Kategorier
barn & föräldraskap

Upprepar man sina föräldrars misstag eller kan man frigöra sig helt?

När jag blev gravid så började jag bearbeta (och älta) min egen barndom. Massvis med olika bortglömda (och förträngda) och jobbiga minnen kom upp till ytan och krävde uppmärksamhet. Så om jag verkar bitter och arg emellanåt så beror det på det. Föräldrarskapet har gjort mig uppmärksam på min egen historia; som gör mig ledsen, rädd, […]

När jag blev gravid så började jag bearbeta (och älta) min egen barndom. Massvis med olika bortglömda (och förträngda) och jobbiga minnen kom upp till ytan och krävde uppmärksamhet.

Så om jag verkar bitter och arg emellanåt så beror det på det. Föräldrarskapet har gjort mig uppmärksam på min egen historia; som gör mig ledsen, rädd, arg, förtvivlad och i många fall helt oförstående. Jag antar att det är min rädsla att inte låta upprepa misstag från det förflutna. 

Jag vill ge mina barn en lycklig barndom.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

12 svar på ”Upprepar man sina föräldrars misstag eller kan man frigöra sig helt?”

Har exakt samma rädsla, inte för att jag hade en särskilt hemsk barndom, men för att min (ensamstående) mamma gjorde så otroligt många misstag av ren okunskap.

Även om risken finns att vi trillar i samma fällor och spår, tror jag att den är väldigt liten.

Jag ser det såhär; dagens föräldrar (långt ifrån alla tyvärr, men de flesta av oss) är så mycket mer kunskapstörstande och VILL så mycket hellre "göra rätt" än bara köra på känsla och hoppas på det bästa. Vi läser på och vet iaf en del om grundläggande utvecklingspsykologi vilket är mer än man kan säga om de mest välvilliga av våra föräldrar och redan där har vi slagit tidigare föräldragenerationer på fingrarna. Hårt!

Vi kan mer, vi vill lära oss mer, det kan bara bli bättre!

:thumbup:

Jag tycker det är bra att du ändå bearbetar det och eftersom du är medveten om att du inte var lycklig och du inser att du inte vill behandla dina barn så så kommer du göra annorlunda, göra rätt. det är jag övertygad om!

Dessutom tycker jag att det där "så gjorde mina föräldrar och det blev folk av mig" som en del (inte du) kör med är skrämmande!

Jag tycker att en själv kan ses lite som utvärderingsversionen av ens föräldrars uppfostran, när vi är vuxna vet vi ungefär hur och varför vi gör som vi gör och vad som funkade bra och mindre bra i vår barndom. Jag är minstingen och när jag var liten fick jag inte klättra särkilt högt (och när jag klättrade höll mamma i min tröja) jag fick inte gunga för högt osv, vilket gjorde att jag blev väldigt rädd av mig. Däremot fick jag meka bilar med min pappa vilket gjorde att jag lärde mig tänka ganska praktiskt.

Oh huh, va långt inlägg det blev! Hoppas du hängde med (annars kan du ignorera inlägget ;-))

ha en bra söndag!

jag hade en förhållandevis fin och trygg uppväxt med mamma och bonus-pappa. Men varannan helg tillbringade jag med min biologiska far,och det har tyvärr präglat mig oerhört.Jag blev förskjuten,förtryckt,tvingad,nertryckt i skorna,fick höra att jag inte dög,att han tom skämdes över mig. Samtidigt som han kunde vara väldigt kärleksfull och krama mig,busa och skoja med mig. Dr jekyll och Mr Hyde på riktigt alltså! Han har ett hemskt humör som jag tyvärr ärvt,men som jag desperat försöker kämpa emot,och eftersom han gjort mig illa fysiskt när jag "va dum" är det något jag "lärt mig" och måste kämpa med även det. Skulle ju aldrig vilja riskera tappa kontrollen och göra mina barn illa!:(

Tror vi är många med konstig/traumatisk/mindre bra barndom i ryggsäcken,och jag tror att första steget att INTE göra om samma misstag(bete síg som en skitstövel)är att precis som du blivit,bli uppmärksam på det,vad som var fel,hur man INTE vill göra. Sen tror jag tyvärr det är lätt att man ändå gör misstag man aaaldrig trodde man skulle göra,men så tror jag också det är väldigt viktigt att man aldrig ursäktar sitt skitstövel-dåig förälder-beteende med sin taskiga barndom…

Satte nästan kaffet i halsen när jag såg tapeten. Såg först ut som att kortet är taget i vårt vardagsrum som skulle tapetserats om för lääääääänge sedan. Helst av de som ägde huset före oss. Med tanke på mina egna barn måste jag fråga – påverkas barndomen av en sådan tapet???

😉

Fascinerande det där.. min mammas vision var att överösa oss med kärlek o alltid acceptera oss hur vi än är och ge oss en fri uppfostran eftersom hon inte hade en mamma eller pappa och för att hennes styvföräldrar hade många höga krav på henne. Fin tanke tycker jag! Dock finns ju risken att jag blir tvärtom nu med mitt barn, för så mkt frihet som vi hade som barn vågar jag inte ge min! Blir nästan som en cirkel detta,, alla barn försöker göra bättre än sina föräldrar men alltid gör man nåt fel o så fortsätter det..

(ingen aning om vad min slutpoäng är i denna kommentar, tror jag tappade röda tråden men nu har jag ansträngt mig så skickar iväg den ändå och hoppas den makes lite sense iaf!)

Min erfarenhet är att man påverkas mer än man tror av sin miljö, och det man lär sig under sin barndom. Det är förrädiskt lät att göra samma misstag som sina föräldrar gjorde.

MEN, valet är ditt. Vet du vad du vill förändra och inte göra på samma sätt så kan du definitivt välva att göra det. Du är INTE dina föräldrar! Det kräver arbete och insikt, men är fullt möjligt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *