Kategorier
Genusmedvetet Föräldraskap

Att vara pojkeär att INTE vara tjej

När man jobbar aktivt med genus så delar man ibland in barnen i flick- och pojkgrupper och det kan ju tyckas fruktansvärt motsägelsefullt vid första anblicken. Men det finns en tydlig tanke bakom.

Att dela in barnen efter kön är ett bra sätt att synliggöra mönster och könsroller samt möjliggöra för pojkar och flickor att våga stiga utanför sin könsmall. Barn gör kön genom att inte vara som det motsatta. Pojkar tittar på flickorna och gör kön genom att inte göra som flickorna gör. Att vara en pojke är att inte vara tjej. Att vara pojke är att inte göra som tjejerna. (och vice versa för flickorna)

Tar man då bort flickorna ur ekvationen så blir pojkarna mer fria att utforska utanför ramarna. Finns det inget att förhålla sig till blir det inte lika viktigt att göra ”rätt”. (Eller lika skamligt att göra ”fel”) Reglerna blir inte lika tydliga.

Pojkar har dessutom en tendens att ta över. (som grupp) I en grupp där flickor och pojkar t.ex spelar boll med varandra kommer flickorna generellt backa och stå åt sidan medans pojkarna får huvudrollen. Tar man bort pojkarna så brukar flickorna blomma ut och bli mer fria att våga ta för sig.

Barn gör kön i förhållande till varandra och det är väldigt viktigt att vara medveten om det. Att det ytterligare skulle förstärka tanken om ”vi och dem” stämmer kanske lite men man tjänar heller ingenting på att låtsas som att strukturerna inte finns. Det kan tvärtom ha motsatt effekt. Barn är medvetna om sin verklighet och de normer som finns och går inte på snacket om att alla är lika. De ser nämligen att det inte är så.

20140827-140702-50822748.jpg

Att man jobbar på det här viset utesluter givetvis inte att man jobbar med individen också. Det får det helt enkelt inte göra heller för då osynliggör man pojkarna som behöver lära sig att ta för sig och flickorna som behöver bli mer lyhörda.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att vara pojkeär att INTE vara tjej”

MAtt uppfostra pojkar och flickor efter könsroller är rent skadligt. Killar förväntas att agera utåt, vara uppkäftiga och att kränkande kommentarer som de utfaller inte är förtryck utan roliga repliker, sätt att få uppmärksamhet av det motsatta könet, retorik som uppkommer genom deras aktiviteter samt att de inte kan förstå vidden de själv säger om. Tjejer förväntas vars gulliga och söta hela tiden. Om en tjej skulle uttrycka sig så, skulle nog många förvärras av hennes utbrott, ifrågasätta stämningen hemma eller till och med fundera på om tjejen har Aspergers och hur som helst så är samhället fel om en tjej beter sig så.
Sedan så, blir otroligt upprörd över tweeten som Ellen klargjorde. De mobbar ju för fan pojken.

När jag gick på högstadiet så delades vi in tjej och killgrupper på gymnastiken. Och det var det bästa som fanns! Annars hade jag nog varit mer ”sjuk” och ”glömt” gympakläderna hemma.
Istället kunde jag visa upp hur bra jag var på bollsporter och göra bort mig under alla hoppa bock-saker. Det var liksom skönt att slippa blickar som dömde en och skratta åt hur röd man blev i ansiktet när man ansträngde sig bara en smula.

Jag tänker att om vi jobbar med genus från start, när barnen är små och lär dom att det inte är skillnad på pojkar och flickor. Att det då inte behöver kännas jobbigt att ha gympa tillsammans med killarna när en är äldre.

Men har jag en poäng som tycker att i grupper med enbart män eller pojkar så florerar det här tuffa mansidealet och det finns väldigt lite utrymme för män/pojkar att gå utanför könsnormerna? Det känns som det måste vara oerhört skickliga pedagoger/vuxna ledare som styr pojkgrupperna så att pojkar får vara fria individer. I tjejgrupper så är det lättare och bara bra att vara enbart tjejer för då blir tjejerna automatiskt fria. Kommer ihåg min egen skoltid och visst vi jämförde oss med varandra, vi tjejer, men var det killar med så både jämförde vi oss med varandra plus skulle ”behaga” killarna. Det blev dubbel börda. Hade någon vuxen funnits där och ”girlpowerat” oss hade vi kanske minskat med jämförelsen hela tiden. Fasen, varje tonåring behöver en Lady Dahmer i sin närhet! Jag vet inte om jag är ute och cyklar men tror att killar i grupp lider enormt i det tysta och ofta utan att fatta det själva! Känns som det är stor skillnad i dynamiken i koll respektive tjejgrupper, Kolla bara jämförelsen manliga och kvinnliga hockey/fotbollslag!

Det skulle behöva jobbas på detta i ung ålder för jag hör ofta från män att de i umgänge med enbart män känner att de måste vara en klassisk mansroll. Det är hård jargong, sexistiska skämt, rasistiska skämt etc. Min syster som har jobbat inom industri fick bevittna hur språket var inom det yrket som är mansdominerat. En kompis som är feminist har berättat hur han varit tvungen att ”lära sig” att inte höra detta snack på sin arbetsplats för att han inte orkade gå runt och vara förbannad på dessa personer hela tiden. Jag förstår inte varför folk ska ”tåla” sådant och att de som håller på får hålla på.

Jag tror att för att på allvar ”rädda” det manliga släktet och att vi kvinnor också ska kunna känna oss mer trygga i samhället så måste man börja redan från början, när pojkar är riktigt små, ex på dagis. Måste vara aktivt genusmedvetet och att det verkligen genomsyrar vardagen på dagis och skolor.

Håller med! Tänker på det mycket nu när jag själv fått en son, vilket jävla ansvar jag har att ge honom schysta värderingar. Det är viktigt att vi börjar från start. Jag tror också att det kaaaanske kan bli liiiiite lättare nu då medvetenheten ständigt ökar och fler och fler tänker till och reagerar.

Att påstå att det finns maktstrukturer för barnen redan i förskolan är nonsens LD. Jag jobbar på förskola och har aldrig under mina år sätt någon slags makstruktur ordning mellan barnen. Tvärtom leker alla med alla, man har inte änns i den åldern upptäkt skillnader i könen. I övrigt så förstår jag inte varför feminister så ofta tar upp att flickor skulle må dåligt över att vara ”typiskt flickig” rosa, dockor osv.. Är lösningen att göra dom mer pojkaktiga? Nej. Att vara pojke eller göra typiskt pojk grejer är inte bättre än att vara flicka och göra typiska flickgrejer. Tycker starkt illa om såna åsikter som gör gällande att flickor inte ska få de kläder de vill exempelvis om de vill ha något rosa. Då försvagar man santidigt flickorna.

Det råder visst det maktstrukturer i småbarns lekar. Tycker det är mycket konstigt att du som arbetar på dagis inte har sett det. Varför förnekar du det? Feminismen tar hela tiden upp att rosa och flickrelaterade aktiviteter är lika värdefulla som allt annat. De är de som driver upp den statusen mest.

Kan inte låta bli att förundras över vilka idioter till människor det finns (syftar på de föräldrar som hånat sitt barn för att han ville ha läppglans). Samtidigt förvånar det mig förstås inte ett dugg. Vår son är ensam pojke på förskolan (och har nästan uteslutande tjejkompisar utanför förskolan) och bara en sån sak verkar ju få folk att höja på ögonbrynen, som om det vore synd om honom. Det kommer ju aldrig bli en riktig man av honom om han bara umgås med tjejer, eller vadå!? Han är fyra år! Jag hoppas att han aldrig kommer bli en ”riktig man”.

Ugh. Har också hört liknande saker flera gånger då jag jobbar i butik där det säljs en del köande saker. Ett av de absolut värsta exemplens är dock när en liten pojke skulle köpa en flaska såpbubblor. Korkarna på flaskorna är i olika färger och pojken valde den med rosa kork. Pappan tog då en grön och en blå i handen och frågade om barnet inte istället ville ha någon av dem istället… Barnet såg konfundersam ut, men ställde ju såklart tillbaka flaskan med rosa kork… Alltså. En kork på en flaska med såpbubblor som räcker i typ en timme och som sedan oftast slängs…? GUD FÖRBJUDE ATT BARNET MED SNOPP VÄLJER DEN ROSA! TÄNK OM SNOPPEN TRILLAR AAAAVVVVV???
Har också hört vuxna människor som hånat sina barn när de valt typiskt tjejiga saker, eller att de frågat på en hånfullt sätt: vill inte du ha HELLO KITTY-PÅSLAKAN???? MEN JOOOOOO, DU GILLAR VÄL SÅÅÅÅÅNT??? HÖHÖHÖHÖ. Urk.

Jag tycker att, av anledning av just detta inlägg, du skulle kunna gilla Rosi Braidotti, posthumanistisk filosof, som annars brukar tyckas om av särartsfeminister (. Braidotti menar att istället för att se ett binärt förhållande (man/kvinna, min kultur/andras kultur) och diskutera likheter eller skillnader mellan dem, tittar man på skillnader inom gruppen.
Alltså, om man istället för att försöka övertyga barn om att det där med att skillnader mellan flickor och pojkar att de är fundamentalt olika, diskutera grupper av pojkar, dela upp den homogena gruppen i mindre delar, och sedan dela in i ännu mindre delar, tills enbart individen kvarstår. Jag tror jag läste om någon som gjorde en sådan undersökning/experiment med barn typ 8 år, vilket faktiskt gav mer resultat i hur barnen agerade mot varandra när de slutade se sig själva som en del av en av två grupper.
En tanke bara.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *