup. Och då får hon det.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

29 svar på ”Tänk på barnen i Afrika!”

ellerhur!! och grejen med att man måste äta upp är nästan ännu värre! Jag får fortfarande ångest när jag tänker på hur hemskt det var att pressa i sig mat när man var mätt. Varför gör man så mot barn? Jag är och var liten i maten. Nu har jag ett väldigt komplicerat förhållande till mat. Mat var aldrig nåt man bara åt för man var hungrig tills man var mätt… nej man skulle tvingas att äta upp äcklig mat samtidigt som mamma satt och sa att hon var tjock och åt nutrilett (sa jag att hon går upp i vikt fortfarande? såå bra funkade hennes jävla dieter)

Jamen precis!!! :thumbup: Min son är den bland de jobbigaste ungarna, när han var drygt 2 år slutade han äta allt utom ris, pasta, potatis och kött, allt annat ratade han (i lagad mat-väg, mackor gick bra om det var skinka eller kaviar på och så frukt). Han blåvägrade äta allt om något hamnade på hans tallrik, som han inte ville ha… Efter att ha tjatat i någon månad så slutade vi tjata, matglädjen är trots allt viktigast, att ha ångest inför middagen skapar bara större matproblem.

Idag är han 5½ år och vi har lyckats få honom att smaka på fiskpinnar, vilket går ner faktiskt, och han äter köttfärssås och grytor men pillar bort alla grönsaker. Idag lurar jag honom och mixar t ex lök och tomater till köttfärssåsen och han äter glupskt, så det är ju bara tankespöken att han inte äter lök tex… men för att få i honom det så ska han inte se det för då kan han pilla bort det.

Mina andra två barn äter allt som hästar! Så det är ju inte vårt sätt som är fel, han ÄR sådan helt enkelt….

Vi lagade sällan separat mat till honom, utan vi tog undan kött innan vi gjorde gryta t ex, tog undan lite fräst köttfärs innan jag gjorde färdigt köttfärssåsen…

En av sönerna äter allt, en annan äter helst bara kött och en tredje blir nog vegetarian så småningom, han väljer bort kött mer och mer, och jag tänker inte tvinga honom att äta det, jag fyller på med proteiner på annat håll…

Jag själv äter inte allt, har varit väldigt kräsen i mitt liv – svälte mig själv som barn för jag var kräsen – så han har att brås på, men så länge jag själv inte äter allt så kräver jag inte av dem runt omkring mig att äta allt, men jag vill att de smakar i alla fall…. för det gör jag också och tar sedan ställning om det var gott eller inte.

Jag blev EXTREMT bortskämd när jag växte upp och speciellt när det gällde mat. Vilket gjorde att när jag flyttade hit till Sverige (när jag var 9 år) så åt jag endast potatis i form av strips, i stort sett inga grönsaker eller frukt och gärna hamburgare till frukost.

Men nu 20 år senare så har jag lärt mig att äta potatisgratäng, lök, paprika, mm. Men det har tagit tid!!! Och jag är faktiskt lite besviken att min mamma skämde bort mig för mycket!!

Det är fortfarande jättemycket jag inte äter, t.ex. svamp, tomater, squash, fisk, mm. Och det känns faktiskt tråkigt… men jag försöker lära mig, men som sagt det är svårt!

P.S: Jag ska fila på det där mailet om bloggdesignen till dig senare idag…

Klockrent! Är förskollärare och mamma, och det skulle aldrig falla mig in att tvinga ett barn att äta. Ibland krånglar Algot och ja- då får han gärna en frukt eller en extra macka. So what?

Usch, jag får minnen från när jag var mindre och var hos dagmamma. Det var min födelsedag och jag hade haft med mig glass som alla skulle äta till efterrätt. Jag åt dock inte upp min köttfärssås eftersom att det var massa fettklumpar i. Bara för det så fick jag ingen glass. Fast det var min dag och min glass. 🙁

Jag har hört (rätta mig gärna om jag är fel), att det dock är dåligt att berömma och "hetsa" barnen när dom äter, som i; "men ät nu upp heeela tallriken" och "vad duktig du är som åt upp alltihopa!", för att barnen omedvetet tar in en ohälsosam syn på mat. Att ju mer man äter, desto bättre är man. Kan aldrig i framtiden lämna mat på tallriken = större risk för övervikt.

Jag fick helt fel förhållande till mat som liten vilket jag tror ligger till grund för mina ätstörningar.

Jag fick aldrig frukost eller lunch hemma. Och näringsrik och nyttig middag – vad var det liksom?

Som riktigt liten skulle jag äta upp allt på tallriken. Trots att jag inte hade tagit själv eller om det var äckligt eller om jag var mätt. Som något äldre var det inte så noga över huvud taget. Jag tog med glädje emot allt godis och snacks om vardagarna som mamma köpte för att göra mig glad. Helt rubbat när föräldrarna göder sin unge på det sättet.

Jag tror på sättet som du skriver om. Jag vill att det skall vara matglädje och njutning när man äter den hälsosamma maten tillsammans.

Jag var riktigt kräsen som liten, men skolan och dagmamma tvingade mig att saker som jag inte tyckte om. Detta fick till följd att jag kväljdes, och inte ville smaka någon ny mat.

Nuförtiden är jag matfobiker. Jag vågar inte smaka nya saker. Jag får panik och börjar hyperventilera om jag känner mig tvingad. Aldrig att jag skulle utsätta mitt barn för det…

Det finns ju visserligen barn i Sverige som svälter (trust me, I know) men att hota med det eller barnen i Afrika känns lite meningslöst eftersom det är svårt för små barn att förstå hela grejen. De skulle ju gärna skicka tallriken dit, så medkänsla saknar de ju knappast. Att vi frossar här gör ju inte saken enklare.

Jag tror mer på lust än olust och därför tjatar jag inte på min dotter att hon ska äta det ena och än det andra om hon inte vill. Många matfobier börjar ju just med att barn blivit tvingade att äta något och själva äcklet de sen lever med handlar mindre om smaken än om upplevelsen. Broccoli, spenat, fisk och allt annat, det är ju inte äckligt i sig utan upplevelsen av att bli tvingad att äta något man inte vill ha just då gör att man förknippar det med kväljningar.

Kanske är det därför jag än så länge hört väldigt lite om "äckligt" och "tycker inte om". Vill hon inte ha något idag, så slipper hon. Oftast ha hon glömt det till imorgon och det hela handlade mest om att testa gränser och få lov att uttrycka sina känslor.

Men LD, kvinnan säger inte att fortsätta servera mat som barnet tycker är äckligt. Jag förstår henne helt och hållet. När mina barn var små då åt de allt jag lagade , men nu min som (snart 9) äter inte så bra som förut, min dotter (7år) ser honom och gör samma sak. I början tänkte jag ok, de kanske tycker inte om maten, men det fortsätte ganska länge så, för de visste att mamma kan ge oss banan eller smörgås. Men jag blev trött på det, och jag gör precis som den kvinnan, jag säger om ni inte äter, då blir det ingen annan mat! För att de åt ju det förut, jag lagar ju inte typ pumpasoppa och tvingar de att äta. Jag är väldigt tacksam för min mamma, hon sa alltid att vi äter det som hon lagar, och vi visste att det inte blir något annat att äta om vi inte äter det. Så idag jag äter allt och ÄLSKAR att laga mat!

Jag kommer iaf försöka så gott jag bara kan att åtminstone få min dotter att smaka på olika saker. och att smaka flera gånger, eftersom att barns smaklökar är väldigt känsliga i början och då smakar allt nytt kanske konstigt eller äckligt.

Jag behövde inte som liten äta grönsaker eller frukt, mamma ville inte tvinga mig liksom = jag äter ingenting sånt idag. =( Önskar att hon hade försökt lite mer….

Jag kan säga så här.

Det finns inga barn som svälter här……möjligtvis barn till föräldrar som tvingar dom att äta sin mat , o inte får nåt annat.

punkt

Jag har en son som är kräsen.

Han vill inte äta alllt , petar i maten osv.

Han har varit det sen han föddes.

Han är idag en mycket välmående 12 åring.

SEN har jag en dotter som är 9 år.

Och hon äter precis ALLT!

På gott och ont.

En får jag tjata på.

En får jag stoppa.

Jag kan i ärlighetens namn inte säga vilket som är bäst!

Tack för en underbar blogg!

angelica – det är så jag gör. jag ERBJUDER, utan att truga. Jag tror på en mellanväg. Bara för att barnet inte vill ha nåt innebär inte att man ALDRIG ska servera det.

Ofta tar det många smakprov innan man vänjer sig. Jag lägger upp på tallriken och Ninja får välja. Hon provar oftast till slut.

Samma erfarenhet har jag på jobbet. Man erbjuder, utan att insistera. Man visar själv att man äter (DETTA är viktigast. Om man själv inte äter t.ex broccoli så ska man inte förvänta sig att ungen gör det)

Skulle man tänka på alla barn i afrika så skulle det ju sluta med att man själv mår dåligt psykiskt eller liknande. Man får vara kräsen, även om en hel del i övriga länder svälter..

Jag får ont i magen av att tänka på alla de gånger min mamma o pappa tvingade mig att "smaka" på maten, efter 40 gångers provsmakande borde man ju veta om man gillar det eller inte liksom… det är barnmisshandel att sitta och tvinga i sina barn mat som dom absolut inte tycker om, och otroligt jävla förnedrande att bli itvingad något man absolut inte vill stoppa i munnen.

LD du har en MYCKET sund inställning till detta och jag hade önskat att mina föräldrar hade tänkt som du när jag var liten.

Jag får fortfarande kväljningar av potatismos, blev tvångsmatad det mot min vilja alldeles för mycket när jag var liten… Då spelade det ingen roll alls hur äckligt jag tyckte att något var det tillagades ändå, portionerades ut på tallriken åt mig, och jag var tvungen att äta upp ALLT :S

Hej!

Du, jag lånade en av dina fina gratisdesigner igår. Tusen tack för det!! =) Men nu har jag en fundering.. den ser ut som den ska i mozilla, men när jag kikar på den i google chrome så funkar det inte… vad kan jag ha gjort för fel??

mvh en hyfsat okunnig bloggare=)

Jag har inga barn i nu men jag tror att man ska nog också låta barnen vara med o delta i själva matlagningen. För då känns det roligare kan jag tänka mej att äta något man liksom själv gjort. =)

Lizzy- JAAA VEEEET! samma här! potatismos får mig att spy, blev också tvångsmatad och spyde ett flertal gånger vid dessa tillfällen så det går HEEEELT bort nu i mitt vuxna liv då jag faktiskt får bestämma själv vad jag vill stopppa i min mun 😀

Vi har sådan tur här hemma. ingen av oss är kräsen eller allergisk mot något ätbart. Det enda som var lite trist var att Victoria vägrade att äta grönsaker. Men så häromdagen, jag vet inte varför eller hur, så smakade hon helt spontant på morötterna och nu äter hon dem utan vidare.

Fick detta spektakel på film också.

http://munkakvarn.blogg.se/2009/november/bevittna-ett-mirakel.html

Vad det är vi har gjort eller sagt som fått henne att vilja smaka vet vi inte men det var som på triss – plötsligt händer det. Kan mycket väl vara så att om man själv har en positiv och avslappand attityd till mat så smittar det av sig på barnen förr eller senare. Sedan tror jag det är som du säger att känslan av delaktighet är viktigt. Vicki får vara med och röra om i maten, smaka på såsen och sitta på köksbänken medan man hackar grönsaker osv.

Nu har jag ingen kunskap i ämnet.. men jag har hört att barn har mkt känsligare smaklökar än en vuxen människa.. därför gillar de ofta inte lök, paprika osv.. vet ej om det stämmer, men det är iaf vad jag hört. Själv hatade jag just de 2 sakerna när jag var liten, men nu som vuxen tycker jag det är skitgott ;-D Däremot har jag fortfarande hemska men efter oliver och kroppkakor som jag mer eller mindre blev tvingad att äta… euw.

Aha, just de, jag hade kopierat alla de där fönstrena.. så nu testade jag det.. men det verkar fortfarande inte funka.. men de kanske tar ett tag innan det kommer fram?? Det syns likson när man trycker på knappen förhandsgranska inne på "stilmall fliken". Hmm, klurigt… har du något annat tips? Gillar den ju så, designen alltså.. =)

Helt rätt.

Ett av mina tidigaste barndomsminnen är när jag sitter med en sån där hårdplast hakklapp som skär in i halsen på mig, och mamma försöker mata mig med lasagne.

Jag vred bort huvudet jättesnabbt varje gång hon försökte, trots att hakklappen skavde och gjorde ont.

Det var inte för att jävlas, det var för att jag tyckte lasagne luktade spya och vägrade ens smaka.

Jag kämpar med min 7-åriga syster att få henne att äta. Hon vägrar att smaka på maten bara för att hon vet att hon får en smörgås av mamma en halvtimme efter middagen. Jag tar hand om henne väldigt ofta och när hon är med mig så ska hon åtminstone smaka på maten. Min familj lägger inte mycket energi på middagen, med samtal eller att engagera barnen i vad dem äter. Jag vill så gärna ändra på detta. Få dem att bli mer självständiga och lära sig nya saker om mat och bakning. Jag testade för ett tag sen när Nora vägrade att äta att säga "ja men hur många potatis bitar har du?" hon räknade och jag sa men om du äter 2 st, hur många har du kvar då? så där höll vi på ett tag, och all mat på talriken var slut. Jag försöker få mina mamma att testa att leka lite och pröva göra middagen intressant, men jag vet inte hur. Några tips?

Kunde inte ha sagt det bättre själv! När jag var liten satt jag alltid längst kvar i skolmatsalen och i 0-2:an fick man inte slänga mat. Det ledde bara till en fobi mot att äta där som varade genom hela skoltiden. Klok (för det mesta) blogg!

Mina barn måste smaka på allt. Jag gör även mat jag själv inte tycker om för att övriga familjen vill ha. Jag äter det oxå.

Men däremot om dom inte tycker om så vill jag iaf att dom smakar varje gång. Men att dom äter mera pasta, potatis, grönsaker eller en smörgås till. Men annan mat skulle aldrig ske om det inte måste allergi anpassas.

Det var massor som jag inte åt som liten som jag har lärt mig att tycka om för att jag smakar. Men ge dom en hel portion av något dom inte tycker om gör jag inte. En eller två tuggor får dom alltid smaka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *